Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Vanlig Människa’

Ett inlägg om väntande, böcker, bekantskaper och vänner.


 

ögonen

Dessa är ärliga. Faktiskt.

Den här dan började inte särskilt kul. Jag vaknade fyra minuter i sju och klev upp direkt. Ville inte ligga och dra mig längre eller störa Fästmön, som hade sovmorgon inför första arbetsdagen efter semestern. Jag hade inga jobbannonser som låg och väntade på mina små mästerverk (<== ansökningar), utan tillbringade en timme med att leta. Tre stycken hittade jag, men den ena visade sig vara borttagen när jag skulle göra min ansökan. I mitt poängsystem, det med morötter och piskor, fick jag emellertid den saknade poängen efter att ha fyllt i två veckors a-kasserapportering, gaggat med a-kassan och beställt ett anställningsbevis som de plötsligt kräver. Det tog i runda slängar en timme. Man har inte mycket att sätta emot Myndigheten när man är en vanlig människa. Är man dessutom ärlig är det som om man straffas för det. Känns det bekant..?

Det har regnat idag, nästan hela dagen. Efter morgonsysslorna tog jag en dusch och däremellan preliminärbokade jag in en snabbvisit av gamla bekantingen A i morgon och ett längre besök av nyare vänner på fredag. Nu på eftermiddagen har jag just mejlat en person angående en lunchdejt framöver. Det var nära att vi blev jobbarkompisar i höstas och tanken var att vi skulle hålla kontakten och ses. Tyvärr sätter sånt som pendling gärna käppar i hjulen för sociala kontakter av den privata sorten…

Jag skjutsade Anna till jobbet eftersom regnet just då vräkte ner. Det kändes konstigt att ta på sig strumpor och gympadojor – och dessutom en jacka med luva. Men allt åkte av igen när jag kom hem, till fördel för shorts och linne. Här inne är det nämligen fortfarande ganska varmt och nu gör solen tappra försöka att titta fram.

Det var cirka 35 sidor kvar i en bok som jag hade lånat av Anna (och gett henne i julklapp för snart två år sen), så den läste jag ut. Boken var på närmare 700 sidor totalt och väldigt detaljrik. Men den grep mig oerhört och jag grinade mig igenom stora delar av den. Därpå rafsade jag i mina högar och fick fram en ungdomsbok av Maria Lang. Den hittade jag faktiskt i mitt eget lilla förrådsbibliotek av ungdomsböcker. Uppföljaren, som tyvärr omkommit i en översvämning i mina föräldrars källare i huset, hittade jag i somras på loppis för en billig penning. Så nu ska här läsas ungdomslitteratur!

Katjaböcker av Maria Lang

Maria Langs Katjaböcker. Den till vänster stod i mitt förrådsbibliotek, den till höger köpte jag på loppis i sommar.


Annars går jag mest och vankar
och väntar. Jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande för en person söderut och jag hoppas på ett positivt besked här där jag är. Och nu ska jag gå och kolla om brevbäraren har lämnat nåt intressant i postboxen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tripp på egen hand till Kungliga Hufvudstaden.


Jag är inte mycket för att resa kommunalt.
Särskilt inte på egen hand. Men jag är bra på att pressa mig själv just nu till att göra saker som är svåra för mig: idag har jag åkt både buss och tåg två gånger! Målet var att träffa Anna W, destinationen Stockholm.

Dagen började lite mulet, men det var lik förbaskat kvavt.  Jag köpte två små flaskor pärondricka på centralen. En kom visst med hem igen.

Det blev ett tidigare tåg än jag planerat. Bara det att göra avstickare från fastlagda planer är bra träning för mig. Jag ville passa på att titta i lite affärer innan jag träffade den andra Annan, framför allt Alfa antikvariat. Där kan jag botanisera bland alla böcker i flera timmar…

Men först blev det en titt in i några av affärerna på Gamla Bro, det vill säga Blue Fox, Americana Classic Vintage och In & Finn. Därefter ett besök på Kinaaffären, den som bara liksom heter… China

Sen började det regna. Jag sökte skydd under en markis medan jag väntade på Anna W. Men till sist gick jag in till Hurtigs, där vi skulle ses. Först träffade jag på en otrevlig person som jobbade där och undrade varför jag fotade en skylt (orkade inte dra hela historien om namn, utan nämnde att jag skulle checka in på Foursquare. H*n verkade inte fatta.) Sen när vi beställde blev i alla fall jag trevligt bemött av en annan person. Tänk så olika människor kan vara!

Nån som enbart var trevlig var i alla fall Anna W! Jättekul att träffa nån som är i liknande yrkessfär som jag (såväl yrke som bransch, kan man säga). Vi jämförde en del erfarenheter från både då och nu och kom fram till att de arbetsgivare som inte väljer oss måtte ju vara… inte så smarta.

Tåg 14.11-tåget tillbaka till Upcollect (= Uppsala, med lite fantasi). Varmt och svettigt och jobbiga människor som skrek ut sitt livs historia i mobilen så alla hörde var ingen höjdare. Uppsalabuss lät vänta på sig. Ombord fanns nästa mobilskrikare som detaljerat redogjorde för sina upplevelser och känslor gentemot en person för den h*n hade i luren men också hela bussen. Orka! Vill inte höra!

Jag var inte hemma i New Village förrän runt 16. Har packat upp, skrivit lite och nu ska jag bara komplettera detta inlägg med några bilder innan det är dags för mig att söka dagens tre jobb!

I morgon förmiddag ska jag till ett möte på Arbetsförnedringen. Jag har ingen som helst lust att gå efter deras jävla miss, men eftersom jag är en vanlig människa och inte en myndighet kan jag straffas om jag inte deltar. Suck!.. Dessutom ska jag visa upp några intyg. Jag registrerade vissa utbildningar etc för fyra år sen. Inte förrän nu har nån frågat efter intyg. Så de ska få se! Jag har en hel jäkla drös som ligger redo i ryggan till i morgon…

Och ja just det… Jag såg två spöken, det vill säga troliga ficktjuvar, klädda och sminkade i vitt. En var utklädd till brud… Riktigt obehagligt!

Här kan du titta på några bilder från min dag i Stockholm:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort. 

Read Full Post »

En lång dag börjar gå mot kväll och ta slut. Jag känner mig väldigt tom på kraft, men hoppas, nej SKA komma igen i morgon. Det har inte ens varit läge att sitta vid datorn och blogga, nåt som du som regelbundet läser hos mig vet att jag gör. Mycket och ofta.

Fästmön fick hålla om efter morgonens djupdykning ner i det som kallas livets realiteter. Hon fick också veta att hade det inte varit för henne så hade jag inte funnits här att hålla om idag. Och att hon och fru Hatt och Inna är de enda som kan få mig att gapskratta, nåt jag behöver göra ibland. För även jag, Lena E, är en Vanlig Människa. Jag är ingen övermänniska, med pansarhud, känslolös, känslokall. Inte heller är jag miljonär eller kändis. Jag är en Vanlig Människa jag också. En Vanlig Människa som har hamnat i svårigheter. Som skrattar en gång på varje tusende gång hon gråter. Alla ni andra som läser mina futtiga ord och som kommenterar, som stöttar, som ringer, som bryr er – ni betyder MASSOR ni också!


Magnus och jag i Varamon.

                                                                                                                                                      Vad hade nu den här bilden med saken att göra? Jo, pojken till vänster på bilden heter Magnus och är en del av en tid som var lycklig. För mig. En tid när jag var en Vanlig Människa på riktigt. En tid FÖRE Tofflan. Jag ville visa dig den bilden – bara för att den finns. Med ”den” menar jag bilden, men jag menar också tiden när jag var lycklig.

Anna och jag har tagit det lugnt hela dagen. Jag har inte orkat annat och Anna behöver lugnet innan hon jobbar sitt kvällspass. Vi har suttit vid 1 500-bitars-pusslet, ibland tillsammans, ibland var för sig.

Mamma ringde på eftermiddagen och jag fick hjälpa henne med lite bankaffärer. Men i morgon ska hon äntligen på ett möte med den bank som troligen blir hennes nya bank. Och vad jag förstår är mamma inte den enda kunden som lämnar det sjunkande skeppet Danske Bank i Metropolen Byhålan, eller Östgötabanken, som den heter där… Det tycker jag är bra gjort av mamma. Man ska inte vara kund i en bank som inte kan ge den service man vill ha längre. Personalen på kontoret har emellertid alltid varit suveränt tjänstvillig, men när man från högre ort ändrar vissa förutsättningar blir kontentan att vissa kunder försvinner. Jag kan förstå detta med säkerhet som ett kontantlöst kontor innebär. Men varför tar man bort kontanthanteringen på en liten ort där många av kunderna är äldre som aldrig tidigare har hanterat ”plastkort”? Och ÄNNU mer ologiskt är det att man har kvar kontanthanteringen i en ÄNNU mindre byhåla i länet. Jag får inte ihop logiken. Och mamma har ingen lust att ta färdtjänst till Mjölby för att få ta ut pengar.

Nu ska jag vända blicken utåt en stund igen. Det händer saker i världen, det händer FRUKTANSVÄRDA saker i Libyen. Jag såg en bild på en man som bar på en kroppsdel tillhörande ett lik som skulle identifieras. Jag hörde nyss om upproret i Egypten. Men jag har levt i en glaskupa en längre tid och jag är inte säker på om jag vågar lyfta på kupan…

Read Full Post »

En rapport BASERAD på verkliga händelser…

Ja jag var ju som sagt tvungen att hasa över till Tokerian för att inhandla kyckling. Det hamnade en liter mjölk i påsen också. Nu skriver jag påse. För om jag skriver ett tvådelat ord som börjar med mat och slutar med kasse är det nån konstig sajt som länkar till mig. Och jag vill ju helst vara osynlig.

Att gå till Tokerian kan i sig vara en prövning. Men att gå dit UTAN ATT GÅ PÅ TOALETTEN FÖRST – det är en sann utmaning! Därav denna något… krystade..? rapport (som vanligt är kön, färger, mönster, släktskap etc utbytta och i själva verket helt andra – detta så att ingen Vanlig Människa ska råka känna sig utpekad):

Det hela började så bra med att jag möte en trevlig granne med en vit hund som hälsade. Ja, mannen hälsade, hunden sniffade. Jag dristade mig till att säga

Vilket härligt väder!

som den supersociala människa jag är. Mannen med hunden svarade jakande och log brett.


Här har inte varken mannen eller den vita hunden hoppat, utan en hare.

                                                                                                                                                     Men sen kom jag in på Tokerian…

  • I entrén vankade en osalig ande omkring så jag blev alldeles nervös och höll på att stoppa pantburkarna i sopnedkastet och påsen i pantmaskinen.
  • Vid ett bord i förbutiken utanför grindarna satt två tanter med fingrarna i näsan. De såg ut att vara tvillingar.
  • En tjej i ful mössa som såg ut att klia och rutig jacka stegade omkring bland grönsakerna.
  • En gaphals i röd jacka med idrottsklubbtryck på ryggen hördes över hela affären. Hela tiden. I sällskap hade han en söt pojke med en likadan röd jacka med idrottsklubbtryck samt en rosa mössa. Tack vare gaphalsens megafonröst vet jag nu precis vad de ska äta till både lunch och middag. Men när han förvägrade pojken semlor blev jag riktigt arg! Tänkte lägga mig i skeendet, slita av pojken det gräsliga reklamplagget och ge honom TVÅ (2) semlor.
  • En karl i grön mössa gick och pratade för sig själv. Det är så man får bäst svar.
  • I boklådorna fanns det bara tråkiga och trasiga pocketböcker omgivna av massor av hyllor med coca cola. Jag dricker inte coca cola och kände mig ännu mer irriterad.
  • En man talade i mobiltelefon i mittgången och var uppenbarligen arg på den han talade med.
  • En kvinna utan varuvagnskörkort hade parkerat sin vagn på snedden i en smal gång.
  • Vintervitchokladen var SLUT!!! Katastrof! Och ologiskt. Vintern är ju för f*n inte slut…


Mount Nyby idag. Mount Nyby är alltså en av stans snöavlämpningsplatser.

Read Full Post »

Idag känner jag mig ful. Därför tänkte jag blogga om det. Jag är ju, enligt somliga, ingen Vanlig Människa, så jag tänkte berätta om hur det är att vara ful. Idag.

Igår kväll upptäckte jag två äckliga finnar på höger näsvinge. De var röda och gula. Att ha äckliga finner, två, dessutom, är inte roligt när man är tant. Då ska man bara ha rynkor och grått hår. Jag har också rynkor i ansiktet.

Det gråa i håret döljer jag med slingor – min frissa M gör underverk med mitt huvud, som bekant. Ibland är mitt hår nämligen väldigt fint. Det är när jag kommer hem från M.

Idag är mitt hår inte väldigt fint. Jag tvättade det igår, men det känns redan smutsigt och livlöst. Dessutom har mitt hår alltid en egen vilja. Idag stämmer den inte överens med MIN vilja. Det kan kallas OVILJA det mitt hår ägnar sig åt idag. Dessutom har jag en ”antenn” i håret. Snart kan jag ropa:

Tofflan anropar jorden! Tofflan anropar jorden!

Lite användbart när jag vill roa mig själv. Och vem vet. Jag kanske får ett svar.

Här är en bild hur jag såg ut för några minuter sen. Jag fotade med webbkameran. Och inte kan man säga annat än att jag är rätt ful.


Rätt ful.

                                                                                                                                                       Vidare kan man säga att jag är överviktig, har båtar till fötter, en gigantisk nässa och Dumbo-öron.

MEN… Och nu kommer det… Jag är GLAD! Jag är GLAD som f*n idag, trots att jag är skitful och trots att jag har så ont i huvet att jag mår illa.

Nu har jag sugit Fästmöns hem och därpå tagit en liten paus. Kanske ska gå och kolla om jag ska göra nåt nyttigt. För även om jag är ful så är jag ju glad och ganska bra på att städa.

För övrigt, den som vill titta på Vanliga Människor kan glo på SvT 1 klockan 20 i kväll. Där förevisas Vanliga Människor med Antika objekt. Och det är helt safe idag, för jag har inte tid att titta!

Read Full Post »