Gamla grejor – loppis, antikt och ovärderlig affektion

Ett inlägg om gamla saker och en liten puff för en ny TV-serie.

---

 

Det brukar sägs att 

när fan blir gammal blir han religiös

Jag vet inte det, jag, men det som har hänt med mig är att jag har blivit mer och mer intresserad av gamla grejor. Det kan vara loppisprylar, det kan vara antikviteter och det kan vara äldre saker jag har i min ägo. De senare behöver inte betinga nåt högt effektivt värde, men affektionsvärdet har stigit med min ålder! Vissa saker har blivit ovärderliga, i mina ögon.

I mitt hem finns både moderna saker och gamla grejor. Men de saker jag värderar mest är nog de äldre sakerna jag har fått ärva eller fått gjorda bara för mig. Allra kärast – och mest ovärderliga för mig – är de saker min morfar har tillverkat. Morfar var snickare och enligt mamma tillverkade han sin familjs första möblemang. På den tiden lärde man sig att ta tillvara på saker och ting, även spillbitar. Fast riktigt fint ansågs det ju inte, så möblerna byttes ut efter hand. Jag tror inte min mamma har kvar nån enda sak, faktiskt. Men jag fick ju i tonåren ”ärva” hennes brudkista som hon i sin tur fick av morfar till sin 21-årsdag. Och så har jag en gunghäst och en kälke som morfar gjorde till mig när jag var barn:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Från mina farföräldrars hem finns inga hemgjorda saker, men den bästefåtölj jag nyttjar nere hos mamma är en öronlappsfåtölj som är specialgjord – av möbelsnickare – till min farfar på hans 40-årsdag. De flesta av farmors och farfars saker finns för övrigt i mammas hem. Men medan min pappa levde tog jag vara på några fina matsalsstolar i ek. Stolarna stod bara i mina föräldrars förråd och skräpade. Senare lät jag klä om dem (de var redan omklädda, i två olika sorters tyg) till brunt skinn. Så var nämligen sitsarna ursprungligen klädda innan de förstördes på vägen till Sverige över Ålands hav. Utöver stolarna har jag lite småsaker i mina hyllor som jag har fått genom åren, bland annat en rysk docka som FEM och jag kallade Vicky och hade mycket roligt åt under tonåren samt en fin kinesisk träask, mycket finare än den vi såg på loppisen i Gamlis i lördags:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hos mamma finns det många spännande och fina saker. Nåt jag gillar är det lilla hopplocket ovanpå ett skåp. Där står en karrott ur en flytande blå-servis som var farmors och farfars, en tennkanna, som jag tror var mormors och morfars, en vas, som mamma och pappa har ägt i alla år och ett ryskt träägg från pappas mostrar. Framför föremålen ligger en mässingssax som man klipper av ljusvekar med.

Ett hopplock ovanpå ett skåp hemma hos mamma.

Jag tycker om gamla grejor, både loppissaker och antikviteter. I kväll börjar en brittisk TV-serie på SvT 1, Inred med loppis (just nu har SvT ingen information på den adressen som länken går till, men det kommer förhoppningsvis!), där jag och du och vem helst som är intresserad av gamla grejor kanske kan få ett och annat tips.  Totalt blir det sex delar. Programstart är klockan 18.45. Det tänker jag inte missa!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tre igång och så även jag

Ett inlägg i vilket Tofflan konstaterar bättring, gläds åt rosor samt skryter om sina datorer. Sina TRE datorer.

Den lilla Fästmön kom hemtravandes en kvart över fyra i eftermiddags. Då hade hon gått hela långa vägen. Det tog en timme! Så skönt det måtte ha varit, för det var en sån där lagom varm eftermiddag. Lite blåsig, men inte för kall och inte för het.

Själv la jag mig ovanpå gästsängen för att vila. Det höll en kvart. Sen plonkade det i Ajfånen och jag förbannade mig själv för att jag inte hade satt den på ljudlöst. Den plonkar liksom till och med när jag har fått svar på mina kommentarer hos en annan WordPress-bloggare. Känns ju liiite onödigt, men… Sen svoschar mobilen också. Då berättar den att det kommer jobbmejl. Det kom flera såna idag och jag har fortfarande inte svarat på ett enda. Har man semester så har man.

Det känns konstigt att ha semester en vardag, för det är ju vad det är idag. Så innan jag gick och vilade skuttade (nåja…) jag ner till postboxen för att vittja den. Fullt av reklam – och underbara rosor från den snälla tant Raffa! Tusen tack!

Underbara – och eviga – rosor från tant Raffa.

Igår rensade jag kylskåpsdörren på kort och satte upp alla nya, fina som jag fick till i fredags. Men det är några jag aldrig plockar ner. Ett är från vännen Karin, som gick bort i höstas, och ett är från E som jobbade där jag jobbade en gång, i ett annat arbetsliv. E var den enda som hörde av sig av de så kallade arbetskamraterna i huset där jag arbetade. Förutom en eller två andra som mest var nyfikna.

Tillfälligt avbrott för att kolla övriga datorer!!!

Ja, nu är det ju så att jag plötsligt är ägare till tre (3) datorer. Stordatorn, numera benämnd Storebror, är ju lite krasslig. Men faktum är att han kämpar på. Och eftersom han var min förste av de tre är han mig kärast. Det är bara ett problem och det är att jag inte vågar stänga av honom. Starta om går bra, det har jag testat, men stänga av… Nja, då blir han svart och man måste fippla lite. Nu har jag emellertid rensat och tömt lite, vilket har snabbat på honom när han arbetar. Det märks faktiskt ganska stor skillnad. Och – ta i trä! – inga problem är akuta just nu.

Storebror.

Anna behöver sitta vid en dator också i kväll, så nu har jag riggat upp Lapdancen (laptopen) som jag fick av en snäll vän. Den är ganska tom och därmed också ganska snabb. Medan Anna nu är iväg och kompletteringshandlar uppdaterar jag virusskydden på Lapdancen och på Toyboy (leksaksdatorn).

Lapdance.

Den tredje och minsta, Toyboy, har jag mest som tidningsläsardator i köket, men eftersom jag nu har varit ledig har jag läst tidningar på Storebror. Detta innebär att Toyboy inte har kunnat hämta uppdateringar automatiskt. Men nu är alla tre datorerna skyddade – förhoppningsvis! Storebror gör det automatiskt och under tiden den står på.

Toyboy.

Nu låter det som om jag skryter väldeliga om mina tre datorer, men faktum är att de alla tre har flera år på nacken. Yngst är Toyboy, som jag köpte hösten 2009. Då förstår du – en Toffla måste liksom ha både hängslen och livrem när det gäller datorer. För se utan en dator kan hon knappast klara sig.

På tal om att klara sig undrar jag hur det blir på jobbet när jag inte längre går dit. Idag har jag fått flera mejl där min närvaro och mina arbetsinsatser önskas. Men jag vet inte vad jag ska svara. Blir jag inte varslad under morgondagen förlängs min anställning ytterligare en månad, det vill säga juni ut. Och blir jag varslad får jag överväga om jag ska plocka ut all semester jag har innestående i stället för att arbeta i maj. Så det mejl jag fick idag där man önskar min närvaro och insats i början av juni kan jag liksom inte svara på – även om jag nu skulle vilja svara. Jag har fört en hård diskussion med mig själv och kommit fram till att jag får svara på jobbmejl vardagskvällar, men inte helger och semesterdagar. Idag är det semester.

Vi har ätit några varma mackor till middag och jag har inte fått mera ont. Det vete 17 vad det är med min insida, men nånting är uppenbarligen inte OK. Är det inte det ena skiten så tycks det vara det andra. Jag blir lite trött, det kan räcka nu. Och jag blir rätt att jag ska få alldeles för mycket tid framöver att känna efter. Jag älskar att jobba, men hatar att vara sjuk…

Livet är kort.

Read Full Post »