Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘comeback’

Så blev jag lite ensam igen. Fästmön och jag slängde i oss lite kaffe innan vi traskade in på Tokerian. Anna hade pengar till två matkassar. Själv cashade jag in 42 kronor vinst på lördagens Lotto. Inte illa!

Ute i Himlen blev det lite ståhej för plötsligt skulle nån komma och titta på soffan. Jag åkte och hämtade var sin pizza till Anna, mig och Johan medan Anna sålde soffa. Linns rum ser väldigt tomt ut nu…


Denna är nu såld!

                                                                                                                                                       Vid 18.30-tiden åkte vi och hämtade två tredjedelar av trion O. Frida stannar en dag till hos pappa. Det var så kul för hon hade fått tag i John Lennons Double Fantasy på vinyl i helgen! Wow… Den har inte ens jag… Skivan kom ut när jag bodde i England och skulle ju vara hans comeback. Bara det att han sen blev skjuten till döds i december samma år (1980).


John Lennons come back-skiva Double fantasy från 1980, samma år han sköts till döds.

                                                                                                                                                           Jag skjutsade Linn och Elias, deras packning och lite av Fridas prylar från Morgonen till Himlen och sen vände jag och Clark Kent* in mot stan igen. Jag hade tänt några lampor hemma, men ändå kändes det alldeles väldigt ensamt att komma hem. Men jag har som sagt lite att fixa några dagar fram över inför den kommande familjeangelägenheten.

I kväll tänker jag emellertid bara ta det lugnt. Bland annat tänkte jag läsa lite i en av julklappsböckerna från Jerry och så ska jag se Sherlock klockan 21 i SvT1. Den sistnämnda, del ett av tre långfilmslånga avsnitt,  har fått bra förhandskritik – och den förstnämnda gick som TV-serie mellan storhelgerna i december – januari. Tror jag. Eller så är boken fristående från TV-serien. Hur som helst, spännande läsning och TV-tittande lär jag ha framför mig. Men lite ensam är jag allt igen…

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille smutsige man-bil som ska få sig en strålande dusch på tisdag

Read Full Post »

Idag är det exakt 30 år sen John Lennon sköts till döds. Äldste sonen Julian dundrar i en intervju i Svenska Dagbladet

Det är dags att sluta sörja och gå vidare!

Och kanske är det så… Men ändå. John Lennon var stor och stora män minns man. Sonen Julian föddes ett år efter mig, 1963. Det var samma år som The Beatles slog igenom. Julian växte upp utan sin pappa, hos sin mamma Cynthia i Liverpool. Även mamma Cynthia var konstnärlig, nåt som förstås påverkat sonen. Själv har Julian Lennon en fotoutställning i New York på gång just nu. Det är hans första större utställning. Sen tidigare har han en karriär som musiker. Jag har faktiskt hans skiva Valotte på vinyl! Rösten är snudd på identisk med pappa Johns… Kusligt…

När John Lennon sköts bodde jag i England. Han hade nyligen släppt albumet Double Fantasy och var med detta på god väg till en comeback. Tyvärr fick han aldrig njuta av den nya framgången. Bara några timmar före döden tog Annie Leibovitz den här bilden av John Lennon och Yoko Ono, en bild som blev cover på tidskriften Rolling Stone:


En underbar sista bild på John Lennon tillsammans med hustrun Yoko Ono.

                                                                                                                                                       Jag vet inte om det är dags att sluta sörja John Lennon 30 år efter hans död. Att sörja honom tillhör på nåt sätt hans familj. Jag är en utomstående som fått ta del av en otrolig konstnärs verk. Det är jag glad och tacksam för.

PS Här kan du testa dina kunskaper om John Lennon! Jag hade åtta av tio rätt!

Read Full Post »

Jag har sagt det ett antal gånger och jag säger det igen: detta är ingen politisk blogg. MEN… Det går ju inte att lämna Mona Sahlins aviserade avgång okommenterad!


Mona Sahlin meddelade idag att hon avgår som partiledare för sossarna.

                                                                                                                                                   Först och främst tycker jag att hon gör helt rätt. Hon har insett sina begränsningar och säkert efter långt och moget övervägande bestämt sig. Det hedrar henne. I mars nästa år får partiets kongress välja en ny partiledare, en inte helt lätt uppgift. Skälet till detta är att jag inte tycker att det finns nån riktigt självklar kandidat.

Mona Sahlin har inte varit okontroversiell inom politiken. Hon valde att ta time out efter den så kallade Tobleroneaffären på 1990-talet. Hade detta felaktiga hanterande av tjänstekontokort inte uppdagats tror jag att hon blivit sossarnas partiledare tidigare än hon blev.

Svenska Dagbladet har några kul – och några mindre kul – bilder från hennes karriär här.

Det var oerhört tufft av henne att göra politisk comeback. För många funkar det inte alls. För Mona Sahlin har det väl funkat sisådär, tycker jag.

Pravda, förlåt Aftonbladets politiska expert Lena Mellin menar att bara ett mirakel hade kunnat rädda Mona Sahlin, men att det lär bli svårt att hitta hennes ersättare. Lena Mellin anser att det ändå var rätt beslut av Mona Sahlin. Det håller jag med om. Däremot är jag tveksam till en del av de tänkbara efterträdare som Aftonbladet lyfter fram. Jag har till exempel svårt att se Thomas Östros som en het kandidat till partiledarposten och Jytte Guteland känner jag inte alls till (hon är SSU-ordförande). Flera av de andra namnen är helt okända för mig och Thomas Bodström tror jag inte heller på. Nja, får jag hoppas och önska så håller jag på Margot Wallström. För hon vågade säga emot Göran Persson och DET vittnar om rejält med skinn på näsan!

Några av mina starkaste privata bilder av Mona Sahlin – alltså MINA privata, inte hennes – var när vi delade bord under en föreställning en kväll på en Pridefestival för några år sen. Jag undrade varför det var så tomt vid just hennes bord, det var ståbord och det stod ju bara en ganska kort, brunhårig tjej där. Så jag ställde ner mitt ölglas och så njöt vi av showen vid samma bord. Det var först i pausen jag noterade männen i kostymer om omgav oss…

Tja, denna dag tog en intressant vändning för politiken i Sverige…

Läs även andra bloggares åsikter om  och

Read Full Post »