Kulturellt och språkligt

Ett inlägg om kulturella skillnader och språkliga, kort sagt.

---

 

I förmiddags när jag satt och skrev som bäst lämnade Adam Tensta TV4-studion i programmet Nyhetsmorgon i protest mot en annan gäst. Jag brukar aldrig titta på programmet, det behövs inte, för somliga på Twitter refererar typ hela tiden, gärna i negativa ord. Jag funderar starkt på att avfölja, för TV tittar jag helst på med egna ögon. Sen efteråt kan jag skriva ett blogginlägg om programmet ifall det berörde mig på nåt sätt. Men idag kom ingen rapport på Twitter. Och så mycket mer att säga om detta har jag inte, annat än att jag hade annat för mig. Jag fick nyheten via en pushnotis från kvällsblaskan som länken ovan går till och vad jag förstår handlar det om rasism. Eller? Var var min irriterande Nymo-twittrare när jag som bäst behövde honom/henne?.. Nåja, tur att man kan forska lite själv…

Strax efter jag mobilledes fick en inbjudan till lunch hos min vän Lucille kom en annan pushnotis, från en annan kvällsblaska, om att statsministern var förd akut till sjukhus efter sin Etiopienresa. Jag hoppas att han snart tillfrisknar och att det kanske bara var för mycket berberi i maten, för vi kan verkligen inte ha den vice statsministern vårt land har som vikarierande statsminister nån längre tid. Men självklart önskar jag statsministern snar bättring överhuvudtaget. Vem vill vårdas på sjukhus i sommar, med personalbrist och allt? (<== retorisk fråga)

Innan jag skenade bort på lunch hann jag ta en surfrunda i media. Och förfasa mig ännu en gång över de bristande kunskaper i svenska språket som våra journalister, som får lön för att bland annat vara språkproffs, har. Här har man en bra nyhet om ett ruggigt fynd – och så klarar journalisten inte ens av att välja rätt tempus. I stället väljer h*n… talspråk i skrift på webben… Fy så slarvigt!

Talspråk på webben. Fy så slarvigt!!!

 

Vännen Lucille, som inte är svensk, kan däremot en massa olika språk. Vi brukar dock använda svenska när vi umgås. Men idag ska jag få rysk lunch och efteråt ska vi jaga extrapriser i en livsmedelsbutik. Framförhållningen är inte alltid den bästa när det gäller min vän. Det är BRA för mig att träna på att vara lite spontan. Idag krympte jag ner det till att vara spontan inom två timmar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Avslutningssamtal #1

Ett avslutande inlägg.

---

 

Webben ligger nere? Närå, det finns de som har tagit över. Delvis.

På förmiddagen idag hade jag det första av två (?) avslutande samtal på jobbet. Dagens samtal skedde på mitt initiativ och med HR-chefen. Det var inget samtal jag precis hade längtat efter, men för min skull – och för andras – behövdes det. Tyckte jag. Som snart ska lämna byggnaden och dess webbplatser. En webbplats har nån redan tagit över, den andra… svävar. Eller sköts med nåns vänsterhand ett tag.

Det fanns inget syfte att hänga ut nån eller snacka skit om nån under dagens avslutningssamtal. Jag ville beskriva mina känslor, upplevelser… och farhågor. Från min förrförrförra arbetsplats hade jag med mig att jag inte ska föra nån annans talan – jag vet ju inte exakt hur nån annan känner. Idag förde jag bara min egen talan. Fast jag nämnde att jag var bekymrad över två personer. Det var allt.

Jag hoppas att HR-chefen fick nånting med sig, nånting att ta till sig. Jag vet att h*n fann några saker användbara (ja, jag borde kanske ha blivit konsult?). Andra saker var kanske lite mer osäkert vad h*n skulle göra med. Mitt förslag var att h*n skulle vara lite vaksam och lite extra observant med anledning av det jag sa. Agera först om det blev alldeles akut nödvändigt.

Det finns många som är duktiga och fina här.

För min del är det snart slut. Ingenting som sas idag ändrar nånting. Det var på sätt och vis skönt, för jag kände att jag kunde tala fritt ur hjärtat. Och bland annat säga att jag faktiskt tycker att man har behandlat en person rentav oför-skämt genom ett visst agerande. Men också att det finns många duktiga och fina människor som arbetar här på Kexfabriken eller i Besticklådan. Det är hos en del av dem jag har sökt och fått stöd och uppskattning när jag har mötts av det motsatta på närmare håll. Det var till exempel hos en av dem jag kunde gråta ut vid ett tillfälle. Det var hos en annan jag hämtade kraft när jag inte visste hur jag skulle orka ta mig hit dan därpå.

Men ingen kan nånsin hjälpa mig eller göra nåt för mig. Det måste jag göra själv. Varje dag är en kamp, inte bara mot förtretligheter i tillvaron utan mot mig själv och min kan-inte-klarar-inte-mentalitet. Jag lär aldrig bli nån perfekt människa. Jag är inte ens säker på om jag blir 53. Det enda jag – och alla andra människor – med säkerhet vet är att vi ska dö. Först då är min resa slut. Först då växer det mossa på mitt namn. Men innan dess ska jag göra mitt yttersta för att få ut mina ord i svart på vitt. Jag är nämligen inte den enda som är utan skuld och jag vill visa namnen på några till, från det förflutna. Det har jag lovat mig själv. Då kunde jag nämligen inte försvara mig för jag visste inte vad jag var anklagad för. Det vet jag fortfarande inte. Men jag kan ge min version av skeendet.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Min lediga dag

Naturligtvis kan man aldrig sova särskilt länge när man har ledig dag och sovmorgon. Men jag höll mig i sängen rätt länge. Klev upp och fixade ägg-frukost åt Fästmön och mig. Nån tidning kom inte idag, så vi fick PRATA med varandra vid frukostbordet.

Vid elva-snåret åkte vi iväg mot Gottsunda Gipen och Eksätravägen, ett område som är totalt främmande för mig. Där hade Anna stämt träff med en kille för att titta på en cykel till Elias. Skolan har nämligen bestämt att klasserna ska ut och cykla den 31 maj. De barn som inte har cyklar eller som inte kan cykla får ta sig till utflyktsmålet med buss. Hur kul det är, kan du kanske räkna ut med bakarslet… Men nu hittade vi en jättefin blå cykel till Elias för ett bra pris. Cykeln gick nätt och jämnt in i bilen med fällt baksäte.

Så här såg cykeln ut i annonsen och den var verkligen jättefin!

Elias lärde sig cykla förra året, men den cykeln hade han växt ifrån för länge sen. Den nya cykeln är lite större och har fotbroms. Vi åkte direkt ut till Morgonen med den och Elias pappa sänkte sadeln. Lustigt nog träffade jag en gammal bekanting på parkeringen, P. Jag tyckte att det var nåt bekant med ansiktet, men det är nog säkert tio år sen vi sågs sist. En liten värld, är det, och i Förorten tycks man träffa på sitt förflutna hela tiden…

Anna började jobba klockan 13, så vi åkte tillbaka till stan. Stannade på en mack och kastade i oss var sin glass. Jag vill vara med Anna hela tiden när jag är ledig, men det går ju inte. En glasstund hann vi med i alla fall.

En sån här tog jag, 250 kalorier.

Tittade lite på vad den här macken kunde erbjuda för biltvättar. Jag ska ju besiktiga bilen på torsdag eftermiddag och har tänkt göra den ren och fin kvällen innan. Kanske ska jag lyxa den här gången och kosta på den värsta tvätten för 299 kronor..? Eftersom mina axlar är utslitna, den ena minus en centimeter av nyckelbenet, dessutom, klarar jag inte av att tvätta bilen för hand. Bäst att säga detta så inte folk tror att jag är lat. Lat är jag ibland, men inte alltid.

Sen åkte jag hem och tog fram dammvippan. Mamma ringde när jag precis hade börjat, men jag kan göra vissa saker samtidigt. Telefonera och damma går rätt bra. Nu återstår dammsugningen. Jag insåg att jag inte har tänkt på nån middag till mig själv idag, så tyvärr måste jag ge mig ut och handla. En liten hög med strykning finns i gästrummet att gripa sig an.  Tvättmaskinen tvättar grönt och tvätta håret och duscha är nåt som jag också måste göra idag, innan jag åker och hämtar Anna från jobbet klockan 20. Så vad sitter jag här för?!

Och vad gör du idag om du har ledig dag? Har du INTE ledig dag gissar jag att du jobbar.

PS För resten har jag ont i mitt vänsterben högt upp på låret och jag blir fullständigt galen om det är en tromboflebit igen!.. 👿

Read Full Post »