Va bidde det då då? Det bidde… en slips!?!

Ett inslaget inlägg.

---

 

Det bidde en… slips!?!

Det är nån i familjen som fyller år nästa vecka. Plötsligt blev det lite brådis för somliga att hitta Den Perfekta Presenten. Inte helt lätt när en tidsoptimist blir krasslig… Först var det onda ögat, sen magen och sist bedövningen i käften som inte släppte förrän efter fem timmar och lite till (typ nästan sex). Men… en har varit med förr och förhoppningsvis lyckades jag även denna gång (eh… ja, det spörs, det…).

Födelsedagspresenter innebär att en måste anstränga sig rejält. Inte nog med att en ska komma på vad som ska handlas. Min mamma ville alltid ha

en snäll flicka

när jag som barn frågade vad hon önskade sig. Tyvärr har jag hittills inte kunnat uppfylla hennes önskan.

Men när en sen har kommit hem med en present – ja, då ska den slås in, också. Det gör nämligen inte så många affärer längre. Eller också får en betala för sånt. (I det här fallet var det bättre förr, på stenåldern, vill säga.) Jag kom hem med en present, med bedövad läpp och kind slog jag in (eh, fast jag slog inte in med varken läppen eller käften, förstås) och… jaa… en kan inte säga att det blev… vackert…

Va bidde det då då?

Hum, jag tycker att det ser ut som… en slips. Vad tycker DU??? (Å, så glad kvinnan i mitt liv ska bli..?)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vill du läsa mitt inlägg ”Törnrosa”?

Ett inlägg om ett inlägg.

---

 

Det skulle ju ha varit ett gott vin.

När man är ensam och lite krasslig… Vad är det som säger att man inte får eller ska eller bör unna sig nåt gott då? Maten skötte sig själv i ugnen, så jag använde mina näst sista krafter åt att dra upp en flaska amarone, inspirerad av några rader i ett mejl från en bloggbekant. Men tänk… Inte ens vinet smakade gott. Det smakade mest… surt… Och lika sur blev jag, förstås…

Vill du läsa hela inlägget Törnrosa??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet men vill ha det kan skriva en kommentar nedan eller mejla mig så sätter jag upp dig på sändlistan. Du får lösenordet sänt till den e-postadress du en gång angav i kontaktformuläret för att få kommentera här. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina uppgifter inte är falska eller felaktiga!!! Din e-postadress syns inte utåt, för andra läsare.

Lösenord skickas automatiskt via e-post till alla på sändlistan. Har du inte fått det senaste? Hör av dig via en kommentar här eller mejla mig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Törnrosa

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Dåliga besked, troll, surskallar och slutynkat

Ett deppoinlägg – med en krydda jävlar anamma mot slutet! För än lever Tofflan!

Tre timmar. Det blev nattens totala sömn. Hade svårt att komma till ro och när jag somnat vaknade jag flera gånger. I morse blev jag väckt vid halv åtta-tiden av att grannarna dammsög. Nån som förstår att ingen vill köpa min lägenhet???

Det är så typiskt a-kassan att förstöra helgen. Att få veta att man bara får ersättning för två veckor och inte fyra, eftersom jag inte kan skicka in månadens andra kassakort förrän tidigast på måndag, suger. Och det är inte heller första gången a-kassan förstör min helg utan tredje eller fjärde. Gissningsvis skickar de ut nån sorts mass-mejl och hos mig råkar dessa landa nånstans mellan klockan 21 och 21.30 på fredagskvällen. Ett sånt där mejl som är lika psykologiskt oövertänkt – för jag kan väl inte tänka mig att det är avsiktligt??! – som att mejla nej på sökta jobb en fredag – utan förklaring, förstås –  (jorå, jag fick två av den sorten igår också). Eller att lämna ett cancerbesked före en helg. Eller att bli varslad dan före midsommarafton. (Been there, done that, seen that.) Jag förstår inte hur människor kan vara så… klumpiga…

Man lämnar inte dåliga besked en fredag, puckon!

Som grädde på moset gick det inte att mejla specifikationen från a-kassan till bolaget som betalar ut inkomstförsäkring. Jag testade på lite olika sätt igår kväll, men det gick inte att mejla bolaget överhuvudtaget. Mina mejl bara studsade. Därför är nu en kopia av specifikationen samt en liten lapp nervikta i ett C6-kuvert jag hittade i mina gömmor. Frimärken hade jag i plånboken, så kuvertet är frankerat och redo att postas idag.

Vilken tur att jag ska träffa bra människor idag! Även om jag ärligt talat helst vill stanna hemma och gråta. Ja, det är sant. Men jag vet att jag mår bättre om jag ger mig ut härifrån detta fängelse/trygga bo. Först blir det lunch på stan med två Twittervänner. En kommer söderifrån, en norrifrån. Den senare, noterade jag, ska ta bilen eftersom h*n känner sig krasslig. Och det är nog smart, det, med tanke på att jag läste hos Uppsalanyheter att det inte går några pendeltåg från Uppsala och norrut…

Inget som går norrut i helgen.

Efter lunchen mellanlandar jag hemma för att plocka upp mina saker och vattna innan jag tar bilen ut till Himlen. Jag känner att jag bara behöver få vara och jag hoppas att Fästmön inte har några stora förväntningar på att jag ska vara glad och tjolahopp, tjolahej idag. Det är man inte när man inte sover ordentligt för att man oroar sig för ekonomin och framtiden. Men Anna vet. Jag skäms bara för alla gånger jag kommer med dåliga ”nyheter” eller pratar om mitt elände. För Anna har ju sitt. Visst är det en stor fördel att ha en familj omkring sig som bryr sig om när man har det tufft. Men man kan inte hela tiden lägga över sin skit på familjen. Man kan inte prata ihjäl sina älskade om sitt personliga elände. Det är viktigt att ventilera med andra man litar på också.

Gissningsvis njuter mina webbtroll och andra belackare alldeles förskräckligt mycket när det är negativa och ledsna inlägg som poppar upp här. Jag ser att trafiken från vissa håll ökar. Det som gör mest ont är nog inte webbtrollets besök, för de är anmälda och den personen är ökänd i cyberspace och ingen att ta på nåt större allvar, har jag fått veta. Nej, det värsta är den före detta vännens besök. H*n som inte ville vara delaktig i en lösning av våra knutar. Märkligt, eftersom h*n ändå inte kan lämna mig ifred… Kan Surskalle vara ett lämpligt tillmäle för denna person?

Finns här en och annan Surskalle, tro?

Dags att sätta fart här med frukost och att fixa till sig. Jag hoppas mina Twittervänner hittar mig – en av dem har jag ju träffat tidigare, men inte den andra. Det ska bli så roligt att ses, bara så ni vet! (Fast jag vet att ni har så ont om tid jämt!..)

Livet är kort. Men jag har rest mig från ynkandet igen. Igen och igen. DET är min lott under min korta vandring här. Retsamt, va?!

Read Full Post »

Tre igång och så även jag

Ett inlägg i vilket Tofflan konstaterar bättring, gläds åt rosor samt skryter om sina datorer. Sina TRE datorer.

Den lilla Fästmön kom hemtravandes en kvart över fyra i eftermiddags. Då hade hon gått hela långa vägen. Det tog en timme! Så skönt det måtte ha varit, för det var en sån där lagom varm eftermiddag. Lite blåsig, men inte för kall och inte för het.

Själv la jag mig ovanpå gästsängen för att vila. Det höll en kvart. Sen plonkade det i Ajfånen och jag förbannade mig själv för att jag inte hade satt den på ljudlöst. Den plonkar liksom till och med när jag har fått svar på mina kommentarer hos en annan WordPress-bloggare. Känns ju liiite onödigt, men… Sen svoschar mobilen också. Då berättar den att det kommer jobbmejl. Det kom flera såna idag och jag har fortfarande inte svarat på ett enda. Har man semester så har man.

Det känns konstigt att ha semester en vardag, för det är ju vad det är idag. Så innan jag gick och vilade skuttade (nåja…) jag ner till postboxen för att vittja den. Fullt av reklam – och underbara rosor från den snälla tant Raffa! Tusen tack!

Underbara – och eviga – rosor från tant Raffa.

Igår rensade jag kylskåpsdörren på kort och satte upp alla nya, fina som jag fick till i fredags. Men det är några jag aldrig plockar ner. Ett är från vännen Karin, som gick bort i höstas, och ett är från E som jobbade där jag jobbade en gång, i ett annat arbetsliv. E var den enda som hörde av sig av de så kallade arbetskamraterna i huset där jag arbetade. Förutom en eller två andra som mest var nyfikna.

Tillfälligt avbrott för att kolla övriga datorer!!!

Ja, nu är det ju så att jag plötsligt är ägare till tre (3) datorer. Stordatorn, numera benämnd Storebror, är ju lite krasslig. Men faktum är att han kämpar på. Och eftersom han var min förste av de tre är han mig kärast. Det är bara ett problem och det är att jag inte vågar stänga av honom. Starta om går bra, det har jag testat, men stänga av… Nja, då blir han svart och man måste fippla lite. Nu har jag emellertid rensat och tömt lite, vilket har snabbat på honom när han arbetar. Det märks faktiskt ganska stor skillnad. Och – ta i trä! – inga problem är akuta just nu.

Storebror.

Anna behöver sitta vid en dator också i kväll, så nu har jag riggat upp Lapdancen (laptopen) som jag fick av en snäll vän. Den är ganska tom och därmed också ganska snabb. Medan Anna nu är iväg och kompletteringshandlar uppdaterar jag virusskydden på Lapdancen och på Toyboy (leksaksdatorn).

Lapdance.

Den tredje och minsta, Toyboy, har jag mest som tidningsläsardator i köket, men eftersom jag nu har varit ledig har jag läst tidningar på Storebror. Detta innebär att Toyboy inte har kunnat hämta uppdateringar automatiskt. Men nu är alla tre datorerna skyddade – förhoppningsvis! Storebror gör det automatiskt och under tiden den står på.

Toyboy.

Nu låter det som om jag skryter väldeliga om mina tre datorer, men faktum är att de alla tre har flera år på nacken. Yngst är Toyboy, som jag köpte hösten 2009. Då förstår du – en Toffla måste liksom ha både hängslen och livrem när det gäller datorer. För se utan en dator kan hon knappast klara sig.

På tal om att klara sig undrar jag hur det blir på jobbet när jag inte längre går dit. Idag har jag fått flera mejl där min närvaro och mina arbetsinsatser önskas. Men jag vet inte vad jag ska svara. Blir jag inte varslad under morgondagen förlängs min anställning ytterligare en månad, det vill säga juni ut. Och blir jag varslad får jag överväga om jag ska plocka ut all semester jag har innestående i stället för att arbeta i maj. Så det mejl jag fick idag där man önskar min närvaro och insats i början av juni kan jag liksom inte svara på – även om jag nu skulle vilja svara. Jag har fört en hård diskussion med mig själv och kommit fram till att jag får svara på jobbmejl vardagskvällar, men inte helger och semesterdagar. Idag är det semester.

Vi har ätit några varma mackor till middag och jag har inte fått mera ont. Det vete 17 vad det är med min insida, men nånting är uppenbarligen inte OK. Är det inte det ena skiten så tycks det vara det andra. Jag blir lite trött, det kan räcka nu. Och jag blir rätt att jag ska få alldeles för mycket tid framöver att känna efter. Jag älskar att jobba, men hatar att vara sjuk…

Livet är kort.

Read Full Post »

Urtrist tråkmåns

Usch, vilken urtrist tråkmåns jag har blivit! Jag kan sitta och gnälla över att det inte händer nåt – och sen när det verkligen händer nåt tar jag mig inte för att delta.

• I helgen var det till exempel strålande fina vinterdagar. Gick jag ut på promenad (gratis)? Nej.
• I helgen var det också slöjd-antik-hälsomässa. Gick jag dit (gratis på presskortet)? Nej.
• Igår och idag är det Distingsmarknad på Vaksala torg. Gick jag dit (gratis att titta). Nej.

En aktivitet som jag emellertid har börjat ägna mig mer åt är att gå. Det är faktiskt så att hälen är bättre. Vissa dar gör den fruktansvärt ont, men ofta gör den inte ont en hel dag. Bara en hel eftermiddag och kväll när jag har skuttat upp och ner för trappstegar och balanserat…

I morse när jag kom till jobbet mötte jag Vänlige S som promenerade från bussen. Vi tog sällskap eftersom vi båda skulle upp på femte våningen – och jag gick alla trapporna upp! På lunchen traskade jag med P och C nerför alla trapporna – och sedan uppför dem när vi kom tillbaka. Det är jag jättenöjd med! Mindre nöjd är jag med att Den Hjärtegoda L är krasslig. Jag skulle nämligen ha fått äran att bjuda L på lunch idag, men nu satte sjukdom stopp för det. Trist! Å andra sidan ska vi försöka få till en ny träff nästa vecka och då har jag nånting att se fram emot! I morgon ska jag för övrigt promenixa bort till Gallan med Johan för att luncha.

Dessa har traskat upp och ner för trapporna -flera gånger! – idag! Jag är mycket nöjd.

I kväll gör vi en utflykt till Himlen, Fästmön och jag, med ett antal kassar med mat, främst. Johan, som ju jobbar på samma ställe som jag, samåker med oss. Jag träffade honom i morse och det var så roligt att höra honom säga att han trivs här! Tänk om han kunde få förlängt eller en liten tjänst eller så… Det är oroliga tider för oss båda just nu. Jag funderar på hur många procent jag skulle kunna klara mig på. Inte roligt när allt jag vill – och Johan, tror jag bestämt! – är att jobba heltid och kunna försörja oss själva.

Mamma har ju varit och är jätterisig. Jag har ringt varje dag sen i förra veckan. Men igår hade vi kommit överens om att hon bara skulle höra av sig om hon var sämre. Inget samtal kom, så jag hoppas att det vänder för henne nu. Hon måtte ha fått en rejäl influensa, stackarn! De är många som blir helt däckade av den, en av mina kollegor var skitsjuk och hemma en hel vecka. Nu är h*n tillbaka i tjänst, men hostan skräller mellan kontorsväggarna.

Vädret är av och till, idag har det varit mest regnliknande snö här och temperatur runt nollan. Grått och trist. Jag blir sömnig av vädret, men ilsken på mig själv för att jag inte utnyttjade de soliga dagarna i helgen till att få ljus och luft. Jag städade och tvättade i stället. Tråkmåns jag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsmys från Feskarn

Fredag idag, ifall nån har missat det. Och efter att ha hämtat mitt nya leg (presskortet), där jag ser ännu mer ihoptryckt ut på bilden än det föregående halkade jag vidare till Feskarn i Saluhallen för att hämta Fredagsmys på påse. Därefter hämtade jag Fästmön i Förorten och sen bullade vi upp…

Veckans Fredagsmys från Feskarn.

Varje vecka innehåller Fredagsmyspåsen från Feskarn (usch, det där ordet… det är lika gräsligt som Onepiece…) olika saker. Denna fredag fanns följande i påsen:

• färska Smögenräkor
• aioli
• laxmousse i tunnbrödstimbal
• ceviche med hummer, helgeflundra och pilgrimsmusslor
• bröd
• smulpaj med hallon och mörk choklad

Priset per person är 185 kronor,  så det blev 30 kronor över på presentkortet jag utnyttjade, det jag hade fått i födelsdagspresent av vännen Rippe. I stället för att efterskänka det kompletterade jag påsen med två bitar laxrulle.

Drycken till maten hade vi köpt sen tidigare. Det var en fransman som hade legat på kylning länge och väl. Den passade utmärkt till maten!

Muscadet sèvre et main. 

Vad tyckte vi då? Båda gillade vi Smögenräkorna. De var mindre än de räkor vi vanligen köper och mörkare till färgen samt smakade saltare. Dessutom var de stickiga! Väldigt stickiga!

Aiolin var underbart god och nu stinker vi vitlök så det måste vara ett moln över New Village!

Laxmoussen var mäktig, tyckte Anna, bara jättegod, tyckte jag.

Cevichen var INTE god. Ingen av oss gillade den. Den hade alldeles för konstiga smakblandningar.

Laxrullarna var också mäktiga, tyckte Anna, och goda, tyckte jag. Irriterande nog var de väldigt olika i storlek – och två så olika bitar stoppar man väl inte med i en påse till en och samma kund?! Jo det gjorde Feskarn.

Brödet var jättegott och behövdes – för det var sannerligen inte mycket mat. En storätare skulle inte bli mätt på Fredagsmys från Feskarn.

Smulpajen levererades i portionsglas och liksom laxrullarna skilde det rejält på portionerna. Dåligt!  Min paj var torr och bestod inte av många hallon. Tur att jag hade vin kvar att skölja ner den med!

Jag fick hälla på extra mycket chokladkaviar på min paj för att den skulle bli lika stor som Annas. 

Till pajen medföljde en burk chokladkaviar och den var riktigt rolig!

Chokladkaviar!

Trots att jag är mannen i huset (jag kör bil och jag har inte mens) var jag för klen för att öppna burken. Tur att min älskling är så stark och vältränad! (Man undrar om hon tar i med hårdhandskarna på äldreboendet eller om hon är lika snäll som hon är hemma… DET DÄR VAR ETT SKÄMT! Anna är nog väldigt omtyckt och jag vet att hon har varsamma händer när man är krasslig. Jag vet.)

Kulorna såg ut som torkad råttskit. Men de smakade inte skit!

Vårt sammantagna omdöme om Fredagsmys från Feskarn blev… sisådär. Vi blev inte särskilt upphetsade. Det var små portioner och cevichen var en riktig besvikelse. Räkorna köper jag gärna igen liksom laxmoussen!

Slutbetyget blev medel och då känner jag att vi är lite snälla.

Nu ska vi komma ihåg att innehållet i Fredagsmyspåsarna skiljer sig åt från vecka till vecka. Kanske är det nånting som vi gillar bättre nån annan gång. Fast nu dröjer det ett tag innan vi provar igen. För det kostar ju trots allt en del och kvällens påse kunde vi som sagt köpa tack vare Rippe! Det var roligt att testa!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vad händer i Långtbortistan och nära?

En liten runda i media blir det minst tio gånger om dan för min del. Här delar jag med mig av det jag har hittat idag:

• Ingen har väl missat att Fredrik och Filippa Reinfeldt ska separera? Nä. För det tycks alla tidningar tycka vara jätteviktigt att rapportera om. Låt dem vara ifred i stället. En separation är jobbig även om man är en offentlig person. Eller snarare i synnerhet. För då är det ingen hejd på rapporteringen…
• Hur ska det bli i Melodifestivalen 2012 års final? En efter en blir ju artisterna sjuka. Först kände sig Danny krasslig och nu är det Loreen. Det kanske rentav blir the survival of the fittest. Och då får vi vid Gud hoppas att det inte blir… Ja, här kan man bestämma själv vem man inte vill ska vinna.
• När FN:s råd för mänskliga rättigheter diskuterade homosexuellas rättigheter fick en grupp nog och stormade ut ur lokalen. Ja, ja, what’s new, liksom? Men nästa jag hör klaga här hemma i Sverige på att det pratas och tjatas så mycket om homosexuellas rättigheter SKA JAG STOPPA EN SVETTIG JÄVLA SOCKA I KÄFTEN PÅ!
• Jonas Gardell är den mest inflytelserika opionionsbildaren på Twitter. Detta enligt Medieakademin som har undersökt trafik och innehåll på Twitter. Politiker, journalister, experter på sociala medier och professorer kommer efter. Ja, jag säger som jag gör om Melodifestivalen: svenska folket har ingen smak. Jonas Gardell? No thanks! 👿
• Apples nya iPad fungerar inte i de svenska 4G-näten. #fail

Read Full Post »

Mörker, slask och krassligt

Det var då själva f*n!

tänkte jag när jag gläntade på persiennerna i morse. Det hade snöat! Och jag som såg barmark, asfalt, igår och njöt av det. Nej, februari är nog värsta perioden. Kanske mars också. När man har ledsnat på snö och ser fram emot våren. Det är otroligt slaskigt ute på vägarna nu, för temperaturen ligger på runt en plusgrad. En idiot till bilist körde om mig – PÅ FEL SIDA! – och stänkte ner hela den sidan av Clark Kent*. Tur för idioten att jag inte hade tvättat Clark…

På väg till jobbet messade Fästmön att hon just landat på sitt jobb, men blivit tillbakakallad till Förorten för fritids hade ringt och sagt att Elias var dålig. Hon hade precis hunnit klä om. Synd om grabben som både skulle åka skridskor och simma idag.

Själv vet jag inte om jag känner mig så mycket piggare än. Magen är asjobbig och jag har nästan kräkts idag på morgonen. Men jag tänker inte ge upp! Behandlingen ska genomföras och jag ska må bättre!

På jobbet var det ganska tyst som vanligt när jag kom. Och mörkt! Den ena lampan i hissen pajade igår och M ringde och felanmälde. När två ”gubbar”, varav en jätteblondin (ser inte klokt ut!), hade varit här och grejat fungerade ingen lampa. Det känns ganska läskigt att åka hiss i mörkret. Tyvärr kunde jag inte ta nån bra bild där inne, men jag tog en bild på mörkret hemma i stället. Nån som kan gissa vad den föreställer??? Jag har bara photoshoppat lite grann!

Vad är detta??? 

Read Full Post »

Kall vintermorgon

Idag är det kallt! Det är så där vinterkallt så jag borde ut och fota, men jag har ingen lust att göra det ensam, typ. Jag stoppar in lite gamla bilder här och var i det här inlägget i stället.

Mitt favoritträd utanför fönstret, något Photoshoppat av mig.

                                                                                                                                                       Vaknade vid sextiden i morse av en massa slamrande av dörrar. Och så nån som hade radion på. Men jag orkade inte ens bli arg. Är jag på väg att resignera? Jag som var så ilsken igår??? Sju grader kallt är det och världen är vintervit och frusen. Såg mammor och barn traska iväg nu vid åttatiden, morgontrötta, frusna de också. Snacka om i-landsproblem när jag gnäller för att jag inte kan sova på morgonen. Jag, som SKULLE kunna ligga kvar i goa sängen hur länge jag vill idag, nästan…

Vitt och fruset…

                                                                                                                                                        Vid sex-tiden skuttade jag upp och tog första medicinen. Satte på perkolatorn och tog in tidningen. (Undrar hur länge jag har råd att ha den kvar, för resten..?) Kröp ner i sängen medan kaffet puttrade och bubblade och läste en stund. Boken är på 600 sidor, men väldigt bra, så bara jag kommer till ro så läser jag massor. Börjar närma mig sidan 400 nu.

En bild från mammas trädgård i vinterskrud.

                                                                                                                                                           Men jag kände snart rastlösheten krypa i kroppen och låg väl högst en halvtimma. Skuttade upp igen och startade datorn. Hittade ett mejl från en kär vän, ett mejl som jag läste med en bekymrad rynka i pannan. Vem sa att livet skulle vara enkelt? Skrev ihop ett svar och skickade iväg innan jag besvarade kommentarer som ramlat in sent igår kväll på bloggen.

En trio vinterträd.

                                                                                                                                                         Idag finns i vart fall en ljuspunkt! Den Mest Älskade kommer hit! Eller rättare sagt, jag ska agera sjuktransport och åka och hämta henne. Vi har varit ifrån varandra sen i söndags kväll och det är både konstigt och ovanligt. Men det blir så ibland när man har lite olika saker för sig. Anna är ju krasslig och jag har haft en del uppdrag samt genomgått en prövning med vissa förberedelser. Jag väntar förstås med spänning på svar. Har jag pest eller har jag kolera?

Det här trädet har varken pest eller kolera, bara snö i sin krona.

                                                                                                                                                        Det ska bli roligt att få nån att laga mat till idag. Annars känns den här dan än så länge inte särskilt rolig. Så då utgår jag ifrån att den blir bättre..?

Read Full Post »