Jag fick ett mejl…

Jag fick ett mejl från en av mina läsare. Det var avsänt i morse, men jag läste det inte förrän nyss. E skriver bland annat att h*n kommenterat ett inlägg och inte blivit riktigt nöjd med sitt svar:

[…] Det är inte alltid lätt att på några rader förmedla vad man anser. […]

Så sant så jag kunde inte formulera det bättre själv! Möten med människor är det viktiga, kloka, kloka människor.

Sen läser jag alltför snälla saker om min person och jag blir rörd och tycker inte att jag är värd de fina orden. När jag kommer till raderna om

[…] att du blivit illa behandlad […] 

känner jag hur mejlets avsändare verkligen förstår min smärta.

Ja, E, det gör väldigt ont. Tre år tar inte bort smärtan, men tiden har mildrat den, gjort mig till en annan, en både starkare och svagare. En skör, en med ogenomträngligt pansar. Nej, jag kan inte förklara det i ord…

Tack E för ditt fina mejl och för att du överhuvudtaget tog dig tid att skriva till mig! Naturligtvis är ett svar på väg. Det är läsare som du som gör att jag vägrar ge upp och i stället fortsätter att skriva ett tag till. Även när jag tvivlar på mig själv och min förmåga att förmedla det jag vill.

Tack E  för ditt fina mejl!