Illamående och shopping

Ett inlägg om hur jag mår och att jag köper saker jag inte har råd med, egentligen.

Uppdaterat inlägg: Jag har fått ett Goddag yxskaft-svar från Pensionsmyndigheten. Det förvånar mig att de orkade skicka en länk, de tycks ju tro att jag inte är läskunnig. DET FUNKAR INTE MED GOOGLE CHROME! BASTA!

Uppdatering 2: Jag svarade på mejlet ovan och får då följande, ÄNNU mer Goddag yxskaft-svar:

Pensionsmyndigheten har mottagit ert ärende och registrerat det med id: [här står ett gäng siffror]

Jag vet inte om jag ska skratta eller bli förbannad! Hört talas om kommunikatörer, Pensionsmyndigheten? Ta några till hjälp, för tusan!!!

———————————————————-

Nä, nån drakflygning blev det inte idag. Jag mår illa! Först trodde jag att det berodde på att det luktade så jäkla illa i lägenheten. Det var kompostpåsen som stod på vänt i hallen för utfärd till soprummet.

(Här bryts min koncentration lite, för ett gäng flickor SKRIKER utanför som treåringar. De är lite äldre än så. Ursäkta om jag tappar tråden!.. Nytt försök!)

Men det hjälpte inte att slänga påsen, illamåendet är kvar. Jag tror bestämt att det är bråcket som bråkar idag. Ja, är det inte det ena (hälen), så är det det andra (alien) eller det tredje (bråck på magmunnen).

Jag försökte muta mig med… Eh nej! Jag gick på Bokus reklam och beställde två biografer för 299 kronor. Om några dar kommer Kristian Gidlund och Lena Nyman hem till mig! DET ser jag fram emot, fast… jag har egentligen inte alls råd…

Försökte göra mig lite nyttig och körde en maskin jeans. En och annan tischa slank med, också. Den här är naturligtvis inte min…

Nä, den är inte min.

Sen tänkte jag att jag skulle försöka leta efter en blankett åt mamma på Pensionsmyndighetens webbplats. Bara det att där kan man bara använda senaste versionen av Acrobat reader i kombination med en webbläsare som jag inte använder. Det tog liksom 100 år innan jag kunde öppna skiten blanketten. Och jag kände att det liksom inte var nån idé att försöka hjälpa till att fylla i den – alla papper finns ju hemma hos mamma. Nånstans. Hon hittar dem inte. Synd att hon inte kom på detta när jag var hos henne. Då hade vi kunnat leta och skriva tillsammans. Jag har i alla fall mejlat till Pensionsmyndigheten och lämnat en synpunkt om att jag tycker att man ska informera om att det endast är EN webbläsare som funkar om man ska fylla i en blankett via nätet i senaste versionen av Acrobat… Riktigt dåligt!

När jag var duschad och tvätten hängd traskade jag iväg till Tokerian – tröja på! Det är ju skitkallt här idag! Soppåsarna avlämnades i soprummet först. Inne på Tokerian siktades en trehövdad familj i vilken en av medlemmarna i detalj redogjorde för varor och storlekar inne på Arge Kaj, en annan såg måttligt intresserad ut och en tredje såg ut att vara nån helt annanstans. Jag shoppade och teg.

Oj, så spännande saker jag shoppade idag!

Kaffet var billigt, så jag köpte tre paket. Sen lessnade jag ur på att tänka

bi-bi-bi-billigt

och köpte mig en bok. Ja vaffan, det är ju lite synd om mig, jag mår ju illa och så.

I farans riktning köpte jag till mig själv trots att jag inte har råd.

Hemma igen ville jag testa min nya mobil. Jag är sur på den. Twitter-appen funkar inte som den ska, den vägrar skicka upp bilder. Men att ringa går bra! Och nu provade jag för första gången. Ringde självklart till mamma. Kristallklart ljud! Sen var det väl inte så kul att höra om vissa saker, men då får man försöka lirka sig ur samtalet. I övrigt OK.

Vad händer hos dig idag? Har du blåst bort eller har du fin-väder??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Genomskinligt på Sjukstugan i Backen

Det jäser bland personalen på Sjukstugan i Backen. Ja inte så att personalen jäser av för höga löner – de höga lönerna är reserverade för Sjukstugans direktörer, en samling som gör… vad vet jag. Nej, det handlar om Sjukstugans nya personalkläder vars tyg är så tunt att underkläderna syns igenom.

Trosor med mönster syns igenom sjukhuskläderna.

I lokalblaskan uttalar sig doktor Bengt von Zur-Mühlen – som i vanliga fall inte är surmulen. Han gillar inte att hans kalsonger syns genom arbetskläderna. För det är så att den som tittar närmare kan se mönstret på hans kalsonger. Frågan är vem/vilka som tittar närmare. Möjligen uttråkade patienter som väntar på behandling. Doktor von Zur-Mühlen säger:

Vissa kan kanske tycka att det är pjoskigt. Men har man underkläder med personlig text eller nåt sånt så är det kanske inget man vill att patienterna ska se.

Tyget är inte bara tunt, storlekarna är konstiga. Resåren, gjord av latex, sitter på insidan och skaver. En del är också överkänsliga mot latex, vilket naturligtvis är problematiskt på riktigt. Doktor von Zur-Mühlen gillar inte heller att företaget som tvättar kläderna har sitt namn tryckt på ärmarna, det anser han vara reklam.

OK, jag har skrivit ovanstående med en viss glimt i ögat. Men också allvar. För om arbetskläder är obekväma och även orsakar allergiska problem är det ju inte bra – personalen använder dem ju ett helt arbetspass. Så frågan är om ledningen har valt det billigaste klädalternativet före ett som kanske var lämpligare. Gissningsvis för att få råd att betala alla sina direktörer, en ny anställdes visst häromdan, med bland annat uppgiften att ta hand om Sjukstugans… ekonomi… Direktörerna är ju så välbetalda att de får köpa sina arbetskläder själva. Och det lär ju inte gå åt så många kläder med tanke på att de knappast skitar ner sig vid sina skrivbord eller i möteslokalerna. Fast det klart, det är ju aldrig kul att spilla kaffe över sig, det är det ju inte. And by the way, en direktörslön på Sjukstugan i Backen motsvarar mellan tre och fyra sjuksköterskelöner på samma ställe. Varför skriver inte lokalblaskan om detta i stället för om genomskinliga kläder..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Smaklösa ting – och nåt smakfullt

Vuxendagarna och semestern rinner ut. Idag blev det en kombinerad nytto- och nöjesutflykt till diverse butiker. Vilken tur att Fästmön är en fena på ögonmått och storlekar – en synnerligen bra egenskap att ha när man ska inhandla till en frånvarande tredje part. Själv fick jag tanka bilen, för mätaren började blinka. Men nej, nån bensinräkning tänker jag inte skicka! 😉

Jag roade mig redan tidigt på rundan med att stirra ut smaklösa ting. Maj gadd, det vimlar ju av dem i affärerna. Som såna här väggtexter, till exempel. Vad ska man ha dem till? Nån som vet? Och den med Carpe Diem är ju så skitful att den aldrig skulle fastna i min mobilkamera, så håll tillgodo med denna:

Såna här väggtexter tycker jag är sktifula och, tja, smaklösa.

I en av affärerna vi besökte fanns det en tiokronorsmarknad. Där kan man hitta den mest horribla ting. Eller tycker du att de här salladsbesticken är snigga??? Jag blev förbannad när jag såg dem.

Smaklösa och skitfula salladsbestick. Ser ju ut som såna där kammar långhåriga har i håret!

Anna fastnade för ett tretvåpack flugsmällor. Hon kan nog komma på flera användningsområden för dem…

Katusch, katusch… Men turkost… UFF! 

Dagens vuxenmål var Röda Korsets Kupan, som har haft sommarstängt. Vi var förstås inte ensamma där. Tyvärr fanns där inga böcker jag ville köpa, så jag fick fortsätta fokusera på smaklösa ting. Det här trollet tog nog dagens pris i fulhet, tror jag:

Skitfulast idag. Det har ju för fan tuttar!

På klädavdelningen luktar det mest Tofflan illa, men jag fick i alla fall skratta åt det digra utbudet av foppatoffelvarianter. Tänkte förstås på min sister och på om jag inte skulle kunna muntra upp hennI med nånting sniggt. Här fanns varianter i både blått och min favoritfärg orange.

Blått eller orange, det är frågan…

Men nu är ju min sister varken blå eller orange utan roooosa! Så jag tror nog att dessa snigga fotbeklädnader skulle passa henne bättre. De är ju för övrigt mer damiga i modellen. (Min sister är en dam.)

Damvariant av foppatofflor i sniggt rosa.

Hepp! så blev jag påmind om jobbet också i form av R som kom och kånkade på ett gäng tavlor. Till sitt garage. Jajamens! Och DÄRMED noterade jag äntligen nåt smakfullt. Konst i garaget! Sen såg jag en tröja som även den påminde mig om jobbet.

Tryck i blekt rosa var väldigt smaklöst på denna bajsbruna tröja.

Efter en välbehövlig kaffe och var sin kaka – ja, här snålas inte med kalorierna! – fick vi nya krafter. Anna gjorde detta urläckra fynd, som emellertid fick stanna kvar i butiken.

Gult är fult – även som shortsfärg.

Men fanns det verkligen inget som föll mig på läppen så till den milda grad att det fick följa med hem? Jorå. Denna lilla läckra skål/ljuslykta från Orrefors för endast 25 kronor.

Skitsnigg! Och smakfull! Fick förstås följa med hem.

Jaha, så idag har jag alltså stor-shoppat. Jag är mycket nöjd!

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens lilla utflykt – och en blivande skofetischist..?

Jorå, idag var det ju skitvarmt igen. Alltså var vi en trio plus mammas rollator som packade in oss i bilen och for till klädvaruhuset på landet. Och faktum är att det var bra att åka dit, för trots att det var lönedag för många och kvällsöppet var där väldigt lite folk. Kan tänka mig att de flesta låg vid nåt vatten eller så…

Egentligen hade jag inte tänkt köpa nånting, bara vara chaufför, men så funderade jag på detta med skor… Jag såg genast ett par skitsnigga!

Men rosa… Är det min färg, verkligen..?

Jag strosade vidare och fann en söt gul sko. Alla ska ju ha converse nu för tiden, så jag tänkte på min lille man* och inhandlade denna:

Visst är den söt? Den ska hänga från backspegeln, för det är faktiskt en doftgrunka!

Annars gillade jag skor som denne man saluförde, men inga skor hamnade i min påse, trots allt.

Sneaky Steve hade mycket snyggt, bland annat typ ökenkängor, som tycks vara inne nu. 

Mitt sällskap shoppade så det stod härliga till, även om alla storlekar inte var rätt. Mamma kunde inte ha en rosarutig blus upptäckte hon när hon kom hem, men tyvärr kan vi ju inte byta den nu.

Vi svalkade oss med var sin liten glass innan vi hoppade in i den varma och sköna bilen och for till vårt stamlokus på bygden, Olandsbaren.

Den här boken innehåller mycket gott. 

Mitt sällskap åt pizza respektive lax och själv avnjöt jag ljuvliga kycklingspett med både pepparsås och tzatziki samt massor av goda och fräscha grönsaker. Och så en och annan potatisklyfta också, förstås.

Jättegott!

Till maten svepte jag isvatten med citron, underbart svalkande när man är svettig efter en shoppingtur.

Underbart svalkande.

Jag skrattade lite åt den lilla tomten på min tallrik, en pepperoni som fått foliehatt.

En grön tomte med foliehatt bland grönsakerna. 

Om jag kom hem med nånting i min påse? Jorå! Inte några skor, men en jättefin Lyle & Scott-tröja, en Fred Perry-t-shirt, underkläder, strumpor, tuggummi och choklad, förstås…

I dagens shoppingpåse. Underkläderna ligger diskret underst. Strumporna var som vanligt av kategorin roliga och hade tassavtryck påtryckta.

Kvällen rundades av med ett antal åkturer och äntligen en puss av min älskade som jag mötte med sitt sällskap vid tåget.  Fräsch och solbränd och mycket trött var hon.

*min lille man = Clark Kent, min bil
Livet är kort.

Read Full Post »