Ett inlägg om verkliga människor och litterära.
Som vanligt har jag en bok på gång. Den här gången en fin inbunden bok med felfritt skyddsomslag. En bok som jag tror aldrig har blivit läst förrän jag började med den. En bok som kostade 20 spänn på Myrorna. Jag ska skriva lite mer om den när jag har läst ut den, nu är jag ungefär halvvägs. Det som fascinerar mig en del bland annat kring boken är att den är skriven av en svenska som lever utomlands sen många år, ända borta i Auckland, New Zealand. Linda Olsson började skriva böcker på engelska. Först därefter kom de ut i Sverige under titlarna Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam. Boken jag läser just nu heter Det goda inom dig och handlar om vänskapen mellan en kvinna och en liten pojke. Berättelsen flätar ihop dåtid med nutid och är så rörande på många sätt. På ett ställe i boken frågar pojken kvinnan om hon har familj. Hon svarar att hon varken har barn eller syskon. Då säger pojken:
Jag kan vara ditt barn. Och din bror, om du vill.
Det orden sätter fingret på, förutom känslor och vänskap, är att det finns nåt gott i alla människor, oavsett vad de har varit med om eller gjort.
Igår läste jag också kloka ord av vännen Jerry. Han skriver bland annat att de människor man avskyr mest, människor som man blir argast och mest irriterad på lär en nånting om sig själv. Och om man vågar se det kan man lära sig mycket både om sig själv och om sin omgivning. Och i morse läste jag även kloka ord hos Sara Lövestam. Hon riktar orden till sina ex och texten går ut på att det hon skriver handlar om henne själv. Att hon plockar idéer från lite varstans, idéer som hon sen sätter ord på så att de blir nya känslor i en bok. Så där som alla författare gör. Det jag läser in i texten är att Sara har blivit påhoppad och de som hoppat på har hävdat att Sara hade kunnat förhindra nånting eller att det hon skriver är verkliga händelser. Jag vet inte om jag tolkar Saras text rätt. Det här med att tolka vad nån skriver är svårt. Det är ju bara den som har skrivit orden som vet exakt vad den har menat. Men jag ställer mig bakom Saras ord till hundra procent när hon skriver att aggression är ett varningstecken.
Ibland är det svårt att tolka innebörden i mina bilder också. Men den hör föreställer ett frostigt löv på gräs.
Jag har alldeles just fått ett gott besked per sms. En kär vän har tillbringat en vaknatt på sjukhus och i morse vände det hela sig till det bättre. Det ger mig en vink om att den här dan kan bli bra om jag bara kan se det goda hos människor. För nåt gott finns det hos alla, det är jag övertygad om.
Planerna för dagen är få. Jag ska såsa lite nu på förmiddagen och i eftermiddag ska jag skjutsa hem Fästmön från jobbet. En del tid ska jag ägna åt förberedelser inför morgondagen, men kvällen är förstås vikt åt Mördaren ljuger inte ensam klockan 21 på TV4. Jag har visserligen sett filmen och DVD:n står i en hylla här, men jag tänker titta i alla fall. Vill du veta vad jag tyckte när jag såg den första gången, kan du läsa här.
Vad händer hos dig denna söndag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Ibland är det så svårt att se det goda i andra och de som man tycker gör en illa. Själv vill jag ofta ”slå till” direkt och hämnas. Händelsen på tåget med mejlet, har dock fått mig att ”vakna till” igen och se hur samma agerande bara gör att det negativa fortsätter. För det tackar jag den person som jag har svårast för i perioder på jobbet. Tänk så det kan bli.
Människor som kallar dig för idiot och som inte vill se, de mår själva inte så bra. Känslan av hämnd må vara skön i det korta perspektivet, men på sikt så förgör det en. Det gäller de allra flesta om man nu inte är helt empatilös…
Min söndag är röjardag. Städa, tvätta och ta det lugnt. Hoppas din söndag blir bra!
Det låter som ett sunt sätt att tänka och jag försöker ta åt mig av det. Dina ord fastnade verkligen!
Människor kan verkligen vara aggressiva. En del är empatilösa, det vet vi ju. Hämnd ägnar jag mig inte åt längre, även om jag gissar att somliga kommer att se mitt manus som en sorts hämnd. Fast det är faktiskt inte det, utan en redogörelse för mina tankar och känslor. Och mina frågor som jag vet att jag aldrig får svar på. Det liv jag hade är förstört och jag får aldrig veta varför. Det liv jag har idag är ett liv som jag inte själv har valt och som jag inte önskar ens den mest hämndgiriga.
Duktig dag, med andra ord, hos dig! Hoppas du får ALLT du tänkt göra gjort! Man känner sig så nöjd då och mår så gott!
Jag önskar dig också en bra söndag!
Tack för din länk! Eftersom jag vet vad jag menade så ska jag inte tjuvhålla på det. 😉 Mitt inlägg var helt enkelt en kommentar till att Roy Andersson gått ut med att han är Hugo Rask i Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande. Själv har jag inte blivit påhoppad.
AHA! 😛 Tack! Du ser, som läsare kan man tolka in saker som inte är sanna. Men jag tar till mig det du skriver om att man lånar lite här och lite där när man skriver fiktion.
Skönt att du inte har blivit påhoppad! 😛
Det är sunt att kunna tänka förbi ondskan och förstå att den som hoppar på och inte ens försöker se annorlunda inte mår så bra. Det kanske inte är den första tanken som infinner sig när man blir påhoppad och förolämpad, men så småningom klarnar det och man inser att så är faktiskt fallet. Bra skrivet av Jerry.
Tack för trevligt samtal på telefon igår kväll/nästan natt.
Här finns en Finsk Pinne som inte mår så bra idag. Fosterställning, om man säger så.
Så det händer inte så mycket här idag. Har precis satt på en tvättmaskin, städat toaletter och ska snart åka och handla lite smått och gott.
Många,många kramar!:)
Kära vännen FEM, det var så roligt att höra din röst igår! Att Pinnen mår som den gör förtjänar den säkert. Lite, i alla fall… 😉
Ha en bra söndag och många, många kramar till dig också! 😛
Har lagt till ett förtydligande i mitt inlägg nu, så att man inte ska behöva gissa vad jag menade. Och ja, det är skönt att jag inte blivit påhoppad!
Föredömligt! Det är gott om påhopp annars och jag är glad att du slipper! 😛