30 år sen: Dags att sluta sörja John Lennon?

Idag är det exakt 30 år sen John Lennon sköts till döds. Äldste sonen Julian dundrar i en intervju i Svenska Dagbladet

Det är dags att sluta sörja och gå vidare!

Och kanske är det så… Men ändå. John Lennon var stor och stora män minns man. Sonen Julian föddes ett år efter mig, 1963. Det var samma år som The Beatles slog igenom. Julian växte upp utan sin pappa, hos sin mamma Cynthia i Liverpool. Även mamma Cynthia var konstnärlig, nåt som förstås påverkat sonen. Själv har Julian Lennon en fotoutställning i New York på gång just nu. Det är hans första större utställning. Sen tidigare har han en karriär som musiker. Jag har faktiskt hans skiva Valotte på vinyl! Rösten är snudd på identisk med pappa Johns… Kusligt…

När John Lennon sköts bodde jag i England. Han hade nyligen släppt albumet Double Fantasy och var med detta på god väg till en comeback. Tyvärr fick han aldrig njuta av den nya framgången. Bara några timmar före döden tog Annie Leibovitz den här bilden av John Lennon och Yoko Ono, en bild som blev cover på tidskriften Rolling Stone:

En underbar sista bild på John Lennon tillsammans med hustrun Yoko Ono.

                                                                                                                                                       Jag vet inte om det är dags att sluta sörja John Lennon 30 år efter hans död. Att sörja honom tillhör på nåt sätt hans familj. Jag är en utomstående som fått ta del av en otrolig konstnärs verk. Det är jag glad och tacksam för.

PS Här kan du testa dina kunskaper om John Lennon! Jag hade åtta av tio rätt!

Read Full Post »

Kobra Sommar: Annie Leibovitz

Jag håller på att försöka sluta placera folk i sängar, men det är svårt. De blir avslappnade där i och med att de sträcker ut sig.

Orden är fotografen Annie Leibovitz. I kvällens Kobra Sommar som gick på SvT2 fick jag äntligen se människan bakom kameran. Människan som tagit alla de häftiga bilderna vi var och såg på Fotografiska museet i fredags.

I reportaget sägs att den kändis som inte blivit fotad av Annie Leibovitz i princip inte är nån kändis. Annie Leibovitz jobbade i många år på tidskrifter som Rolling Stone. Då blev det många kändisfoton till omslagen. En av de mest kända bilderna är kanske den av John och Yoko Lennon, tagen bara fem timmar innan John Lennon mördas.

Den här bilden av Yoko Ono och John Lennon tog Annie Leibovitz bara fem timmar innan John Lennon mördades.

                                                                                                                                                        Men utställningen på Fotografiska visar också bilder från Annie Leibovitz privatliv. Livet med föräldrarna och barnen, men också med partnern Susan Sontag. Deras vistelse i krigets Sarajevo var både farlig och härlig – men framför allt blodig… Susan Sontag och Annie Leibovitz pappa avled båda ganska tätt efter varandra och boken och utställningen blev ett sätt för Annie Leibovitz att komma igenom sorgen.

Jag tillbringade kvällarna med att välja bilder, gråta, välja bilder och gråta

säger hon i TV-intervjun. Och jag kommer på mig med att önska att jag nog kanske inte bara skulle ha blivit författare när jag blev stor utan kanske ännu hellre fotograf.

Missade du programmet? Kolla det här på SvT Play!

Read Full Post »

Tutflykt!

Tisdag idag och grattis till MH – om hon läser detta! 😛 Det är födelsedag med nolla på slutet.

Igår kväll blev det mest läsning och datorisering – det var riktigt skönt med en TV- och filmfri kväll. Vi har alltför få av dem! Men för den som vill se TV i kväll kan jag rekommendera programmet Kobra klockan 21.30 i SvT2. Det var Anna som gjorde mig uppmärksam på det! I kvällens program intervjuas fotografen Anne Leibovitz. Den som läser min blogg noterar att vi var och såg bland annat några av hennes bilder på Fotografiska museet i Stockholm i fredags. Mycket speciella bilder, så det lär bli en intressant halvtimme på TV i afton.

Den här bilden, som pryder Fotografiska museets folder, har Annie Leibovitz tagit av Mikhail Baryshnikov.

                                                                                                                                                            I natt smattrade regnet hårt mot taket och idag är det mulet och blåsigt, men än så länge torrt. Perfekt väder för en Tutflykt, alltså! Det vill säga en tisdags-utflykt med Clark Kent*. Idag tänker vi oss till Bålsta för att besöka Lasse Åbergs museum och glo på Musse, Lasse Åbergs konst och lite annat spännande. Det blir ungefär sex mil gånger två och det ska nog mitt ben klara av.

En av Lasse Åbergs posters. Bilden är lånad från museets hemsida.

                                                                                                                                                         Jag har inte hört nåt från doktor Anders än, men har inte gett upp hoppet. Han skulle ju komma tillbaka från sin långa semester igår och har säkert fullt på sin agenda. Benet är hyfsat, det värkte igår kväll när jag hade gått och lagt mig, men idag är det mest ömt när jag rör vid det. Jag fortsätter emellertid att smörja för att förhindra att inflammationen blossar upp igen.

                                                                                                                                                          *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Fredagen den 13, del två

Nu har vi varit ute på vift hela dan, så vi har ont i fötter och ben båda två.

Efter den stadiga frukosten tog vi t-banan till Globen.

Vi skulle alltså åka i en av de två glaskulorna på utsidan av Globen…

                                                                                                                                        Biljetterna kostade 130 pix och det fanns egentligen inget skäl till att förbeställa biljetterna. Visserligen fick vi vänta lite mer än en timma, men då blev det en tur in i shoppingcentrumet samt lite vykortsskrivning efter att ha intagit en kladdig glass.

Jag var INTE imponerad av Ben & Jerry-glassen. Den smälte för fort och det var en massa jobbiga bitar i den.

                                                                                                                                                Vi satt utanför och sultade på våra glassar. Till sist gav jag upp med min.

Globen är en fascinerande byggnad. Vi skulle alltså strax glida uppför den…

                                                                                                                                               Det passerade ett plan ovanför, det såg väldigt litet ut…

Åka uppför… Nästan till himlen…

                                                                                                                                                    Först fick vi glo på en informationsfilm på sju minuter. Vi irriterade oss enormt på två ungar som babblade hela tiden. Pojken hade dessutom samma basröst och sjuka humor som sin medföljande farmor. Det hjälpte inte.

Inne i gondolen var det stekhett.

                                                                                                                                                Så bar det av uppåt, dock i långsam fart.

Här är vi på väg upp.

                                                                                                                                               Utsikten var enorm och vi hade tur med vädret så vi kunde se bra.

Häftig utsikt där uppe!

                                                                                                                                                 Men sen skulle vi ner igen och det tyckte somliga var läskigare…

Rakt ner skulle vi igen…

                                                                                                                                                    Vi överlevde färden och tog sen åter t-banan, denna gång till Slusken*. Vi promenerade längs vattnet för där fläktade det. Patricia låg emellertid tyst och svart vid kajen,

Patricia låg bara svart och tyst vid kaj.

                                                                                                                                                När vi närmade oss Birka Cruises såg vi att vi sannerligen hade tur med vädret… Idag visade termometern på 32 grader…

Vi hade i alla fall tur med vädret…

                                                                                                                                                Vårt mål var Fotografiska museet, där vi bland annat såg bilder av Lennart Nilsson och Annie Leibovitz. Det var sannerligen urhäftiga bilder…

Den här häftiga bilden av Baryshnikov såg vi bland annat.

                                                                                                                                            Utanför museet låg det ett huvud och skräpade, det såg Anna direkt. Själv tyckte jag att det såg ut som nåt annat.

Ett huvud som vilar på ena kinden eller vad tycker du att ser ut som?

                                                                                                                                              Efter museibesöket var vi varma och törstiga. Belöningen blev var sin Mariestad på Blå dörren.

 
Mariestad och jordnötter var inte helt fel efter att ha svettats ut såväl vätska som salt.

                                                                                                                                                   Anna tog potatisklyftor med vitlökssås. Eller tzatziki, somvi säger i Uppsala…

Mums i värmen!

                                                                                                                                                Därpå traskade vi Götgatan ”hemåt”. Det är alltid kul – och framför allt gratis – att studera folk. Den här frisyren tyckte vi var… intressant…

Skägget bildade en likadan tofs på karlns framsida.

                                                                                                                                                     Allt som man skyltade med var inte snyggt…

Gröna shorts och en vit topp med påsydda rosor var inte snyggt.

                                                                                                                                                Vi såg några roliga kuddar i en affär som påminde mig om några jag känner.

Två roliga kuddar.

                                                                                                                                                   I ett skyltfönster såg vi härliga kräftor. De var inte bara svenska, de var östgötska!!!

Hemkokta östgötska kräftor…

                                                                                                                                              Jag shoppade endast en bok till mig själv idag. Det blev Mons Kallentofts senaste, Vårlik. Måste ju ha nåt spännande att läsa framöver… Och Mons är ju för övrigt östgöte ursprungligen!

Köpte boken på en riktig bok- och pappershandel!

                                                                                                                                                      Nu blir det en liten siesta och benen ska vilas. Jag har smort in mitt onda elände med såväl gel som salva och hoppas att det håller för en tur ut i afton på jakt efter föda.

                                                                                                                                            *Slusken = Slussen

Read Full Post »