Summering, städning och vackert väder – faktiskt!

Ett inlägg i vilket Tofflan, trots att det bara är torsdag och fint väder, gör en smärre veckosummering samt i alla fall aviserar allt hon har TÄNKT att göra idag.

---

 

Soliga dagar…

Vilken vecka det har varit hittills! Toppar och dalar så det förslår. Jag tänkte nästan göra en hiss- och disslista igen som förr i tiden på torsdagarna, men jag vet ju själv vad jag tycker har varit bra och vad som har varit mindre bra. Fast det går inte att låta bli att ändå länka till det mindre bra, det lite bra och det mest braiga. Samtidigt, veckan är inte slut än och det är inte utan att jag undrar vad som ska hända härnäst och i vilken kategori detta hamnar i…

Våren är, som bekant, en tid av både sol och regn. Vi har kanske hittills haft mest av det senare. Jag undrar om vännen, som i veckan kom hem från semester på sydligare breddgrader, fryser och är på väg att bli förkyld än.

...och mulna dagar…

För egen del reser jag ingenstans, jag är ju livegen. Men igår ändrade vi alla fall planerna för kvällen och det slutade med att Fästmön följde med mig hem i alla fall, trots att hon skulle ha gästspelat som den mamma hon är ett dygn. Vi var ganska trötta båda två, men roades i alla fall av lite TV – först brittiska Inred med loppis på SvT 1, därefter danska Antikduellen på SvT 2 och slutligen CSI Miami på FOX. Mest impad var jag nog av de brittiska inredarna som verkligen trollade med värsta skräpet, ärligt talat, och fick till det så bra!

Dagen igår började soligt och slutade med mörka moln och minst sagt mulet. Idag är det jättesoligt och jättevarmt. Jag hör genom mina öppna fönster hur Micke Vaktis klippper gräset. Han hann väl inte klart igår eftersom han var hos mig och spolade rör. Men bra blev de, mina rör, till och med handfatet i badrummet tömmer ut vattnet som det ska nu. Så idag kommer jag inte undan: jag ska både tvätta och städa och som pricken över i:et också bädda rent. Dessutom behöver jag gå ut med sopor och tanka bilen och… Meh, varför sitter jag här och skriver i stället för att sätta fart? Ja, jag ska, jag ska bara slänga ett öga på media på webben och gratulera en vän på födelsedagen. SEN…

Vad har DU för dig idag??? Kollar du upp dina grannar (jag mötte ett riktigt surkart i morse), städar du eller gör du nåt roligt ute i solen??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bubble ball – den enda boll som intresserar mig

Ett bubblande inlägg.

---

 

Ibland när jag vaknar bubblar det i mig. Som i morse. Då låg jag och tänkte på… sport. Fotboll är verkligen inte min grej. Jag tittar inte på det, jag har knappt spelat det. Men jag har ett visst bollsinne. På yngre stenåldern I min ungdom använde jag det mest till bordtennis. Fast nu på äldre dar har jag faktiskt fascinerats av en nyare bollsport: bubble ball.

Inuti en sån här, du…

Det ser så himla… knäppt och roligt ut när vuxna människor är instängda i bubblor och sen försöker ägna sig åt den seriösa (?!) sporten fotboll. Att bubble ball har norskt ursprung visste jag inte, men kunde ana – norrmän har ofta en härlig sorts humor som många av oss svenskar är befriade ifrån. Och det är nog just den här att man driver med nåt så allvarligt som en sport som många tar så sjukt allvarligt som gör att jag blir tilltalad.

Nu kanske jag inte ska säga för mycket med tanke på den stundande högtiden (!), men man kan faktiskt boka bubble ball till speciella tillfällen som till exempel födelsedagar, svensexor/möhippor, kick offar för företag etc. Det finns kontor på tre ställen i Sverige – Umeå, Stockholm och Malmö – vilket gör att man kan spela nästan var som helst i landet.

Bubble ball kan vara del av en fyrkamp, men också en egen aktivitet. Priserna varierar med antal inblandade personer och tidslängd, men för en grupp på åtta till 14 personer som ”bubblar” en timme kostar det 375 kronor per person. Självklart går det att boka via nätet och arrangören tar hand om allt runt omkring (plats, musik, spelplan, domare, planering etc). Det enda deltagarna behöver tänka på att träningskläder är lämplig klädsel eftersom det kan bli lite svettigt. Skaderisken är minimal när man tacklar varandra eftersom bubblan är mjuk och det är den man landar på, inte fötterna. Låter toppen för mig som är emot alla former av våld och bävar för idrottsskador.

Så… är det nån som skulle vilja testa bubble ball med Petite Moi???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Återresa

Ett inlägg om en bok.

---

 

Återtåg till barndomen gör vi kanske var och en lite då och då. Jag gjorde det senast i morse. Eva Lejonsommar gjorde det 2002 i sin bok Återresa, en liten bok jag köpte på Alfa Antikvariat i november för 90 spänn.

Lena, som tidigare hette Charlene och kallades Charlie, återvänder till ett av sina barndomshem. Hon hyr huset där hon och familjen, med fadern predikanten som flockens ledare, bodde under sju år. Syftet är att få klarhet i vad som egentligen hände. Blev hon utsatt för incest? Hon tar via e-post kontakt med sin gamla bästis, men de får svårt att mötas i verkliga livet. I stället blir Lena vän med bästisens tioårige son Tom.

Det här är en märklig historia i en ganska tunn bok – den är inte ens på 200 sidor. Vid flera tillfällen ryser jag av obehag och undrar vart det ska bära hän. Det bär inte riktigt hän som jag tror, för detta är ingen deckare. Icke desto mindre är det en otäck berättelse. Och en berättelse om sanningen.

Jag tycker tyvärr att boken känns lite för osammanhängande för att omdömet ska bli mer än medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag fick ett mejl…

Jag fick ett mejl från en av mina läsare. Det var avsänt i morse, men jag läste det inte förrän nyss. E skriver bland annat att h*n kommenterat ett inlägg och inte blivit riktigt nöjd med sitt svar:

[…] Det är inte alltid lätt att på några rader förmedla vad man anser. […]

Så sant så jag kunde inte formulera det bättre själv! Möten med människor är det viktiga, kloka, kloka människor.

Sen läser jag alltför snälla saker om min person och jag blir rörd och tycker inte att jag är värd de fina orden. När jag kommer till raderna om

[…] att du blivit illa behandlad […] 

känner jag hur mejlets avsändare verkligen förstår min smärta.

Ja, E, det gör väldigt ont. Tre år tar inte bort smärtan, men tiden har mildrat den, gjort mig till en annan, en både starkare och svagare. En skör, en med ogenomträngligt pansar. Nej, jag kan inte förklara det i ord…

Tack E för ditt fina mejl och för att du överhuvudtaget tog dig tid att skriva till mig! Naturligtvis är ett svar på väg. Det är läsare som du som gör att jag vägrar ge upp och i stället fortsätter att skriva ett tag till. Även när jag tvivlar på mig själv och min förmåga att förmedla det jag vill.

Tack E  för ditt fina mejl!

Read Full Post »