Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Jag vill ju vara fri. En bok om Lena Nyman’

Ett inlägg om en bok som inte släpper greppet.


Egentligen borde jag inte läsa såna här böcker
när jag inte mår bra. Samtidigt är det inte alls fel att läsa om andra som har det tufft. Det ger ett rejält perspektiv på det egna ”lidandet”. Jag har just läst Kristian Gidlunds bok I kroppen min. Resan mot livets slut och alltings början. Den tog, kan jag meddela!

I kroppen min

Den här boken tog.


Kristian Gidlund har,
precis som jag, ett ärr på magen. Men mitt är kortare och resultatet av ingreppet hos mig blev bra och positivt. För Kristian Gidlund gjorde det ingen nytta. Hans resa mot döden har påbörjats alldeles för tidigt. Han är 29 år idag.

Våren 2011 får Kristian Gidlund veta att han har cancer i magen. Han opereras och utsätter sin kropp för strålbehandling. Det ser ut att gå bra. Men för ett år sen kom skiten tillbaka. Cancern går inte att bota.

Jag har varken läst Kristian Gidlunds blogg, sett honom på TV eller hört honom på radio. Det var opåverkad som jag började läsa boken. Skickade efter den tillsammans med Lena Nyman-biografin. Hon är död sen ett, han är… inte död än, men snart.

Många gånger under läsningen får jag lägga boken ifrån mig. Texterna kommer för nära. Jag värjer mig mot alla ord… om döden. Jag orkar inte. Men då skäms jag. Kristian Gidlund befinner sig inte bara bland orden. Han befinner sig i en kropp som håller på att dö och han kan baske mig inte lägga den ifrån sig!!! (Han kommer inte heller undan alla oombedda råd… Hur människor är ibland, alltså…)

Den här boken är inte bara välskriven, den bär på så mycket viktigt. Alla som inte har en ödmjuk inställning till livet borde verkligen läsa den. Och jag lovar dig, du förändras under läsningen! Dessutom, om du köper boken går tio pix till Cancerfonden.

Lägsta betyg till cancer, högsta betyg till den här boken!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en biografi.


Hur kan man ens försöka
att skriva en biografi över en av Sveriges största skådespelare? En person som levt i sus och dus och efterlämnat 17 papperskassar med dagböcker, anteckningar och privata dokument. Hur får man rätsida på materialet? Hur kan det överhuvudtaget bli en bok? Journalisten Annika Persson gav sig i kast med materialet och Jag vill ju vara fri. En bok om Lena Nyman kom ut i år, lite mer än två år efter Lena Nymans bortgång.

Jag vill ju vara fri

Det blev en bok…


Människoöden fascinerar mig!
Det behöver inte nödvändigtvis vara kända personers liv och leverne. Nu råkar Lena Nyman vara en känd person. Men den här boken är bra för det! Annika Persson väjer inte för det svarta, hon vågar och hon visar delar av det innersta, den lilla Lena, så osäker och sårbar.

Redan tidigt valde Lena skådespelarbanan. Jag har faktiskt sett filmen hon var med i som tioåring, Farligt löfte. Hon var stjärna redan då. Rollerna växte naturligtvis med åren. Det är spännande att läsa om Lena Nymans jobb ihop med regissörer som Vilgot Sjöman, Ingmar Bergman och Alf Sjöberg, men också Hasse och Tage, kollegor som Viveka Seldahl och Börje Ahlstedt, för att nämna några, samt elever som Rikard Wolff. Listan blir ogörlig om alla ska nämnas!

Det som emellertid mest griper mig är skildringen av hennes kamp mot missbruket. Eller kamp… Det var ju inte alltid en kamp, det var missbruket som styrde. Det och rökningen som avslutade hennes liv i förtid.

Det här är en riktigt bra biografi!!! 

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Vissa liv är kortare än de borde ha fått vara.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag mår och att jag köper saker jag inte har råd med, egentligen.


Uppdaterat inlägg:
Jag har fått ett Goddag yxskaft-svar från Pensionsmyndigheten. Det förvånar mig att de orkade skicka en länk, de tycks ju tro att jag inte är läskunnig. DET FUNKAR INTE MED GOOGLE CHROME! BASTA!

Uppdatering 2: Jag svarade på mejlet ovan och får då följande, ÄNNU mer Goddag yxskaft-svar:

Pensionsmyndigheten har mottagit ert ärende och registrerat det med id: [här står ett gäng siffror]

Jag vet inte om jag ska skratta eller bli förbannad! Hört talas om kommunikatörer, Pensionsmyndigheten? Ta några till hjälp, för tusan!!!

———————————————————-


Nä, nån drakflygning
blev det inte idag. Jag mår illa! Först trodde jag att det berodde på att det luktade så jäkla illa i lägenheten. Det var kompostpåsen som stod på vänt i hallen för utfärd till soprummet.

(Här bryts min koncentration lite, för ett gäng flickor SKRIKER utanför som treåringar. De är lite äldre än så. Ursäkta om jag tappar tråden!.. Nytt försök!)

Men det hjälpte inte att slänga påsen, illamåendet är kvar. Jag tror bestämt att det är bråcket som bråkar idag. Ja, är det inte det ena (hälen), så är det det andra (alien) eller det tredje (bråck på magmunnen).

Jag försökte muta mig med… Eh nej! Jag gick på Bokus reklam och beställde två biografer för 299 kronor. Om några dar kommer Kristian Gidlund och Lena Nyman hem till mig! DET ser jag fram emot, fast… jag har egentligen inte alls råd…

Försökte göra mig lite nyttig och körde en maskin jeans. En och annan tischa slank med, också. Den här är naturligtvis inte min…

Blyg-tischa

Nä, den är inte min.


Sen tänkte jag
att jag skulle försöka leta efter en blankett åt mamma på Pensionsmyndighetens webbplats. Bara det att där kan man bara använda senaste versionen av Acrobat reader i kombination med en webbläsare som jag inte använder. Det tog liksom 100 år innan jag kunde öppna skiten blanketten. Och jag kände att det liksom inte var nån idé att försöka hjälpa till att fylla i den – alla papper finns ju hemma hos mamma. Nånstans. Hon hittar dem inte. Synd att hon inte kom på detta när jag var hos henne. Då hade vi kunnat leta och skriva tillsammans. Jag har i alla fall mejlat till Pensionsmyndigheten och lämnat en synpunkt om att jag tycker att man ska informera om att det endast är EN webbläsare som funkar om man ska fylla i en blankett via nätet i senaste versionen av Acrobat… Riktigt dåligt!

När jag var duschad och tvätten hängd traskade jag iväg till Tokerian – tröja på! Det är ju skitkallt här idag! Soppåsarna avlämnades i soprummet först. Inne på Tokerian siktades en trehövdad familj i vilken en av medlemmarna i detalj redogjorde för varor och storlekar inne på Arge Kaj, en annan såg måttligt intresserad ut och en tredje såg ut att vara nån helt annanstans. Jag shoppade och teg.

Willysscanner

Oj, så spännande saker jag shoppade idag!


Kaffet var billigt,
så jag köpte tre paket. Sen lessnade jag ur på att tänka

bi-bi-bi-billigt

och köpte mig en bok. Ja vaffan, det är ju lite synd om mig, jag mår ju illa och så.

I farans riktning

I farans riktning köpte jag till mig själv trots att jag inte har råd.


Hemma igen
ville jag testa min nya mobil. Jag är sur på den. Twitter-appen funkar inte som den ska, den vägrar skicka upp bilder. Men att ringa går bra! Och nu provade jag för första gången. Ringde självklart till mamma. Kristallklart ljud! Sen var det väl inte så kul att höra om vissa saker, men då får man försöka lirka sig ur samtalet. I övrigt OK.

Vad händer hos dig idag? Har du blåst bort eller har du fin-väder??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »