Hat

Ett inlägg om en bok.

---

 

I mars fyndade jag en inbunden bok på Röda Korset för endast 20 kronor. Det var en bok jag inte ens visste fanns, för jag trodde att jag hade läst Inger Jalakas samtliga böcker om polisen Margareta Nordin. Men Hat, som kom ut redan 2009, hade jag missat. I natt läste jag ut boken.

Titeln på boken är verkligen den rätta! För mellan dess pärmar ryms mycket att av den varan. Vi får följa en skötsam ung kille på helt fel vägar. Rasism och bögknackeri och sexuella trakasserier på jobbet. Och så mitt i allt poliserna Margareta och Camilla som är ett par. Ett ganska omaka par.

Det är svårt att beskriva handlingen i den här boken – det händer så mycket i den. Skrämmande och sorgliga saker, starka känslor. Handlingen utspelar sig i Göteborg, men boken avslutas under Pride i Stockholm. Lite grann ler jag när jag läser om en Golden lady. Men sen tar det otäcka över.

Jag gillar Inger Jalakas sätt att skriva. Språket är direkt och det känns som om jag är med i vissa skeenden. Givetvis var jag på Pride 2009 och det påverkar mig naturligtvis. Det är synd att Inger Jalakas inte har fått så mycket uppmärksamhet. Hon skriver riktigt bra böcker, nämligen. Hennes deckare är otroligt realistiska.

Det jag inte gillar med Hat är slutet. För jag vill läsa fortsättningen! Men boken kom som sagt ut 2009 och det är sex år sen… Det verkar inte troligt att det kommer nån fortsättning. Suck!

Toffelomdömet blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Heja Mons!

Jag gillar verkligen Mons Kallentofts böcker! Just nu läser jag hans senaste, Vattenänglar. Det kommer ett inlägg sen när jag har läst ut boken, men jag ville ge dig ett smakprov ur den. Mons Kallentoft skriver vanligen väldigt korta meningar och har ett direkt språk som tilltalar mig enormt. Läs här, till exempel:

Härligt, direkt språk i Mons Kallentofts senaste deckare!

Livet är kort. 

 

Read Full Post »

Millennium, Stieg & jag

Förvånad upptäckte jag när jag slet upp presentpappret (tack, mamma!) att Eva Gabrielssons bok om livet med Stieg Larsson, Millennium, Stieg & jag, endast är på cirka 150 sidor. Men trots omfånget är det en tung bok, full av sorg. Däremot inte bitterhet, som så många vill hävda. Nån sån ser jag inte till.

En tung liten bok.

                                                                                                                                                             I den här boken berättar Eva Gabrielsson kortfattat om sitt och Stieg Larssons liv och drömmar. Men också om sorgen efter hans hastiga död och naturligtvis också om arvstvisten som fått stor uppmärksamhet. Utan att ta ställning för nån sida läser jag i den här boken att oenigheten mellan Eva Gabrielsson och Stieg Larssons pappa och bror tycks ha kommit ganska plötsligt. Vad var det som utlöste och orsakade den? Därom kan vi läsare bara spekulera. Intressant är att Eva Gabrielsson genom åren har vidhållit att det enda hon ”vill ha” är rättigheterna till böckerna samt den lägenhet hon och sambon Stieg Larsson bott i. Inte några reda pengar. Tyvärr har tvisten medfört att en halvskriven fjärde del troligen inte ges ut.

Jag tycker om den här boken därför att Eva Gabrielsson har ett väldigt direkt språk. Hon skriver rakt på sak – även när hon beskriver den svåra förlusten av sin livskamrat och det svåra sorgearbetet. Det är i dessa beskrivningar jag hittar bokens styrka och det jag läser med störst behållning. Sen tycker jag naturligtvis att det är intressant att få läsa om Eva Gabrielssons version av arvstvisten. Naturligtvis skulle jag också vilja läsa faderns och broderns version innan jag bildar mig en uppfattning. Det jag saknar och önskar är att boken hade handlat lite mer om är parets gemensamma liv.

Högt betyg!

Read Full Post »