Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 5 oktober, 2014

Ett oroligt inlägg.


 

Mamma på borggården Vadstena slott

Vadå? Var du orolig???

Uttrycket i rubriken är otroligt bra! Det var nämligen precis så jag kände idag på seneftermiddagen. Hjärtat kom nästan upp i käften till och med. Nu har jag ont i magen och jag tror att en och annan är lite grinig på grund av uteblivet eftermiddagskaffe och försenad middag… Vad som hade hänt? Tja, min lilla mamma hände. Hon svarade inte i telefonen när vi hade kommit överens om att jag skulle ringa.

Bor man 30 mil från en gammal, sjuklig och handikappad mamma blir man kanske nojigare än andra vuxna barn som har föräldrarna på nära håll. Men jag vet vilken stor integritet min mamma har. Hade hon till exempel blivit sjuk och liggande på nåt golv där hemma, så hade hon INTE gillat att vem som helst kom dit. Nu hade jag inget val. Jag ringde minst tre gamla vänner, ingen svarade. Till sist fick jag tag i kusin Sjuksköterskan. Och det var ju det allra bästa, egentligen! Lugn och fin lovade hon att åka över till mamma och kolla läget. Kanske hade mamma bara inte lyckats stänga av telefonen ordentligt, så där som faster E, 97 år, brukar göra?

Tusen tankar for i min skalle medan jag travade runt i lägenheten. Fästmön satt i soffan och sa att mamma säkert var nånstans.

Nehej då, för hon var ute på nåt galej igår och två dar i rad orkar hon inte!

svarade jag. HA! ORKADE INTE???

Efter ett par timmar svarade mamma äntligen i telefonen. Då hade kusin Sjuksköterskan just lyckats få svar precis före mig. Och lilla mamma undrade varför jag var så orolig, hon hade bara varit på kalas hos sina muslimska grannar – hela jävla eftermiddagen!!! Ja, de där sista röda orden är mina, förstås, mamma svär inte. Inte hade hon, som snart är 80 år, en tanke på att hon måste borde ha ringt sin 52-åriga dotter och berättat att hon blivit bortbjuden på kalas…

Nu ska jag inte älta detta för mycket, men jag var halvt hysterisk, kan jag meddela. Hysterin har gått över i lättnad och trötthet. Jag har kört in en kalkon i ugnen och öppnat en flaska Amarone. Inte vann vi nåt på Trisslotten, jag och mamma heller, men just nu är jag gladast att min mamma både mår bra och lever. Jag har i färskt minne, trots åren som gått, hur det var när min pappa gick bort, nämligen…

Tack, kusin Sjuksköterskan, tack till FEM som ringde senare och tack till dig där uppe!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett laddat inlägg.


 

Scones med smör

Nybakade, varma scones med alldeles för mycket smält havssalts-Bregott på…

Min Fästmö är världens bästa fästmö! Men det har du väl redan förstått? Idag vaknade vi av att regnet smattrade mot sovrumsfönstret i New Village. Söndagsmorgon. För en gångs skull tyst i huset fram till att nån smäller med skåpsdörrar och spolar i kranar som tjuter. Då ställer sig Anna i mitt kök och fixar scones. Var det gott eller var det gott?! (<== en väldigt retorisk fråga) Och tänk, jag blev så förvånad att jag hade alla ingredienserna hemma! Nån sylt hade vi inte, men Anna tog Robertson’s Golden Shred, medan jag tog Bregott med havssalt. Nåt av sconesen fick härlig Västerbottenost på sig också. Det var ljuvligt gott och vi åt så magarna stod i fyra hörn, nästan fem.

Batterier och mejsel

En rolig gubbe eller en snorrkass? I verkligheten är det en stjärnmejsel och två batterier till min bankdosa.

Efter en stunds datoriserande och nätinköp av ytterligare en patron svart till min skrivare (min skrivare ÄTER toner) fick jag beskedet att batterinivån i min bankdosa var låg. Batterierna har räckt väldigt länge, men nu var de på upphällningen. Sånt gör mig svettig och orolig i magen. Måste jag ta mig till banken nu? Nej, jag hade tur! Jag vände på dosan och se! – där fanns en yttepytteskruv och en lucka. Innanför luckan satt två runda, platta batterier. Enligt Anna fanns nya såna säkerligen att handla i nån av affärerna på andra sidan rondellen. Lugn och fin. Jag fattar inte hur jag har blivit. Så snart nåt krånglar krånglar magen lika mycket – om inte mer…

Men jag traskade iväg när jag hade tvättat ansikte och armhålor och spritat min gigantiska finne på näsan (nej, ingen bild idag heller!). På MM-affären hittade jag batterierna. De där två små knapparna kostade 30 spänn styck. Hutlöst! Hoppas att de håller lika länge som föregångarna.

Tokerian tog jag också ett varv, för det behövdes mjölk och nån sås till kvällens middag. Igår åt vi kyckling, i kväll blir det Pulled turkey från Tulip med potatisklyftor från Eldorado och sås från Lohmanders – allt till jättebra och väldigt låga (extra)priser.

Äppleklyftor

Fruktsocker blir man pigg av.

För tillfället sitter vi vid var sin dator. Jag hör Anna nynna inne i vardagsrummet medan jag hamrar på mitt tangentbord. Vi har kikat på lite födelsedagspresenter till vår blivande 20-åring – ja, snart är Anna inte tonårsmorsa längre, precis lika lite som Fatou. Men båda blir de ju det igen om nåt år.

Kanske hinner jag läsa och redigera ytterligare ett kapitel i mitt manus. Jag känner mig lite halvstressad med det nu, eftersom jag har lovat nån att skicka iväg det inom en specificerad framtid.

Mamma ska få ett samtal idag. Det är min Trisslottsvecka – vi köper en lott varannan vecka i stället för att spela på Lotto nu när man måste registrera sig. Förmynderi tycker vi båda två och är glada så länge man får köpa en lott utan att legitimera sig.

I morgon får jag ett samtal under dan som jag måste förbereda mig lite inför och på eftermiddagen ska Anna och jag stråla samman på höstmarknaden på Vaksala torg för att njuta av dofterna, mest. Jag har också en dejt med M på salongen, hon ska trimma min skalle igen.

Joråsaaatte… Nog händer det saker. Och laddad är jag – med såväl scones och nya batterier… Om det nu hjälper… Det var en väldig tur att min älskling just passerade med en skål äppelklyftor – fruktsocker blir man pigg av!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

Vi backar lite och går på sätt och vis tillbaka till valet och politiken. Nu har Sverige fått en regering. Därför undrar Tofflan vad du tror om den. Som vanligt hittar du frågan här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Det är också inne i själva frågan/omröstningen som du kan kommentera den, inte vid det här inlägget!

Stort TACK på förhand får du i alla fall här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


 

Den gångna veckan var det 20 år sen Estoniakatastrofen inträffade. Många människor fick sätta livet till, många skadades och många drabbades av svår sorg. Därför undrade Tofflan om du förlorade nån i Estoniakatastrofen.

Så här fördelade sig de 23 inkomna svaren:

70 procent (16 personer) svarade: Nej, jag förlorade ingen jag kände. 

22 procent (fem personer) svarade: Ja, en eller flera vänner eller kollegor.

Nio procent (två personer) svarade: Other:
Bekanta har förlorat någon.
En avlägsen skolkamrat som jag visste vem det var.

Ingen svarade: Ja, en eller flera familjemedlemmar eller släktingar.

Tatiana kommenterade:

Jag förlorade en mycket nära vän . Vi har barn i samma ålder . Tänker på henne i dag och har tänt ett ljus.

Stort TACK till dig som klickade och kommenterade! Jag hoppas som vanligt att du kollar in den nya frågan. Den finns – också som vanligt – här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »