Fejan och Instagram ligger nere – vad gör vi då?

Ett förundrat inlägg.

---

 

Ett budskap?

Maj gadd! Rubrikerna skrek mot mig när jag läste tidningar på nätet i morse. Plötsligt är Twitter poppis igen. Folk är upprörda, ilskna. Man kan tro att det har utbrutit krig eller nåt, minst sagt. Men det handlar om att Fejan och Instagram låg nere från klockan 7.10 i morse. Och vad ska folk göra då??? Arbeta, kanske? Eller som jag, blogga. Det senare rekommenderas om man inte har nåt jobb eller nåt sällskap av arbetskamrater. Har man ingen blogg kan man ju alltid UMGÅS med nån människa I VERKLIGA LIVET. Det rekommenderar jag också varmt.

Notera för övrigt att jag skrev

I VERKLIGA LIVET.

Inte 

IRL 

eller

IN REAL LIFE.

Jag försöker värna om svenska språket, men det är svårt. (Inläggsserien Bodyparts finns på flera ställen, vänder sig till en språkligt sett blandad publik och har bilden i fokus, inte texten, därav den engelska titeln.) En rejäl svårighet är till exempel att förstå alla nya yrkestitlar i yrkessfären där jag söker jobb. Till och med vissa arbetsuppgifter är på engelska. Det gör mig lite trött. Är arbetsgivarna för lata för att översätta brittisk/amerikansk terminologi på svenska, eller vad? Det kanske är det så enkelt som att begreppen inte finns på svenska ens?

Människor behandlades som döda löv.

Idag är det, förutom den stora Facebook- och Instagram-kraschdagen, även Förintelsens minnesdag. Det tycker jag att vi hellre borde skriva om och uppmärksamma. Bara i Auschwitz dödades en miljon människor. De flesta var judar som fick sätta livet till, men även kommunister, utvecklingsstörda, homosexuella, romer och andra, enligt nassarna, lågt stående människosorter, utrotades. Människor behandlades inte som människor – utan som döda löv man eldar upp för att bli av med.

Det är 70 år sen idag Röda armén nådde fram till Auschwitz. De människor som överlevde lägren börjar nu bli allt färre på grund av hög ålder. Men vi får aldrig glömma, trots att vittnena går bort! För det får inte hända igen.

Facebook och Instagram började fungera igen här i Sverige runt klockan 8.20, alltså efter ungefär en timme. De människor som förintades kommer aldrig tillbaka.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En tripp till Stockholm, bara så där

Ett inlägg om en tripp på egen hand till Kungliga Hufvudstaden.

Jag är inte mycket för att resa kommunalt. Särskilt inte på egen hand. Men jag är bra på att pressa mig själv just nu till att göra saker som är svåra för mig: idag har jag åkt både buss och tåg två gånger! Målet var att träffa Anna W, destinationen Stockholm.

Dagen började lite mulet, men det var lik förbaskat kvavt.  Jag köpte två små flaskor pärondricka på centralen. En kom visst med hem igen.

Det blev ett tidigare tåg än jag planerat. Bara det att göra avstickare från fastlagda planer är bra träning för mig. Jag ville passa på att titta i lite affärer innan jag träffade den andra Annan, framför allt Alfa antikvariat. Där kan jag botanisera bland alla böcker i flera timmar…

Men först blev det en titt in i några av affärerna på Gamla Bro, det vill säga Blue Fox, Americana Classic Vintage och In & Finn. Därefter ett besök på Kinaaffären, den som bara liksom heter… China…

Sen började det regna. Jag sökte skydd under en markis medan jag väntade på Anna W. Men till sist gick jag in till Hurtigs, där vi skulle ses. Först träffade jag på en otrevlig person som jobbade där och undrade varför jag fotade en skylt (orkade inte dra hela historien om namn, utan nämnde att jag skulle checka in på Foursquare. H*n verkade inte fatta.) Sen när vi beställde blev i alla fall jag trevligt bemött av en annan person. Tänk så olika människor kan vara!

Nån som enbart var trevlig var i alla fall Anna W! Jättekul att träffa nån som är i liknande yrkessfär som jag (såväl yrke som bransch, kan man säga). Vi jämförde en del erfarenheter från både då och nu och kom fram till att de arbetsgivare som inte väljer oss måtte ju vara… inte så smarta.

Tåg 14.11-tåget tillbaka till Upcollect (= Uppsala, med lite fantasi). Varmt och svettigt och jobbiga människor som skrek ut sitt livs historia i mobilen så alla hörde var ingen höjdare. Uppsalabuss lät vänta på sig. Ombord fanns nästa mobilskrikare som detaljerat redogjorde för sina upplevelser och känslor gentemot en person för den h*n hade i luren men också hela bussen. Orka! Vill inte höra!

Jag var inte hemma i New Village förrän runt 16. Har packat upp, skrivit lite och nu ska jag bara komplettera detta inlägg med några bilder innan det är dags för mig att söka dagens tre jobb!

I morgon förmiddag ska jag till ett möte på Arbetsförnedringen. Jag har ingen som helst lust att gå efter deras jävla miss, men eftersom jag är en vanlig människa och inte en myndighet kan jag straffas om jag inte deltar. Suck!.. Dessutom ska jag visa upp några intyg. Jag registrerade vissa utbildningar etc för fyra år sen. Inte förrän nu har nån frågat efter intyg. Så de ska få se! Jag har en hel jäkla drös som ligger redo i ryggan till i morgon…

Och ja just det… Jag såg två spöken, det vill säga troliga ficktjuvar, klädda och sminkade i vitt. En var utklädd till brud… Riktigt obehagligt!

Här kan du titta på några bilder från min dag i Stockholm:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort. 

Read Full Post »