Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inte intressera’

Ett inlägg om kränkthet.


 

Klotter sur gubbe

Typiskt kränkt.

I morse läste jag en intressant artikel hos Dagens Nyheter. Ett antal komiker har pratat med en journalist om det här med att twittra. De menar att det har blivit svårare att klara reaktioner på vissa skämt och satir på Twitter.

Artikeln inleds med att man tar upp en värd för ett amerikanskt TV-program och dennes Twitterhistoria. Det blev en storm som hette duga på Twitter eftersom mannens tidigare tweets uppfattades som kränkande på flera olika sätt. Man krävde till och med att mannens kontrakt skulle rivas.

Twitterkonsensus har vi även här i Sverige. Flera svenska komiker har blivit utsatta för stormar när deras skämt har uppfattats som kränkande. Özz Nûjen sätter fingret på saken direkt, tycker jag. Han säger i artikeln:

Det känns som att tonläget har höjts, att människor vill missförstå ibland, att de gör det med flit. Alla känner och vill känna sig kränkta för att vinna politiska poäng. Man tar på sig offerkoftan och letar efter tweet som man kan irritera sig på […]

Jag förstår precis hur han menar – tror jag – eftersom jag själv har blivit utsatt för detta. I mitt fall hade man tagit en lösryckt mening ur sitt sammanhang vid ett tillfälle, vid ett annat hängde man ut mig med bild och namn för att man trodde att en diskussion jag hade haft med min mamma (!) handlade om en helt annan person. Det gick så långt att det skrevs en massa förtal om mig, som jag naturligtvis anmälde. Nu är jag inte komiker, men jag gillar när mina ord och texter berör. Fast när dessa direkt missuppfattas och fjädern görs till en höna… Nä, sån skit tar inte jag. Jag har för övrigt aldrig supit bort nåt jobb, vilket jag dessutom anklagades för i kommentarsfältet. Mitt förhållande till alkohol är bra och stabilt, det vet alla som känner mig på riktigt. Men så låg var nivån att man tog in nåt påhittat som för övrigt inte hade med saken att göra.

Karin Adelsköld är en annan komiker som uttalar sig i DN-artikeln. Hon tycker att Twitter har blivit ett kargt krigsområde där det har blivit allt lägre i tak – trots att det borde vara tvärtom. Annika Lantz känner likadant. Från början såg hon Twitter som en lekplats och en ventil för tankar som poppade upp. Hon tänkte inte efter före särskilt ofta, utan skickade ut sina tweets. Responsen var nästan bara positiv. Men sen ändrades klimatet, nåt som Annika Lantz märkte av när hon twittrade framför ett TV-program… Idag tänker Annika Lantz ordentligt innan hon skickar iväg en tweet. Och då blir det tråkigt, tycker hon. Säkert och tråkigt, förtydligar hon, men det är vad hon orkar med just nu.

Journalisten Emanuel Karlsten har en delvis annan bild och förklaring. Han tror inte motreaktionerna beror på att Twitter har förändrats utan att det handlar om att plattformen har växt och att komikerna har blivit mer kända – även för dem som inte gillar dem. Han säger bland annat:

[…] Ju fler personer som läser desto mer blandade är reaktionerna. […] Det blir politiskt, och folk använder det som slagträ i sin egen debatt. Vi söker hela tiden efter saker att ha åsikter om. Jag vet inte om det blivit hårdare, snarare förenklande […] Det politiskt korrekta är väl sunt när det strävar efter ett samhälle där alla känner sig accepterade. Men komikerns uppgift är att röra sig i gränslandet, säga tankarna som är förbjudna och tänja på det korrekta för att få oss att skratta ­eller tänka till. Det är ju lätt sagt, men det är nog fruktansvärt jobbigt att stå i skitstormen för ett skämt som tweetats ur kontext. Det är svårt för den som vill vara både älskad och provocerande. Jag tycker rent principiellt att det är viktigt att få skämta om alla, men det kräver verkligen sin hårdhudade pajas.

Nu är jag ingen fan av ståuppkomiker, men när jag läser den här artikeln får jag en delvis annan bild av dem. För precis som jag har de råkat illa ut, när tanken inte har varit att såra nån annan. Att medvetet såra nån är en helt annan historia, OBS!!! Men för egen del följer jag inga komiker på Twitter eftersom ståuppkomedi inte roar mig. Så enkelt kan det nämligen vara eller så resonerar jag: jag följer bara twitterkonton jag är intresserad av. Sånt som inte intresserar mig läser jag inte. Svårare än så är det inte. Det är ju ingen som tvingar nån att läsa hos personer man inte gillar/som har åsikter man inte gillar/som inte intresserar en. De personer som ändå gör det in absurdum – jaa, såna finns! – de lider av en sjuklig fixering och borde söka hjälp för den, enligt min mening. Sluta hylla det fria ordet när ni är med och kväver folk! Och förresten… allt handlar inte om just dig…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påminnande inlägg.


 

Jag den 22 januari 2015

Jag den 22 januari 2015, en bra dag.

Dagarna går. Om lite mer än tre månader blir jag ett år äldre. Det syns. De senaste sex åren har jag åldrats 60 år, känns det som. Det är inte så mycket att göra åt. Jag måste acceptera, för jag kan inte påverka tiden eller det som har hänt.

Det finns bra dagar och det finns dagar i mitt liv när jag inte vill delta. Jag har verktygen att hantera det senare, men ibland vägrar jag använda dem. Det blir liksom en utmaning att se hur mycket jag tål. Det är onekligen mer spännande, dessutom, att balansera på en slak lina än en spänd… Nej, jag är inte särskilt snäll mot mig själv, dessa dagar. Jag är elak. Jag tar bort allt jag tycker om, säger nej till dem jag gillar att umgås med. Däremot skulle jag aldrig säga ja till dem jag inte gillar att umgås med. De går fetbort alla dagar.

Jag bygger nånting. Jag bygger ett ställe som jag vill ska vara öppet för så många som möjligt som respekterar orden och som inte enbart vill sticka brevsprätten i mitt hull.

Är det roligt att vara elak? Mår man bättre av att vara elak? Nej, det gör i alla fall inte jag. Jag mår i stället väldigt dåligt när jag är elak. Jag är elak ibland. Men ibland är jag det inte. Att bli anklagad för att vara elak när man inte är det – och för ”lite” annat som inte har med den saken att göra –  gör jävligt ont. Det spelar ingen roll om jag försvarar mig och säger att

Det är inte sant!

Det är en klunga människor som har dömt mig utan att veta vem jag är. Människor som har klickat på Gilla-knappen eller kallat mig idiot eller pucko utan att en enda gång ha mött mig i verkliga livet. Det är intressant att de vet så mycket om mig. (<== ironi) Jag har inte ens träffat den så kallade rapportören. Det vill säga den person som läser varje ord den kan på min blogg och rapporterar vidare, gärna med egen tolkning. Personligen läser jag inte ord hos människor som inte intresserar mig. Men jag har vänner som gör det. Det får stå för dem.

Jag står för mina ord och jag är stolt över att de berör människor. Men jag tar inte ansvar för misstolkningar. Dessutom är en blogg bara en blogg. Den här bloggen visar valda delar av mitt liv. Och det är jag som har gjort urvalet.

Den här veckan städade jag ur kylen och frostade av frysen. Jag rensade också utsidorna från vykort, foton och diverse roligheter jag har klippt ut och sparat. Men ett kort, som satt på en bukett en gång, sitter kvar. Det är mer synligt nu och jag tittar på det varje dag.

Nu ska du också få titta på det en stund. Jag hoppas att du mår bättre av att läsa dessa ord, så att du är mindre elak idag:

Glöm inte att du är värdefull

Tack I!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag vill ha vår. Eller rättare sagt: jag vill inte ha vinter mer. Jag hatar att packa in mig i dunjackan och bli trippelt så stor som jag egentligen är (ja, den är stor i storleken och jag har gått ner i vikt lite), jag hatar att halka på isfläckar och jag hatar att frysa och snö. Just nu. Det var fint och härligt väder igår. Jag gick ut en stund, men det är ju inte så roligt att promenera på egen hand. Dessutom är det halt, som sagt. Isgator på sina håll. Det blåste en isande, nordlig vind. Men solen värmde min bleka nos och jag tror att jag fick lite D-vitamin från ovan.

Så idag ville jag att det skulle fortsätta vara vår. Jag tog på mig mitt enda par ljusa jeans och tillsammans med gympadojorna jag har inomhus på jobbet (får plats med inläggen i dessa) känner jag mig riktigt vårlig.

ljusa jeans o gympadojor
Ljusa jeans och gympadojor är vår för mig.


Till råga på allt
har jag tillskansat mig en ”ny” luvatröja som inte – hör och häpna! – är tjockis-svart utan… grå– och vitrandig! Det är en av Johans ratade och det ska bli intressant att se om han känner igen den idag och om han säger nåt. Hur som helst, han har vuxit ur den och jag la beslag på den. Den är urskön! Och lite roligt är det att ikläda sig nånting annat än svart.

grårandig tröja
Grårandig, inte svart.


Måndagsmorgonen innebär åter
ett inställt möte med prefekten, som fortfarande är sjuk. Det verkar som om han och mamma åkte på samma virus, för även prefekten är i princip röstlös. Och då kan man ju inte hålla i ett möte för hela institution 2, eller hur?!

Så jag fortsätter bygga mina hussidor på förmiddagen. Efter lunch ska jag sparka igång M som vill lägga upp sidor med ekonomisk information. En liten kortkurs one-to-one i vårt webbverktyg, alltså.

Fästmön var uppe och studsade i morse, trots att hon är ledig. Men hon hade ett ärende i Förorten under dan, så hon ska ut och röra på sig.

Nu har vi gått in i mars – jag insåg just att mitt armbandsur visade den 1 mars och inte den 4! Detta är den sista veckan jag prenumerar på lokalblaskan. Det känns lite konstigt och jag undrar om jag klarar av att inte ha nån morgontidning efter 30 år. Men så dålig som den är just nu lägger jag heller 2 750 kronor på nåt annat än en helårsprenumeration. Och skulle det vara så att jag ångrar mig är det väl bara att ta en prenumeration igen. Värre än så är det inte. Det handlar inte om att jag är snål, det handlar om att jag inte vill lägga mina pengar på illa stavade och formulerade artiklar, varav hälften inte intresserar mig eftersom de handlar om sport. En annan vinst är att kassen till pappersåtervinningen inte behöver tömmas lika ofta!

Jag har fått i uppdrag att göra utgrävningar i mitt förråd i kväll. En av forskarna letar efter en fotboll – och jag kan i alla fall – tror jag! – erbjuda en volleyboll. Bollen ska användas för ett rollspel där den ska agera sol. Eller planet. Blir verkligen spännande att se om jag hittar bollen!

Vad har du för dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »