Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klinik’

Ett inlägg om en dokumentärfilm. 


Jag lutade mig tillbaka
i bästefåtöljen för att läsa och dricka en kopp te. TV:n stod på för att här skulle vara lite ljud. Plötsligt fann jag att jag hade fastnat i en brittisk dokumentär på Kanal 5, Barn med Tourettes syndrom.

Barn med Tourettes syndrom

Tre pojkbarn med Tourettes syndrom. (Bilden är lånad från Kanal 5 Play:s webbplats.)


Barn och barn… Pojkar.
För det är faktiskt så att det är mycket vanligare att pojkar drabbas av Tourettes syndrom än flickor. Av hundra barn i skolåldern handlar det om ungefär ett barn som får Tourettes.

Vad är då Tourettes? Vanligen handlar det om tics och/eller tvångstankar. Ticsen kan vara fysiska (motoriska) eller verbala (vokala). De verbala ticsen är ofta fula ord.

När man ser en unge med Tourettes är första intrycket nog att det är ett väldigt ouppfostrat barn som skriker och svär åt sina föräldrar, kanske till och med slår dem. Men ungarna vill verkligen inte göra sina tics.

Ofta har ticsen med oro och ångest att göra. Detta gäller även tvångstankarna som många Tourettesbarn lider av. En pojke i dokumentären var till exempel tvungen att kolla så att fönster och dörrar i hemmet var stängda och låsta.

Under filmen får vi följa ett gäng pojkar med olika sorters tics. En liten kille har mest ljudtics och fysiska tics. Han drömmer om att bli astronaut. En annan av killarna har konstiga ljud för sig. Den tredje är väldigt utåtagerande och slåss, svär, skriker och säger fula ord.

De kommer alla tre till en klinik där de får hjälp och verktyg att hantera och tygla sina tics. För en kille fungerar verktyget perfekt. En av killarna anpassar verktyget så att det funkar för honom. Den tredje fungerar inte verktyget optimalt för.

Jag tänker på en kompis jag hade som barn. H*n hade helt klart ljudtics och blinkningar för sig. En sorts Tourettes light. Ljudticsen påminde mycket om en av pojkarnas i filmen. Det hade med andningen att göra och enligt terapeuten är det väldigt tydligt en ångestsignal.

Får du möjlighet att se filmen (klicka på länken i början av inlägget!), så gör det! Det ger en hel del aha-upplevelser. Och naturligtvis får det i alla fall mig att fundera över mig själv. För nog har jag lite tvångstankar och utför en del tvångshandlingar. Den senaste är att jag alltid måste ta på mig kläder på höger fot och ben före vänster… Så du ser, inte ens tanter är Tourettesfria…

Har du några tics eller tvångstankar/-handlingar??? Vågar du skriva och berätta???

Här kan du läsa mer om Tourettes syndrom:


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan åker omkring lite i omvärlden på nätet, bland media och så.


Det är svårt att ta sig ut hemifrån ibland.
Vissa dar får man tvinga sig. Men idag ska vi nicka pick framåt seneftermiddagen och det blir gott! Först gör jag emellertid ett åk bland nättidningarna. Man måste ju hålla sig lite à jour… Häng med om du vill, stå kvar om du känner för det. Dä bar’ å åk, annars!

 

Vi leker att du är en katt

En del människor är katter utan stake svans.

Pelle Svanslös hus stänger. Och skälet är att ekonomin inte går ihop. Redan på söndag den 25 slår portarna igen. Huset invigdes 2004. Lite synd, dårå, tycker jag, för Pelle Svanslös är ju liksom en riktig Uppsalaprofil. (Sen finns ju Pelle utan Svans, men vad jag har hört av en liten fågel har denne flyttat till en mindre ort utanför stan. Eller… hur var det nu? Var Pelle utan Svans sambo eller..?)


Köerna till UL-center är kvar.
Men jisses… Nu har ju till och med jag lyckas läsa mig till att jag kan byta in mitt värdekort hos ett ombud och inte nödvändigtvis hos UL-center på stan. Jag åker hellre bil till mitt ombud än till centrum med mitt kort. Före den 29 augusti bör jag byta in värdekortet, för efter den dan kan det inte användas längre. Men när de nya värdekorten kan börja användas förtäljer inte historien. Lär inte bli mycket folk på stan den sista helgen i augusti… Om folk inte åker bil. Men det har man knappast råd med med tanke på de parkeringsavgifter som är i centrum.

 

Doktor

Nu får doktorn remittera till UCC!

Landstinget kovänder om UCC. Och DET tycker jag är bra! För det här har varit en av de löjligaste och mest prestigefyllda dumheterna jag har varit med om! I vintras vägrade Sjukstugan i Backen att skicka patienter till kliniken, där det finns såväl medicinsk expertis som högteknologisk utrustning för behandling av patienter med bukhinnecancer. Alltså i vårt landsting. Andra landsting har remitterat sina patienter hit. Våra patienter har fått remiss till exempel till Frankrike. Eller betalat själva för vård på UCC.
Som han den där i rosa tränkan brukar säga när Horace avslöjar namnet på Nobelpristagaren i litteratur:

Äntligen!

”Fler borde tänka på språklagen”. Det säger författaren Thomas Bannerhed och då tar Dagens Nyheter och slår upp det stort. Inte när en ödmjuk – HA! -Toffla bloggar om det, inte (det har jag gjort så många gånger att det inte går att länka till allt jag har skrivit om klarspråk…). Då reagerar knappt nån. Men detta ÄR ett problem och myndigheter följer inte språklagen som de borde!bra att även Thomas och Dagens Nyheter uppmärksammar det, ändå.

 

min nya kamera

Min egen kamera.

De använder Instagram mest. Jag har inte reggat mig på Instagram, för jag fotar, publicerar och sparar bilder på annat sätt. Men lite sugen är jag allt… Inte hade jag nån aning om att det redan är 1,2 miljoner svenskar som finns där! Uj, uj, uj… Den typiska instagrammaren är en ung jämtländsk kvinna, enligt en studie som nyligen gjorts. Där ser man!


Sveriges mest populära kaka.
Gissa vilken det är? Jag kan bara hålla med och hoppas på att NÅN bakar nåt smarrigt åt mig endera dan… Har jag inte namnsdag snart? Är det inte Toffledagen? Eller… fyller jag inte 51 och ett halvt alldeles strax..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här (lör)dagen har jag väntat på, för den är Ewa Frölings på Slottet! Ewa Fröling är nämligen den stjärna på Slottet som jag har varit mest nyfiken på. Jag minns hennes utmärkta prestation i Fanny och Alexander, men vad har hon gjort mer?

Stjärnorna på slottet

Ewa Frölings dag inbegrep ingen cykeltur men… vattenlekallvar… (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Det är väldigt många
som har sökt på

Ewa Fröling alkohol

och hamnat på min blogg. Jaha. Jag har inte skrivit nånting om varför Ewa Fröling inte dricker alkohol. Däremot ska jag nu skriva lite kort om Ewa Frölings dag.

Ewa Fröling tog de fyra andra stjärnorna samt oss tittare med till sitt barndomsland. Frukosten intogs vid sjön där hon berättade om sin barndom där hon var lite av en Pippi. Dagens första övning skedde i vatten under fniss och glam. Stjärnorna var iförda simshorts och t-shirtar (männen) respektive särkar (kvinnorna). Priset blev… var sin daggmask.

Lunchen, som bestod av nyfångad firre, tillbringades också vid sjön. Ewa Fröling berättade om hur det var att jobba med Ingmar Bergman och Colin Nutley. Och sen kom det svarta. Kollapsen. Vistelsen på

klinik.

Vändningen med den finska sköterskan och tavlan lämnade inte nån oberörd.

Till middagen, som också den gavs utomhus, kom alla stjärnor med blommor i håren – utom Robert Gustafsson, för han har inte mycket hår på huvudet. Teater- och filmminnena fortsatte, bland annat om Margaretha Krook. Och så bjöds vi på en livfull beskrivning av det allra senaste jobbet som fotomodell i Italien. Kvällen avslutades inomhus med kaffe och utdelning av märket Silversälen på en märkessköld.

För modet att berätta om det svåra och samtidigt vara så enormt rolig – och svära som en borstbindare – får Ewa Fröling och hennes dag högsta Toffel-betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Eh nej…
Hon får dubbelt högsta Toffel- betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Kvar är nu Robert Gustafsson
och honom är jag minst nyfiken på. Jag tycker mest att han är jobbig och duracellkaninig.

Läs vad jag har skrivit om Claes Malmbergs dag, Philip Zandéns dag och Lill-Babs dag.


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll visades den andra och avslutande delen av Maria Wern: Må döden sova, baserad på Anna Janssons bok med samma titel.

Maria Wern letar samband. 


Maria Wern och kollegorna gräver
vidare i fallen med de märkliga självmorden. Om det nu är självmord. Dessutom försvinner ett lik från bårhuset – för att ersättas av ett annat. Poliserna inser att det torde föreligga nån sorts samband eftersom åtminstone ett par av kvinnorna var gravida. När en av kvinnornas make hittas hängd – och det är inte självmord – får polisen upp spår som leder till en klinik som sysslar med provrörsbefruktning.

Den här avslutande delen känns lite ihoprafsad. Det är mycket som ska hinna hända på en timma minus en kvart i reklam. Och det blir inte riktigt bra. Det blir inte särskilt spännande heller. Historien med barnens katt tillför till exempel inte heller nånting till handlingen.

Dessutom pratade ingen gotländska alls i det här avsnittet som utspelar sig i Visby mitt i vintern. (Inte så många fastlänningar…)

Nej, det blir högst medelbetyg.

Read Full Post »