Ett inlägg om en bok.
En helg i början av maj kom vännen FEM på besök. Vi gjorde en rejäl loppis- och secondhandrunda och FEM var så gullig och köpte några böcker åt mig. Nu har jag läst ytterligare en av dem, Jojo Moyes Moln över Arcadia.
Som vanligt i Jojo Moyes tidiga böcker utspelar sig händelserna både i dåtid och nutid och i slutet får vi läsare ihop trådarna. Även denna gång är det 1950-tal när boken inleds. Den lilla kuststaden Merham är en byhåla. Där bor Celia med sina föräldrar och syskon tillsammans med Lottie, fostersystern från London. Lottie kom till familjen under kriget och har blivit kvar. Tjejerna börjar bli vuxna, men innan de hinner leva sina ungflicksliv färdigt har naturligtvis Katastrofen inträffat. Och allt har att göra med Arcadia, stans finaste hus. En dag säljs huset till en skådespelerska. Det får en magnetisk dragningskraft på Celia och Lottie. Till sist inträffar en skandal och Celia skickas till London av sina föräldrar. Efter ett år kommer hon tillbaka – med sin fästman Guy, en kille som även Lottie faller för… Ungefär 50 år senare är huset sålt igen och ska renoveras. Nyblivna mamman Daisy finner sig inte bara en dag vara ensamstående förälder, hon har blivit ensamföretagare också sen mannen lämnat henne. Under renoveringen hittar Daisy en målning som gör att allt ställs på sin spets.
Det här är Jojo Moyes andra bok. Den utkom 2003 i Storbritannien och två år senare kom den ut på svenska. Efter att ha läst både debutboken Det skyddande regnet av Jojo Moyes och senare böcker av henne kan jag väl säga att vissa författare utvecklas med tiden. Moln över Arcadia är inte dålig, men den är väldigt förutsägbar. Ungefär i mitten av boken har jag nästan helt klart för mig hur den ska sluta. Och det är inte så roligt. Första halvan av boken känns som längre och långsammare, medan andra halvan bitvis känns ihoprafsad.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Just det! Den boken hade jag nästan glömt.
Själv harvar jag på en sån där halvbra bok. Det blir några sidor varje kväll innan jag somnar. Just nu har jag inte tid eller ork med mer. Får se hur det blir till helgen. Då får jag nog mera tid att sitta i sköna fåtöljen och vädret ska visst bli sådär. Jag har halva boken kvar ungefär, så jag hoppas jag läser ut den då. Älskar att börja på nya böcker som ligger på vänt.
Arcadiaboken var ju sisådär, hennes senare böcker är bättre. Men det är ändå intressant att följa en författare och dennas utveckling, så jag ångrar inte att jag läste boken. Dessutom gillar Annas mamma de här böckerna, så hon lånar dem. Vidare tänkte jag låna ut dem till min egen mamma sen också. Så jag är MYCKET tacksam! 😛