Ett inlägg om en bok.
Det är alltid spännande att testa nya författare. Christoffer Carlsson hade jag bara hört talas om till namnet, när jag i juni nätshoppade hans deckare Den osynlige mannen från Salem. Det skulle visa sig att det var en prisbelönt deckare, minsann. Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman 2013. Och i sitt slutord berättar författaren själv om vilka anspelningar han gör på såväl Sjöwall & Wahlöö som Leif GW Persson. Kan det då bli annat än bra? Ja.
En ung kvinna hittas mördad i en våning som används som härbärge för hemlösa. Den avstängde polisen Leo Junker bor i samma hus. Han kan naturligtvis inte låta bli att lägga sig i fallet. Ett fall som tar honom tillbaka till ungdomsåren, kärleken Julia och hennes bror Grim. Uppenbarligen är det nån som känner Leo från den tiden och han börjar snart få anonyma sms. Det är Leo som mördaren är ute efter.
Ja vad ska vi säga om den här boken då utan att vara alltför elaka? För det första undrar jag verkligen om det är möjligt att ha en sms-konversation med nån som har dolt nummer. För det andra tycker jag inte att boken är bra skriven. Vissa meningar är sju meter långa. En del stycken innehåller konstigheter som detta – betyder ordet ”alla” i själva verket ”alla utom en”?
[…] Alla var män och tio år äldre än jag, hade breda axlar och tatuerade armar, varma leenden. Förebilder var fel ord, men det var det första jag kom att tänka på. En av dem presenterade sig utan att le […]
Nej, jag är inte imponerad alls. Det blir lågt Toffelbetyg.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Aj då, ett riktigt bottennapp! Den boken ska jag inte läsa.
Den var dessutom av kategorin ”noir”, så… Nej, jag gillade den INTE! Men den jag läser nu… Se mitt senaste inlägg! 😛