Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘okontaktbar’

Hmm, ja, det blev visst lite fel i rubriken som ju skulle vara ett citat ur en känd vårvisa. Men faktum är att det blåser härliga vårvindar idag, vilket jag noterade på min lilla lunchutflykt. Även idag blev det thaistället som fick servera min lunch. Nudlar med räkor och ägg lät ganska snällt. Magen tackade och tog emot, även om den har klagat lite efteråt.

Det lät ganska snällt med nudlar.


På ditvägen hade jag medvind
och blåste över fort som attan. Håret stod åt alla håll, ungefär som den där bilden på Kungen som du kanske har sett..? På tillbakavägen hade jag motvind, så frisyren blev ännu fulare. Och trots solbrillor fylldes ögonen ömsom av tårar, ömsom av grus. Käften fylldes enbart av grus och det krasmade så där illa äckligt mellan tänderna.

Jag har ägnat förmiddagen åt att försöka få ordning på omvärldsbevakningen, men det verkar vara lätt gjort i tanken och svårare i handling. Lite svårt att komma vidare också när kontaktpersonen gör sig okontaktbar. Ägnar mig därför mest åt att tillverka namn- och titelskyltar åt folk. När folk inte ser skillnad på Courier och Akzidenz måste jag liksom ingripa. Med fast hand. (Det är väl här det smiskande i rubriken kom in…) Det känns lite B när det inte finns färdiga mallar för sånt här på vårt intranät. Men det är inga tidskrävande jobb, bara det att man blir avbruten stup i kvarten. Just idag gör det inget, men en annan dag kanske man är strängt upptagen med tankearbete.

Förmiddagens institutionsinformation samlade baske mig hela institutionen! Det var riktigt roligt! Tre ovala bord var fullsatta, några satt på stolar bredvid, några fick stå. Så här skulle det vara varje gång. Nästa gång får vi besök av företagets kommunikationschef och tillika fru Chef2 och det flaggade vi för idag. Hoppas att fru Chef2 drar lika stor publik.

Flagga för ett intressant TV-program som går i kväll ska jag också göra. Det var Fästmön som gjorde mig uppmärksam på detta! Det är serien Så levde de lyckliga som startar klockan 20 på SvT1. Totalt blir det åtta delar som handlar om livet efter bröllopet. I kväll får vi tittare möta Baker och Jessica, Daniel och Anders samt Amanda och David. Mycket dramatik och vardag utlovas i denna dokumentär!

Read Full Post »

En studie som ännu är opublicerad men som tydligen lyckats komma i TT:s händer visar att stress ökar risken för tinnitus. Det behöver alltså inte vara buller som är boven.

Karolinska Institutet och Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet har genomfört studien.

Svenska Dagbladet har en mer utförlig artikel om studien och har även haft en chatt om tinnitus igång vid lunchtid idag. Totalt har 348 deltagare varit med i studien. De har fått svara på frågor om sin hälsa, sömn, arbetsmiljö, anställningstrygghet med mera samt gjort hörseltest. Och resultatet var entydigt: stress snarare än buller orsakade tinnitus. Det var också vanligare bland män. Intressant att läsa var även att oro över anställningstrygghet och rädsla för förflyttning mot sin vilja var bakomliggande faktorer. Inte så konstigt då att KBT verkar ge goda resultat på patienter som har tinnitus. Ljudstress, alltså… Att man också ofta gnisslar tänder eller har ont i nacken påverkar också uppkomsten av tinnitus, ska tilläggas – men detta är ju i sig stressymtom.


Kan en sån här vid örat vara symtom på stress eller utmattning?

                                                                                                                                                                                                                                                    Tar mig en funderare och går till mig själv. Jag blir otroligt ljudkänslig när jag känner mig stressad eller mycket trött. Men tinnitus har jag – tack och lov! – inte drabbats av ännu. Min mamma, däremot, är en person som ofta drabbas av märkliga och overkliga åkommor. Den senaste är att det låter som en väckarklocka vid ena örat. Hmm… kan det vara tinnitus på grund av stress eller utmattning, månntro? Lilla mamma är för tillfället ganska okontaktbar eftersom det är friidrott på TV. Igår ringde jag och störde. Kan tänka mig att det är högt tryck på adrenalinet i kroppen när hon ser på sport… Tänka mig, kan jag alltså. Inte förstå. För sport är totalt ointressant för mig… Kanske är det det som har räddat mig från tinnitus? Kan tinnitus rentav vara en idrottsskada??? 😉

 

Read Full Post »

Fem transportforskare hävdar i en debattartikel i Svenska Dagbladet att bilen är en lyxpryl som vi kan vara utan. De menar att bilen är

[…] en  konsumtionspryl för njutning snarare än ett nödvändigt transportmedel […]

Och de menar att folk inte skulle må dåligt av att minska sitt bilåkande.

De fem forskarna menar att politikernas syn är att bilåkandet ska göras miljövänligt och inte begränsas. Faktum är att privatbilismen har ökat under 50 år. Bilen ses som nödvändig för välfärden. Men forskarna ifrågasätter varför folk köper bilar med sån prestanda som högt överskrider vad som behövs. Njutning går före funktion, menar de. Samtidigt finns det utsatta grupper som verkligen behöver åka bil. Forskarna ifrågasätter varför politikerna i såna fall inte diskuterar vilka bilresor som ska anses som nödvändiga.

De flesta åker inte bil till arbetet, men de flesta åker bil när de ska handla. Lösningen vore att

[…] placera bostäder, arbeten och inköpsställen på kortare avstånd […]

menar de fem forskarna. Bilresandet går att minska med bättre samhällsplanering, alltså. Höjda bilskatter och bränsleskatter skulle kunna finansiera allmänna kommunikationer, anser de.

Jag har bil. En liten och bränslesnål och ganska miljövänlig bil. Jag vet inte om jag kan säga att jag använder den till nöjesresor, precis. Bilen används för transporter och resor till arbete och skola i syfte att spara tid. Och också därför att det inte finns allmänna kommunikationer eller att såna finns men tiderna fungerar inte. Jag och Fästmön använder bilen till att handla. Det går nämligen åt diverse mat- och hygienvaror när vi är sex personer. Ska vi ”bara” in till stan tar vi oftast bussen.

Mitt problem är också att jag har bussfobi. Jag har tränat och blivit bättre på att åka buss, men det är en sån pina och plåga att jag aldrig skulle klara att åka buss typ varje dag. Dessutom är jag åksjuk och mår fysiskt illa. Naturligtvis förstärks illamåendet av att jag mår dåligt psykiskt av bussåkandet.

Jag tänker inte ställa min bil i garaget och börja åka buss. Inte så länge busstrafiken i stan är så dålig och så dyr som den är. Uppsalas busschaufförer är dessutom (ö)kända för att vara fruktansvärt otrevliga. Detta gäller naturligtvis inte alla. Och skälet kan tänkas vara stress på grund av för pressade scheman.

Att köpa en bil som har jättestark motor har jag inget intresse av. Jag håller nämligen fartgränserna när jag kör och den högsta hastighet vi har i Sverige är 120 kilometer i timmen. Det finns ingen anledning att köpa en grand danois när det går bra med en tax, så att säga.


Jag behöver ingen grand danois, en tax går lika bra.

                                                                                                                                                         Dessutom betalar jag skatt för att jag ska få köra på gator och vägar. Mina skattepengar används till att rusta gator och vägar – ett arbete som många irriterar sig på, men som är nödvändigt. Med fler bussar blir vägarna mer slitna och det kommer in mindre skattepengar till vägunderhåll om privatbilismen minskar.

Att göra samhällsplaneringen bättre så att folk får närmare till jobb och affärer är väl bra, men låter sig ju inte göras på en kvart.

Så nej. Jag kör min lille Clark Kent* och kommer fram utan att kräkas, darra, skaka, svettas och vara okontaktbar i ett par timmar efteråt. Det blir bäst så för alla inblandade.

                                                                                                                                                              PS Ja just det! Jag använder bilen när jag åker de 2 x 30 milen till mamma för till henne går det varken tåg eller långfärdsbussar.

                                                                                                                                                              *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »