God natt, ord!

Ett nattande inlägg.

---

 

Nu, kära ord, är det dags att säga god natt för idag. I natt får ni hålla er lugna och sova gott, ända till i morgon bitti. Och tack för att just ni var med mig idag:

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

Ett inlägg om en bok.

---

 

I mitten av augusti beställde jag en härlig hög med böcker från Bokus. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar var den näst sista i högen. Lustigt nog är den skriven av en svensk författare, Katarina Bivald. Det såg jag inte först. Detta är dessutom hennes debutroman.

Svenska Sara har nyligen blivit arbetslös efter att bokhandeln hon jobbade i har slagit igen. Hon har sen ett tag brevväxlat med amerikanska Amy, en lite äldre kvinna från hålan Broken Wheel. De båda har bland annat bytt böcker med varandra och Amy har berättat mycket om Broken Wheel och folket som bor där. Sara, som förstås är en bokmal, åker dit. Men när hon kommer fram visar det sig att Amy har dött. Sara bestämmer sig ändå för att stanna de två månader hon har turistvisum för. Och det blir inte bättre än att Sara, tillsammans med småstadsborna, öppnar en bokhandel.

Det här är en härlig bok om en riktig amerikansk byhåla – som jag tror enbart existerar i författarens fantasi. Icke desto mindre, det är en söt historia om en tjej som hellre läst böcker än umgåtts med människor och rest. Sen blir det liiite dravligt mot slutet med kärlek och så. Ändå tycker jag att det är en riktigt bra bok om såväl kufar som kärleken till böcker. Ett litet HBTQ-tema har smugit sig in också, fast det känns mest krystat.

Toffelomdömet blir högt, men inte riktigt det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utbrett fusk

Ett inlägg om fusk och bedrägeri.

---

 

Alldeles nyss blev jag uppringd – jag är visst väldigt populär idag! – av en man som sade sig ringa från Windows angående min dator. Naturligtvis la jag på. Windows är ett system, inte ett företag och vad mannen som ringde, från skyddat nummer, förstås, hade med min dator att göra kunde jag inte alls komma på.

Men fusket och bedrägerierna breder ut sig och sånt gillar inte jag! En av mina vänner blev anklagad av en spelpartner för att ha fuskat i Wordfeud. Men hallå! Hur kul är det? Det är ett spel man spelar enbart för nöjes skull. Snäppet värre är det emellertid när man använder sig av närmast James Bondliknande prylar för att fuska åt sig pengar i spel. Jag läste hos Unibet på nätet om en man som hade använt kombinationen infrarödkänsliga linser och kort märkta med en speciell vätska som man bara såg via de speciella kontaktlinserna. Karln’ lyckades på detta raffinerade sätt vinna över € 70 000 på ett kasino!

Att räkna kort är nåt som spelare har ägnat sig åt länge. Men att göra det utan att upptäckas är förstås inte helt enkelt. En snubbe i Kalifornien kom på ett sätt att räkna kort genom att göra en sele till en dator och batterier. Det var på 1970-talet… Numera har vi ju våra smarta telefoner med alla möjliga hjälpmedel i dem – förutom kameror. Där kan vi snacka wearable-apparater!

Idag har fusket brett ut sig så pass mycket att vissa kasinon till och med anställer hackare eller fuskare för att testa systemen. Onlinespelsajter har använt professionella fuskare, ”penetreringstestare”, så länge de har funnits.

Sen finns det förstås fortfarande såna som jag och min vän som INTE fuskar alls, inte ens i ordspel. Huruvida pokerspelaren Phil Ivey fuskade eller inte när han noterade att variationer i mönstret på kortens baksidor innebar att framsidorna hade olika valörer återstår ännu att se. Han strider i domstol med två kasinon för de miljoner han vann på sin observationsförmåga…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett brev betyder… vadå?

Ett inlägg om brev.

---

 

Uppdaterat inlägg!

Idag läste jag om Johanna som fick ett 20 år gammalt brev från sin numera döde bror. Brorsan Fredrik hade tydligen varit med i en grej som Posten ordnade 1994. Ungefär 20 000 människor i vårt land skrev brev till sig själva. Men Fredrik skrev till sin syster Johanna. Under 20 år har breven förvarats hos Postmuseet i Gamla stan, men nu har de alltså skickats ut. Eftersom Fredrik dog för fem år sen var det förstås med blandade känslor hans syster öppnade kuvertet och läste brevet. Tänk ändå så häftigt! Om jag fick välja nån bortgången som jag skulle få brev av så vore det nog min pappa. Men det går ju inte, han var inte med i Postens lilla brevskrivarkampanj.

När jag var barn, på stenåldern, hade vi ju varken tillgång till mobiltelefoner eller datorer. Antingen ringde man sina vänner eller, om de bodde långt bort, kanske utomlands, skrev man brev. Snigelpost, alltså. Jag hade många brevvänner över hela världen, bland annat i Tanzania, Nepal och England. Under många år skrev jag till auntie Mary i England. Hon var kusin med min farfar. Auntie Mary ordnade också en brevvän i min egen ålder, Sarah. Även Sarah och jag var släkt på nåt sätt, men jag har glömt bort hur. Det är länge sen vi tappade kontakten och idag brevväxlar jag inte med nån. Två damer som har brevväxlat och hållit kontakten med varandra i hela 85 är däremot Julia, från Sattajärvi och Birgit, från Göteborg. Tänk, 85 års brevskrivande! Fast idag ringer de mest, enligt artikeln i Aftonbladet, för det är lättare när synen har blivit svagare. Damerna är ju trots allt 96 respektive 94 bast…

Kallelse från Arbetsförmedlingen att fylla i ett formulär och skicka in. Kallelse???

Nä, jag fick faktiskt ett brev med snigelposten idag. Från Arbetsförmedlingen. Naturligtvis fick jag också ont i magen när jag såg vem som var avsändare. Sen suckade jag högt när jag såg inne-hållet. Rubriken på brevet var Kallelse. Fast nån kallelse var det inte. Kuvertet innehöll ett formulär som jag måste fylla i och återsända senast den 27 oktober. Formuläret ska bli underlag till min nästa, meningslösa handlingsplan som inte säger mig ett skit eller gör ett dugg nytta. En gång skrev jag att jag skulle ta livet av mig om jag inte fick nåt nytt jobb snart. Nu tog jag ju uppenbarligen inte livet av mig, men mottagaren reagerade inte alls och det tycker jag var lite (!) anmärkningsvärt. Om rollerna hade varit omvända hade jag sett till att min klient fått akut hjälp.

Dagens brev avslutas med ett mer eller mindre förtäckt hot om att jag måste kontakta Arbetsförmedlingen om jag inte kan komma den bokade tiden. Eh… vilken bokad tid??? Om jag inte kommer på den bokade tiden (vilken den nu är) skvallrar Arbetsförmedlingen för min a-kassa och då kan det påverka min rätt till ersättning. Hotbrev, som sagt.

Det enda som var lite bra med det var att jag fick ett namn på den person som jag tror är min handläggare, Alexandra Norlén. Hon som aldrig mejlade sina kontaktuppgifter efter att hon hade ringt mig den 12 maj. Fast efter samtal med Alexandra Norlén den 21 oktober framkom att det INTE var hon som ringde mig den 12 maj utan nån annan!!!  Brevet är emellertid inte undertecknat, utan det är ett maskinskrivet namn. Att underteckna ett brev är uppenbarligen inte nödvändigt om man jobbar på Arbetsförmedlingen. Överhuvudtaget verkar brevet vara nån sorts mall som Alexandra Norlén har använt och inte orkat/kunnat/velat redigera bort onödig/felaktig text på. Arbetsförmedlingen.

De kan inte skriva korrekta brev och de förmedlar inte jobb. Vad gör Arbetsförmedlingen EGENTLIGEN?

I morse läste jag om vår nya arbetsmarknadsminister, sossen Ylva Johansson. Hon säger bland annat i Dagens Nyheter på webben att Arbetsförmedlingen ska få mer pengar nästa vecka i höstbudgeten. För regeringen vill att Arbetsförmedlingen ska jobba mindre med detaljreglering och mer med att förmedla jobb. Ha! Arbetsförmedlingen förmedlar ju inte jobb, det sa ju en av mina gamla handläggare redan 2009 eller 2010! Enligt statsminister Stefan Löfven ska Arbetsförmedlingen förbereda sig för det nya 90-dagarsgarantin. Den som bara är för unga och som innebär att unga ska få jobb, praktik eller utbildning inom 90 dagar. Förslaget kommer, inte helt oväntat, från SSU, sossarnas ungdomsförbund. Men var och när de 32 000 traineeplatserna ska hittas anges inte. Den som lever får se, alltså.

Vi som inte passar in, det vill säga inte är unga men överkvalificerade, får väl sätta oss med en pappmugg utanför livsmedelsbutikerna snart. Nån hjälp från Arbetsförmedlingen – som ju inte ens kan skriva brev! – har i alla fall jag knappast fått, varken 2009 eller senare heller. De jobb jag har haft sen dess har jag ordnat själv. Men nu är mina kontakter uttömda. Framtiden? Den har jag svårt att se, ärligt talat.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens Nyheters säljare bryter mot god marknadsetik

Ett ilsket inlägg.

---

 

Säljare: Ring mig inte!

Man skulle kunna tro att ett medieföretag, som jobbar med bland annat marknadsföring, skulle föregå med gott exempel. Dessvärre icke. För en stund sen blev jag uppringd av en säljare från Dagens Nyheter. Säljaren sade sig heta Hans Åkesson. Och han hade inte kollat i förväg att mitt mobilabonnemang är registrerat i NIX-registret.

Jag har haft min mobil registrerad hos NIX ganska länge nu. Hos Dagens Nyheter har jag varit kund en gång i tiden, men det är flera år sen. Deras säljare har upprepade gånger ringt och försökt kränga prenumerationer till mig. Varje gång har jag tackat nej och bett dem att inte ringa igen. Nu var det säkert två år sen nån säljare från DN ringde senast.

Men idag ringde alltså Hans Åkesson från DN. Jag frågade direkt vad han ville sälja till mig. Han svarade då att han inte ville sälja nånting. Efter cirka tio sekunder kom det emellertid fram att han ville sälja en prenumeration till ett förmånligt pris till mig med anledning av att DN firar 150 år i år.

Då vill du ju visst sälja nåt till mig!

svarade jag. Jag frågade sen om han hade kollat mitt mobilnummer gentemot NIX-registret. Det hade han inte. Därefter försökte han sig på en lång harang om att NIX-registret inte fungerar om ens telefonnummer finns på nätet. Jag avbröt förstås säljartugget och sa att han och Dagens Nyheter, genom sitt ringande till mig, bryter mot god marknadsetik och regler som näringslivet själv har ställt upp. Därpå talade jag om att jag skulle anmäla telefonsamtalet till DM-nämnden och så la jag på drog jag bort samtalet.

Så här skrev jag bland annat i min anmälan till DM-nämnden:

[…] Jag blev uppringd på min privata mobil, som jag har anmält till NIX-registret sedan länge, av Hans Åkesson, säljare på Dagens Nyheter. Dagens Nyheter har tidigare ringt flera ggr och velat ragga mig som prenumerant. Jag har bett dem sluta ringa mig. Nu var det säkert ett år sedan någon ringde.

Den som ringde idag påstod först att han inte ville sälja någonting. Efter tio sekunder framkom det emellertid att han ville sälja en prenumeration till ”fördelaktigt pris med anledning av DN:s 150 års-jubileum”.

Jag frågade om han hade kollat med NIX-registret och det hade han inte, sa han. Därefter kom en lång harang om att NIX-registret inte fungerar etc eftersom privatpersoners telefonnummer finns ”på nätet”. […]

Nu behandlar nämnden ärendet. Det som händer är att man som anmälare får ”rätt” eller ”fel”. DM-nämndens prövning leder till ett uttalande som bland annat publiceras på nämndens hemsida. Det händer alltså inte så mycket, men det är ändå en principsak. Och förhoppningsvis, om jag får rätt i min anmälan, får Dagens Nyheter skämmas lite, åtminstone.

Så här arbetar DM-nämnden!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mos av alltihop?

Ett mosigt  inlägg.

---

 

Rotmos blev det på tallrikarna igår.

Inte då! Jag menar, inte att det blir mos av alltihop. Här kämpas det på och än har jag inte tappat modet. Fast det var ganska tufft igår att få sju nej på sökta jobb, det måste jag erkänna. Särskilt som man söker folk med två till tre års erfarenhet – jag har 25 och ändå blir jag bortvald. Jorå, jag har fått höra att jag är överkvalificerad många gånger. Fler gånger, faktiskt, än jag har fått höra att mina meriter inte räcker till. I såna lägen undrar jag om det är nån mening med att aktivt söka jobb.

Från Arbetsför-medlingen har jag inte hört ett pip sen jag var där och skrev in mig i somras. Därefter kom det hem nån felaktig handlingsplan, som sen reviderades och så var det det där strulet med handläggare – jag är fortfarande osäker på vad min handläggare heter och hon (ja, det var två kvinnliga namn på tapeten) har inte hört av sig sen i juni heller. Jag känner hur jag går igång och det är ingen idé – det ger mig inte nåt nytt jobb. Nä, det är bara att fortsätta söka och framför allt nätverka.

I morgon ska jag nätverka med min före detta kollega ”Lisbeth”, hon som egentligen heter nånting helt annat. Vi ska luncha på Logen, en av restaurangerna på campus där de alltid var så himla snåla med portionerna. Det ska bli så roligt att ses, det blev bara lite pratat när vi sist möttes i samband med Den Hjärtegodas fest.

Fästmön var ledig igår och då lyckades hon få en riktig sovmorgon. Nu hör jag att hon är uppe och stökar i köket. Idag jobbar hon hela eftermiddagen och kvällen fram till klockan 21. Då blir det en sån där tråkig dag för mig, med ett tyst hem och ingen ett flamsa med. För övrigt kan jag meddela att Annas lilla, men kraftfulla hand lyckades böja glasögonskalmen utan att den gick av. Nu fungerar hennes brillor som förr, faktiskt! Nä, en är inte så ohändig alla gånger och det är jag mycket stolt över.

Här är det gråväder idag och jag känner mig trött och mosig. Kanske att jag tvingar ut mig på promenad i eftermiddag bara för att få lite ljus och luft. Borde ringa mamma också, men det samlar jag ännu kraft för.

Vad gör DU idag då? Mosar kålrötter eller potatis eller gör du nåt roligare? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 42: Manus och Minus

Ett berg-och-dalar-inlägg.

---

 

Torsdag och dags att avslöja den Tofflianska gångna veckans bergstoppar (manus) och dalar (minus). Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Manus

• Om man inte (för)söker kan man inte heller ha framgång (Fast ja är ju bättre än nej, förstås.)
• Underbar(t) bak (Fästmöns, förstås!)
• Vår 20-åring (Modig, stark och fin)
• Ärlighet på jobbet är bäst (Enligt en ny bok och mig.)
• Lucille (Toppengranne som gav mig tre pelargoner.)
• Energipåfyllning (I form av mamma och liten herre.)
• Attraktiva arbetsgivare (Ja, de finns och de fokuserar på arbetstagare!)
• Förslag om utvidgat rökförbud (Hoppas det går igenom!)

Minus

• Oärliga och fega människor (F*n vad ni sårar andra!!!)
• Proffice (som för ett okvalificerat, tidsbegränsat uppdrag KRÄVER att sökande har annan sysselsättning.)
• Folk som sätter upp skobeklädda fötter på säten och soffor (Gör ni så hemma också???)
• Att aldrig duga och att leva med skuld (Det är så tungt.)
• HR-människor som lovar att ringa tillbaka och aldrig gör det (Nä. Jag vill inte jobba i era företag.)
• Sju år har gått och organisationen tar fortfarande inte på sig ansvaret (Skäms!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »