Tofflans lekstuga: Ordmoln

Ett lekfullt inlägg.

---

 

Jag har lekt lite så här före läggdags. Lekt med ord. Gjort ett ordmoln, baserat på dagens ord. Vassego!

God nattis, alla ord!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Folkhälsomyndigheten vill utvidga rökförbudet – äntligen!

Ett jublande inlägg.

---

 

Nej tack, rök inte där jag råkar passera!

Äntligen! Folkhälsomyndigheten föreslår en lagändring om ett utvidgat rökförbud. Myndigheten vill att även lekplatser, uteserveringar och andra offentliga platser omfattas av rökförbud. Och skälet är enkelt: dessa offentliga, allmänna platser ska vara tillgängliga för alla. Man ska slippa utsättas för rök när man passerar entréer, befinner sig på perronger eller är på nåt annat ställe där även vi som inte tål rök ibland måste vistas. Varför måste rökare till exempel alltid stå utanför entréer eller i busskurer och blossa? Gå undan, gå så långt bort från mig som möjligt, tack! Jag blir nämligen sjuk av din rök – jag börjar hosta och får svårt att andas. 

Folkhälsomyndigheten vill också förbjuda rökning vid entréer till vården och affärer, hållplatser för kollektivtrafik och sportanläggningar. Rökförbud liknande det som Folkhälsomyndigheten föreslår finns redan i flera länder, bland andra Island, Norge, Finland, USA, Spanien och Lettland med flera.

Jag tillägger gärna att ett förbud att röka på balkonger och uteplatser vore bra. Så länge nån röker i min närhet kan jag nämligen inte sitta på min balkong när det är sommar och sol och skönt – om jag inte vill bli sjuk, förstås…

Vill rökare röka och fördärva sin egen hälsa – fine! Jag har också rökt, jag vet att det är svårt att sluta och att man tycker att det är ens eget personliga val. Men när man utsätter andra för sin last är det faktiskt inte det. 

 

Citat om passiv rökning ur Folkhälsomyndighetens pressmeddelande:

[…] Det finns inte några nivåer av passiv rökning som kan anses ofarliga, enligt bland annat WHO. Hos vuxna finns ett samband mellan exponering för partiklar i tobaksrök och en ökad risk för bland annat hjärt-kärlsjukdom och lungcancer. […]

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sju år och ansvarig har fortfarande inte tagit på sig… ansvar…

Ett förbannat inlägg.

---

 

För sju år sen filmades en cancersjuk man i samband med en dokusåpa på Sjukstugan i Backen. Ett dygn efter inspelningen avled mannen och ungefär en månad senare visades avsnittet på TV. Susanna och hennes mamma fick en chock när de såg sin pappa/make. Situationen som hade filmats var när pappan drabbats av akut andnöd. Ansiktet var osynliggjort, men dottern och hennes mamma – och även grannar! – kände igen röst och kläder. De anhöriga stämde då den ansvariga organisationen, men förlorade i tingsrätten och tvingades betala rättegångs-kostnader. Därefter överklagade de och nu i oktober ska fallet tas upp i Svea Hovrätt. Det är första gången de anhöriga berättar i media om detta och det gör de i lokalblaskan idag.

Hela historien är märklig. I hovrätten sägs organisationen ifråga, för övrigt den organisation som har ansvar för vård och hälsa om och för vårt läns invånare, vara motpart. Men det märkliga är att mediekoncernen bakom dokusåpan mer och mer har kommit till tals och också sagt sig vara villig att betala eventuellt skadestånd till de anhöriga om hovrätten dömer så.

Tingsrättens friande är underligt, tycker jag.

Tingsrättens resonemang kring sitt friande av organisationen är underligt. Rätten anser nämligen att avsnittet, som för övrigt visades på TV3, har brutit mot sekretessen. Men eftersom materialet också lämnades till media omfattas det av meddelarfriheten. Personalen som pratade om patienterna anses inte ha haft nåt brottsligt uppsåt. Och därför frias organisationen. Jag trodde att syftet med meddelarfriheten var att skydda den enskilde, inte en organisation…

De anhöriga känner sig väl bemötta av personalen och det är inte personalen som sådan som de vill ska ta sitt ansvar – det är organisationen, personalens arbetsgivare, som måste ta sitt ansvar. Även om mannen gett sitt samtycke, enligt organisationen, tycker de anhöriga att det är moraliskt fel att filma en döende person. De vill nu se en fällande dom så att andra människor som är anhöriga till svårt sjuka inte ska hamna i samma situation.

På sätt och vis har det blivit ett delvis önskat resultat: organisationen har inte fortsatt med dokusåperiet. Men man har ändå inte medgett att man har gjort fel.

Eftersom jag vid den här tiden jobbade inom organisationen var detta en dokusåpa jag följde. Jag sa vid flera tillfällen till min chef att h*n nog borde titta och ha lite koll på serien i sin roll som dåvarande informationschef för organisationen ifråga (inte vid Sjukstugan i Backen – som h*n var tidigare och som h*n nu är igen). H*n visade noll och intet intresse. Personligen kan jag känna att om h*n hade tittat och hade reagerat, så skulle det inträffade inte ha behövt ske. Men, som sagt, trots en lön som då  (2007) var högre än nuvarande riksdagsledamöters nya lön (61 000 kronor i månaden, enligt TT), var intresset att ägna 20 minuter varje måndags- till torsdagskväll noll.

Jag tycker att det här är förskräckligt. Detta skulle ha kunnat undvikas om inte organisationen ifråga och Sjukstugan framför allt varit så mediekåta, för att tala klarspråk. Visst gav dokusåpan en hel del postivt, men eftersmaken är minst sagt fadd. Organisationen ifråga bör ta sitt ansvar och erkänna att man har gjort fel och inte bara skylla på den föregående politiska majoriteten!!!

Det blir en rejäl och fet svart bak för denna ovilja att visa intresse och att vägra ta sitt ansvar! Skäms!

Ta ansvar, erkänn fel! Men det gör inte organisationen som sägs ansvara för länsinvånarnas hälsa och vård. Skäms!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stelopererat

Ett stelt inlägg.

---

 

Den Lille Hantverkaren/Hjälpsamme Herrn (==> jag) har varit framme igen. Denna gång var det Fästmöns brillor som skulle hantverkas. I fredags lyckades hon nämligen tappa den ena skalmen. Ett par brillor med bara en räv skalm bakom örat gör att man inte ser klok ut, på ren svenska, när man har brillorna på sig. Brillorna sitter på sniskan och det ser bara dumt ut. Därför ville jag… hjälpa till.

Utrustad med superlim gick jag till attack igår. En liten metallpigg fick lim på sig och trycktes in i ett hål i skalmen. Därefter fick glasögonen ligga och vila och limmet torka.

Stelopererade brillor.

 

Joru, torka var ordet… Ingen av oss kan nu böja skalmen. Ett par glasögon med en icke böjbar skalm fungerar inte så bra att ha i fickan på jobbuniformen. Fast det klart… Med lite våld går skalmen säkert att böja – och då går den förstås sönder igen…

Man kan säga att jag lyckades med en sak i alla fall: att steloperera Annas glasögon…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Födelsedagsflicka, bluffmejl och önskningar #4

Ett varierat inlägg.

---

 

Frida, en selfie. Jaa, som synes är hon en duktig fotograf.

Idag är det min yngsta bonusdotters födelsedag. Tänk att bli 20 år och ha hela livet framför sig… Ibland känner jag mig avundsjuk, ibland är jag glad att jag har en sån stor del av livet bakom mig. Det är mycket i ett liv som man ska vara med om, gå igenom. Både glädje och sorg. Stundtals är den ena sidan övervägande, vid andra tillfällen den andra. I vart fall önskar jag Frida ett gott liv. Vägarna må vara krokiga och svårframkomliga ibland, men det finns så mycket spännande att upptäcka.

På min egen snirkliga bana trampar jag vidare med jobbsökeriet. För tillfället finns det många intressanta tjänster att söka och jag söker som en galning – en dag tar säkert alla bra lediga jobb slut. (<== skämt) Jag har också fått tummen ur vad gäller andra saker som har med skrivande att göra. Nu kliar det i fingrarna att gå vidare. Men det får klia ett tag till.

Några bra mejlsvar har jag ännu inte fått. Däremot hittade jag ett mejl från Telia som jag starkt misstänker är ett bluffmejl. Jag har kontaktat Telia via Twitter angående detta, för nåt annat sätt att kontakta Telia angående bluffmejl hittar jag inte på deras webbplats. Vi får se om de vaknar snart och svarar. Detta ser inte riktigt seriöst ut i mina ögon:

Bluffmejl från Telia, eller hur?

Den här veckan är halvvägs. Fästmön kom hit igår eftermiddag efter att ha tillbringat sista dagen med sin äldsta dotter. Idag är Anna faktiskt ledig och jag låter henne sova, för det behöver hon verkligen. Vi har inga planer för dagen, det är gråväder som igår.

I övrigt den här veckan presenteras årets nominerade till Augustpriset i morgon klockan 13. Jag är förstås inte med i år heller (<== skämt!). För den som vill prova att bo som en hemlös arrangerar Stadsmissionen Hemlöshetens natt här i Uppsala i morgon och till på fredag. Det är bland annat ljusmanifestation från Samaritergränd 2 och konsert i Mikaelskyrkan i morgon klockan 21 respektive 21.45. Mikaelsgården är öppen hela natten. På fredag klockan 11 – 15 kan du visa ditt stöd på Stora torget.

Det händer och fötter en hel del, alltså. Jag tror att det är dags för en fjärde

Önske-/inköpslista

• fler hem så människor slipper vara hemlösa
• mindre hjärtesorg här i världen
• en ny skrivbordsstol som inte knarrar lika mycket som den jag har nu
• nånting att se fram emot
• lite sol
• nya tapeter i hela min lägenhet – eller nej. Hellre ett hus i skogen, långt till närmsta granne
• en glad mamma
• mindre godissug

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »