Posted in Böcker, Personligt, tagged avbryta läsning, Östergyllen, öron, överleva, barn, berättelse, Busters öron, dagbok, delvis bekant värld, den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge, få bekräftat, fel på, flicka, gå under, göra nåt förbjudet, glömma, grepp, gripa tag i, historia, hund, inte är snäll, inte helt ny, känslor, kärlek, komma ut, kuvas, litteratur, mamma, Maria Ernestam, minns inte, modig, nätshopping, nyfiken, omtumlande, pappa, paus, relationer, rosor, självcentrerad, skrämma, skriva, stark läsupplevelse, svag, svika, ta kommando, törnefria, vänta, växa fram, viska on 06 november 2014|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Jag minns faktiskt inte hur det kommer sig att jag nätshoppade Maria Ernestams bok Busters öron. Men jag tror att det var Bokkvinnan i Östergyllen som hade skrivit om den på att sätt som gjorde mig nyfiken. Det är inte nån helt ny bok – den kom ut redan 2006. Fast det vet väl var och en att den som väntar på nåt riktigt gott, väntar alltid aldrig för länge..?
Busters öron kommer mycket riktigt från Buster. Hunden, som skrämmer flickan Eva så mycket fram till dess att hon tar kommandot och gör nåt förbjudet. Det är då öronen kommer i hennes ägo. Det är dem hon viskar i när mamma inte är snäll och när den stora kärleken sviker. Eva växer upp i ett hem med en självcentrerad mamma och en svag pappa. I stället för att kuvas och till sist gå under bestämmer hon sig för att överleva. När hon fyller 56 år får hon en gammal hederlig dagbok. Hon börjar skriva i den om det hon gjort allt för att glömma. Evas kärlek till rosorna har varit betydligt mer törnefri än relationerna, nämligen…
Den här boken griper tag i mig från första sidan. Den släpper inte greppet om mig, trots att jag fick avbryta läsningen knappt halvvägs för annan litteratur. Det var som att kliva in i en delvis bekant värld och få bekräftat att det inte alltid är barn det är fel på, minsann. Läsupplevelsen är stark och jag tror på sätt och vis att det var bra för mig att pausa en stund. För den berättelse som växer fram är inte bara annorlunda, den är väldigt… mycket känslor.
Du får vara med om en omtumlande historia om du är modig nog att läsa Busters öron. Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Ironi, Personligt, tagged agerande, ansvarig, aprilbarn, arbete, arbetslös, återkomma, återlämna utrustning, överlämning, chef, datum, faktum, få bekräftat, fredag, fri öppen för förslag, gråta, hårt, HR-chef, inbjudan, inte förvånad, inte frisk, inte klokare, kallelse, kollega, konsult, lära mig, lärorik, låtsas, lite inte på nån, luttrad, lyssna, märklighet, måndag, möte, mejl, mjukt, motstridiga uppgifter, muntlig överlämning, pappa, söka, signal, skratta, sluta, snurrig, snurrigt, solsken, stukad, telefoni, tillbehör, tillsatt, tillsättning av en tjänst, tjänst, tjänstemobil, tro inte, tyst, veta, vikariera on 23 juni 2014|
Ett förundrat inlägg.
Man kan ju låtsas…
Inte vet jag om jag ska skratta eller gråta. Men jag är ju ett aprilbarn och såna gör både och. Samtidigt. Det sa i alla fall min pappa. Sen kan man ju låtsas att allt är solsken och sång, pling plong. Idag har jag gått in på min sista arbetsvecka. Eller jag har numera knappt sex arbetsdagar kvar. Jag försöker få till stånd nån sorts överlämning av såväl mjukt som hårt till nån/några. Det går sisådär. Märkligast av allt är motstridiga uppgifter som har kommit fram. För ett tag sen kom en signal om att det skulle dyka upp nån på den tjänst jag har harvat på sen tjänsten jag vikarierat på (och sökt!) i fem månader blev tillsatt. Idag har konsulten, som nu gått från att vara kollega till (tillförordnad) chef även officiellt (nej, jag blev inte förvånad, jag fattade detta nästan genast), meddelat att nån sån person inte dyker upp när jag slutar. Först ska nämligen chefstjänsten tillsättas. Snurrigt? Det är bara förnamnet… Och häromdan kom äntligen, efter två veckor, en inbjudan till ett möte med HR-chefen – ett möte som jag bad att få (h*n skulle återkomma med datum/kallelse).
Jag har lärt mig så mycket på det här jobbet, bland annat…
- Lita inte på vad nån säger, inte ens på jobbet.
- Tro inte att din chef är chef.
- En konsult kan bli chef från en dag till en annan.
- En tillsättning av en tjänst kan vara olika långt gången beroende på vem du frågar.
- En tillsättning av en tjänst behöver inte vara ett faktum trots att en chef säger det.
- Ingen vet egentligen nånting.
- Att få till stånd ett möte kan dröja. Det tar två veckor innan en chef svarar på mejl.
- Att få nån form av agerande från ansvarig när en arbetsplats inte känns helt frisk kan dröja. Det tar över ett halvår innan nån gör nåt annat än lyssnar med ett halvt öra.
På fredag ska jag ha en muntlig överlämning och nästa måndag ska jag återlämna utrustning, det vill säga tjänstemobil och tillbehör. Sen är jag fri och öppen för förslag som har med jobb att göra. Men den här gången är jag aningen mer stukad och luttrad. Det har varit knappa sju lärorika månader. Fast jag vet inte om jag blev klokare på kuppen. Däremot har jag ytterligare en gång fått bekräftat att människor inte är att lita på.
Och så dagens mest ironiska: En person ringer till mig och vill annonsera ut jobb för arbetslösa. H*n blev rätt tyst när h*n bad att få fundera på saker och ting och återkomma – jag var ju liksom tvungen att säga att jag ska sluta och bli… arbetslös.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 