Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘musikstil’

Ett inlägg om en medioker pest.


I kväll är det dags.
Och hur jag än värjer mig lär jag inte komma undan Medioker Pest 2014. Förra året skrev jag minimalt om pesten, i år blir det ingenting. Förutom detta inlägg, skrivet före start och utan vare sig tjuvtitt eller dito lyssning.

Sånt här skräp läggs det ner både sjukt massa pengar och tid på. Det känns inte särskilt rimligt när vi både vi soffar oss och glor på spektaklet och sen har åsikter om tiggare och hemlösa. Du vet såna utan tak över huvudet. Du har säkert både sett och hört talas om såna människor – om ditt eget huvud inte har varit nedstucket i sanden i år och dag. Eller i soffan, där du med flottiga fingrar letar efter chipset du nyss tappade.

Chips i dip

Flottigt.


I Sverige kör vi
samma koncept som förra året. Och året före det och före det och före det och före stenåldern. Det ska vara programledare av sorter som är lagom comme il faut-varierade – det vill säga inte för kontroversiella. Och skulle det råka vara så att de fäller en och annan nedsättande kommentar om nån eller nåt ska man kunna skylla på deras ungdom även om de är myndiga, typ. Hur som helst. Programledarna ska vara roliga. Ska vara, alltså. Är det sällan, oftare plumpa i stället. Jag är väl trög, men jag fattar inte vad komik har med musik och tävling att göra. Skilda saker, liksom.

björkar

Typiska träskallar.


Farbror Träskalle
är som förra året – och året före det och före det och före det och före stenåldern – ansvarig på ett eller annat sätt. Kanske är det därför urvalet deltagare ser ut som det gör. I varje deltävling ska det nämligen finnas en del pajastävlande, en del som inte kan varken sjunga eller prata svenska, två delar från nåt finnigt barnprogram som Idiot eller liknande (denna broilerfarm för små pojkar och flickor som beter sig som divor under några månader), en del musikstil som sticker ut på ett eller annat sätt och slutligen ett par, tre seriösa tävlande. Ovanpå allt detta ligger det faktum att nästan ingen av deltagarna verkligen kan sjunga.

Pojke i porslin s håller för öronen

Pesten där ingen kan sjunga.


För övrigt
 ser man till att ändra reglerna så ofta att ingen orkar hänga med eller fatta. Det är säkert därför fel låt vinner – varje år.

Så nej. Varför ska man utsätta sig för detta i kväll? Men ja. Jag erkänner. Jag sitter där i kväll, troligen, och svär och kräks och har synpunkter och åsikter som jag inte vågar vädra offentligt för då är jag elak/rasist/svennehatare/omusikalisk/tråkig/surtant/skittaskig mot alla som har lagt ner ett sånt långt och hårt arbete på denna livsviktiga… pest. För jag är ju, trots att jag är myndig, ingen ungdom. Därför håller jag käften om eländet. Med början från och med… nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om starten av en TV-serie med musik som huvudingrediens.


Igår kväll var det säsongsstart
på TV4 av Så mycket bättre. Det är den fjärde säsongen serien går. Jag har bara följt nån tidigare säsong. Då blev jag glatt överraskad. För hur 17 lyckas man samla sju mer eller mindre musikkändisar som inte ska framföra sina egna låtar utan andras? Jag såg på annat igår kväll och kollade därför reprisen idag.

Den här fjärde vändan har man samlat ihop en salig blandning: Agnes, Ulf Dageby, Lill Lindfors, Ebbot Lundberg, Bo Sundström, Titiyo och Ken Ring. Jag hade hört talas om alla och hört nånting av och med de flesta, men det var sannerligen inte några artister som finns i mitt CD-skåp eller min vinylhylla (nej, det var länge sen jag sa upp Spotify) – förutom Ulf Dageby, dårå. Eller snarare Nationalteatern, som hans band heter.

Därför kändes det helt rätt att börja med den som jag kände mest till – Lill Lindfors. Och det blev alldeles förträffligt bra TV-underhållning!

Lill Lindfors

Lill Lindfors inledde säsong fyra av Så mycket bättre. (Bilden är lånad från Lill Lindfors webbplats. Foto: Carl Hjelte.)


De sex övriga artisterna
framförde egna versioner av låtar som Lill Lindfors spelat in. Eftersom det blev sex olika musikstilar har jag svårt att säga att den eller den var bäst – alla hade sin charm. Bo Sundström (från Bo Kaspers Orkester) inledde lite halvtrist med Jag tycker inte om dig, tycker jag, som inte gillar hans musikstil så särskilt. Ebbot Lundberg och Agnes gjorde fina versioner av Fri som en vind respektive En sån karl. Titiyo gjorde Blåjeans och stjärnljus, en sån där version man verkligen kan tänka sig ha i lurarna en tidig morgon på väg hem från en fest. Ken Rings version av Rus fick alla att dansa. Helt rätt var det också att avsluta med Ulf Dageby och Du är den ende.

Första delen av säsongens Så mycket bättre får högsta Toffelbetyg, helt klart!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Nästa lördag är Bo Sundström huvudperson. 


Livet är kort.

Read Full Post »