Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 oktober, 2014

Ett inlägg om den TV-film.


 

För en gångs skull dissade jag Poirot i kväll till förmäån för Fjällbackamorden: Strandridaren. En del av dessa Fjällbackamord har visats tidigare på TV, men inte denna. SvT1 körde den dessutom i vettig tid för en kvällströtter.

Fjällbackamorden Erica och Patrik

Erica och Patrik löser även kvällens mordgåta. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Strandridaren pendlar
mellan dåtid och nutid som så ofta i Camilla Läckbergs böcker. Det är ju på dessa böcker som Fjällbackamorden är baserade. Eller i vart fall har man lånat karaktärerna och delar av berättelserna.  I denna hittar Kustbevakningen, i modern tid, två döda dykare. Först avskrivs dödsfallen som en olycka, men det är nåt mystiskt med det hela. När sedan det planerade skeppsmuseets ordförande hittas mördad börjar såväl polisen Patrik som hans fru författaren Erica nysta i fallen. Naturligtvis hänger de tre dödsfallen ihop – dessutom har de anknytningar till ett vrak från 1800-talet. Det gamla skeppet lurades på grund, men strandridaren, dåtidens kustbevakare, fick sätta livet till när han vittnat mot den skyldige. Nu sägs skeppet ruva på dyrbarheter…

Lite spännande är det allt, men med betoning på lite. Det blir liksom inte jättespännande nån gång. Jag irriteras över att Erica och Patrik inte kommer iväg på sin helgsemester – i stället väljer de att jobba. Som vanligt löser Erica större delen av gåtorna åt eller med sin man polisen. Det är liiite otroligt, men…

Det samlade Toffelomdömet blir medel. För visst vill man veta hur det går. Och mördarens identitet kan inte ens jag lista ut förrän mördaren drar kniv!..

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tilltryckt inlägg.


 

Så var det dags idag igen. Att bli tilltryckt, alltså. Efter närmare 40 minuters lyssnande måste sista ordet bli nåns.

Någon:

Jag sa ju att jag skulle…

Jag:

Nej, det gjorde du inte. Du berättade det när jag fick tag i dig efteråt.

Någon:

Jag har fortfarande kvar dina fem samtal på nummerpresentatören. De försvinner visst aldrig.

Jag:

Jo då. De trillar bort efter hand. För övrigt ringde jag flera gånger än fem. 

Någon:

Men det var bara fem samtal.

Jag:

Var glad att nån ringde dig överhuvudtaget. Jag låg sjuk en hel helg och ingen hörde av sig.

Någon:

Gjorde du? Det sa du aldrig.

Nä, du lyssnade väl inte. Tänkte jag, men sa det inte. Nu vill jag inte höra mer på en stund. Framför allt vill jag inte höra mer om julen på en stund. Jag orkar inte. Det finns inget att ”fira”. Jag vet inte om jag klarar tre veckors ständiga nålar.

Att det kanske inte är nån annan än jag som ringer till dig, sa jag inte. Vi har våra parallella ensamheter. Ska vi räkna så får nog du flest samtal. Men du ska alltid ha sista ordet. Det var fint att du påminde mig om pengarna. Då blev jag tyst.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om blommor och två tanter.


 

Grön pelargon

En pelargon från Lucille som ska få blomma i mitt köksfönster i vår.

Det har väl inte undgått nån att jag gillar blommor? Jag fotar rätt ofta blommor, såväl utomhus som dem jag har i krukor här hemma. Och så äger jag ju ganska många blommor/krukväxter också. Lite för många, tycker en del (inga namn nämnda), lite för… fula, tycker andra.

Till den senare kategorin hör min goa granne Lucille, hon som egentligen heter nåt annat. Hon brukar hota med utrensningar så snart hon får tillfälle, kanske när jag är bortrest och hon är blomvakt. Fast jag reser ju inte bort så ofta.

Idag hade Lucille omplanteringsdag av krukväxter. Det vill säga krukväxter hon har haft på sin balle*. Omplantering av mina krukväxter har stått på min att-göra-lista nästan lika länge som putsa fönster. Det blir liksom aldrig gjort. Det är… tråkigt. När det gäller fönstren är det mest hanteringen av skitlånga gardinstänger som är problemet. När det gäller krukväxterna är det att man blir skitig. Eftersom jag nu har packat in min balle har jag inte heller nån vettig stans att hålla på. Jord under naglarna = rysningar. Jag är egentligen inte rädd för att bli smutsig, det är mest äckligt att få nåt under naglarna. Nu vore det ganska svårt för min del, eftersom jag klipper naglarna så snart den övre, vita kanten har blivit en millimeter. De är kortkorta sen mina dagar som pianoklinkande liten kicka, typ. (Annars slog pianotanten en på fingrarna med sin taktpinne.)

Två rosa pelargoner

Två rosa pelargoner som står tätt, tätt på fönsterbrädan.

Men jag blev riktigt sporrad av Lucille. Så kanske jag köper hem en säck jord och tar tag i omplan-teringarna. Och utrensningarna – innan Lucille gör det. Fast jag tror att hon har lagt om strategi. I stället för att rensa ut har den snälla människan idag försett mig med tre kraftiga exemplar pelargoner. Dessa får mina egna växter att se… mer utrensnings-bara ut… Smart drag, måste jag säga! Jag fick en pelargon som ska blomma först i vår i mitt köksfönster och så fick jag två i olika rosa nyanser.

En intressant pratstund vid mitt köksbord blev det också. Jag är så glad att det finns goa grannar! Såna man kan skratta med, svära åt och skoja med utan att de svarar bakom ryggen. Såna som har lite vett, helt enkelt. Och såna som är blomtanter, precis som jag…

 

*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

 

Ett avprickande inlägg.


 

När tvätten var tvättad och även min lekamen, tog jag på mig kläder och nyinfettad skinnjacka för att trava över till Tokerian. Där var jag inte ensam. Jag fick huvudvärk.

Jag ställde mig i Posten-kön. Där stod jag först och där var jag minsann ensam. Men eftersom Posten-kön samkörs med Kiosken-kön… Ja, du fattar. Jag fick vänta rätt länge på min tur att betala.

Därefter skedde följande:

√ Jag köpte soppa och fiskgratäng – nåt av dem duger till söndagsmiddag.

√ Jag gick hem.

√ Jag sorterade manus.

√ Jag skrev på grönt kuvert.

√ Jag stoppade i manus och följebrev i grönt kuvert.

√ Jag stoppade i strykjärnssladden i kontakten.

 

Här får du se några förunderliga bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

I torsdags tillkännagavs vem som fått 2014 års Nobelpris i litteratur, fransmannen Patrick Modiano. Rätt eller fel, Tofflan undrar inte det utan om du har läst nåt av årets Nobelpristagare i litteratur?

Som vanligt kan du kommentera ditt svar och till och med skriva ett eget svarsalternativ – inne i själva frågan/omröstningen. Och den hittar du, också som vanligt, här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Det här inlägget kan du inte kommentera.

Tack på förhand för din medverkan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


 

Nu har vi haft en ny regering i över en vecka. Än så länge kan vi bara tro och spekulera kring den och vi vet inte så mycket mer än namn. Under den gångna veckan undrade därför Tofflan vad du tror om den nya regeringen.

Så här fördelade sig de 27 inkomna svaren:

26 procent (sju personer) svarade: Jaa du… den är ju… spännande, om inte annat. 

26 procent (sju personer) svarade: Vart tog Vänstern vägen? 

19 procent (fem personer) svarade: Den nya regeringen är ett skämt!

15 procent (fyra personer) svarade: Det här kommer INTE att bli bra. 

Elva procent (tre personer) svarade: Annorlunda, men jag tror på nya grepp. 

Fyra procent (en person) svarade: Den blir kanonbra! 

 

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas förstås att du kollar in den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett söndagsinlägg.


 

M-kula

Fem såna här blev mitt lördagsgodis.

Det blev en stilla kväll i New Village igår. Det mest upphetsande som hände var att jag gjorde våfflor till middag. Det var underbart gott, men nej, nån bild får du inte – det är ju alltid lite ruschigt när man ska göra våfflor: vispa smet, hälla i smet, passa våfflor på gräddning, ta ut färdiga våfflor ur järnet, äta… Ja, du fattar. Sen kan man tycka att våfflor ju inte är nån middagsmat. Det struntar jag i. Jag åt våfflor till middag igår. Med hjortronsylt och sprejgrädde. Denna söt- och fetchock fick till följd att jag inte orkade goffa så mycket annat. Det blev ytterst lite chips (det är fortfarande kvar i påsen), mest för att jag ville testa den nya, färdiga dipen jag köpte igår. Som dessert tog jag typ fem stycken M-kulor. Detta innebär att jag har massor (nåja…) av godis kvar i skåpet att äta idag. För idag är det ju sista dagen på helgen. (För den som inte har uppfattat det, försöker jag begränsa mitt godisätande till helgerna.) Bara det att det blir tårta och annat smakens i morgon i Himlen… Men när man firar en 20-åring kan man ju faktiskt inte låta bli att just fira. Med tårta, bullar och kakor. Eller hur?!

Lördagskvällens andra höjdpunkt (förutom våfflorna) var dock säsongsstarten av Downton Abbey. Lord Grantham framställs om möjligt ännu mer träbockig än tidigare, nerviga systern är ännu nervigare och farmor är värst, bäst och roligast av dem alla. Men vad var det för konstigt program efteråt? Jag tittade förundrat. Enligt SvT:s webbplats är det

[…] Ett nördigt och passionerat eftersnack med Johanna Koljonen och Kristin Lundell. Premiärgäster var Johannes Brost och Sanna Nyström. […]

Och det var det. Jag har inget mer att säga om det än att jag blev just  förundrad. Vill jag att mina licenspengar ska gå till såna här program? Nej. Sen får var och en vara hur nördig och passionerad man vill. Men jag vill inte vara med och betala för det.

Hösthimmel

Gårdagen var både solig och molnig.

Igår kväll trodde jag att jag bodde granne med sju elefanter, en häst och en hyena, det vill säga ett zoo. I morse fick jag revidera denna tro: jag bor nära en temperamentsfull kock, det är min senaste teori. Det lät som tallrikskrossning och nån som hackade gurka alldeles intill mina öron. Innan dess hamrades det lite. Var det köttstycket som bultades ut, månntro?

Själv leker jag tvätteri. Två maskiner ska köras och så har jag en strykhög som väntar på mina omsorger. Dagen är dimmig, till skillnad från igår när den var både solig och molnig. Men jag måste nog ändå ge mig ut nån gång under dagen i alla fall för att införskaffa nåt ätbart till söndagsmiddag. Och kanske ett grönt kuvert. Jag har inte gjort det ännu.

I kväll ska jag glo på Fjällbackamorden. Programmet visas vid lagom tidpunkt för en kvällstrött Toffla. Sen skiter jag i att Camilla Läckbergs filmer och böcker alltid får dålig kritik. Hennes produktion är väl som många andras – en del är bra, annat är bättre och en del är mindre bra.

Vad händer hos DIG, så här på söndagen då? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »