Firande med snusk och disk

Ett inlägg inför vilket jag i förväg varnar för snusk!!!

---

 

Jag måtte ha blivit överexponerad för STÅ UPP-komik, för allt jag tänker på – och skriver om – tycks handla om saker under bältet. Det är därför jag varnar redan nu, i början av det här inlägget.

 

Härtappat, det vill säga hemtrampat, vin från september 2006 serverades till gårdagens middag. Notera hur dammig flaskan är!

Igår var det en väldigt tråkig dag. Skid-VM är slut och samma gamla trollpackor som tidigare… Nej, nu ska vi tänka positivt! Jag börjar om:

Igår var det ganska dåligt väder. Jag fick mycket gjort här hemma, både vad gäller sedvanlig administration och hushållsarbete. Kunde känna mig nöjd framåt kvällen. Lagade kyckling i lergryta med hetkall sås som Fästmön och jag proppade i oss på kvällen. Till pippin öppnade vi ett åtta och ett halvt år gammalt härtappat (<== självtrampat) rödvin. Vi låtsades att det var lördag och ville fira att Anna nu har två lediga dar. Det var en flaska från den rödvinssatsen som min pappa aldrig hann smaka. Döden kom emellan.

Kanske var det vinet, kanske var det Magnus Carlsson som inspirerade mig att skriva de ord jag gjorde i några av mina pågående Wordfeud-matcher. Ja, vi lyssnade på Magnus på Spottan och la ord medan vi väntade på Jordskott. 

 

I den ena matchen skrev jag så här (dessutom vann jag!)…

HOR

I den andra matchen blev jag lite grövre…

FJONG

Jag visste inte ens att det ordet var godkänt, jag trodde det var ett slangord. Eller kanske räknas det möjligen som ett onomatopoetiskt ord? Jag får nämligen associationer till en stålfjäder. Vad associerar du till, din snusker/snuska???

Som bonus bjuder jag på det bästa Wordfeudandet ever, från ett spel för länge sen:

HETERO är ett ogiltigt ord i Wordfeud!

I morse vaknade jag fem över sex med världens klumpvärk. Ungefär som den där känslan bröderna Olsson fick när Göran Ragnerstams karaktär i Jordskott fångade in dem och skrek:

Kull!

Det kan mycket väl ha berott på vinet, men inte på mängden – vi drack var sitt glas. Däremot var vinet av riojatyp. Den som känner mig vet att jag tycker att spanjacker – i vinsammanhang – är alldeles för simpla saker. Italienare ska det vara! Jag skyller gladeligen på spanjacken, alltså. Det kändes som om jag hade festat hela natten. En tablett och lite mer sömn så satt jag sen pigg och nykter vid datorn och skrev och skrev och skrev.

Vår dag har knappt börjat, men vi har bestämt oss för att bland annat göra en liten utflykt idag och TITTA om Billybokhyllan finns kvar på Återbruket. Vi ska INTE prata med personalen, för då får man en gratis föreläsning. Bara TITTA. Inte handla heller – hyllan och Clark Kent* är inte kompatibla. Dessutom är Annas och mina axlar inte i skick att lyfta saker.

Som avslutning får du beskåda en vardagsinstallation – min frukostdisk. (Alla människor finns ju inte på Instagram.) Sen får du gärna skriva några rader och berätta om vad du har för dig idag – minus allt som har med sport att göra!!!

Disk – en vardagsinstallation av Tof Flan.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dags för årets Mediokra pest

Ett inlägg om en medioker pest.

I kväll är det dags. Och hur jag än värjer mig lär jag inte komma undan Medioker Pest 2014. Förra året skrev jag minimalt om pesten, i år blir det ingenting. Förutom detta inlägg, skrivet före start och utan vare sig tjuvtitt eller dito lyssning.

Sånt här skräp läggs det ner både sjukt massa pengar och tid på. Det känns inte särskilt rimligt när vi både vi soffar oss och glor på spektaklet och sen har åsikter om tiggare och hemlösa. Du vet såna utan tak över huvudet. Du har säkert både sett och hört talas om såna människor – om ditt eget huvud inte har varit nedstucket i sanden i år och dag. Eller i soffan, där du med flottiga fingrar letar efter chipset du nyss tappade.

Flottigt.

I Sverige kör vi samma koncept som förra året. Och året före det och före det och före det och före stenåldern. Det ska vara programledare av sorter som är lagom comme il faut-varierade – det vill säga inte för kontroversiella. Och skulle det råka vara så att de fäller en och annan nedsättande kommentar om nån eller nåt ska man kunna skylla på deras ungdom även om de är myndiga, typ. Hur som helst. Programledarna ska vara roliga. Ska vara, alltså. Är det sällan, oftare plumpa i stället. Jag är väl trög, men jag fattar inte vad komik har med musik och tävling att göra. Skilda saker, liksom.

Typiska träskallar.

Farbror Träskalle är som förra året – och året före det och före det och före det och före stenåldern – ansvarig på ett eller annat sätt. Kanske är det därför urvalet deltagare ser ut som det gör. I varje deltävling ska det nämligen finnas en del pajastävlande, en del som inte kan varken sjunga eller prata svenska, två delar från nåt finnigt barnprogram som Idiot eller liknande (denna broilerfarm för små pojkar och flickor som beter sig som divor under några månader), en del musikstil som sticker ut på ett eller annat sätt och slutligen ett par, tre seriösa tävlande. Ovanpå allt detta ligger det faktum att nästan ingen av deltagarna verkligen kan sjunga.

Pesten där ingen kan sjunga.

För övrigt ser man till att ändra reglerna så ofta att ingen orkar hänga med eller fatta. Det är säkert därför fel låt vinner – varje år.

Så nej. Varför ska man utsätta sig för detta i kväll? Men ja. Jag erkänner. Jag sitter där i kväll, troligen, och svär och kräks och har synpunkter och åsikter som jag inte vågar vädra offentligt för då är jag elak/rasist/svennehatare/omusikalisk/tråkig/surtant/skittaskig mot alla som har lagt ner ett sånt långt och hårt arbete på denna livsviktiga… pest. För jag är ju, trots att jag är myndig, ingen ungdom. Därför håller jag käften om eländet. Med början från och med… nu.

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet 2014: Maria Lundqvists dag

Ett inlägg om en TV-serie.

Denna säsong av Stjärnorna på Slottet börjar gå mot sitt slut. Nån kallade den tam och tråkig. I kväll var det Maria Lundqvists dag – och den var allt annat än just tam och tråkig. För alla människor har en historia att berätta – även en stjärna och skådespelare… Sen behöver man inte tjafsa med eller vara otrevlig mot sina med-stjärnor för att det ska bli ett bra program.

Maria Lundqvist berättade om sin familj, om mobbning och om sitt yrkesval under sin dag på Slottet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Maria Lundqvist avslöjade att hon redan som väldigt liten ville bli skådespelare. Och hon hade tur, på sätt och vis, och blev det också. Vidare tycker jag och många med mig, troligen, att hon det inte bara är tur utan skicklighet. För det är inte alla som kallar sig skådespelare som har en sån bredd som Maria Lundqvist har. Inte heller klarar alla av att pendla mellan komik och drama såsom hon kan. Kanske nånting gott som mobbningen hon blev utsatt för som barn förde med sig? Liksom säkerligen de flesta andra blev jag impad av hur hennes pappa hanterade mobbarna. Smart drag, verkligen!

Under dagen bjöd Maria Lundqvist sina medstjärnor på en båttur med mackor och ravioli – och kondomer. Eftermiddagen avslutades med en rejäl go-fika, ett riktigt understatement…

Vid middagen fick Maria Lundqvist frågor om sin nya relation och sin skilsmässa. Att det var svårt att prata om och rörde upp många känslor blev väldigt tydligt. Extra tufft att prata om det framför en TV-kamera, tycker jag – utan att vara taskig mot nån inblandad.

När Maria vid kvällsfikat avslöjade sin gäst, brast det för Leif Andrée och även för mig, kan jag meddela.

Toffelbetyget blir återigen det högsta!

Nästa gång visas säsongens sista program i serien. Det är Lasse Åbergs dag. Om honom vet jag att han har gjort en del filmer i genren komedi, en genre som inte är min favorit. Men han har också ett alldeles fantastiskt museum utanför Bålsta!

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Leif Andrées dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Malena Ernmans dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Morden i Midsomer: The rare bird

Säsongens fjärde och sista avsnitt av Morden i Midsomer hade undertiteln The rare bird. Fästmön och jag häckade i var sin soffa – like two birds…

Jones och Barnaby har gjort sitt för säsongen.

Den här gången handlar det om ett fågelskådningssällskap – och en ballerina. Ordföranden i sällskapet blir mördad. Hans fru, ballerina, säger sig vänta parets första barn. Bara det att maken steriliserade sig 15 år tidigare.

Nää, den här omgången är jag jättebesviken på Morden i Midsomer! Det komiska i serien tar över och spänningen är nere på nollstrecket snart – trots att det mördas. Det bästa i kvällens avsnitt var faktiskt hunden, Sykes.

Lågt betyg från besviken Toffla!

Read Full Post »