Ett inlägg om en bok.
För ett tag sen träffade jag en av stans trevliga journalister på en sopplunch i Missionskyrkan i Uppsala. Medan jag väntade på mitt lunchsällskap upptäckte jag en hylla begagnade böcker som såldes för en billig penning. Självklart botaniserade jag där, varpå två böcker à fem kronor fick ett nytt hem i New Village. Nu har jag plöjt den första av dem, Syndafallet av Ruth Rendell, en Wexford-deckare som faktiskt har ett Uppsalainslag!
Spänd av förväntan blir jag genast när jag ser att Syndafallet är dedicerad till Karl och Lilian Fredriksson, författare, översättare och förlagsmänniskor här i Uppsala. Sen börjar jag läsa – microstilen i denna ganska slitna pocket, utgiven 2002. Jag hamnar i Sussex, i vars östra delar jag en gång bott i min ungdom. Regnet vräker ner och floden svämmar över. Då får kommissarie Wexford ett samtal från en mamma som tror att hennes båda tonårsbarn har drunknat i vattenmassorna. De är i vart fall inte hemma när föräldrarna återvänt efter en kort tids frånvaro. Dessutom är deras ”barnvakt” också borta. Wexford jobbar med fallet och inser snart att det är nåt knepigt med föräldrarna till de försvunna tonåringarna. När en helgboende så hittar en bil med ett lik i och försöker dölja detta blir det än mer oklart vad som egentligen har inträffat och hur. Genom utredningen hamnar Wexford i Uppsala.
Jag tycker att boken är lite seg, ärligt talat. Under hela läsningen sitter jag och väntar på Uppsala. Det blir en kort stund i stan och det är först mot slutet. Boken är välskriven, men lite för tjock – vissa delar leder inte handlingen särskilt mycket framåt, enligt min mening. Jag irriterar mig även lite på att nya stycken inte är bra markerade alla gånger i kapitlen.
Det samlade Toffelomdömet blir medel. Boken är emellertid helt klart värd den femma den kostade, men jag rekommenderar dig mer att ta en tur till Missionskyrkan och äta en fin och prisvärd sopplunch!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag har inte läst just den boken men eftersom Rendell skrivit så mycket så finns det guldkorn. Blev lite ledsen när jag läste att PD James dött idag, även om det är tegelstenar så är jag glad att jag inte rensat ut hennes böcker i stora rensningen. Ikväll är det en Stenfilmatisering på tv4 och den bygger på en bok som jag tyckte var bra, men just nu är hjärnan som filmjölk och jag kan inte komma på titeln. Annars så är det Hägring 38 som jag helst vill ha då jag läst nästan allt, vad jag vet, som getts ut av Kjell Westö. Detta om böcker etc.
Roligt med dina toffelbetyg, de inspirerar till att själv inte bara sluka böcker utan också ”eftertänka” dem!
KRAM
Jag har några stycken Rendell och tycker att hon är lite ojämn. PD James gillar jag skarpt, men det är trist att hon har dött. Jag twittrade ut det i eftermiddags och jag var nog före både en och annan ”kulturjournalist”.
Viveca Sten-filmatiseringen skrev jag om tidigare idag i inlägget
https://tofflan.wordpress.com/2014/11/27/mordiskt/
Kjell Westö har jag inte läst så mycket av, värt att kollas upp av mig!
Kram!