Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged alkoholism, Att föda ett barn, bitvis, boktitel, bonusböcker, dö, fasad, födas, födesedag, författare, glömma, händelser, hemmafru, ihoprafsad, Kristina Sandberg, läsa, läsare, leva, litteratur, livet, Maj-trilogi, matlagning, medel, modern lägenhet, närmar, nykter, oj då, omdöme, sörja, sörja dem som dör, Sörja för de sina, se till att familjen har det bra, skildring, slut, snabbare i tiden, son, sprickor, städning, uppgifter on 27 september 2015|
Ett inlägg om en bok.
Idag blev det äntligen lite mer tid för läsning. Jag passade på att läsa ut den andra delen i Kristina Sandbergs Maj-trilogi, Sörja för de sina. Trilogin utgjorde bonusböcker från vänliga bloggvännen Uppsalaewa. Tack!
Tomas lyckas hålla sig nykter. Han och Maj flyttar till en modern lägenhet. Familjen utökas med en son. Maj är fortfarande hemmafru och städning och matlagning är hennes främsta uppgifter fortfarande. Men i den här andra delen får vi även se sprickorna i Majs fasad. Ordet ”sörja” i boktiteln betyder i sammanhanget både se till att familjen har det bra, men också sörja dem som dör. För så är ju livet, en föds, lever och dör.
I trilogins mittendel kommer jag som läsare närmare Maj. Samtidigt tycker jag att boken bitvis är ihoprafsad. Jag tror till och med att det faktum att Maj mot slutet nämner att hon inte berättat om Tomas födelsedagar, bara sina egna, är ett litet
oj då, jag glömde visst!
från författaren. Och Tomas födelsedagar är inte det enda som inte nämns. Skildringen går betydligt snabbare framåt i tiden i del två. Vissa år beskrivs enbart med ett par händelser.
Toffelomdömet för del två i trilogin blir medel.
Här kan du läsa om vad jag tyckte om första delen, Att föda ett barn.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged 1950-talet, byhåla, dåtid, debutbok, Det skyddande regnet, ensamföretagare, ensamstående förälder, Fästmän, få ihop trådarna, föräldrar, författare, förutsägbar, fostersyster, gullig köpa, hel, hus, ihoprafsad, inte så roligt, Jojo Moyes, katastrof, kärlek, kriget, kuststad, längre, läsare, långsammare, litteratur, London, loppis- och secondhandrunda, magnetisk dragningskraft, maj, målning, medel, mitten, Moln över Arcadia, nutid, nybliven mamma, omdöme, renovera, skandal, skådespelerska, sluta, ställas på sin spets, Storbritannien, svenska, syskon, tidig, ungflicksliv, utvecklas, vuxen on 02 september 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
En helg i början av maj kom vännen FEM på besök. Vi gjorde en rejäl loppis- och secondhandrunda och FEM var så gullig och köpte några böcker åt mig. Nu har jag läst ytterligare en av dem, Jojo Moyes Moln över Arcadia.
Som vanligt i Jojo Moyes tidiga böcker utspelar sig händelserna både i dåtid och nutid och i slutet får vi läsare ihop trådarna. Även denna gång är det 1950-tal när boken inleds. Den lilla kuststaden Merham är en byhåla. Där bor Celia med sina föräldrar och syskon tillsammans med Lottie, fostersystern från London. Lottie kom till familjen under kriget och har blivit kvar. Tjejerna börjar bli vuxna, men innan de hinner leva sina ungflicksliv färdigt har naturligtvis Katastrofen inträffat. Och allt har att göra med Arcadia, stans finaste hus. En dag säljs huset till en skådespelerska. Det får en magnetisk dragningskraft på Celia och Lottie. Till sist inträffar en skandal och Celia skickas till London av sina föräldrar. Efter ett år kommer hon tillbaka – med sin fästman Guy, en kille som även Lottie faller för… Ungefär 50 år senare är huset sålt igen och ska renoveras. Nyblivna mamman Daisy finner sig inte bara en dag vara ensamstående förälder, hon har blivit ensamföretagare också sen mannen lämnat henne. Under renoveringen hittar Daisy en målning som gör att allt ställs på sin spets.
Det här är Jojo Moyes andra bok. Den utkom 2003 i Storbritannien och två år senare kom den ut på svenska. Efter att ha läst både debutboken Det skyddande regnet av Jojo Moyes och senare böcker av henne kan jag väl säga att vissa författare utvecklas med tiden. Moln över Arcadia är inte dålig, men den är väldigt förutsägbar. Ungefär i mitten av boken har jag nästan helt klart för mig hur den ska sluta. Och det är inte så roligt. Första halvan av boken känns som längre och långsammare, medan andra halvan bitvis känns ihoprafsad.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, TV, tagged Anna Jansson, barn, bårhus, deckare, fastlänningar, gotländska, gravid, handling, hängd, ihoprafsad, katt, klinik, leta samband, lik, litteratur, Maria Wern: Må döden sova, polis, provrörsbefruktning, reklam, samband, självmord, spännande, spår, tillför inget, vinter, Visby on 02 april 2012|
I kväll visades den andra och avslutande delen av Maria Wern: Må döden sova, baserad på Anna Janssons bok med samma titel.
Maria Wern letar samband.
Maria Wern och kollegorna gräver vidare i fallen med de märkliga självmorden. Om det nu är självmord. Dessutom försvinner ett lik från bårhuset – för att ersättas av ett annat. Poliserna inser att det torde föreligga nån sorts samband eftersom åtminstone ett par av kvinnorna var gravida. När en av kvinnornas make hittas hängd – och det är inte självmord – får polisen upp spår som leder till en klinik som sysslar med provrörsbefruktning.
Den här avslutande delen känns lite ihoprafsad. Det är mycket som ska hinna hända på en timma minus en kvart i reklam. Och det blir inte riktigt bra. Det blir inte särskilt spännande heller. Historien med barnens katt tillför till exempel inte heller nånting till handlingen.
Dessutom pratade ingen gotländska alls i det här avsnittet som utspelar sig i Visby mitt i vintern. (Inte så många fastlänningar…)
Nej, det blir högst medelbetyg.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 