Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rader’

Ett litterärt inlägg.


 

Förra inlägget blev så ilsket, så efter att jag nu har ätit min söndagsmiddag – tre kycklingkorvar med bröd och en klick räksallad till – vill jag skriva nåt positivt.

Idag på förmiddagen gav jag upp jakten på att hitta begagnade utgåvor av två av Laurie R Kings böcker, With child och The art of detection. Letade i stället upp min julklapp från Åsa i Eskilstuna, ett presentkort hos Bokus, och beställde böckerna. Den ena boken hade sjunkit rätt bra i pris, den andra hade blivit lite dyrare.

With childThe art of detection


Jag gillar Laurie R Kings böcker
om polisen Kate Martinelli. Böckerna är spännande, men de handlar också om Kates liv med sin partner Lee. Det är alltid intressant att läsa om lesbiska i andra länder. Här utspelar sig handlingen dessutom i San Fransisco. Laurie R King har också skrivit en serie böcker om Mary Russell och Sherlock Holmes, böcker som utspelar sig på 1920-talet. Av den serien verkar få böcker vara översatta till svenska. Jag har inte läst nån enda i serien. I Kate Martinelli-serien har jag läst två på svenska och en på engelska och de jag beställde idag är på engelska.

Men generösa Åsas presentkort räckte till ytterligare två böcker, De utstötta av Elly Griffiths och Kvinnan i svart av Susan Hill. Det här är Elly Griffiths senaste deckare om arkeologen Ruth Galloway. Jag har läst samtliga tidigare. Det var av en slump jag insåg att Elly Griffiths böcker och jag hängde ihop på två sätt: Norwich (där jag har släkt och Ruth jobbar) samt Sussex University (till vilket Ruth är knuten, om jag inte missminner mig, och i vars närhet jag har bott). Dessutom gillar jag kombinationen historia – deckare.

Kvinnan i svart har jag läst om hos flera andra bloggare. Alla ger den gott betyg och skriver att det är en otäck spökhistoria. Och en sån vill jag ju inte missa! Susan Hill, precis som Elly Griffiths brittisk, blir en ny författarbekantskap för mig.

De utstöttaKvinnan i svart

 

När böckerna har levererats och lästs kommer förstås några rader om var och en av dem på en blogg nära dig. Till dess tackar jag Tomte-Åsa för julklappen – och funderar på vad jag ska handla för de 19 kronor som är över på presentkortet! 😛

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citerande inlägg.


 

I ett grönt paket som hade tryckts in i min postbox (snälla brevbäraren, tänker du på att du kan SKADA innehållet???) en dag för ett par veckor sen hittade jag boken Onda flickor av  Alex Marwood. Det var vännen FEM som hade tänkt på mig och skickade en hel hög med böcker att läsa.

Jag läste några rader i boken och hittade ord som uttalades av en miserabel karaktär (mördaren, rentav?). Orden fastnade för det är precis så här jag känner mig ibland:

[…] Det blir tyst en stund. Sedan säger han: ‘Jag hatar det här. Jag hatar att vara ett bihang som inte gör någon nytta. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle hamna på sophögen vid fyrtiotvå. Det ingick inte i planen.” […]

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trots allt ganska nöjt inlägg.


 

Idag hade jag en dejt med min Fästmö. Jag plockade upp henne där hon stod intill vägen och liftade just hade hoppat av bussen. Vårt mål var… IKEA. Jag trodde faktiskt att vi inte skulle vara ensamma där, men vi var nästan det. Där var inte alls många människor – förrän det var dags att betala…

Tjock gubbegosedjur

Jag såg nog ut så här eftersom vi blev så uttittade.

IKEA i Uppsala är ganska nytt och väldigt stort. Jag har ännu inte lärt mig hitta. Men idag blev det en och annan genväg… Det var nämligen så att vi provade öronlapps-fåtöljer. I samband med detta blev vi uttittade av ett par. De försökte till och med fånga vår uppmärksamhet genom att kyssas. Som om vi skulle vara intresserade av ett annat lesbiskt par (än vi själva) som GLOR så att ögona nästan trillar ur ska’n… Jobbiga typer, tyckte vi.

Men vi glömde strax de kontaktsökande flatorna nästan helt när vi upptäckte vårt drömrum. Där stod fåtöljerna vi nyss provsuttit inklusive fotpallar på en stor, underbar matta. Det uppbyggda rummets väggar var klätt av bokhyllor och bokskåp. Läslamporna var tända. Det var bara… SÅ FINT…

Anna i vårt drömrum

Anna i vårt drömrum, ett hemmabibliotek.


Men dröm är inte verklighet 
och vi hade andra byggplaner än att bygga vårt eget bibliotek. Vi var så effektiva och rafsade åt oss det vi skulle – när vi äntligen hittade hylla 0 (IKEA har inte så bra ordning på siffrorna, tycker jag…). Clark Kent* blev fullastad när vi tuffade mot New Village. Där lastade jag av en del av inköpen, medan Anna släpptes lös på Tokerian – det är ju chipskväll i kväll för somliga.

Montering av IKEAmöbel

Montering av IKEAmöbel…

Till sist for vi ut till Himlen. Stärkta av gott kaffe som äldsta bonusdottern fixat samt var sin cinnamon bun grep vi oss an Annas paket.  Vi blockerade dörren till Elias rum. Först samarbetade vi om en möbel. Vi blev inte osams, men det var ineffektivt. Anna påbörjade därför den andra. Jag sa ett visst fult ord flera gånger när jag höll på att montera en låda. Anna sa detsamma när hon skruvade, för det gjorde ont i händerna på henne. Men till sist blev vi färdiga och jag tror att Anna blev nöjd.

Trätrall hos Anna

Trätrallat hos Anna, gjort av Linn.

Under tiden hade äldsta bonusdottern påbörjat balltralleriet**. Hon var så noggrann och städade av först och det gick riktigt undan. Först. Sen blev det väldigt varmt. Och som alla hantverkare gör avbröt hon arbetet efter ungefär en tredjedel.

Det var fullt av skräp och kartonger i Annas hall när jag åkte därifrån. Men Anna hade inte tid att gå till soprummet, för det skulle ju lagas mat. Själv har jag totalt glömt bort mat idag. Jag har ätit frukost, en glass och en bulle. Tror att jag har en choklad i köksskåpet. Får väl låtsas att det är middag.

I New Village var det för en gångs skull lugnare än i Himlen, där en del akoholpåstrukna samlats hos en granne till Anna. Här var det ganska tyst, bara mina hyresgäster pep. Det vill säga de yngsta. Men de fick några bitar ost av mig innan jag grep mig an mitt balltrallande.

Trätrall på min balkong

Jag började i ena hörnet…

Jag tog fram sågen jag hade fått av pappa, men den kunde jag inte använda. Bästa redskapet blev i stället min sekatör! Den var finfin att klippa plast med på undersidan av trallplattorna! Sen klurade jag lite på hur jag skulle göra med stativet till markisen. Så satte jag igång. Det gick riktigt bra. I början – det gör det nästan alltid. Det är sista raderna som är svårast att lägga.

Bäst av allt var att jag kunde riva ut den überäckliga, gröna mattan! Delar av den var så vidrig, bland annat för att den trampats av fötter som aldrig mer får komma i närheten av mig eller mitt hem.

Balkongen med trall

Balkongen med trall från ena hållet…

Trallen är laserad och förbehandlad. Man bör förbättra laseringen efter nåt år. Rengör gör man med såpa och vatten. Så såpa ska jag inhandla i morgon! Under vintertid bör trallen helst förvaras inomhus eller under nåt som håller vatten/snö borta. Jag har en gigantisk presenning som jag tänker svepa in hela ballen i, så det lär inte bli några problem med den saken. Plast vill jag INTE ha. Det ska vara trä. Jag älskar trä! Det har jag nog i generna från min morfar Snickaren.

Balkongen med trall 2

… och från andra hållet.

Den innersta raden blev inte alls bra, men jag har kilat fast den med lösa bitar och hoppas att det funkar. Det blir ju inte så snyggt om man skulle skymta betonggolvet en decimeter, eller hur? Jag la till och med lösa bitar på kortsidan längst bort – trots att man egentligen inte ser den sidan när man sitter på balkongen.

Även om det inte blev perfekt är jag nöjd. Nu funderar jag på att skaffa en matta av nåt slag . Kanske. Golvet i sig är ju faktiskt väldigt fint att titta på som det är… Tycker jag, dårå, och är helt slut efter den här arbetsdagen. Men ändå glad att jag faktiskt balltrallade!


*Clark Kent = min lille bilman

**balltralleriet = lägga trätrall på balkongen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag kom jag att tänka på en grön skrivbok som jag har samlat texter i genom åren. Eftersom jag inte lär blogga så mycket framöver vill jag ge dig några rader ur boken varje dag.

Boken har jag kallat I rörelse efter en dikt av Karin Boye. Så vi börjar med den dikten. Och du som tycker att även det här är tråkigt eller knäppt eller för personligt eller irriterande är ju inte på nåt sätt tvungen att läsa. Ni andra, enjoy!

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen, är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd,
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp! Bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag fick ett mejl från en av mina läsare. Det var avsänt i morse, men jag läste det inte förrän nyss. E skriver bland annat att h*n kommenterat ett inlägg och inte blivit riktigt nöjd med sitt svar:

[…] Det är inte alltid lätt att på några rader förmedla vad man anser. […]

Så sant så jag kunde inte formulera det bättre själv! Möten med människor är det viktiga, kloka, kloka människor.

Sen läser jag alltför snälla saker om min person och jag blir rörd och tycker inte att jag är värd de fina orden. När jag kommer till raderna om

[…] att du blivit illa behandlad […] 

känner jag hur mejlets avsändare verkligen förstår min smärta.

Ja, E, det gör väldigt ont. Tre år tar inte bort smärtan, men tiden har mildrat den, gjort mig till en annan, en både starkare och svagare. En skör, en med ogenomträngligt pansar. Nej, jag kan inte förklara det i ord…

Tack E för ditt fina mejl och för att du överhuvudtaget tog dig tid att skriva till mig! Naturligtvis är ett svar på väg. Det är läsare som du som gör att jag vägrar ge upp och i stället fortsätter att skriva ett tag till. Även när jag tvivlar på mig själv och min förmåga att förmedla det jag vill.

Tack E  för ditt fina mejl!

Read Full Post »

Det blev inte bättre än att vännen Rippe ställde in vår lunch. Men jag var inte ensam utan hade sällskap av den julklapp jag fick av Rippe. Så man kan säga att Rippe var med mig på lunch i alla fall!

Julklappen är boken Fragment av Marilyn Monroe. Under lunchen läste jag följande gripande rader av henne, skrivna när hon hittat texter i vilka maken Arthur Miller avslöjar att han skäms för sin hustru i vissa lägen…

Ett gripande citat. 


Och eftersom vi är ett tvåspråkigt universitet kommer här översättningen till svenska direkt:

Read Full Post »

Dagen idag började tidigt – jag vaknade innan klockradion dansade loss med hårdrock. Och tur var väl det, för annars hade väl grannarna knackat om jag gjorde om samma nummer som i måndags morse… 😳

Tillredde min frukost vid bänken i köket – och tyckte att det såg ut som om brödet hade lite väl stora fibrer. Det var dessutom grönt. Hmm… Mögel, så klart. Men det var det enda bröd jag hade för tillfället, så jag skar bort kanterna och låtsades som om det regnade var färskt. Det smakade helt OK! Eget penicillin, liksom. Billigt och bra – snacka om egenvård, landstinget! Långnäsa! Så slipper ni mig och jag er, menar jag…

Carl dök upp senare idag och jag blev lite orolig, en stund. Kan man vara hönsmamma till sin handledare? Uppenbarligen. Men Calle hade varit hos tandläkaren och blivit kvar lite längre än tänkt för en behandling, så han levde och mådde bra.

Förmiddagen och tiden efter lunch ägnade jag åt att pilla med nyhetsbrevet. Nu väntar vi bara på en ledartext och så ska vi hämta ner en högupplöst bild. Det har varit kul att greja i InDesign och roligt att notera att jag faktiskt kan en hel del… Fortfarande…

Till dagens lunch hade jag den snälla Rippe till bords. Rippe var så snäll och försåg mig med en presentpåse – en riktig ambassadör för sin verksamhet. Påsens innehåll tittade jag inte på förrän nu i kväll och där fanns allt från karameller till nyttoprylar som dessa reflexer!


Munnarna funkade! Den här bilden tog jag i mörker och kamerans blixt lyser på dem.

                                                                                                                                                             Tack snälla Rippe för ”godispåsen” och för lunchen du bjöd på! Jag äter gärna där igen – eller nån annanstans med dig – men då blir det jag som står för notan!

Fick lägga nyhetsbrevet åt sida så småningom och i stället jobbat med en Powerpointpresentation till fru Chef. Jag har aldrig jobbat i Powerpoint, men gjort bildspel privat. Det är ett kul program för det! Och det gick riktigt bra. Nu fick jag ägna lite väl mycket tid åt att fixa till en bild som var felaktig, så jag hann knappt klart till hälften. Men det är en dag i morgon också…

Jag jobbade över lite och hann precis i tid till min dejt med M, min duktiga frissa. Det var så skönt att komma dit och vara sunt trött – och glad. Har inte hänt så ofta de senaste åren, kan jag meddela…

Fästmön messade söta små rader ur diverse dängor och jag försökte hålla samma takt, men insåg att hon är bäst! På alla sätt! Jag älskar henne så!!!

Hann precis innanför dörren så ringde mobilen. Det var min snälla mamma som meddelade att hon hasat till banken idag och satt in en stor peng till mig… Jag skäms för att läget är som det är, men hoppas att jag en dag kan ge tillbaka. Tack vare mammas peng kan jag nu betala alla mina räkningar, köpa mat och kanske ett par jeans. Jag upptäckte nämligen sist jag tvättade jeans att två par av mina Levis 501:or var så slitna att jag absolut inte kan ha dem till ”jobbet” – tyget var slitet så det hade gått hål… Min favoritmodell… Snyft!

Nu har jag tagit rätt på gårdagkvällens tvätt och sorterat in den på rätta ställen. Funderar på att ta ett par mackor och ett glas mjölk till middag. Ett par mackor på färskt bröd…

Read Full Post »