Min lediga dag

Naturligtvis kan man aldrig sova särskilt länge när man har ledig dag och sovmorgon. Men jag höll mig i sängen rätt länge. Klev upp och fixade ägg-frukost åt Fästmön och mig. Nån tidning kom inte idag, så vi fick PRATA med varandra vid frukostbordet.

Vid elva-snåret åkte vi iväg mot Gottsunda Gipen och Eksätravägen, ett område som är totalt främmande för mig. Där hade Anna stämt träff med en kille för att titta på en cykel till Elias. Skolan har nämligen bestämt att klasserna ska ut och cykla den 31 maj. De barn som inte har cyklar eller som inte kan cykla får ta sig till utflyktsmålet med buss. Hur kul det är, kan du kanske räkna ut med bakarslet… Men nu hittade vi en jättefin blå cykel till Elias för ett bra pris. Cykeln gick nätt och jämnt in i bilen med fällt baksäte.

Så här såg cykeln ut i annonsen och den var verkligen jättefin!

Elias lärde sig cykla förra året, men den cykeln hade han växt ifrån för länge sen. Den nya cykeln är lite större och har fotbroms. Vi åkte direkt ut till Morgonen med den och Elias pappa sänkte sadeln. Lustigt nog träffade jag en gammal bekanting på parkeringen, P. Jag tyckte att det var nåt bekant med ansiktet, men det är nog säkert tio år sen vi sågs sist. En liten värld, är det, och i Förorten tycks man träffa på sitt förflutna hela tiden…

Anna började jobba klockan 13, så vi åkte tillbaka till stan. Stannade på en mack och kastade i oss var sin glass. Jag vill vara med Anna hela tiden när jag är ledig, men det går ju inte. En glasstund hann vi med i alla fall.

En sån här tog jag, 250 kalorier.

Tittade lite på vad den här macken kunde erbjuda för biltvättar. Jag ska ju besiktiga bilen på torsdag eftermiddag och har tänkt göra den ren och fin kvällen innan. Kanske ska jag lyxa den här gången och kosta på den värsta tvätten för 299 kronor..? Eftersom mina axlar är utslitna, den ena minus en centimeter av nyckelbenet, dessutom, klarar jag inte av att tvätta bilen för hand. Bäst att säga detta så inte folk tror att jag är lat. Lat är jag ibland, men inte alltid.

Sen åkte jag hem och tog fram dammvippan. Mamma ringde när jag precis hade börjat, men jag kan göra vissa saker samtidigt. Telefonera och damma går rätt bra. Nu återstår dammsugningen. Jag insåg att jag inte har tänkt på nån middag till mig själv idag, så tyvärr måste jag ge mig ut och handla. En liten hög med strykning finns i gästrummet att gripa sig an.  Tvättmaskinen tvättar grönt och tvätta håret och duscha är nåt som jag också måste göra idag, innan jag åker och hämtar Anna från jobbet klockan 20. Så vad sitter jag här för?!

Och vad gör du idag om du har ledig dag? Har du INTE ledig dag gissar jag att du jobbar.

PS För resten har jag ont i mitt vänsterben högt upp på låret och jag blir fullständigt galen om det är en tromboflebit igen!.. 👿

Read Full Post »

Prövningar vi möta få…

Visst är det väl sant som texten går i den gamla frikyrkolåten

Prövningar vi möta få och vi ofta ej förstå
Herrens vägar när han önskar att vi himlen skola nå

Ibland känns det som om vi prövas i det oändliga – och till bristningsgränsen. Ändå har jag det inte värst.

Sitter och förbereder mig inför två viktiga möten på onsdag. Det ena mötet kan i bästa fall leda till att jag köper mig lite tid. Det andra mötet har jag inga förhoppningar kring. Jag står nära ruinens brant just nu. Jag tror inte att nån av er som läser här har förstått det. Men det är ett faktum. Jag klarar mig över sommaren. Kanske. Sen… Ändå har jag det inte värst.

Ibland känns livet som en otroligt lång trappa och jag känner mig lika liten som Elias på bilden…

                                                                                                                                                                  I fredags hände omvälvande saker i familjen. Lite kort om det finns i ett låst inlägg från den dagen. Jag vill inte skriva mer och jag vill inte skriva öppet om det. Naturligtvis innebär det en oro – förutom att alla inblandade måste tänja på sina gränser för ork. Värst är nog emellertid oron. Oron för nån man tycker mycket om. Ändå har jag det inte värst.

I helgen började bilen låta konstigt. Det låter inte alls bra efter bytet av bromsbeläggen. Det låter liksom VÄRRE nu, en och en halv vecka efter att Mekar-Bruden mekat. Jag ska besiktiga bilen den 26 maj och är självfallet urnervös. För utan bilen kollapsar min tillvaro – nåt jag inte heller vill gå in på närmare i ett öppet inlägg. Ändå har jag det inte värst.

Just nu sitter jag och väntar. Jag har försökt fixa en del småsaker här hemma och ärenden. Bland annat har jag granskat siffror så det snurrar i skallen och försökt ringa Mekar-Bruden. Återstår att mejla doktor Anders, för min medicin börjar ta slut. Jag mår illa. Jag har sovit för lite i natt. Jag har ont i mitt vänsterben igen, denna gång i vaden. Ändå har jag det inte värst.

Siffror gör att det snurrar i min skalle.

                                                                                                                                                            I morse glömde jag att mata fiskarna, men jag kom ihåg att prata med fritids och lämna in en lapp (Fästmön messade i morse!). Elias hade en knäpp keps på sig idag till skolan, pinsamt. Jag försöker, men det blir inte hundra procent. Ändå har jag det inte värst.

Trots det undrar jag när eller rent av OM dessa prövningar vi möta få ska ta en liten, liten paus. Det vore inte helt fel…

Read Full Post »