Posted in Personligt, Trams, tagged dagens historielektion, humor, känna till, läs och lär, syskona Vasa, tokig, trakter, UppsalaTidningen, Vadstenabullret on 30 oktober 2014|
Ett inlägg av historiskt värde.
Dagens historielektion levererades kort och koncist idag av UppsalaTidningen. Ja, jag som kommer från dessa trakter, känner ju till de tokiga syskona Vasa, men du som inte har hört det förr: Läs och lär om Vadstenabullret:
Livet är kort.
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged äldre generation, öppet ansikte, barnbarn, en riktig soppa, fantastiskt väder, farmor och farfar, förebild, finfint, göra ont, glada skratt, koka soppa, ledig, lokal gratistidning, lyxa, middag, middagsbord, mobiltelefoni, mormor och morfar, nos, räkcrèpes, små, sol, solbrillor, solens sken, trampa, UppsalaTidningen, vila on 30 oktober 2014| 6 Comments »
Ett soligt inlägg.
SOL idag!
Det är ett helt fantastiskt väder idag! Jag har varit ute och trampat i solens sken, med solbrillor på nosen. Märkligt nog var det inte mycket folk ute. Men två barnbarn blev flitigt lekta med av mormor och morfar /farmor och farfar. Idag gjorde de glada skratten inte ont inuti. De öppna ansiktena borgade för att paret ur den äldre generationen är goda förebilder för de små. Tänk om det vore så i alla familjer!
Mycket vettigt har inte blivit gjort idag, förutom promenaden. Men även en sån som jag behöver dagar när jag bara kokar soppa i solen och får känna mig ledig. Jag ska slå mig ner med den lokala gratistidningen som delas ut en gång i veckan, för jag har just telefonerat i 36 minuter med mamma och behöver vila lite.
Jag ser fram emot kvällens middag och jag är helt säker på att det inte är nån soppa Fästmön bjuder på. Räkcrèpsen, som jag hade tänkt lyxa med idag, håller sig finfint till nästa vecka.
Vad står på ditt middagsbord i kväll???
En riktig soppa?
Livet är kort.
Posted in Personligt on 30 oktober 2014|
Posted in Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, Trams, tagged attackera, avnjuta, äta, öppna, överallt, övervinnas, bakkant, bekänna, bjucka, dålig, död, det värsta, dofta underbart, dra ner, duk och vax, en ny påse kaffe, fastsvetsad plast, förpackning, fel, flaska, flytande tvål, frukostmacka, fylla på kaffe, gå lite för långt, gilla, golv, ha svårt för, hallå, hantera, hasa fram, hälften, hårdplast, hem, humor, hushåll, ingen luft, inletts, inte gilla, jobb, kaffeburk, kaffekort, kök, köpa terapi, KBT:a, krasma äckligt under tofflan, långlagrad ost, luftrör, lunch, mina tillkortakommanden, mjöl, mjölpåse, mjukplast, mormor, ny ost, omöjligt, på mig, plastfilmad, problem, refillförpackningar, rejäl trumvirvel, rekommenderad, rinna utanför, sagofigur, säker, Skara, smula, sticka, sticka in kniven, svårigheter, svårt att andas, svenska, svettig, svettsmulig, ta, ta bladet från munnen, ta med händerna, tajt, Tofflan talar ut, tvättmedel, tvålpump, uff, utsätta mig, varde ljus!, Västerbottenost on 30 oktober 2014| 6 Comments »
Ett självutlämnande inlägg.
Serien Tofflan talar ut kan tyckas ha inletts för många år sen, men utan nån titel. Från och med idag har den fått en titel och jag ska härmed bjucka på mina tillkortakommanden och sånt som jag har svårt för. Jag har så många gånger fått höra hur dålig jag är och hur många fel jag har att jag känner att jag måste ta bladet från munnen och själv bekänna en del av dessa. För jag tycker att det har gått lite för långt när man till och med attackerar min mormor, som har varit död i 43 år. Så den här bekännelsen, mormor Svea, är till dig:
Jag gillar inte att öppna vissa saker!!!
Det handlar främst om saker i hem och hushåll. Till exempel… att öppna en ny påse kaffe, vilket i och för sig doftar underbart. Men att fylla på kaffe i kaffeburken… UFF! Kaffekornen kommer ju överallt utom i burken och sen krasmar det äckligt under tofflan när Tofflan hasar sig fram i köket.
Eller att öppna en mjölpåse och göra liknande! Det slår väl aldrig fel att hälften av mjölet hamnar på mig och större delen av den andra halvan på golvet. Som bonus får jag svårt att andas också, eftersom jag lyckas dra ner mjölet i luftrören.
För att inte tala om att öppna alla refillförpackningar i mjukplast, typ flytande tvål och dito tvättmedel. Det är ju baske mig omöjligt att hälla över skiten tvålen och tvättmedlet i tvålpump respektive flaska i hårdplast! När man har hällt i en minut inser man att precis allting har runnit utanför…
Men… det värsta av allt… och nu hörs väl en rejäl trumvirvel… det är att…
öppna en ny ost!
Fy f***n på ren svenska! Idag är nämligen många ostar plastfilmade så tajt att ingen luft finns mellan förpackning och ost. Bara att hitta ett ställe att sticka in kniven för att få upp den fastsvetsade plasten kan ta en bra stund. Sen ska man sticka och skära och ta med händerna på osten, som vid det här laget har blivit SVETTIG! Nog för att jag gillar ost, men jag vill helst äta den, inte ta i den!!! Fast hantera ostbiten måste man ju, för att bland annat skära av en del av duk och vax som sitter på bakkanten. Då smular man ner överallt också – särskilt som jag gillar långlagrade ostar som i sig är smuliga. Vid min hantering blir de dessutom svettsmuliga.
Men problem och svårigheter är till för att övervinnas. Eftersom jag inte har ett jobb och kan köpa terapi, som jag har blivit rekommenderad eftersom det är så många och stora fel på mig enligt en del sagofigurer, får jag helt enkelt KBT:a mig själv: jag utsätter mig!
Och si! Varde ljus – och det vart det! Nu ska jag avnjuta min Västerbottenost på en frukostmacka, lagom till lunch.
En öppnad ost, redo att skivas.
Livet är kort.
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged annan genre, arbete, arbetsgivare, Augustpriset 2014, bedömas seriöst, blanda till, bli galen, blomma, blomma kraftfullt, bo på sjukhus, december, del två, det finns en dag i morgon, duscha, efterfråga kompetens, eftermiddagar, elektronisk våg, element, Ett så starkt ljus, få tiden att gå, fördel, förundrad, fötter, fiffa till mig, fixa alla mina jobb själv, fixa jobb, fixa sallad, flytta, flytta om i köket, frigöra yta, gå hemma springa, hacka, hanka sig fram, hälsporre, ingen lämplig plats, inget kunna göra, intention, jobb, jobbigt, köksbänk, kontakt, kontakter, kyla, läsa, lättare, lite värme, litteratur, mamma, middag, minusgrader, närstående, nej, påminna, pelargon, plocka in en kompis, Popmusik rimmar på politik, promenad, recensionsex, rolig och intressant, säker, seriös rekrytering, sitta bredvid, skiva bröd, skriva, sms, snabbare, sol, tavla, telefoni, termometer, titta noga, trilogi, trygg i förvissningen, tung del, tvätt, tvätta håret, undantag, väga mat, välja, vänta, värst, vinna on 30 oktober 2014|
Ett förundrat inlägg.
Nu blommar det! En av de tre pelargonerna jag fick av Lucille är i farten.
Just som en av pelargonerna jag fick av Lucille, hon som egentligen heter nånting heeelt annat, har börjat blomma slog det om och blev kallt där ute. Termometern visade under nollan i morse. En fördel med det är i alla fall att jag anar lite, lite värme i mina element. Med betoning på lite, visserligen, men ändå. Och ute lyser solen, så idag har jag INGET alls att skylla på: jag ska UT och promenera. Efter gårdagens tur kändes det nästan ingenting i mina fötter. Jag vill tro att den senaste hälsporren håller på att läka ut. EN fördel med att gå hemma och inte springa till nåt jobb varje dag…
Om jag finge välja mellan att klättra på väggarna gå hemma eller jobba, vore förstås mitt val att jobba. Men blir det inget av de här senaste, är min intention att påbörja del två i min trilogi den 1 december. Blir det däremot jobb, får tvåan vänta en stund till. Man får hanka sig fram, liksom. Precis som de flesta andra har jag fixat alla mina jobb själv (maj gadd, det är väl ingen annan som fixar jobb åt en, hur kan man tro det???), via kontakter de tre senaste gångerna. Det är så man skaffar sig jobb idag, verkar det som. Jag undrar vad som hände med att efterfråga kompetens… Är det lättare och snabbare för arbetsgivare att plocka in en kompis än att göra en seriös rekrytering? Ibland kan man undra. Det finns förstås undantag. Arbetsgivare som tittar noga på ens kompetenser och bakgrund. Och även om det återigen blir nej inte bara en gång utan flera för min del, känner jag mig trygg i förvissningen att jag har bedömts seriöst de senaste gångerna.
För att få tiden att gå lite fortare – eftermiddagarna är klart värst! – flyttade jag om lite i köket igår. Det vill säga, jag frigjorde yta på en av köksbänkarna. Hur många gånger har jag inte blivit galen av att det inte ens finns nån lämplig plats att fixa sallad eller ens skiva bröd på?! Men NU finns det det! Och ändå kunde jag flytta dit saker, som den lilla elektroniska vågen. (Inte för att vi väger mat så ofta här, men…)
Frigjord yta på en av bänkarna i köket. Nu kan man både hacka och blanda till sallad samt skiva bröd här.
Det är minusgrader idag.
Vad ska jag hitta på idag då, förutom att ta en promenad när det har blivit lite varmare? Jo jag behöver fiffa till mig lite och duscha och tvätta håret, för Fästmön påminde mig just per sms om att jag ju ska till Förorten på middag i kväll. Innan dess hoppas jag att jag har kommit en bra bit in i recensionsex nummer två. Det är en väldigt rolig och intressant bok i en helt annan genre än den jag läste ut igår. Därför är det tur att de två böckerna inte tävlar i samma klass för Augustpriset 2014! Som det känns just nu vill jag att båda ska vinna sina respektive klasser. Men sen har jag ju en tredje bok att läsa och skriva om också…
Mamma borde få ett samtal och tvätten borde tvättas… Vilken tur att det finns en dag i morgon för vissa av oss… Eh ja… så jag får nog ringa mamma idag. Igår fram på förkvällen fick jag äntligen telefonkontakt med en vän som tycks ha bott på sjukhus de senaste dagarna. Inte för egen räkning utan för andras. Sånt är väldigt jobbigt också. Att sitta bredvid och inget kunna göra är en tung del när man är närstående. Hoppas att vårt samtal gav ett uns av kraft så att vännen kan blomma lika kraftfullt som en av mina pelargoner…
Livet är kort.
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Twingly-länkare
Powered byIP2Location.com
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 