Smaklösa ting – och nåt smakfullt

Vuxendagarna och semestern rinner ut. Idag blev det en kombinerad nytto- och nöjesutflykt till diverse butiker. Vilken tur att Fästmön är en fena på ögonmått och storlekar – en synnerligen bra egenskap att ha när man ska inhandla till en frånvarande tredje part. Själv fick jag tanka bilen, för mätaren började blinka. Men nej, nån bensinräkning tänker jag inte skicka! 😉

Jag roade mig redan tidigt på rundan med att stirra ut smaklösa ting. Maj gadd, det vimlar ju av dem i affärerna. Som såna här väggtexter, till exempel. Vad ska man ha dem till? Nån som vet? Och den med Carpe Diem är ju så skitful att den aldrig skulle fastna i min mobilkamera, så håll tillgodo med denna:

Såna här väggtexter tycker jag är sktifula och, tja, smaklösa.

I en av affärerna vi besökte fanns det en tiokronorsmarknad. Där kan man hitta den mest horribla ting. Eller tycker du att de här salladsbesticken är snigga??? Jag blev förbannad när jag såg dem.

Smaklösa och skitfula salladsbestick. Ser ju ut som såna där kammar långhåriga har i håret!

Anna fastnade för ett tretvåpack flugsmällor. Hon kan nog komma på flera användningsområden för dem…

Katusch, katusch… Men turkost… UFF! 

Dagens vuxenmål var Röda Korsets Kupan, som har haft sommarstängt. Vi var förstås inte ensamma där. Tyvärr fanns där inga böcker jag ville köpa, så jag fick fortsätta fokusera på smaklösa ting. Det här trollet tog nog dagens pris i fulhet, tror jag:

Skitfulast idag. Det har ju för fan tuttar!

På klädavdelningen luktar det mest Tofflan illa, men jag fick i alla fall skratta åt det digra utbudet av foppatoffelvarianter. Tänkte förstås på min sister och på om jag inte skulle kunna muntra upp hennI med nånting sniggt. Här fanns varianter i både blått och min favoritfärg orange.

Blått eller orange, det är frågan…

Men nu är ju min sister varken blå eller orange utan roooosa! Så jag tror nog att dessa snigga fotbeklädnader skulle passa henne bättre. De är ju för övrigt mer damiga i modellen. (Min sister är en dam.)

Damvariant av foppatofflor i sniggt rosa.

Hepp! så blev jag påmind om jobbet också i form av R som kom och kånkade på ett gäng tavlor. Till sitt garage. Jajamens! Och DÄRMED noterade jag äntligen nåt smakfullt. Konst i garaget! Sen såg jag en tröja som även den påminde mig om jobbet.

Tryck i blekt rosa var väldigt smaklöst på denna bajsbruna tröja.

Efter en välbehövlig kaffe och var sin kaka – ja, här snålas inte med kalorierna! – fick vi nya krafter. Anna gjorde detta urläckra fynd, som emellertid fick stanna kvar i butiken.

Gult är fult – även som shortsfärg.

Men fanns det verkligen inget som föll mig på läppen så till den milda grad att det fick följa med hem? Jorå. Denna lilla läckra skål/ljuslykta från Orrefors för endast 25 kronor.

Skitsnigg! Och smakfull! Fick förstås följa med hem.

Jaha, så idag har jag alltså stor-shoppat. Jag är mycket nöjd!

Livet är kort.

Read Full Post »

En liten telefonkö som start på dagen

Klockan har just passerat åtta. Klockan åtta öppnade Kundtjänst vid Arbetsförmedlingen. Det är dit jag är anmodad att ringa nån av de tre kommande dagarna. Jag ringer två minuter över åtta. Efter att en icke mänsklig röst gett mig anvisningar har jag nu hamnat i telefonkö. Plats 27. Förmodad väntetid är fem minuter. Jag väntar och skriver under tiden…

Sen får jag prata med en människa. Människan heter Ing-Marie och är den första som lyssnar på mig från Arbetsförmedlingen på över ett år. Hon lyssnar, frågar, svarar och kommer spontant med konkreta råd och tips som jag tänker omsätta omedelbums. Vi pratar i en timma, en minut och 50 sekunder. (Uppdämt behov, eller?)

En av de saker jag ska företa mig nu, när jag har samlat mig efter denna timma i telefonen, är att kontakta en eller ett par chefer på Arbetsförmedlingen i Uppsala. Tvärtemot vad min handläggare har sagt så är det faktiskt så att Arbetsfömedlingens främsta uppgift är att förmedla jobb. Det var vad jag fick höra nyss.

Men nu behöver jag hjälp och jag behöver hjälp av en handläggare som stöttar och pushar och piskar på mig om så behövs. Fast Ing-Marie tyckte att jag hade sökt väldigt många jobb och gjort väldigt mycket på egen hand – eller, som hon sa

Du har ju gjort allting själv!

Jag fick höra att jag inte är ensam i min situation, men att jag inte är värdelös. Inte alls. Värdelös. Det ordet som har varit mitt andranamn sen den januaridagen jag gick från jobbet för två år sen.

Tyvärr jobbar inte Ing-Marie här i stan utan uppe i norr. Sollefteå, om jag inte hörde fel. Det är synd, det. För fler människor som hon skulle behövas här nere. Men tur för de arbetssökande som bor där uppe!

Tack för din tid idag, Ing-Marie! Just nu har jag brutit ihop, men du har gett mig nya krafter och jag ska ta nya tag när jag har gråtit klart

Read Full Post »