Frida i media

Ett inlägg om min yngsta bonusdotter.

---

 

Nä. Hon är inte utvecklingsstörd. Men hon har gått hela grundskolan i särskola. Nu söker hon upprättelse.

Det har skrivits en hel del om Frida, både i bloggar och i media. Idag syns hon på lokalblaskans förstasida. Klickar du på bilden kan du läsa dagens artikel om Frida.

Idag kan vi läsa om Frida i lokalblaskan.

Vill du hellre/också titta och lyssna på Frida kan du klicka på bilden nedan:

Frida i 24UNT.

 

Modiga unge!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Öga eller Gryta?

Vi fortsätter vår serie med tidningsankor. Även idag hittar vi dem i… lokalblaskan. Igår skapade tidningen en ny stil, Gangman style (det heter Gangnam style…), idag har man svårt att skilja på… öga och gryta.

På förstasidan läste jag om en matblogg, som sades heta Glimten i ögat. Men när jag tittade lite på matlagarnas tischor tyckte jag nog att jag skymtade några andra bokstäver.

På tischorna står det andra bokstäver, men två (2) gånger benämns bloggen Glimten i ögat på förstasidan- så då måste bloggen väl heta det. Eller?

Två gånger kallas matbloggen Glimten i ögat på förstasidan. Så då måste den väl heta det. Eller? Njae, det är inte så säkert. Inne i tidningen, när själva reportaget sen kommer i B-delen, har bloggen bytt namn till… Glimten i grytan!

Inne i tidningen heter bloggen Glimten i grytan.

Av detta kan vi åter lära att allt som står i tidningen inte är sant. Förresten är jag förvånad över att man ger utrymme åt ett reportage om en blogg när en av tidningens medarbetare har raljerat om att bloggerskor bara lägger upp bilder på det de shoppar och skriver vardagsbetraktelser, att bloggare bara är ute efter uppmärksamhet och följare samt att dessa bloggerskor ägnar sig åt att vårda sitt personliga varumärke typ 24-7.

* Det korrekta namnet på matbloggen är Glimten i grytan. Om du klickar på namnet här kommer du dit!

Livet är kort.

Read Full Post »

Att bli påmind om sånt som gör ont

När man är med om nånting svårt, till exempel en separation eller att förlora jobbet, följs detta av en sorgeperiod. Det är en period när man ältar och bearbetar det som har skett och det som gör ont. Efter ett tag kommer man förhoppningsvis ur detta tillstånd – en del som nya människor, knäckta eller starkare. En del människor kommer inte igenom perioden alls.

I morse ringde telefonen strax efter klockan tio. Det var en svägerska eller en brorsdotter till min förra sambo. Hur kul är det att bli påmind om ett sånt misstag? Och man kan ju undra hur fina kontakter de har i den familjen, det var liksom nio år sen hon flyttade…

Men den tyngsta påminnelsen om nåt som gör ont fick jag av lokalblaskan vid frukostbordet. Rubriken

Utköpt chef åter på toppjobb

på tidningens förstasida drog till sig mina ögon. Och jag läste artikeln. Jag läste den högt för stackars Fästmön, som säkert inte var ett dugg intresserad. Den som vill läsa artikeln på nätet hittar den med rubriken Kränkte kollegor – fick ny tjänst. Jag är inte förvånad över att det inte går att lämna kommentarer på artikeln!

Jag kände till att den år 2010 från Svenska Kyrkan utköpta chefen var tillbaka på Sjukstugan i Backen sen ett bra tag. Personen har arbetat deltid där. Jorå, jag har flera personer inne i organisationen som förser mig med information om chefen i fråga utan att jag efterfrågar den. Jag vill nämligen så gärna gå vidare, men det blir lite svårt när jag ständigt blir påmind om sånt som gör ont.

Därför kan jag säga att jag inte är ett dugg förvånad att Sjukstugan i Backen tar tillbaka chefen. (Jag och några till slog nästan vad om detta för ett år sen. Trodde man att det var safe nu, efter ett år,  att anställa honom utan att nån skulle reagera? Nu har vi nästan slagit vad om vem han ska peta härnäst…) Denna person som arbetade på Sjukstugan i Backen i samma befattning som han nu har återfått fram till 2005. Därefter arbetade han centralt inom organisationen fram till hösten 2009 då han tillträdde en tjänst vid Svenska Kyrkan.

Journalisten Hannah Davidsson har frågat nuvarande högste tjänsteman på Sjukstugan i Backen hur man tänker när man anställer en person som har kränkt medarbetare. Han svarade:

Man förvissar sig om att den bilden inte är den som man delar. Jag har själv jobbat ihop med honom (chefen) så jag känner honom, och jag har även förankrat att rekryteringen skulle ske […]

Om jag tolkar svaret rätt letar man efter avvikande åsikter tills man hittar några som stämmer överens med sina egna. Eller vad menar karl’n???

Hannah Davidsson frågar också vad den högste tjänstemannen tror att personalen på Sjukstugan tycker om att få en chef som tidigare har betett sig illa. Han svarar:

Det får du fråga dem om.

Och det är synd att Hannah Davidsson inte har frågat personalen eller grävt lite mer och frågat personalen som var underställd honom när han jobbade centralt i organisationen, alltså tjänsten han innehade före tjänsten på Svenska Kyrkan. Hannah Davidsson kunde till exempel ha studerat personalomsättningen åren 2007, 2008 och 2009 och enbart med dessa siffror kunnat få intressanta trådar att rycka i.

För en sak är ganska klar och det är att en person som beter sig kränkande mot kollegor och medarbetare inte bara plötsligt gör det. Genom att studera historien skulle Hannah Davidsson ha hittat ett och annat. Jag själv kunde ha berättat om chefens nämnande av min homosexualitet i jobbsamtal, till exempel. Vad har sexuell läggning med arbetet att göra, liksom? På Svenska Kyrkan handlade det tydligen om att chefen skulle ha

[…] skrivit mejl till några anställda kvinnor där han kommenterade deras utseende och klädsel. […]

Nu blev det emellertid utrett att detta inte var kränkande. Ändå blev chefen utköpt. (Så vad var det då, undrar man?)

Under år 2007 slutade, köptes ut eller omplacerades cirka 50 procent av avdelningen som chefen då basade över centralt inom den organisation varunder Sjukstugan i Backen sorterar. Hade det inte varit lite… intressant att undersöka varför? Och två år senare var det dags igen, men då handlade det om cirka 20 procent av avdelningen som slutade eller som köptes ut. Varför personalen ifråga köptes ut fick varken de drabbade eller fackombuden svar på. Vad som sades till övriga kollegor och personal kan man bara spekulera om…

Skälen till att personal slutar kan ju vara allt ifrån att man har hittat ett nytt och bättre jobb till att man inte trivs. Och den som blir omplacerad vågar nog inte säga varför h*n gick med på det – att stå bredvid och se kollegor bli utköpta utan anledning är tillräckliga skäl att tiga.

Ja, Hannah Davidsson, det var synd att du inte grävde lite mer. Men genom att skriva det här inlägget har jag grävt i gömmor i mitt inre som jag hade täppt till. Trodde jag. Att bli påmind om sånt som gör ont… gör väldigt, väldigt ont…

Read Full Post »