Elakt, ord som berör och värdefullt

Ett påminnande inlägg.

---

 

Jag den 22 januari 2015, en bra dag.

Dagarna går. Om lite mer än tre månader blir jag ett år äldre. Det syns. De senaste sex åren har jag åldrats 60 år, känns det som. Det är inte så mycket att göra åt. Jag måste acceptera, för jag kan inte påverka tiden eller det som har hänt.

Det finns bra dagar och det finns dagar i mitt liv när jag inte vill delta. Jag har verktygen att hantera det senare, men ibland vägrar jag använda dem. Det blir liksom en utmaning att se hur mycket jag tål. Det är onekligen mer spännande, dessutom, att balansera på en slak lina än en spänd… Nej, jag är inte särskilt snäll mot mig själv, dessa dagar. Jag är elak. Jag tar bort allt jag tycker om, säger nej till dem jag gillar att umgås med. Däremot skulle jag aldrig säga ja till dem jag inte gillar att umgås med. De går fetbort alla dagar.

Jag bygger nånting. Jag bygger ett ställe som jag vill ska vara öppet för så många som möjligt som respekterar orden och som inte enbart vill sticka brevsprätten i mitt hull.

Är det roligt att vara elak? Mår man bättre av att vara elak? Nej, det gör i alla fall inte jag. Jag mår i stället väldigt dåligt när jag är elak. Jag är elak ibland. Men ibland är jag det inte. Att bli anklagad för att vara elak när man inte är det – och för ”lite” annat som inte har med den saken att göra –  gör jävligt ont. Det spelar ingen roll om jag försvarar mig och säger att

Det är inte sant!

Det är en klunga människor som har dömt mig utan att veta vem jag är. Människor som har klickat på Gilla-knappen eller kallat mig idiot eller pucko utan att en enda gång ha mött mig i verkliga livet. Det är intressant att de vet så mycket om mig. (<== ironi) Jag har inte ens träffat den så kallade rapportören. Det vill säga den person som läser varje ord den kan på min blogg och rapporterar vidare, gärna med egen tolkning. Personligen läser jag inte ord hos människor som inte intresserar mig. Men jag har vänner som gör det. Det får stå för dem.

Jag står för mina ord och jag är stolt över att de berör människor. Men jag tar inte ansvar för misstolkningar. Dessutom är en blogg bara en blogg. Den här bloggen visar valda delar av mitt liv. Och det är jag som har gjort urvalet.

Den här veckan städade jag ur kylen och frostade av frysen. Jag rensade också utsidorna från vykort, foton och diverse roligheter jag har klippt ut och sparat. Men ett kort, som satt på en bukett en gång, sitter kvar. Det är mer synligt nu och jag tittar på det varje dag.

Nu ska du också få titta på det en stund. Jag hoppas att du mår bättre av att läsa dessa ord, så att du är mindre elak idag:

Tack I!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Joan Rivers och jag

Ett inlägg om åldrande och utseende och självinsikt.

---

 

Det verkar som om jag är den enda i hela världen som inte vet vem Joan Rivers var. Jag blev tvungen att googla. Och nu är hon död. Det fick jag veta via (sociala) medier igår kväll. Nu sitter jag och tittar på bilder av henne och undrar hur 17 man kan se ut som 17 tja, 35 fast man är 81 bast. Jag tycker att det är läskiga bilder, ärligt talat, sen må tanten ha varit hur pigg, rolig och bitsk som helst.

Kanske är jag påverkad av mitt bokprojekt. Redan i slutet av 2011 insåg jag att jag hade åldrats 20 år på tre år, om du fattar. Och det syns. Det syns verkligen på mitt utseende. Bilden till vänster föreställer mig år 2009, den i mitten är från den gångna helgen när jag var sjuk. Till höger Joan Rivers från 2008.

Nä, det är väl bara att konstatera att nån skönhet har jag aldrig varit och yngre blir jag inte heller med tiden. Det bekymrar mig egentligen inte så mycket som jag tror att det får andra att reagera negativt. Framför allt åldersdiskrimi-neras man när man söker jobb, det vet jag. Själv har jag ingen åldersnoja. Med stigande ålder har också kommit modet att våga göra fel och att våga göra bort sig – så länge ingen dör av det, förstås.

Varje rynka och linje i ansiktet är en erfarenhet. Alla är jag förstås inte stolt över, men de flesta har ändå lett till nån sorts utveckling. Alla färger i mitt hår, som jag beskrev som fyra igår, bär jag också med stolthet. Ingen av dem är nämligen falsk. Ibland önskar jag emellertid att jag hade lite bättre klädsmak och att jag klädde mig lite mer… moget än som i skrivande stund: svart linne och trasiga blåjeans. Linne och jeans med revor i ger definitivt inte pondus åt min uppenbarelse. Men det är bekvämt.

Vad har du för tankar om ålder och utseende??? Förtälj mig gärna genom att nyttja din rätt att kommentera på den här bloggen!

Och by the way… Joan Rivers… Det jag läser om henne gör mig nyfiken. Många kallar henne elak och skoningslös. Jag får känslan av att hon var mest skoningslös mot sin egen person. Värt att tänka på för somliga!.. Det kallas för självinsikt.

 

PS Alla unga, yngre än jag, som vill få nånting recenserat på en blogg nära sig, bör förse bloggaren med underlag!

PS2 Jerry har skrivit massor om Joan Rivers! Läs mer här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snart dags för bokslut

Ett inlägg om bokslut, kort och gott.

Det är inte många veckor kvar på det här året, 2013. Men än har vi kvar både jul och nyår att fira.

Under tiden sitter jag och funderar över vad jag ska skriva i mitt bokslutsinlägg över året. Inte heller 2013 var ju det bästa av mina år. Men det var bättre än 2009 och 2010, när mitt gamla liv rasade samman. På snart fem år har jag åldrats typ fem gånger tio år. Minst! Att åka berg- och dalbana under nästan fem år gör att man blir gammal – särskilt när man inte kan styra åkattraktionen som man vill. Eller ens hoppa av om man inte vill åka.

En gång i januari 2009 var det en man som sa till mig att jag skulle tacka honom för att han förstörde mitt liv. Ja, alltså, han ansåg ju inte att han förstörde mitt liv, han tyckte att han gjorde mig en tjänst. Jag kan inte tacka honom för det, det lär jag aldrig kunna. Däremot är han skyldig till att så många runt omkring mig har lidit – efter det jag råkade ut för. Och det värsta är att den här mannen bara får fortsätta att förstöra människors liv. Det är ofattbart för mig. Helt ofattbart!

Ibland är det ofattbart… så ofattbart att det inte går att skriva om.

Nu tänker jag inte hämnas. Jag tror på att det finns en rättvisa nånstans, men det är inte jag som är Hämnaren eller Rättviseskiparen. Det finns det andra som är, andra, som har högre positioner än lilla futtiga jag.

Inte bara har jag blivit gammal de senaste fem åren. Jag har blivit ännu konstigare än jag tidigare var. Nu kan till och med jag se att jag är annorlunda och… konstig. Jag har blivit undfallande i vissa sammanhang. Självkänslan och självförtroendet, som jag trodde åkte ner i botten 2009… De var inte ens halvvägs nere jämfört med hur det är nu.

Det är som om jag inte tror mig klara av nånting. Jag säger så ofta

Nej, det här kan jag inte! Jag kan det verkligen inte! Jag fixar inte det här.

Hittills har jag emellertid fixat allt jag har blivit ombedd att utföra. Jag förvånar mig själv, att jag fortfarande är läraktig och utvecklingsbar!

Det finns ett helt gäng med människor som gillar när det går dåligt för mig och min familj. Som gillar när jag gråter av vanmakt, som njuter när jag fortfarande inte har möjlighet att göra vissa saker eftersom min inkomst bara är säkrad till och med februari nästa år. Jag tänker inte alls göra mig några förhoppningar den här gången. Det gjorde så himla ont sist!

Men gänget som tycker om mig är större än det andra gänget, har jag lärt mig under 2013. Det gör mig varm och glad och det ger mig tillbaka styrka och kraft millimeter för millimeter. Inte lär jag bli den jag var förut, men mitt mål är att bli en människa som jag själv kan lita på igen. De senaste veckorna har jag tagit några stapplande steg mot detta mål. Men det är väldigt, väldigt långt borta.

Jepp. Så är det.

Det händer saker i mitt liv, precis som i allas liv. En del är bra, andra är dåliga, några är varken eller. För min del gäller det att komma till ro med den person jag är idag. Inte sakna den jag var för fem år sen, tio år sen, kanske. Tillåta mig att vara konstig, osäker och sen… slå till och med mig själv med häpnad lite då och då. Det är vad jag har jobbat med 2013 och vad jag ska fortsätta jobba med.

Och fortsätta tro att det finns en rättvisa. Att den som gör ont och fel på ett medvetet sätt lär sig en läxa. Att förföljarnas osunda vanor drabbar dem själva. Att den som har missunnat mig och min familj ett bra liv, ska få känna hur det är när familjen blir utan. Jag tror på rättvisan. Men, som sagt, jag är ingen hämnare.

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens jävlar anamma

Ett inlägg om dagens promenad.

Inte nåt skönt väder idag. Grått, blåsigt och kyligt. Men jag gick inte ut för att njuta av nån jäkla sol, jag gick ut för att ladda mitt jävlar anamma. Det där som vissa tror att jag har oooändligt av, medan andra tycker att jag klär mig i offerkofta. Nåja, jag är inte på den här jorden för att tilltala andra, mina uppgifter är annorlunda.

Grått…

Även en bitsk Toffla kan ha riktigt svarta dar. Det har varit ett par såna nu. Det räcker och blir över. Dags att vända och bli jävlar anammig i stället. (Det syns fortfarande inte utanpå hur jag gråter.)

Idag hade jag min första dejt med Runkeeper. Vännen Agneta hade varnat mig för den peppande tjejen som tilltalar en var femte minut. Därför hade jag tryckt i headsetet. Jag fick veta hur fort jag gick och hur långt jag gick. Inga maratonlopp, precis, men det blev tre kilometer. Efter två kilometer gjorde hål-foten (= foten jag trampade ner i ett hål på Kulturnatten och ramlade) ont, så jag fick sakta farten. Sen stannade jag åtta gånger för att fota och en gång för att slänga soppåsen. Typ 13 minuter per kilometer anser jag därför vara hyfsat för Vår Fallna Hjältinna (= Petite Moi).

En annan fallen hjälte.

Medan jag gick och funderade såg jag en tant med keps och gåstavar, en kvinna med hund och en en tjej med en dramaten. Var är alla gubbar/män/killaridag, tro?

Passerade det som kunde ha varit min egen taxiplats. Men jag skulle ju ALDRIG göra en sån förskräcklig isärskrivning!!!

Taxi plats… Förskräcklig isärskrivning!!!

Funderade på det där med ålder… När man söker jobb ska man tydligen vara mellan 30 och 35 och ha 25 års erfarenheter och kompetenser. Det går liksom inte ihop för mig…

Rönnbär kommer när året åldras går mot höst. Röda, vackra… Varför är det bara människor som anses fula och värdelösa när de åldras?

Det är som att människor som är lite äldre, men ännu inte pensionsmässiga *pekar med hela handen på mig själv*, både anses fula och värdelösa. I naturen är det tvärtom, tycker jag. Åldrandet är vackert! Som röda rönnbär, eller bara utblommade blommor…

Vackert och utblommat på bredden.

Å andra sidan…

Utblommat på höjden.

Får mig att undra om vad som är värdefullt här i livet och vilka människor som är värdefulla. Funderar vidare på när Den Rätta Arbetsgivaren ska se att det röda lönnlövet till och med är lite vackrare än de gröna. För de gröna är ju så många och vanliga…

Vem är vackrast i det här trädet?

Planerna för eftermiddagen har ändrats lite. Jag är bortbjuden på fika. Värdinnan hade tänkt baka, men messade nyss för att hon inser att det inte går att baka: ugnen är upptagen hela dan. Jag föreslog att vi skulle åka till ICA och sno nåt fikabröd. SJÄLVKLART skämtade jag! Här snos ingenting, här görs det rätt för sig!

Har du gjort nån rätt för dig idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Skyfall

Det är inte alltför ofta jag går på bio. Och skälen är flera: det är svårt att hitta tid, svårt att hitta tid med Fästmön som sällskap, det är dyrt och… det är inte så ofta det går filmer jag vill se. Men den senaste Bondfilmen Skyfall ville både Anna och jag se och igår kväll gjorde vi det – till minne av vännen K, som gav mig 300 kronor i biopresentkort till födelsedagen i april.

Skyfall är den 23:e och senaste Bondfilmen.

Den här gången är Bonds chef M ute i blåsväder. Bond har i uppdrag att bevaka en hårddisk, men den stjäls av en skurk – spelad av Ola Rapace. (Nej, han har inte en enda replik.) På hårddisken finns en lista över agenter som jobbar undercover. Bond tros ha omkommit och nån börjar publicera namn och foton på agenterna, vilket resulterar i stor fara för dessa. Samtidigt” rekommenderas” M att gå i pension i samband med misslyckandet med att återfå hårddisken och listan. M vägrar. Då exploderar saker och ting…

Jag tycker att den här Bondfilmen tillhör en av de bättre. Den är spännande utan att vara alltför tramsig. Det vimlar inte av en massa ”gadgetar”, men vi återser några gamla favoriter i repris. Synnerligen noterbart är att alla har åldrats, inte bara M utan även Bond själv. Och Q har blivit en ung kille…

Filmen är nästan två och en halv timme lång, men det känns aldrig just lång. Kanske är det alla explosioner som håller en vaken, eller nej. Jag tycker att det är spänningen som gör det. Högt toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Kronjuvelerna del två

I kväll var det så dags för den andra delen av Kronjuvelerna, TV-serien som ursprungligen var en film. En film som, vad jag har förstått, har fått ett lika blandat mottagande som TV-serien.

Kronjuvelerna kom som film i somras. 

Del två är fortfarande ett barnprogram, men karaktärerna åldras. Nån reser ut i världen och blir berömd – på ett sätt som omvärlden kanske inte väntat, men som jag listade ut ganska snart. Frangrancia blir kvar hemma, liksom rikemanssonen Persson, men deras mödrar är det inte mycket bevänt med. Och så händer det nåt fruktansvärt med Jesus.

Mamma fattade ingenting, enligt egen utsago och jag irriterade mig på papporna, på ungdomarna och på mammorna, tja, typ alla i serien – utom Jesus. Pojken är underbart spelad av Jesper Lindberger. Det är inte många ord som kommer över pojkens läppar, men hans ögon och ansiktsuttryck är desto mer talande!

Ja, Jesus/Jesper är filmens behållning, men jag kan också tycka att den är snyggt filmad. Men resten… neeej…. Jag tycker inte det här är bra. Betyget stannar kvar nere på två tofflor, sorry! Jag tänker trots det se den tredje och sista delen i morgon kväll, för nyfiken är jag ändå på slutet, det medger jag.

 

Read Full Post »

Min Sluta-röka-dag!

Idag är det min Sluta-röka-dag. Att ha slutat röka är bland det bästa jag har gjort. Bland det dummaste var naturligtvis att börja… Men jag var ung och dum och trodde att det gick att sluta hur lätt som helst. Jag var rökare i nästan 30 år…

Det är sex år sen jag slutade. Den första vinsten jag såg var att jag hade mer pengar över än tidigare. Första månaden jag hade sparat så mycket pengar på att inte röka att jag hade råd att köpa en ny madrass till dubbelsängen.

Sen fick jag lättare att andas och jag började uppfatta dofter och lukter allt bättre. Jag orkade röra mig mer. Hemma var det inte längre en dimridå. Hår och kläder var fräscha längre. När min tandläkare hade rengjort mina tänder kom missfärgningarna aldrig tillbaka. Tandstenen försvann.

För mig var det faktiskt ganska enkelt att sluta röka. Men det var det därför att jag hade bestämt mig. Jag hade sett en nära och kär släkting avlida i sviterna av rökning. När min mamma, rökare sen 50 år tillbaka, lyckades sluta, ville inte jag vara sämre.

Det tog ett år för mig att bestämma mig. Jag besökte min dåvarande husläkare och fick hjälp med ett läkemedel. Det tog jag under sju veckor. Första veckan fick jag röka som vanligt, sen skulle jag fimpa för gott.

Jag har inte haft nåt återfall, så jag är lyckligt lottad. Men jag har tagit ETT bloss en gång. Det smakade gott, men jag tog inget mer. Idag tycker jag att röklukt är bland de äckligaste lukter som finns. Tyvärr kan jag känna röklukt på ganska långt avstånd. Rök har en sur lukt, i min näsa. Det luktar… UFF!

Nedan kan du kolla lite av vinsterna med att sluta röka. Texten kommer från Pfizer.

                                                                                                                                                          Se hur din hälsa förbättras när du slutar röka

Att sluta röka innebär att din hälsa blir bättre dag för dag, månad för månad och år för år. Här är några av de fördelar för kroppen som du kan se fram emot – varför inte bocka av dem efter hand som du kommer dit.

• Dag 1–7: Förberedelse
• Dag 8: Sluta Första 20 minuterna: Blodtryck och puls återgår till normala värden. Första 12 timmarna: Halterna av nikotin och giftig kolmonoxid i blodet halveras, dina syrehalter i blodet återgår till normala.
• Dag 9: Efter 24 timmar: Kolmonoxiden försvinner ur kroppen. Lungorna börjar rensa ut slem och andra partiklar från rökningen.
• Dag 10: Inom 48 timmar: Det finns inget nikotin kvar i kroppen. Ditt smak- och luktsinne har blivit mycket bättre.
• Dag 11: Inom 72 timmar: Du har lättare för att andas. Luftvägarna börjar slappna av och energin ökar.
• Dag 14: Inom en vecka: Hjärtat pumpar omkring syrerikare blod i kroppen.
• Dag 21: Inom två veckor: Hjärtat är mindre ansträngt. Ju längre tid det går utan att du röker, desto bättre blir hjärtat och blodkärlen.

Och det blir bara bättre och bättre och bättre…

• Dag 35: Inom fyra veckor: Rökning gör att du åldras, huden skadas och du får mer rynkor – men nu är det slut med det.
• Dag 49: Inom sex veckor: Ditt hjärta, din blodcirkulation,dina lungor, din hud, dina tänder, ditt smak- och luktsinne har blivit mycket bättre.
• Dag 63: Inom åtta veckor: Ditt skelett blir starkare, tätare och mindre skört.
• Dag 77: Inom tio veckor: Din hud blir slätare, håret friskare – du har kanske till och med ett vitare leende.
• Dag 91: Inom tolv veckor: Ditt hjärta är friskare, dina luftvägar är renare.
• Dag 119: Omkring fyra månader: Din andning har blivit bättre.

Och det fortsätter under resten av ditt liv…

• Ett år: Din risk för en hjärtattack har minskat till omkring hälften av risken för en rökare.
• Tio år: Din risk för lungcancer minskar till hälften av risken för en rökare.
• 15 år: Din risk för en hjärtattack är nu densamma som för en person som aldrig har rökt.

Så, min vän, när ska du bestämma dig??? 

Read Full Post »