Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘värna om’

Ett sorgset inlägg.


 

Löv med droppar på asfalten

Det är så svårt för mig att ta till mig andras sorg och ledsenhet. Ja jo, jag har tittat på När livet vänder och ser och vet att andra har det svårt. Men de människor som är med i programmet… för dem har livet vänt. Jag har levt in och ut i ett helvete i över sex år. Jag ser inget ljus i nån tunnel, inget slut. Det finns bara kamp och stånga pannan blodig och tjafsa med Myndigheten eller dess Kontrollmyndighet och dem där tillhörande byråkraterna som ser ner på en… Fantastiska Sverige, det enda jag vill är att jobba och göra rätt för mig!

Jag kan inte… jag pallar inte se eller höra andras tårar och saknader. Vågar inte komma för nära. Vad ska jag säga? Vad ska jag tycka? Ska jag ge nåt råd? Herregud, jag känner ju kanske inte personen ifråga! Vis av egen erfarenhet vet jag hur hårt och fel det slår, nämligen, när nån tycker nånting om min person. Hur kan du tycka och veta så mycket om mig, du som inte ens har träffat mig, som inte ens läser det jag skriver bakom lösen på min blogg? Dessutom… en blogg är inte ett liv. Min blogg är valda delar av mitt liv.

Blött löv med droppar på marken

Alla dessa tyckare om min person… Ni är rätt fantastiska som har så många åsikter om en liten människa som jag. Vad är det som ger er rätten att tala om för mig hur jag ska leva mitt liv – ni har ju möjligen bara en bråkdels aning om det! Och när ni går för långt… Inte en ursäkt. Ni kan inte se att ni har gjort fel för att ni värnar om… yttrandefriheten? Alltså, kan ni ens redogöra grundlägganade för Sveriges grundlagar?

Min förmåga till empati är krockskadad efter allt detta. Det var så skönt att få vara skitsjuk i tre dar och så febrig och bortom all sans. För en gångs skull kunde jag glömma tillvaron och bara flyta bort i feber. I natt blev jag uppenbarligen feberfri igen, för då återvände grubblerierna. Är det dem du kallar gigantisk offerkofta?

Allt hån, all falsk välmening har gjort att jag har byggt upp en mur av oemottaglighet. Jag klarar inte av att möta din sorg, du får gå nån annanstans. Det finns inget kvar inuti mig av den människan jag en gång var. Inte för att jag var felfri då – långt därifrån! Men jag var i början på ett nytt liv och jag såg ljust på framtiden och hade planer, drömmar, förhoppningar. Sen kom Djävulen själv och svepte med sin hand – i all välmening det också, enligt honom själv! – och ödelade allt. Nästan. Kärleken rådde han inte på! Men det lidande Herr Teufel har orsakat mig och min familj kan jag inte förlåta. Och kanske är det just därför jag inte kommer vidare: jag kan inte förlåta! Men tro mig, jag har tränat på det varje dag i över sex års tid.

Ros med ljuspunkt

I morgon är det den 26 april. Jag har ett paket att öppna och ett kuvert från mamma att sprätta. Delar av min familj här kommer på fika. Det är jag glad och tacksam för. Jag får försöka börja på nytt där i morgon, även om jag vet att det som står överst på önskelistan inte kommer att tilldelas mig. Jag fyller 53 år och har levt i helvetet av och till under över sex år. Ytterligare sex år orkar jag inte.

Nu har jag skrivit mer öppet än jag borde, vilket jag med all säkerhet får sota för. Jag har valt att ta bort kommenteringen på det här inlägget. Det finns nämligen ingen som känner mig tillräckligt för att kunna förstå hela min situation tillräckligt för att just kommentera.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förundrat inlägg.


 

facebook tshirt

Ett budskap?

Maj gadd! Rubrikerna skrek mot mig när jag läste tidningar på nätet i morse. Plötsligt är Twitter poppis igen. Folk är upprörda, ilskna. Man kan tro att det har utbrutit krig eller nåt, minst sagt. Men det handlar om att Fejan och Instagram låg nere från klockan 7.10 i morse. Och vad ska folk göra då??? Arbeta, kanske? Eller som jag, blogga. Det senare rekommenderas om man inte har nåt jobb eller nåt sällskap av arbetskamrater. Har man ingen blogg kan man ju alltid UMGÅS med nån människa I VERKLIGA LIVET. Det rekommenderar jag också varmt.

Notera för övrigt att jag skrev

I VERKLIGA LIVET.

Inte 

IRL 

eller

IN REAL LIFE.

Jag försöker värna om svenska språket, men det är svårt. (Inläggsserien Bodyparts finns på flera ställen, vänder sig till en språkligt sett blandad publik och har bilden i fokus, inte texten, därav den engelska titeln.) En rejäl svårighet är till exempel att förstå alla nya yrkestitlar i yrkessfären där jag söker jobb. Till och med vissa arbetsuppgifter är på engelska. Det gör mig lite trött. Är arbetsgivarna för lata för att översätta brittisk/amerikansk terminologi på svenska, eller vad? Det kanske är det så enkelt som att begreppen inte finns på svenska ens?

frostigt löv på gräs

Människor behandlades som döda löv.

Idag är det, förutom den stora Facebook- och Instagram-kraschdagen, även Förintelsens minnesdag. Det tycker jag att vi hellre borde skriva om och uppmärksamma. Bara i Auschwitz dödades en miljon människor. De flesta var judar som fick sätta livet till, men även kommunister, utvecklingsstörda, homosexuella, romer och andra, enligt nassarna, lågt stående människosorter, utrotades. Människor behandlades inte som människor – utan som döda löv man eldar upp för att bli av med.

Det är 70 år sen idag Röda armén nådde fram till Auschwitz. De människor som överlevde lägren börjar nu bli allt färre på grund av hög ålder. Men vi får aldrig glömma, trots att vittnena går bort! För det får inte hända igen.

Facebook och Instagram började fungera igen här i Sverige runt klockan 8.20, alltså efter ungefär en timme. De människor som förintades kommer aldrig tillbaka.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en organisation.



Uppdaterat inlägg:
Idag, den 26 november 2014, kommer domen om organisationen ifråga ska betala skadestånd eller inte till de anhöriga till en döende man som filmades i en dokusåpa.

Åsna

Envis som en åsna.

Länsinvånarnas väl och ve vilar mycket i händerna på organisationen i fråga. Det är därför med förundran jag har följt Davids kamp mot Goliat. Ett fall där sekretessen har brutits, enligt min mening. I veckan startade rättegången på nytt – denna gång i hovrätten. Förra året förlorade de anhöriga i tingsrätten. Och allt de vill ha är en ursäkt från organisationen och 375 000 kronor därför att de menar att deras döende make och pappa filmats och visats i en dokusåpa utan sitt medgivande. Men snälla nån, ge dem detta! Skadeståndet är ju peanuts jämfört med de löner ni betalar ut till era höjdare! Visa att det verkligen är länsinvånarnas väl och ve det värnas om. Sluta vara så prestigefylld! Dessutom tycker jag att organisationen ska betala skadeståndet och inte produktionsbolaget. Att inte stå för det man har gjort är inte bara envist och dumt, det är otroligt fegt också.

I dagens lokalblaska på nätet läser jag i samma veva ett debattinlägg skrivet av två personer som en gång var organisationens högsta tjänstemän. De båda old boysen förordar förnyelse av organisationen genom att se över ledningen och minska byråkratin. Det gamla vanliga, alltså. Tänk om organisationen i fråga nån gång kunde göra nåt sånt i stället för alla eviga omorganisationer som bara skapar oro och minskad motivation att arbeta!

Östgöta sädes

Länge sen…

De båda skribenterna vill främst se över köp- och säljsystemet. Alldeles utmärkt förslag, tycker jag! För jag anser att man inte ska leka affär när det gäller människors vård och hälsa. Det vill emellertid de båda herrarna, fast de vill att det ska lekas i ny form. Jag vill gå steget längre och lägga ner skiten, på ren svenska. Jag tycker att staten ska ansvara för slutenvården och kommunerna för öppenvården. Organisationen, som sköter detta idag, har spelat ut sin roll. Det är länge sen man hanterade brännvinsskatten, nu hanterar man skatter på våra inkomster. Vi som bor här är med och betalar för att få en trygg och god hälso- och sjukvård. Inte för att vara skådespelare i dokusåpor!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar om sin söndag samt förtydligar vissa saker eftersom alla har olika kunskaper i att läsa och förstå det skrivna ordet.


Redan söndag eftermiddag
och vad har jag egentligen gjort idag? I morse var det ett h-e att sova. Det var så varmt i sovrummet och att vara tre där inne kylde inte direkt ner luften.

Fästmön lagade äggfrukost och underbart kaffe. Medan hon sen skrev sin storhandlingslista la jag ut resultaten av förra veckans Tofflan undrar samt en ny fråga. Sen åkte vi till Tokerian för att storhandla. Det vill säga Anna gick in, jag åkte hem till mig. Tog hand om tvätt och ringde mamma och noterade att såna som inte gillar mig fortsätter att läsa min blogg. Jag fattar liksom inte varför man bryr sig så om mitt liv…

Men eftersom du nu ändå läser, S,  kan jag ju förtydliga detta med

störande.

Det är inte de små i sig som är störande. Barn gör som sina förebilder, det vill säga föräldrarna. Och det är föräldrarnas uppgift att såväl uppfostra som värna om sina barn. Att tycka att vissa (o)ljud och rök är störande har med vars och ens perceptionsförmåga att göra, men också med vars och ens hälsa. Om jag blir sjuk av att nån röker eller grillar har jag all rätt i världen att uttrycka det lika väl som du säger

Aj fan!

när nån råkar trampa dig lite för hårt på din ömma tå.

Om ditt barn har astma står du kanske inte bredvid barnet och röker. Om nån i ditt närområde har taskiga luftrör skulle den uppskatta om du inte gjorde det i närheten av den heller. Det är liksom inte svårare än så.

För övrigt är man inte alltid go´ och gla´ när det gör ont att andas. Ibland behöver man vila eller arbeta på andra tider än du arbetar. Då kan ljud som du uppfattar som gulliga upplevas som störande av andra. Ljuden uppfattas som störande, inte människorna som avger dem. Förstår du skillnaden? 

Idag blev det lunch klockan halv tre vid datorn. Molnen tornar upp sig utanför och om det inte blir åska snart blir det väl aldrig det.

ChokladDagens lunch.


Sitter och funderar över dagens middag.
Först tänkte jag ta en vegetarisk DrOetker-pizza från frysen. Efter utgrävningar har jag emellertid nyss plockat fram en låda pasta med italiensk sås. Det blir nog ett glas vin till den också.

Men först ska jag in i duschen. De delar av mig som nuddar arbetsstolen jag sitter i har klibbat fast. Jag känner mig allt annat än fräsch.

I morgon är det arbetsdag igen. Jag ska förbereda en utbildning jag ska hålla i på tisdag förmiddag. Därför blir det inget jobb för institution 1 den dan. Dit hoppar jag in stället på onsdag morgon, troligen. Vid lunchtid på onsdag springer vår nyaste student ut – från Slottet,  minsann. Tyvärr kan jag inte ta mig dit då utan jag får ansluta på seneftermiddagen/kvällen. Men studenten har jag både en mamma och en pappa och dessutom syskon och mormor med flera, så…

En ledig dag mitt i veckan blir det också! På torsdag är det vår nationaldag och jag tänker inte göra ett skit. Fast känner jag mig själv rätt städar jag väl. Jag får ju herrbesök nästa helg!..

Nu går söndagen snart över i kväll. Den tog liksom bara vägen nånstans…


Livet är kort.

Read Full Post »

Helgen har gått i orons tecken, även om jag har försökt att inte visa nånting för nån. Eller knappt nämnt det. Men det är så att ett viktigt möte väntar på seneftermiddagen idag, ett möte om framtiden. Jag känner en olust och en oro djupt inuti, en sån där som anglosaxarna skulle kalla

gut feeling.

Jag tror aldrig jag vänjer vid dåliga besked av det här slaget. Aldrig. Och nu ser jag att jag är på väg att ta ut nåt i förskott, vilket förstås är dumt. Vänta och se. Vänta ända till runt 15.30 idag…

Människor gör mig orolig också och det är nånting jag inte gillar. En person som har avskytt mig i flera års tid vände sig plötsligt om i helgen, log och hälsade så rart, men jag är inte säker på att

smöret i munnen smälte.

Efter år av hån, hot, iskyla och liknande vågar jag knappt tro på nån. Jag känner hur insinuationer biter fast i mig – ett uns av sanning i dem? – eller bara en rädsla för att inte orka fortsätta stå för mina åsikter och den person jag är..?

frostigt lönnlöv
Är det över snart?


Nej, den här dan borde ha börjat bättre,
jag behöver alla positiva vibbar jag kan. Eller också är det helt enkelt så att det som börjar i moll slutar i dur? När ska det bli min tur, jag som inte missköter mig, skolkar, super, försnillar, utan tar ansvar, utvecklar, värnar om..?


Livet är kort.

Read Full Post »