Lördagskväll

Igår slog vi på stort. Lite grann, i alla fall. Det får man lov att göra när man har fått lön, men samtidigt känner sig risig. Vi tog en bil till Il Forno där vi hade bokat bord klockan 20.

För en gångs skull provade var sin ny förrätt. Jag tog jätteräkor på bruschetta med tomatröra. Underbart gott! Tyvärr är bilden – tja, alla bilder från kvällen skitdåliga. Skulle verkligen behöva en ny kamera/mobil…

Jätteräkor på bruschetta.

Det var skönt och lyxigt att sätta sig till bords, välja god mat och dryck och bli serverad. Dessutom, att slippa diska och att få skjuts både till maten och från maten. Min häl var ond igår på eftermiddagen, så ond att jag grinade, faktiskt. Fast jag låtsades förstås att det var regndroppar eftersom vi var utomhus, jag måste ju tänka på min image.

Vinet för kvällen blev ett fylligt och pepprigt Solane. Det visade sig vara Il Fornos sista flaska av just den här sorten. Vinet gick fint till sältan i maten.

Gott vin – och restaurangens sista flaska av den här sorten!

Huvudrätten visade hur konservativa vi är! Men varför ändra sig när man vet att en rätt är urgod? Vi tog kycklingfilé i gorgonzolasås, Fästmön med bacon, jag utan. Till detta potatis.

Urgod huvudrätt! Varför ta nåt nytt då?

Vi skippade dessert eftersom vi ju hade godisbunkar hemma, men jag tog en dubbel espresso så jag inte skulle somna i taxin hem.

Vad tyckte vi om övrigt under kvällen då? Tja, man undrar hur småflickor har råd att gå på denna restaurang. Och när de väl gör det, kan de inte klä på sig ordentligt? Shorts och linne i höstkylan. Nej, fy så opassande!

Servicen var förhållandevis god med tanke på att restaurangen var fullsatt. Vi hade fyra olika personer som tog beställning, serverade, plockade ut och kom med notan. En av servitörerna var lite stressad och kastade bestick omkring sig…

En gaffel hamnade på golvet när det skulle dukas.

Men värst var nog sällskapet vid bordet bredvid. Av nån anledning hölls det kramkalas och nån i sällskapet vispade ner nånting från väggen som alldeles tydlig gick i kras. Men inte ett ord om detta nämndes till personalen. Ouppfostrat!

Hemma i New Village igen blev det lite TV-deckare och godis innan vi kröp till kojs vid midnatt. I morse blev jag väckt vid sextiden av att somliga hade skrikkonsert. Hela morgonen, fram till dess att vi klev upp vid halvtio, var det sen show av allehanda irriterande slag. Förutom skrik även en hel del dörrsmällande och sakkastande. GROW UP nån gång. Fort!

Livet är kort.

Read Full Post »

”Vårvindar friska, leka och smiska…” eh…

Hmm, ja, det blev visst lite fel i rubriken som ju skulle vara ett citat ur en känd vårvisa. Men faktum är att det blåser härliga vårvindar idag, vilket jag noterade på min lilla lunchutflykt. Även idag blev det thaistället som fick servera min lunch. Nudlar med räkor och ägg lät ganska snällt. Magen tackade och tog emot, även om den har klagat lite efteråt.

Det lät ganska snällt med nudlar.

På ditvägen hade jag medvind och blåste över fort som attan. Håret stod åt alla håll, ungefär som den där bilden på Kungen som du kanske har sett..? På tillbakavägen hade jag motvind, så frisyren blev ännu fulare. Och trots solbrillor fylldes ögonen ömsom av tårar, ömsom av grus. Käften fylldes enbart av grus och det krasmade så där illa äckligt mellan tänderna.

Jag har ägnat förmiddagen åt att försöka få ordning på omvärldsbevakningen, men det verkar vara lätt gjort i tanken och svårare i handling. Lite svårt att komma vidare också när kontaktpersonen gör sig okontaktbar. Ägnar mig därför mest åt att tillverka namn- och titelskyltar åt folk. När folk inte ser skillnad på Courier och Akzidenz måste jag liksom ingripa. Med fast hand. (Det är väl här det smiskande i rubriken kom in…) Det känns lite B när det inte finns färdiga mallar för sånt här på vårt intranät. Men det är inga tidskrävande jobb, bara det att man blir avbruten stup i kvarten. Just idag gör det inget, men en annan dag kanske man är strängt upptagen med tankearbete.

Förmiddagens institutionsinformation samlade baske mig hela institutionen! Det var riktigt roligt! Tre ovala bord var fullsatta, några satt på stolar bredvid, några fick stå. Så här skulle det vara varje gång. Nästa gång får vi besök av företagets kommunikationschef och tillika fru Chef2 och det flaggade vi för idag. Hoppas att fru Chef2 drar lika stor publik.

Flagga för ett intressant TV-program som går i kväll ska jag också göra. Det var Fästmön som gjorde mig uppmärksam på detta! Det är serien Så levde de lyckliga som startar klockan 20 på SvT1. Totalt blir det åtta delar som handlar om livet efter bröllopet. I kväll får vi tittare möta Baker och Jessica, Daniel och Anders samt Amanda och David. Mycket dramatik och vardag utlovas i denna dokumentär!

Read Full Post »