Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inte prata’

Ett inlägg inför vilket jag i förväg varnar för snusk!!!


 

Jag måtte ha blivit överexponerad för STÅ UPP-komik, för allt jag tänker på – och skriver om – tycks handla om saker under bältet. Det är därför jag varnar redan nu, i början av det här inlägget.

 

Hemtrampat vin från sep 2006

Härtappat, det vill säga hemtrampat, vin från september 2006 serverades till gårdagens middag. Notera hur dammig flaskan är!

Igår var det en väldigt tråkig dag. Skid-VM är slut och samma gamla trollpackor som tidigare… Nej, nu ska vi tänka positivt! Jag börjar om:

Igår var det ganska dåligt väder. Jag fick mycket gjort här hemma, både vad gäller sedvanlig administration och hushållsarbete. Kunde känna mig nöjd framåt kvällen. Lagade kyckling i lergryta med hetkall sås som Fästmön och jag proppade i oss på kvällen. Till pippin öppnade vi ett åtta och ett halvt år gammalt härtappat (<== självtrampat) rödvin. Vi låtsades att det var lördag och ville fira att Anna nu har två lediga dar. Det var en flaska från den rödvinssatsen som min pappa aldrig hann smaka. Döden kom emellan.

Kanske var det vinet, kanske var det Magnus Carlsson som inspirerade mig att skriva de ord jag gjorde i några av mina pågående Wordfeud-matcher. Ja, vi lyssnade på Magnus på Spottan och la ord medan vi väntade på Jordskott. 

 

I den ena matchen skrev jag så här (dessutom vann jag!)…

Hor i Wordfeud

HOR


I den andra matchen blev jag lite grövre…

Fjong i Wordfeud

FJONG


Jag visste inte ens
att det ordet var godkänt, jag trodde det var ett slangord. Eller kanske räknas det möjligen som ett onomatopoetiskt ord? Jag får nämligen associationer till en stålfjäder. Vad associerar du till, din snusker/snuska???

Som bonus bjuder jag på det bästa Wordfeudandet ever, från ett spel för länge sen:

Hetero invalid word

HETERO är ett ogiltigt ord i Wordfeud!


I morse vaknade jag fem över sex
med världens klumpvärk. Ungefär som den där känslan bröderna Olsson fick när Göran Ragnerstams karaktär i Jordskott fångade in dem och skrek:

Kull!

Det kan mycket väl ha berott på vinet, men inte på mängden – vi drack var sitt glas. Däremot var vinet av riojatyp. Den som känner mig vet att jag tycker att spanjacker – i vinsammanhang – är alldeles för simpla saker. Italienare ska det vara! Jag skyller gladeligen på spanjacken, alltså. Det kändes som om jag hade festat hela natten. En tablett och lite mer sömn så satt jag sen pigg och nykter vid datorn och skrev och skrev och skrev.

Vår dag har knappt börjat, men vi har bestämt oss för att bland annat göra en liten utflykt idag och TITTA om Billybokhyllan finns kvar på Återbruket. Vi ska INTE prata med personalen, för då får man en gratis föreläsning. Bara TITTA. Inte handla heller – hyllan och Clark Kent* är inte kompatibla. Dessutom är Annas och mina axlar inte i skick att lyfta saker.

Som avslutning får du beskåda en vardagsinstallation – min frukostdisk. (Alla människor finns ju inte på Instagram.) Sen får du gärna skriva några rader och berätta om vad du har för dig idag – minus allt som har med sport att göra!!!

Disk

Disk – en vardagsinstallation av Tof Flan.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissis och dissis inlägg.


 

Nog för att jag har tänkt ge upp mina veckohissningar och dito dissningar, men jag kan inte låta bli att fortsätta. Den här veckans höjdpunkter hittar du under Paradis (chokladasken med bara ljusa praliner), veckans lågvattenmärken under Aladdin (chokladasken som det är så svårt att stava till). Och det är inte svårare än så här:

Paradis


Aladdin

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie på DVD.


I kväll fortsatte vi
på temat barn-TV-serier! Kråkguldet (1969) åkte in i DVD-spelaren. Jag såg hela serien först som sjuåring, senast för sex år sen, medan Fästmön då bara såg delar av den. Nu såg vi den tillsammans helt och hållet under nästan tre timmar.

Kråkguldet

Kråkguldet revival!


Nioårige Staffan
lyssnar lite väl mycket på sin morfars skrönor om Skarp-Erik och hans guld. Men en dag, när Staffan är ute och åker skidor med några kompisar, gör han ett fynd: han hittar en guldlimp! Morfar har lärt honom att man inte ska prata om guld som man hittar. Fast det är så klart lite svårt för en nioåring att hålla tyst. Snart märker Staffan att människor pratar och tittar på honom. Och en dag är guldklimpen, som han gömde så bra, bara borta… Han får hjälp av kompisarna från julspelet med att försöka spåra tjuven. Men det går inte riktigt som nån har tänkt sig.

Sött, charmigt och slutet av 1960-talet. Vi förundrades båda över de tunna kläder ungarna springer omkring i utomhus mitt i vintern. Staffan har inte ens en jacka, bara en lejongul tröja – under alla avsnitt, dessutom. 

Men det är fortfarande spännande, om än på ett annat sätt när jag först såg serien på TV1 eller TV2  på stenåldern…

Högt Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »