Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sarajevo’

Ett inlägg om en bok.


Sarajevo 1000 dagarDen 5 april,
det vill säga igår, fast 1992, var den dan Bosniens och Hercegovinas självständighetsförklaring kom. Dagen därpå, det vill säga idag, fast 1992, blev den nya staten erkänd. Det står lite olika beroende på var man läser, men uppgiften om den 5 april kommer från Anna Nilsson Spets bok Hållplats Sverige: Sarajevo 1000 dagar jag, Alma. En liten bok för unga vuxna om 98 sidor som jag har läst idag. Boken hittade till min postbox från Vombat förlag i torsdags.

Alma är storasyster. Den första boken i trilogin beskriver hur det forna Jugoslavien splittrades och kriget kom – ur lillasyster Alminas ögon. Nu får vi Almas historia. Alma, som blev kvar i Sarajevo.

Även den här boken börjar med en otäck scen. Och det är liksom inte få såna scener i resten av boken heller. Inte så konstigt när boken handlar om det värsta människor kan vara med om: krig. Alma har börjat utbilda sig till läkare när kriget kommer. Plötsligt arbetar hon aktivt med att hjälpa krigets offer – och försöka överleva – i stället för att fortsätta plugga och vara nyförälskad i Fikret.

Precis som i första delen är språket enkelt utan att bli fattigt. Händelser och skeenden beskrivs rakt upp och ner på ett sätt som tilltalar mig. Jag tilltalas också av glimtarna från det Sarajevo som en gång var. Som när Alma skriver om sin vän Selmas bostad:

[…] Hennes bostad låg precis ovanför gamla stan. När man skulle besöka Selma fick man kämpa sig uppför en lång brant backe, högst upp låg hennes hus. På kvällarna satt vi ofta på hennes minibalkong och tittade ut över staden. Vi drack vårt turkiska kaffe ur pyttesmå koppar. Sött och starkt. Vår stad, Sarajevo. […]

Tyvärr hittar jag flera korrekturfel i boken. Jag hittar dessutom en grön fläck av nånting intorkat och ett långt, svart hårstrå mellan sidorna 50 och 51. Och på sidan 94 har jaget i boken plötsligt blivit Almina. Kanske inte så… bra.

Men berättelsen i sig är förstås minst lika gripande som den om lillasyster Almina. Och ja. Jag erkänner: mot slutet av boken kom mina tårar.

Boken innehåller även en del svartvita foton från Sarajevo. Hemska, men bra bilder, som tyvärr inte görs rättvisa av det ganska enkla papper de tryckts på.

Trots korrekturfel, fläckar, hårstrån och mindre lyckat bildtryck får boken ett högt Toffelbetyg (en tofflas avdrag för misstagen, dock). Det här är en bok som alla unga borde läsa.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag skriver många gånger här på bloggen att detta inte är nån politisk blogg. Men ibland kan jag inte låta bli att bli politisk. Den här gången handlar det om Ratko Mladic, Screbrenicas slaktare även kallad.

Det finns en journalfilm från 1995 som visar Ratko Mladic när han delar ut godis och klappar om pojkar. När kameran stängs av startar ett massmord. Totalt blir upp till 8 000 pojkar och män skjutna till döds. Bakom denna order står Ratko Mladic. Eller det är i vart fall det han har varit efterlyst för och det han nu ska åtalas för. Vi får inte glömma att ingen är skyldig tills motsatsen är bevisad. Andra åtalspunkter gäller flera mord under belägringen av Sarajevo. Man talar om upp till 10 000 dödsoffer.

Slobodan Milosevic hann dö i häktet i Haag, rättegången mot Radovan Karadzic, som greps 2008, pågår. Och snart är det dags för Ratko Mladic.

Ratko Mladic familj försökte få honom dödförklarad för ett år sen. Ganska precis ett år sen han greps, så när som på nån dag, om man får tro Svenska Dagbladet! Det är väl lite… märkligt? Nu har man försökt stoppa rättegången med hänvisning till att han är sjuk efter såväl hjärtattacker som stroke. Men en domstol i Belgrad har bedömt att han är tillräckligt frisk för att ställas till svars vid FN:s krigsförbrytartribunal i Haag för anklagelserna om folkmord.

Den förre bosnienserbiske ÖB:n Ratko Mladic greps i Serbien. Han har haft ett högt pris på sitt huvud, nästan 90 miljoner kronor. Enligt polisen var gripandet en slump, men det är det inte alla som tror på. Frågan man kan ställa sig då är

Varför just nu? Varför, efter så många år?

Det finns människor som talar om hämnd och om karma. Jag tycker att det är rimligt att Mladic prövas i domstol och ställs till svars för det fruktansvärda han är anklagad för. Är han skyldig ska han dömas. Problemet är bara att det inte finns nåt straff som är tillräckligt för det han anklagas för – OM han nu bedöms skyldig. Vilket straff han än döms till om han befinns skyldig ger inte en enda av de tusentals pojkarna och männen som mördades liven tillbaka. På TV såg jag igår en bosnisk man på återbesök i sin hemstad. Han tyckte att Mladic skulle lämnas ut till de efterlämnade hustrurna och döttrarna och systrarna. En del bosnier i inslaget undrade också varför han inte prövas i Bosnien utan i Haag… Den vrede dessa människor känner är oändlig. Den går inte att förstå för den som inte har varit i samma läge.

Medan Mladic väntar på sin prövning läser han ryska romaner och äter jordgubbar i häktet, enligt en artikel i Expressen. Har har fått besök av sin fru och sin son. Han får se på TV och han frågar efter sin pension. Han har rätt till ålderspension på 400 000 kronor sen 2005.

Vad har de efterlevande till offren rätt till? Och offren, de får aldrig mer äta jordgubbar och läsa böcker. En del av dem ligger slängda i massgravar, oidentifierade, saknade. En del av de efterlevande kan inte ens besöka sina dödas gravar för de vet inte var de döda finns.

Jag, som aldrig har upplevt krig i första person, kan aldrig förstå. Det jag däremot KAN förstå är att jag aldrig hade fått träffa några av mina bosniska vänner och bekanta om det inte hade varit för en mycket smart och förslagen kvinna. Men DET är en helt annan historia och den är inte min att berätta!

Read Full Post »

Jag håller på att försöka sluta placera folk i sängar, men det är svårt. De blir avslappnade där i och med att de sträcker ut sig.

Orden är fotografen Annie Leibovitz. I kvällens Kobra Sommar som gick på SvT2 fick jag äntligen se människan bakom kameran. Människan som tagit alla de häftiga bilderna vi var och såg på Fotografiska museet i fredags.

I reportaget sägs att den kändis som inte blivit fotad av Annie Leibovitz i princip inte är nån kändis. Annie Leibovitz jobbade i många år på tidskrifter som Rolling Stone. Då blev det många kändisfoton till omslagen. En av de mest kända bilderna är kanske den av John och Yoko Lennon, tagen bara fem timmar innan John Lennon mördas.


Den här bilden av Yoko Ono och John Lennon tog Annie Leibovitz bara fem timmar innan John Lennon mördades.

                                                                                                                                                        Men utställningen på Fotografiska visar också bilder från Annie Leibovitz privatliv. Livet med föräldrarna och barnen, men också med partnern Susan Sontag. Deras vistelse i krigets Sarajevo var både farlig och härlig – men framför allt blodig… Susan Sontag och Annie Leibovitz pappa avled båda ganska tätt efter varandra och boken och utställningen blev ett sätt för Annie Leibovitz att komma igenom sorgen.

Jag tillbringade kvällarna med att välja bilder, gråta, välja bilder och gråta

säger hon i TV-intervjun. Och jag kommer på mig med att önska att jag nog kanske inte bara skulle ha blivit författare när jag blev stor utan kanske ännu hellre fotograf.

Missade du programmet? Kolla det här på SvT Play!

Read Full Post »