Spökskrivare och braskrivare

Ett litterärt inlägg.

---

 

Inte ett citat i den här boken är äkta.

På onsdagen blev det ett himla hallå plötsligt kring boken om Zlatan. Du kanske har hört talas om den, till och med läst boken? Dess korrekta titel är Jag är Zlatan Ibrahimovic. Min historia och den som har skrivit boken är David Lagercrantz. Tycker du att det låter konstigt? Jag menar konstigt att en bok som heter Jag är… inte är skriven av jaget? Ärligt talat gör jag det också, men det är faktiskt ganska vanligt att kända personer tar så kallade spökskrivare till hjälp när de ska skriva om sina liv. Zlatan har dessutom med all säkerhet råd att anlita nån annan för jobbet att skriva sin historia.

Men den här boken kom ju ut för ett tag sen, redan 2011. Varför allt rabalder igår? Jo, David Lagercrantz föreläste på årets Hay Festival i Wales (en sorts bokmässa) och berättade då bland annat att han inte har några äkta citat av Zlatan Ibrahimovic i boken. I The Telegraph säger David Lagercrantz att han satt med Zlatan Ibrahimovic i 100 timmar för att kunna skriva boken. David Lagercrantz anser däremot inte att han har ljugit trots att han ville skapa en illusion av Zlatan Ibrahimovic.

En lek med ord och sanningar, i mina ögon. Trovärdigheten sjunker ner till noll. Fast det gör inte så mycket i det här fallet, för en bok om sport och idrott skulle jag inte läsa eftersom ämnet inte intresserar mig. MEN… mer bekymmersamt är det att David Lagercrantz har fått uppdraget att skriva den fjärde boken i Stieg Larssons Millennium-serie. Manus är visst redan klart och utgivning planeras till augusti. Det vete 17 om jag är så intresserad av att läsa den nu.

Sist sjöng koltrasten i skymningen, nästa gång skriver Linda Olsson om mord på bibliotek.

En riktig författare och en braskrivare däremot är Linda Olsson, som jag upptäckte genom mamma. Hon debuterade för nio år sen med boken Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Sen dess har hon skrivit flera bra böcker, nu senast I skymningen sjunger koltrasten. Den här gången skriver Linda Olsson en thriller tillsammans med Thomas Sainsbury som pseudonymen Adam Sarafis. Boken skrivs i Nya Zealand, där Linda Olsson bor, och är tänkt att bli första delen i en trilogi. Det är även i  Nya Zealand som handlingen i boken utspelar sig, en handling som inleds med en död ung man på ett bibliotek. Boken kommer på svenska i augusti och Adam Safaris, det vill säga Linda Olsson och Thomas Sainsbury, kommer till bokmässan i Göteborg. Boken kommer också upp på min att läsa-lista!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En salig litterär blandning: Pippi, Quick och pocketar

Ett litterärt inlägg.

---

 

Pippi på de sju haven var min favorit Pippi-film. Här på bilden är Inger Nilsson Pippi som sjörövare och sjunger Sjörövar-Fabbe.

På torsdag fyller Pippi Långstrump 70 år. Tänk, denna egensinniga, rödhåriga och urstarka lilla flicka fyller mer än pensionär! Jag tror att många av oss har sitt eget speciella förhållande till Pippi. Själv ville jag nog vara lite Pippi som barn, men jag var för feg. Pippi stod för det som var modigt och tufft, men också rättskaffens. Sån ville jag också vara!

Det är ju allmänt känt att Pippis författare Astrid Lindgren fick sitt första Pippimanus refuserat av ett känt förlag här i Sverige. Vilken tur att ett annat förlag inte sa nej! Eller rättare sagt, det senare hade en tävling som Astrid Lindgren vann.

För mig är Pippi väldigt mycket Inger Nilsson. Det gör lite ont, för jag vet att Inger Nilsson hade det tufft under och efter Pippi-tiden, framför allt i lilla Kisa där beundrande fans kunde kliva rakt in i hennes barndomshem. Men jag var bedårad på avstånd och läste böcker, såg på TV och såg filmerna. Mest gillade jag Pippi på de sju haven som film, för den var ju lite spännande. Sen har det genom tiderna kommit en massa olika Pippi Långstrump. Jag träffade faktiskt finska Pippi, Peppi Pitkätossu, en sommar när jag var i Finland. Det mest bestående från det mötet var att jag tyckte att hon var så himla sur. Och så lärde jag mig sjunga Pippi-sången på finska. Första versen och refrängen sitter faktiskt kvar…

Göran Lambertz bok Quickologi.

Till Inger Nilssons – och sin egen! – barndomsstad Kisa kom i förra veckan Göran Lambertz för att prata om sin bok Quickologi. Jag har läst Hannes Holms bok om Thomas Quick och tro mig, det räcker. Precis som Stefan Lisinski i DN tycker jag att det är dags att avsluta Quick-historien nu. Thomas Quick, numera åter Sture Bergwall, är friad från alla mordmisstankar. Och Göran Lambertz har erkänt på sin webbplats att han har haft fel på flera punkter i sin bok. I Aftonbladet medger han till och med att det kan finnas mellan fem och tio fel i den egna boken. Trots detta har förlaget inga planer på att dra in boken. Däremot säger man från förlaget att man ska publicera rättelser så fort man får kännedom om faktafel. Eh… jag säger nog bara nej tack till den här boken!

Nä, jag håller mig nog mest till pocketböcker och tittar som vanligt på Bokus webbplats där det finns många intressanta pocketböcker till bra priser. Här finns bland annat Carin Gerhardsens Hammarbyböcker och de sex första säljs för 39 kronor styck i pocket. Har du missat dem rekommenderar jag varmt denna spännande läsning! Bland pocketnyheterna kan också nämnas I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson, Folk av en främmande stam av Louise Boije af Gennäs, Britt-Marie var här av Fredrik Backman med flera, samtliga för endast 47 kronor styck. Det är ett bra pris jämfört med en affär nära mig som tar det dubbla…

Har du missat dessa? Bra pris just nu hos Bokus!

 

Detta blev en litterär blandning från mig och ett och annat boktips. Men nu undrar jag om DU har nåt boktips till mig??? Skriv gärna detta i en kommentar – jag läser MYCKET och GÄRNA och behöver ny input!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I skymningen sjunger koltrasten

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det finns böcker och det finns böcker. Att en bok kan ge tröst och inge hopp och vara så otroligt vacker som I skymningen sjunger koltrasten visste jag inte. Tack, Linda Olsson, som skrev den och Brombergs, som gav ut den och som gav den till mig!

Tre udda existenser lever som grannar i ett hus på söder i Stockholm. Det är änklingen Otto, den unge tecknaren Elias och den undanglidande Elisabeth. Alla tre bär de på berättelser. Av en slump korsas deras vägar, det är ett bokpaket som har kommit fel. Plötsligt finner sig Elisabeth stå i tacksamhetsskuld till Elias – och det vill hon inte. Men genom litteraturen dras de tre till varandra. Elias, som är dyslektiker, tecknar en bok och vill att Elisabeth ska skriva den.

Jag började läsa den här boken igår och jag hade svårt att släppa den. Mamma fick läsa den när hon var här och tyckte att den var

ovanlig, men bra!

Själv har liksom ätit orden, låtit mig sugas in i boken, slukas upp av den. Det är så skört, livet. Det kan vara så vackert och det kan vara så… kallt och hårt. Och kanske är det så att man måste igenom det kalla och hårda för att livet ska bli vackert igen. Otto säger på ett ställe:

[…] Jag tror att min mamma älskade mig, men hon hade så många sorger att bära att de ofta tog över. Sorgen över det hon mist överskuggade glädjen över det hon hade kvar. […]

Dessutom måste vi öppna våra sinnen, som bifiguren Maja i boken säger, enligt Elias:

[…] det som vi verkligen behöver ofta kommer till oss. Att vi bara måste vara observanta, se till att inte missa de små tecknen. […]

Jag önskar mina nära och kära att precis som Otto på sidan 229 få vakna av… lycka.

Det här är en otrolig bok om bland annat böckers och skrivandets del i en läkandeprocess. Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 9 januari 2015

Ett citerande inlägg.

---

 

Nya ord ur samma bok som igår, Linda Olssons I skymningen sjunger koltrasten:

Finns det någonting kvar därute?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 8 januari 2015

Ett citerande inlägg.

---

 

När människor gör ont gör böcker gott. Just nu flyr jag in i Linda Olssons I skymningen sjunger koltrasten, en bok som jag tror FEM skulle uppskatta särskilt mycket.

 

I skrivande stund känner jag mig som Elisabeth, Elias OCH Otto.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det goda inom oss

Ett inlägg om en bok.

---

 

Häromdan skrev jag att det finns nåt gott i oss alla. Och det gör det säkert – även om det är svårt att se ibland. Nu har jag läst ut Det goda inom dig av Linda Olsson. Det var en helt fantastisk upplevelse, kan jag avslöja bums! Boken var väl värd den ”Selma” den kostade.

Vänskap och kärlek är svåra saker. Det är också två teman som återkommer i Linda Olssons böcker, enligt förlaget. Den här gången får vi läsare träffa Marion. Marion, som egentligen heter Marianne och kommer från Sverige, bor för sig själv i ett hus vid havet på New Zealand. En dag träffar hon på en liten pojke. Och hur omaka det här paret än verkar, så är de som gjorda för varandra. Marion tar hand om Ika och Ika hjälper Marion att läka genom att väcka upp gamla – och nyare – minnen.

Detta är en helt underbar bok, med flera bottnar. Till och med en idiot som jag lät tårarna trilla helt fritt.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns nåt gott i alla

Ett inlägg om verkliga människor och litterära.

---

 

Som vanligt har jag en bok på gång. Den här gången en fin inbunden bok med felfritt skyddsomslag. En bok som jag tror aldrig har blivit läst förrän jag började med den. En bok som kostade 20 spänn på Myrorna. Jag ska skriva lite mer om den när jag har läst ut den, nu är jag ungefär halvvägs. Det som fascinerar mig en del bland annat kring boken är att den är skriven av en svenska som lever utomlands sen många år, ända borta i Auckland, New Zealand. Linda Olsson började skriva böcker på engelska. Först därefter kom de ut i Sverige under titlarna Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam. Boken jag läser just nu heter Det goda inom dig och handlar om vänskapen mellan en kvinna och en liten pojke. Berättelsen flätar ihop dåtid med nutid och är så rörande på många sätt. På ett ställe i boken frågar pojken kvinnan om hon har familj. Hon svarar att hon varken har barn eller syskon. Då säger pojken:

Jag kan vara ditt barn. Och din bror, om du vill.

Det orden sätter fingret på, förutom känslor och vänskap, är att det finns nåt gott i alla människor, oavsett vad de har varit med om eller gjort.

Igår läste jag också kloka ord av vännen Jerry. Han skriver bland annat att de människor man avskyr mest, människor som man blir argast och mest irriterad på lär en nånting om sig själv. Och om man vågar se det kan man lära sig mycket både om sig själv och om sin omgivning. Och i morse läste jag även kloka ord hos Sara Lövestam. Hon riktar orden till sina ex och texten går ut på att det hon skriver handlar om henne själv. Att hon plockar idéer från lite varstans, idéer som hon sen sätter ord på så att de blir nya känslor i en bok. Så där som alla författare gör. Det jag läser in i texten är att Sara har blivit påhoppad och de som hoppat på har hävdat att Sara hade kunnat förhindra nånting eller att det hon skriver är verkliga händelser. Jag vet inte om jag tolkar Saras text rätt. Det här med att tolka vad nån skriver är svårt. Det är ju bara den som har skrivit orden som vet exakt vad den har menat. Men jag ställer mig bakom Saras ord till hundra procent när hon skriver att aggression är ett varningstecken.

Ibland är det svårt att tolka innebörden i mina bilder också. Men den hör föreställer ett frostigt löv på gräs.

Jag har alldeles just fått ett gott besked per sms. En kär vän har tillbringat en vaknatt på sjukhus och i morse vände det hela sig till det bättre. Det ger mig en vink om att den här dan kan bli bra om jag bara kan se det goda hos människor. För nåt gott finns det hos alla, det är jag övertygad om.

Planerna för dagen är få. Jag ska såsa lite nu på förmiddagen och i eftermiddag ska jag skjutsa hem Fästmön från jobbet. En del tid ska jag ägna åt förberedelser inför morgondagen, men kvällen är förstås vikt åt Mördaren ljuger inte ensam klockan 21 på TV4. Jag har visserligen sett filmen och DVD:n står i en hylla här, men jag tänker titta i alla fall. Vill du veta vad jag tyckte när jag såg den första gången, kan du läsa här.

Vad händer hos dig denna söndag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Två kvinnor blir grannar. Av nån märklig anledning blir de vänner – trots en åldersskillnad på 50 år. Och genom deras vänskap får vi läsare deras livsberättelser. Jag har just läst Linda Olssons bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger som jag har lånat av mamma – som i sin tur har fått den av sin kusin Barbro.

En bok om en märklig vänskap.

Veronica har hastigt flyttat från New Zeeland till ett hus i Dalarna. Den enda kontakten blir med byns ”häxa” som bor i huset mitt emot. Den märkliga Astrid, 80 år gammal. En förunderlig vänskap inleds. Och ur denna vänskap serveras läsaren såväl Veronicas historia som Astrids. Två livsöden.

Bitvis tycker jag boken haltar lite. Det blir lite hattigt också med pendlingen mellan då och nu och de båda kvinnornas historier. Men det håller! Och jag gillar citaten ur den svenska diktfloran!

Linda Olsson har skrivit boken på engelska och sen fått den översatt till sitt modersmål svenska. Häftigt! 

Det blir inte högsta betyg, men ett högt!

 

Read Full Post »

Varför är jag vaken NU?

Vissa nätter är det bara tji att sova! Jag somnade kanske runt halv två i natt – bara för att vakna cirka halv fem. Jag har läst en stund, men inte ens det vara sövande. Boken är för bra!!! Så nu provar jag datorn en stund. Det är ännu ungefär två timmar kvar tills jag måste gå upp.

En förunderlig liten bok.

 

Boken, ja… Jag läser Linda Olssons Nu vill jag sjunga dig milda sånger, som jag fick låna av mamma och som hon i sin tur fått av mammakusinen B som vi ska träffa om några timmar. Jag har aldrig läst nåt av Linda Olsson tidigare. Boken kom ut på engelska först år 2005. Linda Olsson bor nämligen i New Zealand och den handlar bitvis om det landet. Men huvudmiljön är Sverige och Dalarna. Jag tänker inte ge mig på att börja recensera boken än, jag är ungefär halvvägs i den, bara, men jag kan säga att det är en förunderlig liten bok. Den ser inte mycket ut för världen – rätt trist omslag och inte särskilt tjock. Men den blev vald till årets bästa roman i bokhandeln! Ett par snabba ögonkast på recensioner visar att några gillar den, andra tycker att den är kvalmig och sentimental. Jag har inte läst recensionerna ordentligt, jag vill helst läsa en bok först och bilda mig en egen uppfattning. Sen kan jag kolla vad andra tycker om den!

På måndag har mamma namnsdag. Jag hade tänkt köpa en bok till mamma. Det är Svea, men mamma kallas absolut inte för det! Svea var min mormor – hon var verkligen en Svea! Men mamma fick hennes namn som förstanamn. I vår familj har vi alltid firat namnsdagar med paket. Liiite jobbigt har det varit sen jag flyttade hemifrån, kan jag meddela. Och många är de som har häcklat mig för detta! Men faktum är att mina föräldrar har tyckt att det har varit viktigt. Jag bryr mig inte särskilt numera, men för mammas skull tog jag tillfället i akt igår kväll och stannade till vid Fullerö handel när jag hade skjutsat hem Fästmön från jobbet. Det blev två vackert inslagna paket – en nyttopryl och en lite mer på skojpryl. Hoppas det duger!

Har jag blivit trött nu? Nej. Men jag har fått ont i ryggen, för min skrivställning i  den alltför mjuka sängen är inte särskilt ergonomisk. Kanske ska jag göra ett nytt försök att sova, två timmar till vore inte helt fel…

Read Full Post »