Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tidskrävande’

Ett utbredande inlägg.


 

På Instagram* slängde jag ut en bild där jag talade om att snusket breder ut sig. För att ta det i tur och ordning, så är det inte bara snusk, i alla fall inte hos KitKat. Där finns romans och galenskap också…

Kit Kat Romantic Naughty Craxy

Romantisk, snuskig, galen hos KitKat.


Det är egentligen bara på svensk choklad 
som snusket breder ut sig. För när Plopp från Cloetta ska göra en KitKat-version av det hela blir det så här:

Puss Hångla Plopp

Puss och Hångla blev det på Plopp.


Och HÄR hade jag kunnat fråga läsarna
vilken choklad de tycker är roligast eller värst – KitKat eller Plopp…

Puss Hångla Romantic Naughty Crazy


Men intresset för att kommunicera
är ju så magert att kommentarsfunktionen är avstängd. Det är tur för mig att alla besök – även oönskade – ger ett klirr!


*Jag svarar inte på kommentarer på Instagram. Det är lika svårt och tidskrävande att kommentera/svara där som här.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påpinnande inlägg.


 

Det är alldeles sant det som står i rubriken. Jag pinnar på genom livet. Genom mitt liv. I de mest märkliga ställningar plöjer jag min bloggs texter och bilder. En del foton pinnar jag på Pinterest. (Du kan bara se om du har konto där, tror jag.) Det är ett tidskrävande jobb, men skönt att hålla på med nåt där man inte behöver tänka så mycket. Och där man kan ändra ställning – sitta, ligga, stå. Ligga är bäst.

Skärmdump Pinterest 13 april 2014

Mina anslagstavlor på Pinterest handlar om böcker, natur, mig själv, mat, roliga saker, byggnader och diverse.


Jag pinnar
från nån av mina datorer. Vid den ena kan jag sitta eller stå, den andra kan jag använda när jag ligger ner i bästefåtöljen.

Men det är inte bara bilder jag tittar på och sparar. Jag läser mina gamla texter. Vissa delar ska användas till min bok. Det är skönt att ha en digital dagbok där jag kan kolla fakta. Fast jag kollar förstås av med Fästmön också. Hon har ju varit med mig under den här resan. Senast idag frågade jag om jag hade mått illa på det här viset ett visst år, eller huruvida jag mådde illa på ett annat sätt då. Stackars Anna… Men koll har hon!

Onda lårkan i slutet av juli 2010

Onda lårkan i slutet av juli 2010. Jag minns…

Det har blivit så viktigt för mig att spara, komma ihåg, göra iordning. Man kan nästan tro att jag håller på med nån sorts bokslut över livet! När jag läser mina tidiga bloggtexter slås jag av hur många intressanta ämnen jag hittade och som jag skrev om! Idag blir det mest gnällinlägg om eländiga ryggar, taskiga magar, onda fötter och så vidare. Den enda åkomman jag gnällde om i början av bloggen är faktiskt tromboflebiten – den som kom och den som återvände. Sen blev det ju Aliengnället…

Men jag skriver inte just nu. Det kräver att jag sitter ner och det klarar jag inte. En varm dusch gjorde emellertid ryggen gott. Så gott att jag mötte upp Anna när hon slutade jobba och skjutsade henne först för att köpa mat och sen hem. Jag har ett sånt behov av hennes närhet just nu! Det sved att vända bilen hem till New Village igen. Skjutbanan, kanske dess nya namn är.

Det är si och så med aptiten. Jag fick i alla fall i mig frukost vid 15.30-tiden. Illamåendet är tillbaka och dessutom talar magen om för mig att jag inte kan äta mer eftersom den redan är full. Fast det är den inte.

I morgon är det måndag  och jag ska jobba. Det slog mig att förutom ordinarie jobb har jag visst köksvecka på jobbet dessutom. Hur jag nu ska kunna klara av att böja mig ner och fylla eller tömma diskmaskinen efter vuxna människor som man undrar har beträtt ett kök tidigare… (<== ironi)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om morgonens och förmiddagens övning.


Enligt min plan
och det uppsatta korttidsmålet skulle smårummen storstädas idag, tisdag. Sagt – och faktiskt gjort, också! Ytterligare en dag när jag kan känna mig nöjd. Och doften av renhet omgärdar mig nu när jag sitter och skriver. För smårummen är samlingsbegreppet för mitt arbetsrum och mitt gästrum.

Ärligt talat tjuvstartade jag igår. Annars skulle jag näppeligen hinna eftersom jag inte är hemma i eftermiddag. Igår kväll putsade jag fönstren och bytte gardiner. Faktum är att kjolar går alldeles utmärkt att ha som gardiner. Eller om det nu är tvärtom…

kjol o bredbent

Din alldeles egna fe Tofflan.


Dagens värsta
var nog att damma böcker. (Jag hoppas att jag har fått bort alla dammkorn från hålorna i mitt huvud samt alla dammtussar från håret – jag ska ju på ett viktigt evenemang. ) Jag älskar verkligen böcker – men inte att hålla dem dammfria…

Ett annat problem är att framför allt arbetsrummet är så trångt. Ska man städa där får man nästan bete sig som om man spelar ett sånt där 15-spel där brickorna ska gå från 1 – 15, från vänster till höger, på en liten platta… Vilken tur att jag är så otroligt smidig! (Nåja…)

Nu är smårummen rena och fräscha. Gästrummet är redo att ta emot gäster. Eventuellt kommer en liten gäst redan i helgen. Och till jul kommer ju mamma. Båda dessa gäster kallar mitt gästrum för sitt rum. Låter gott att människor trivs hos mig!

I kväll återkommer jag med en rapport om eftermiddagens övning, men bara för dig med lösenord!

Här är några bilder från städningen av smårummen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

För att rensa skallen. I stället för lunch. För att inte tänka på ontet… Skälen är många, men nu har jag snurrat runt i omvärlden igen och hittat en del intressant, nåt irrelevant och kanske bara nåt observant..? Som vanligt gäller att du läser om du vill. Inte ens Tuttan Kamon i Träsket är tvingad.

  • Räntesänkningen påverkar! Riksbanken har sänkt styrräntan. Hört den förut? Om jag bara kunde försöka förstå vad det innebär. Inte lätt för en som har dyskalkyli att förstå hur räntesänkningen påverkar ekonomin. Men räntorna på bolånen kan påverkas och förhoppningsvis gå ner. Alltid något. Begripligt, alltså.
  • Robotdräkt ska hjälpa strokedrabbade att gå. När jag läser om detta tror jag nästan inte att det är sant. Det är… för bra för att vara sant. Eller? Exoskelett finns redan i USA. Robotdräkten är japansk. Nu ska den provas på Danderyds sjukhus.
  • Bowie ställer ut. Jepp! Nästa år ställer David Bowie ut 300 prylar ur sitt arkiv – till exempel scenkläder, filmer och teckningar. Utställningen öppnar den 23 mars nästa år på Victoria & Albert Museum i London. Senare ska det bli möjligt att se utställningen på flera andra platser i världen.
  • Köp tågbiljett med mobilen. SJ ska nu börja sälja tågbiljetter via mobilen. Men för att kunna handla måste ha en smartphone och kontokort. Detta är en förbättring av tillgängligheten, anser SJ. Fast på tåget kan du inte köpa biljetter från den 15 november ifall du har glömt eller inte hunnit köpa innan. Det är krångligt och tiskrävande, anser SJ. Jag inser att det bara är somliga som kan köpa biljett via mobilen. Orättvist! anser jag därför. Och nåde den som är försenad till tåget och inte hinner köpa! Det kan kosta 1 900 kronor. Orimligt! anser jag.
  • Omdebatterad klinik invigs. Du vet, Uppsala Cancer Clinic, kliniken här i stan dit Sjukstugan i Backen inte remitterar patienter. Prestigeärendet… Man tar sig för sin panna när det gäller byråkraterna! När det gäller UCC önskar jag lycka till!
  • Glasögon gör att döva kan se ljud. Robotgrunkor igen! Forskare i Korea har tagit fram ett par brillor med vilka döva kan se ljud.Tanken är att döva ska kunna varnas för plötsliga ljud, ljud som indikerar fara. Fast man måste ha en dator med sig i en ryggsäck. Eh..?
  • Rullade upp byxorna – fick sparken. En del arbetsgivare håller hårt på det här med klädkod. Anders hade jobbat åt Stora Enso Packaging i Skene sen 1974. Han rullade upp sina arbetsbyxor till knäna, som han alltid hade gjort. Han fick tre tillsägelser och en varning innan han sades upp. Notera att Anders byxor är en typ av snickarbyxa. LARV! säger jag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Hmm, ja, det blev visst lite fel i rubriken som ju skulle vara ett citat ur en känd vårvisa. Men faktum är att det blåser härliga vårvindar idag, vilket jag noterade på min lilla lunchutflykt. Även idag blev det thaistället som fick servera min lunch. Nudlar med räkor och ägg lät ganska snällt. Magen tackade och tog emot, även om den har klagat lite efteråt.

Det lät ganska snällt med nudlar.


På ditvägen hade jag medvind
och blåste över fort som attan. Håret stod åt alla håll, ungefär som den där bilden på Kungen som du kanske har sett..? På tillbakavägen hade jag motvind, så frisyren blev ännu fulare. Och trots solbrillor fylldes ögonen ömsom av tårar, ömsom av grus. Käften fylldes enbart av grus och det krasmade så där illa äckligt mellan tänderna.

Jag har ägnat förmiddagen åt att försöka få ordning på omvärldsbevakningen, men det verkar vara lätt gjort i tanken och svårare i handling. Lite svårt att komma vidare också när kontaktpersonen gör sig okontaktbar. Ägnar mig därför mest åt att tillverka namn- och titelskyltar åt folk. När folk inte ser skillnad på Courier och Akzidenz måste jag liksom ingripa. Med fast hand. (Det är väl här det smiskande i rubriken kom in…) Det känns lite B när det inte finns färdiga mallar för sånt här på vårt intranät. Men det är inga tidskrävande jobb, bara det att man blir avbruten stup i kvarten. Just idag gör det inget, men en annan dag kanske man är strängt upptagen med tankearbete.

Förmiddagens institutionsinformation samlade baske mig hela institutionen! Det var riktigt roligt! Tre ovala bord var fullsatta, några satt på stolar bredvid, några fick stå. Så här skulle det vara varje gång. Nästa gång får vi besök av företagets kommunikationschef och tillika fru Chef2 och det flaggade vi för idag. Hoppas att fru Chef2 drar lika stor publik.

Flagga för ett intressant TV-program som går i kväll ska jag också göra. Det var Fästmön som gjorde mig uppmärksam på detta! Det är serien Så levde de lyckliga som startar klockan 20 på SvT1. Totalt blir det åtta delar som handlar om livet efter bröllopet. I kväll får vi tittare möta Baker och Jessica, Daniel och Anders samt Amanda och David. Mycket dramatik och vardag utlovas i denna dokumentär!

Read Full Post »