En gyllene bur

Ett inlägg om en bok.

---

 

I början av december förra året var jag hemma hos vännen Agneta och botaniserade bland en massa böcker hon inte ville ha boendes hos sig längre. Det hela slutade med att en stor papperskasse fylld med härlig litteratur fick ett nytt hem hos mig. Nu har jag läst ytterligare en av böckerna, En gyllene bur av Carmen bin Ladin. Och jag skulle väl kanske inte direkt klassa den som ”härlig litteratur”, om jag får ändra mig…

Den här boken handlar om författarens äktenskap med Yeslam, äldre halvbror till Osama bin Ladin. Hon skrev boken efter terrordåden den 11 september 2001. Jag kan tänka mig att det handlade lite om att rentvå sig själv, att tala om för världen att hon inte längre var del av familjen. Boken är dedicerad till döttrarna och enligt baksidestexten skrev hon den som förklaring till varför hon var tvungen att bryta med den saudiarabiska kulturen.

Yeslam och Carmen träffades i Schweiz där Yeslam var på semester och hyrde av Carmens mor. De förälskar sig och flyttar först till USA för att plugga. Tre år efter att de har träffats, 1976, flyttar de till Saudiarabien. Ett helt nytt liv väntar Carmen och hennes döttrar där. I 14 år varar äktenskapet. Sen kommer hon fram till att hon måste frigöra sig och döttrarna. Skilsmässan blir en utdragen historia och hade ännu inte gått igenom när hon skrev den här boken.

Detta är väl inget litterärt mästerverk, men det är ändå intressant att läsa om en annorlunda kultur och religion – sedd ur en outsiders ögon, ska betonas. Jag skulle själv aldrig ha kunnat leva under de premisser Carmen bin Ladin gjorde, men jag skulle hellre aldrig kunna leva med en man.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Syndafallet

Ett inlägg om en bok.

---

 

För ett tag sen träffade jag en av stans trevliga journalister på en sopplunch i Missionskyrkan i Uppsala. Medan jag väntade på mitt lunchsällskap upptäckte jag en hylla begagnade böcker som såldes för en billig penning. Självklart botaniserade jag där, varpå två böcker à fem kronor fick ett nytt hem i New Village. Nu har jag plöjt den första av dem, Syndafallet av Ruth Rendell, en Wexford-deckare som faktiskt har ett Uppsalainslag!

Spänd av förväntan blir jag genast när jag ser att Syndafallet är dedicerad till Karl och Lilian Fredriksson, författare, översättare och förlagsmänniskor här i Uppsala. Sen börjar jag läsa – microstilen i denna ganska slitna pocket, utgiven 2002. Jag hamnar i Sussex, i vars östra delar jag en gång bott i min ungdom. Regnet vräker ner och floden svämmar över. Då får kommissarie Wexford ett samtal från en mamma som tror att hennes båda tonårsbarn har drunknat i vattenmassorna. De är i vart fall inte hemma när föräldrarna återvänt efter en kort tids frånvaro. Dessutom är deras ”barnvakt” också borta. Wexford jobbar med fallet och inser snart att det är nåt knepigt med föräldrarna till de försvunna tonåringarna. När en helgboende så hittar en bil med ett lik i och försöker dölja detta blir det än mer oklart vad som egentligen har inträffat och hur. Genom utredningen hamnar Wexford i Uppsala.

Jag tycker att boken är lite seg, ärligt talat. Under hela läsningen sitter jag och väntar på Uppsala. Det blir en kort stund i stan och det är först mot slutet. Boken är välskriven, men lite för tjock – vissa delar leder inte handlingen särskilt mycket framåt, enligt min mening. Jag irriterar mig även lite på att nya stycken inte är bra markerade alla gånger i kapitlen.

Det samlade Toffelomdömet blir medel. Boken är emellertid helt klart värd den femma den kostade, men jag rekommenderar dig mer att ta en tur till Missionskyrkan och äta en fin och prisvärd sopplunch!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »