Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hemlösa’

Ett förundrat inlägg.


 

Högskoleutbildning är ingen garanti för att man tänker. Det ger Byhålebladets Metropolsida på webben exempel på. Först en puff där man frågar om fredagsmys hemma i soffan, bland annat. Under den en puff om en artikel om att antalet hemlösa – människor som saknar inte bara soffa utan tak över huvudet – ökar i stan.

Fredagsmys och hemlösa

Fredagsmys och hemlöshet hör inte ihop i min värld.

 

Det här var riktigt… klumpigt gjort, tycker jag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en fotobok.


 

Ack Sverige, du skönaOm det är några människor jag är riktigt avundsjuk på så är det såna som tar bra porträtt. Och med bra porträtt menar jag inte tillrättalagda bilder utan just det jag skriver: bra. Fotografer, med det där speciella ögat, som ser det där unika hos var och en h*n fotar. Det var med stor andakt jag parkerade mig i bästefåtöljen för att glo i Elisabeth Ohlson Wallins fotobok Ack Sverige, du sköna. Jag visste att jag skulle bli avundsjuk, men också betagen. Tack för recensionsexemplaret, Karneval förlag!

Tre år har det tagit fotografen att ställa samman de 142 bilderna. Bilder av ett Sverige som du och jag kanske inte alltid ser. Som vi kanske inte alltid… vill se. Elisabeth Ohlson Wallin väjer inte med kameran, hon kliver rakt in i såväl synagoga som moské, på barnhospice, bland hemlösa, tiggare, utslagna och nysvenskar. Och det är det jag gillar med bilderna! Fotografen väjer inte, viker sig inte en tum. Det här är så äkta det kan bli!

Bilderna står för sig själva i boken. Här finns inte en enda bildtext. Först i slutet hittar jag miniatyrer av de 142 bilderna samt en rad om var varje bild är tagen. Och på ena fliken fyra meningar om boken av fotografen själv. En sida efter bilderna innehåller fotografens tack. Även detta ordsparsamma gillar jag – en fotobok som verkligen är en fotobok.

Färgerna och trycket i boken är fantastiska! På nåt ställe upptäcker jag en ganska pixlig bild. Men kanske ska den vara så… Däremot är jag inte alls nöjd med limbindningen. Den spricker nämligen så snart jag öppnar boken – pappret i sidorna är för tungt (tjockt) och limmet håller inte samman sidorna i ryggen. Sidorna lossnar. Förutom det är pappersvalet utmärkt eftersom det ger minimalt med blänk när en sån som jag måste tända lampan för att se ordentligt.

Tofflan bläddrar i Ack Sverige, du sköna

Tofflan bläddrar i Ack Sverige, du sköna.


Annars älskar jag verkligen
den här boken! Bilderna är inte bara äkta och raka, de är baske mig mästerverk – på olika sätt och vis. Jag gillar komposi-tionerna, jag gillar känslan av att Elisabeth Ohlsson Wallin har fångat speciella ögonblick, till synes av en ren slump. Kanske det är så i vissa fall, men jag vet också att en duktig fotograf lägger ner mycket förarbete.

Genom fotografens tack mot slutet av boken inser jag också att fru Minna inte bara varit bokens formgivare utan säkerligen då och då den som peppat och pushat fotografen. Det var tur – för oss. Vi som vill få ta del av Elisabeth Ohlson Wallins bilder.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta! 

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en medioker pest.


I kväll är det dags.
Och hur jag än värjer mig lär jag inte komma undan Medioker Pest 2014. Förra året skrev jag minimalt om pesten, i år blir det ingenting. Förutom detta inlägg, skrivet före start och utan vare sig tjuvtitt eller dito lyssning.

Sånt här skräp läggs det ner både sjukt massa pengar och tid på. Det känns inte särskilt rimligt när vi både vi soffar oss och glor på spektaklet och sen har åsikter om tiggare och hemlösa. Du vet såna utan tak över huvudet. Du har säkert både sett och hört talas om såna människor – om ditt eget huvud inte har varit nedstucket i sanden i år och dag. Eller i soffan, där du med flottiga fingrar letar efter chipset du nyss tappade.

Chips i dip

Flottigt.


I Sverige kör vi
samma koncept som förra året. Och året före det och före det och före det och före stenåldern. Det ska vara programledare av sorter som är lagom comme il faut-varierade – det vill säga inte för kontroversiella. Och skulle det råka vara så att de fäller en och annan nedsättande kommentar om nån eller nåt ska man kunna skylla på deras ungdom även om de är myndiga, typ. Hur som helst. Programledarna ska vara roliga. Ska vara, alltså. Är det sällan, oftare plumpa i stället. Jag är väl trög, men jag fattar inte vad komik har med musik och tävling att göra. Skilda saker, liksom.

björkar

Typiska träskallar.


Farbror Träskalle
är som förra året – och året före det och före det och före det och före stenåldern – ansvarig på ett eller annat sätt. Kanske är det därför urvalet deltagare ser ut som det gör. I varje deltävling ska det nämligen finnas en del pajastävlande, en del som inte kan varken sjunga eller prata svenska, två delar från nåt finnigt barnprogram som Idiot eller liknande (denna broilerfarm för små pojkar och flickor som beter sig som divor under några månader), en del musikstil som sticker ut på ett eller annat sätt och slutligen ett par, tre seriösa tävlande. Ovanpå allt detta ligger det faktum att nästan ingen av deltagarna verkligen kan sjunga.

Pojke i porslin s håller för öronen

Pesten där ingen kan sjunga.


För övrigt
 ser man till att ändra reglerna så ofta att ingen orkar hänga med eller fatta. Det är säkert därför fel låt vinner – varje år.

Så nej. Varför ska man utsätta sig för detta i kväll? Men ja. Jag erkänner. Jag sitter där i kväll, troligen, och svär och kräks och har synpunkter och åsikter som jag inte vågar vädra offentligt för då är jag elak/rasist/svennehatare/omusikalisk/tråkig/surtant/skittaskig mot alla som har lagt ner ett sånt långt och hårt arbete på denna livsviktiga… pest. För jag är ju, trots att jag är myndig, ingen ungdom. Därför håller jag käften om eländet. Med början från och med… nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Är det nånting vi människor behöver så är det att ha nånstans att ta vägen. Nånstans att bo. De hemlösa kan snart se fram emot varmare tider, men de är lik förbannat utan nånstans att ta vägen, att bo. Ett eget hem. Och hur många halvgamla ”barn” bor inte kvar hemma hos mamma och/eller pappa därför att de helt enkelt inte kan bo nån annanstans.? Hur kul är det liksom att vara 25 – 30 bast och vara mambo? Det finns säkert söner och döttrar som tycker att det är livet på en pinne och får full service av sin/a förälder/föräldrar. Men nog vill väl de flesta av oss vara vuxna när vi är vuxna, så att säga?

Istappar
Vi behöver bo – även om det är på otursnumret 13…


Såväl villapriserna
som priserna på bostadsrätter ökar igen. Det beror bland annat på att det fortfarande är så låga räntor, men också på att det är brist på bostäder. Enligt en ledare i lokalblaskan flyttar 35 000 människor till Stockholm varje år – men det byggs bara 8 000 nya lägenheter. Nej, ekvationen går inte ihop alls. Här i Uppsala byggs det visserligen flest hyresrätter i Sverige, sägs det. Det handlar om 1 500 – 2 000 under fyra år. Och det är ju hyresrätter som troligen är mest lockande när man är ung och inte har hunnit spara ihop till grundplåten för en bostadsrätt eller en villa.

Samtidigt som det byggs många nya lägenheter undrar i alla fall jag vem som har råd att bo där. För inte är det just nån ung person eller knappt nån medelinkomsttagare heller, snarare direktörer och dess likar. Såna med månadslöner över 70 papp, liksom.

Bostadsbidrag är det visst bara barnfamiljer som får numera. Så här står det på Försäkaringskassans webbplats:

[…] Barnfamiljer med låga inkomster kan få bostadsbidrag. […]

Men när barnen har blivit vuxna och förväntas ha både egen inkomst och egen bostad – trots att de inte har det – då stryps bostadsbidraget. Och nåde den som har fått 50 kronor för mycket! Det ska betalas tillbaka – med ränta! Strunt samma då om man fortfarande har bostadsbidrag. Har man fått för mycket tidigare år ska man göra rätt för sig. Försäkringskassan ger och Försäkringskassan tar.

Den som lever på sjukersättning eller aktivitetsersättning har inte råd att bo. Bostadsbidrag får man som sagt inte om man inte har barn, men pensionärer, som oftast inte har småbarn, men låga inkomster och dessutom betalar mer i skatt – vem sa att livet är rättvist? – kan ansöka om bostadstillägg hos Pensionsmyndigheten. Alltid något…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ganska ofta nu för tiden är hjälporganisationer ute i blåsväder. Samtidigt har det blivit avdragsgillt (!) att skänka pengar till vissa av dessa organisationer. Tofflan var lite nyfiken på hur du gör och undrade om du stödjer nån hjälporganisation.

Så här fördelade sig de 25 inkomna svaren:

44 procent (elva personer) svarade: Ja, jag skänker pengar då och då.

20 procent (fem personer) svarade: Ja, jag sätter in pengar regelbundet till en organisation. 

Tolv procent (tre personer) svarade: Nej.

Åtta procent (två personer) svarade: Ja, jag har fadderbarn. 

Åtta procent (två personer) svarade: Ja, jag skänker kläder och saker.

Fyra procent (en person) svarade: Tja, jag köper typ en majblomma varje år. 

Fyra procent (en person) svarade: Nja, jag kan lägga lite i nån insamlingsbössa då och då.

Bittan kommenterade:

Jag stöder framför allt gatubarn i Uganda och hemlösa. Dels regelbundet och dels i samband med olika kampanjer. Jag vill dela med mig nu när jag kan. ”Som du själv blivit hjälpt ska du hjälpa andra” (Tror det är Länkarnas budskap?!)


Caroline kommenterade:

Ja, jag skänker pengar då och då… Hade kunnat fylla i fler alternativ:
* Skänker till Frälsis som aldrig tvekar att hjälpa de mest utsatta i samhället.
* Köper majblomma varje år
* Ger bort kläder och saker, när jag själv köper nytt, till behövande jag möter i mitt arbete + till organisationer som samlar in till hemlösa
* Lägger en slant i insamlingsbössor då och då, även där för det mesta till Frälsis
* Har köpt i andra personers namn (som julklapp/födelsedagspresent) en get, vattenpump, barnmorska, höns till byar, familjer i extremt fattiga områden i världen. Finns en organisation som säljer sådant. Hjälp till självhjälp

Arga Klara kommenterade:

Skänker varje månad och har ju dessutom förmånen att jobba på en välgörenhetsorganisation. 🙂 Och visst får vi anställda lön – men bara knappt 2/3 så mycket av vad ett motsvarande jobb någon annanstans ger.

Tofflan kommenterade:

Jag tycker att det är självklart att även de som jobbar för en hjälporganisation ska få lön. Men det ska inte handla om miljonlöner. Är det nåt jag verkligen avskyr är det folk som skor sig på andra människors dåliga samveten. Jag har läst alltför ofta om miljonlöner och fiffel, vid flera stora och kända hjälporganisationer. Hemskt!
Den enda organisation jag ger pengar till – vilket händer då och då, inte regelbundet – är Läkare utan gränser. Den känns väldigt seriös och jag vet att sjukvårdspersonal är utomlands och jobbar hårt i tuffa situationer och gör ett jädra bra jobb!
När jag får ett fast jobb ska jag skaffa ett fadderbarn eftersom jag inte har några egna barn.
Idag ger jag mest kläder direkt till behövande, vilket ibland kan vara vänner och bekanta som har det tufft och som fryser nu i vinter.

SoP kommenterade:

Här tog jag fadderbarn,( har haft det sen 2001 när jag fick arbetsskadan godkänd o tyckte jag äntligen hade råd ,) men hade velat välja tre alternativ. Jag stöder olika ställen som månadsgivare,bl.a världsnaturfonden,djurskyddet o stadsmissionen – o ger drösvis med saker till våra secondhandställen. Sommar o vinter ger jag till några olika katthem . Klickar på The animal rescuesite- och stickar till hjälpstickan då o då. Nu skriver jag inte mer, jag ser ju självgod ut :-/

Irene Sjöberg kommenterade:

Jag skänker till Hemlösa och tidningen Faktum när möjligheten finns. Jag har inte mycket pengar att röra mig med, men det finns alltid de som har det sämre och att skänka en femtio-lapp i månaden är inte svårt.
Kram


Stort TACK
för alla klick och alla kommentarer! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten under rubriken Tofflan undrar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Har surfat runt lite i cyberspace för att hitta några intressanta nyheter. Men ärligt talat verkar det hända väldigt lite i omvärlden eftersom fokus tycks ligga på en av dessa så kallade nyheter:

  1. Det pågår ett krig för eller emot herr Flincks rumpstrykning
  2. NK:s lakan som ser ut som ihoptjepade kartonger som hemlösa sover på.

Det är inga intressanta och viktiga nyheter, tycker jag. Varför ska en programledare och en artist överhuvudtaget ha kroppskontakt (kramas)? Och varför i himlens namn gör inte alla lakanskritiker nånting konkret för de hemlösa i stället för att bara vara arga?

Ärligt talat tycker jag att det är intressantare att läsa om skillnaden mellan män och kvinnor vad gäller hjärnorna. Det har ju länge snackats om att det ena könets hjärna är större/tyngre än det andra könets. En del vill inte se skillnader, medan andra vill det. Nu har hjärnorna studerats av psykologer som kommit fram till att den största skillnaden mellan könen – för det finns skillnader! – gäller visuospatial förmåga. Eller lokalsinne, dårå. Där har man kommit fram till att män är bättre att hitta i typ labyrinter, medan könen är nästan lika bra på att hitta om det finns riktmärken att lägga på minnet. Nu brukar inte jag skena i labyrinter så ofta, men naturligtvis kan man applicera dessa forskarfynd på promenader i skogen (vilse eller inte).

Få se nu… Vilket håll leder hemåt?


Kvinnor är bättre än män på att komma ihåg ordlistor och ansikten.
De är bättre på läsförståelse. Men män har alltså bättre lokalsinne och de är längre. Jag måste därför vara en mix av de tu könen (!..) – jag är rätt bra på ord och läsförståelse, men sämre på ansikten och att hitta. Men jag inser att jag är längre än de flesta kvinnor i min ålder. Och så har jag oftast större fötter, näsa och öron. Vad tyder det på, tro???

Read Full Post »

Jag skrev om hemlösa här på bloggen häromdan. Jag tycker att frågan är angelägen och jag slogs av att så många människor i Sverige lever utan bostad – lika många till antalet som antalet invånare i en mindre kommun,

I Uppsala är 1 772 personer hemlösa, enligt lokalblaskan . Tidningen har skrivit om det hela, men tyvärr ligger inga länkar till artikeln ute på hemsidan, enbart en hänvisning till tröttsamma 24UNT (Lägg ner, jag vill läsa!).

Jag är osäker på siffrorna, men i de 1 772 är tydligen inräknade personer som har bostad via det sociala, ungefär 1 000 personer, tror jag. För mig är det ett lite konstigt sätt att räkna hemlösa, för dessa har ju ett boende. Jag vet folk som har bott i ”sociallägenhet” i många år och bor kvar där trots att deras ekonomiska situation förändrats. Därför tycker jag att det är bra att kommunen nu ska göra en översyn. Det rimliga måste nämligen vara, anser jag, att de som verkligen behöver ska få hjälp till en bostad. De som har ekonomiska möjligheter att själva betala hyra ska förstås göra det. Tyvärr finns det som alltid folk som fifflar även när det gäller sin ekonomiska situation – på grym bekostnad av dem som verkligen är i behov av hjälp. Jag skulle önska att dessa fifflare ägnade de behövande en eller ett par tankar och därefter agerade som medmänniskor, utan att visa upp falsk rättrådighet som man så gärna visar annars. (Ja, jag har ett par personer i åtanke, men nej, jag tänker inte berätta vilka, kloka personer ser bakom ord och fasad.)


Parkbänken nästa för en del… 


Oavsett om de akut hemlösa i Uppsala
”bara” är cirka 700 behöver de hjälp. Och om det är lämpligt eller inte att låta Livets Ord driva Grottan, en verksamhet för hemlösa, kan man också diskutera, som till exempel Janne på TV4 Uppland gör. Jag tycker inte att det är lämpligt att Livets Ord driver verksamheten, jag tycker att det är kommunens ansvar.

Read Full Post »

Jag skulle vilja skriva ett initierat och rakt på sak-formulerat inlägg om hemlösa i vårt land. Frågan är bara så oerhört full av känslor för mig att jag får svårt att förhålla mig neutral och saklig.

Idag läste jag en artikel i Dagens Nyheter som handlar om att antalet hemlösa i Sverige ökar . Det är bara förskräckligt att det ska vara så i dagens Sverige. Det är 2012, inte 1812.

Antalet hemlösa i vårt land beräknas idag vara 34 000. Det är som en mindre svensk kommun, till invånarantalet sett. För att få lite koll på de olika sorters hemlösa som existerar har Socialstyrelsen gjort en indelning i fyra grupper:

  1. mest akut och sover ute eller på campingplatser, vandrarhem och härbärgen (cirka 4 500 personer)
  2. de som bor på institutioner, till exempel personer som lämnar fängelse eller behandlingshem (cirka 5 600 personer)
  3. sociala boendelösningar i kommunens regi (cirka 13 900 personer)
  4. de (ej studenter) som har sökt hjälp hos kommunen men ändå tvingas bo hos släkt och vänner (cirka 6 800 personer)

Antalet som måste sova utomhus har faktiskt minskat de senaste åren. Men cirka 4 500 är ändå en hög siffra, tycker jag! Flest hemlösa finns det i våra tre största städer Stockholm, Göteborg och Malmö. De flesta hemlösa är utrikesfödda. En tredjedel av alla hemlösa har minderåriga barn.

Hemlöshet kan drabba vem som helst, när som helst. Det kan börja med att du blir av med jobbet och så småningom inte kan betala dina räkningar, däribland hyran. Då vräks du. Sen är hjulet i rullning. Det behöver inte vara svårare än så.

Det här är förfärliga, hemska siffror som talar för sig själva. Nu måste vi baske mig göra nåt!!!

Read Full Post »

Från och med idag kostar det 25 pix att följa några av våra kända, svenska twittrare. Tanken är att pengarna ska gå till Stockholms stadsmission och dess arbete för hemlösa.

Stockholms stadsmission har byggt en betalvägg på Twitter. Skälen är enkla:

Människor i hemlöshet blir inte mätta av en like på Facebook eller varma av en retweet.

Några twittrare kan man bara följa mot kostnaden av 25 kronor under en vecka, det vill säga fram till den 12 december. Ett par twittrare ansluter i helgen.

Så ta dig en funderare på om du kan tänka dig att stödja hemlösa, en sån som jag är på väg att bli. Hemlös, alltså. Inte betal-twittrare.

Read Full Post »

Det ser ju rätt mörkt ut just nu – på många fronter och plan. Inte bara på mitt personliga plan utan ute i världen. Jordskalv på Nya Zeeland, händelserna i Libyen och så kylan som envist biter sig fast här uppe. När det gäller den sistnämnda kan det tyckas som en piss i havet jämfört med världshändelserna. Men tro mig, det är det inte för dem som inte har nånstans att bo. Hur många människor har hittills avlidit på grund av kylan och på grund av att de tvingats hitta sovplats var som helst därför att de helt enkelt inte har tak över huvudet? Det är bara det att dessa människor, de hemlösa, skrivs det inte om. Inte så mycket. Så nu har jag skrivit några futtiga rader. Men finns det inte nåt mer jag kan göra???

Våren tycks dröja. I morse var det över 22 grader kallt när Fästmön och jag skuttade upp. Anna hade lyckats ställa sitt larm en halvtimma för tidigt, irriterande nog, för idag började hon halv åtta. På vägen ut klarade jag inte KBT-träningen utan gluttade i postboxen. Men ingen hade kommit med post under natten.

Det var alltså kallt som f*n när vi kom ut, ändå hörde jag en liten fågel som kviddivittade. Clark Kent* startade finfint, för i kallgaraget var det bara -13 grader… Nån borde hjälpa våren traven!!!


Undrar om nån har hjälpt våren på traven här genom att plantera tre kvistar i snön?

                                                                                                                                                      Just nu laddar jag för ett viktigt samtal jag ska ringa. Jag tänkte väl vänta till efter klockan nio, i alla fall. Chefer brukar inte vara på jobbet tidigare än så. Det betyder att jag hinner sitta en stund här vid datorn innan jag ringer, jag hinner bädda, läsa lokalblaskan och vika tvätt. Det lär bli en nätt liten strykhög som jag ska försöka avverka under kvällen sen.

Jag behöver fylla på förråden här, så jag får trotsa kylan och skutta över till Tokerian när solen har stigit. I natt nån gång får vi nämligen ”en gäst”. Det är Linn som har varit ute på studentpartaj i stan och en vardagskväll i sportlovsveckan går det inte så många nattbussar hem till pappa på Morgonen i Förorten. Gissningsvis vill Linn ha frukost när hon vaknar. Det vill jag också, men idag finns det inte så mycket, så jag måste nog proviantera så snart som möjligt. Men jag klarar mig en stund till på kaffe! Bara det finns så…

                                                                                                                                                  *Clark Kent = min lille bilman som startar så fiiint varje morgon!

Read Full Post »

Older Posts »