Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Eva Gabrielsson’

Ett inlägg om en kommande bok.


Igår kunde man läsa
om att det blir en fjärde Millenniumdel. Du vet, böckerna som skrevs av Stieg Larsson, som avled när han påbörjat del fyra. Jag blev förstås jätteglad när jag läste detta, men sen lite fundersam. För det råder fortfarande en konflikt mellan Stieg Larssons närstående om rätten till den där fjärde, ofärdiga delen. Och det är nu inte så att nån skriver färdigt den fjärde delen.

David Lagercrantz är mannen som får i uppdrag av Norstedts förlag (du vet, förlaget där jag ska ge ut min debutbok!) att skriva en ny fjärde och avslutande millenniumdel. David Lagercrantz ska, enligt förlaget, följa upp personerna och de trådar som är utlagda i böckerna. Men dessutom får han friheten att skapa något eget. Överskottet av intäkterna ska gå till stiftelsen Expo, enligt Aftonbladet.

Ärligt talat blev jag liiite besviken. Jag ville ju läsa Stieg Larssons påbörjade fjärde del. Men, men, självklart blev jag också nyfiken. Kan mannen som skrev om den där bolltrillaren verkligen göra nåt bra av detta? Även Stieg Larssons sambo är tveksam. Ja, Eva Gabrielsson är kritisk. Hon menar att Stieg Larsson inte hade velat detta. I Svenska Dagbladet säger hon bland annat:

Jag tycker att det är både opportunistiskt och girigt av Norstedts. Jag vet att Norstedts ligger dåligt till ekonomiskt, jag tror de behöver något sånt här för att rädda förlaget.

Själv är jag kluven. Jag är nyfiken och liiite besviken eftersom jag hade hoppats på en fortsättning av den påbörjade boken. Men jag tror nog att min nyfikenhet tar över och att jag så småningom köper boken.

Vad tror du om detta??? Vill du läsa den nya delen när den kommer och har du läst de tre föregående???


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag har årets samtliga sommarpratare presenterats. Årets överraskning är väl att det är ovanligt många politiker bland värdarna, men jag vet inte om jag ser det som en positiv överraskning. Ärligt talat tycker jag att det är lite synd – det är ju människor som så ofta annars kommer till tals i media.

Förra året hade några bra men inte så förvånande samt några riktigt spännande och bra. Kategoriserar jag årets värdar enligt samma får jag följande resultat:

Några bra, men inte så förvånande, tycker jag är:


Sommarvärdarna i P1 2011. (Bilden är lånad från SR:s hemsida!)

                                                                                                                                                              Några riktigt bra OCH spännande tycker jag är:

Tja vad ska man säga om årets sommarvärdar? Liiite trist, men lagom samling författare, artister, politiker, idrottspersoner, skådespelare… Ingen som riktigt, riktigt sticker ut som förra året – jag tänker på Annika Östberg, Eva Gabrielsson med flera.

Nåja, smaken är som baken! Här är hela listan! Du har säkert andra preferenser än jag!

Read Full Post »

Förvånad upptäckte jag när jag slet upp presentpappret (tack, mamma!) att Eva Gabrielssons bok om livet med Stieg Larsson, Millennium, Stieg & jag, endast är på cirka 150 sidor. Men trots omfånget är det en tung bok, full av sorg. Däremot inte bitterhet, som så många vill hävda. Nån sån ser jag inte till.


En tung liten bok.

                                                                                                                                                             I den här boken berättar Eva Gabrielsson kortfattat om sitt och Stieg Larssons liv och drömmar. Men också om sorgen efter hans hastiga död och naturligtvis också om arvstvisten som fått stor uppmärksamhet. Utan att ta ställning för nån sida läser jag i den här boken att oenigheten mellan Eva Gabrielsson och Stieg Larssons pappa och bror tycks ha kommit ganska plötsligt. Vad var det som utlöste och orsakade den? Därom kan vi läsare bara spekulera. Intressant är att Eva Gabrielsson genom åren har vidhållit att det enda hon ”vill ha” är rättigheterna till böckerna samt den lägenhet hon och sambon Stieg Larsson bott i. Inte några reda pengar. Tyvärr har tvisten medfört att en halvskriven fjärde del troligen inte ges ut.

Jag tycker om den här boken därför att Eva Gabrielsson har ett väldigt direkt språk. Hon skriver rakt på sak – även när hon beskriver den svåra förlusten av sin livskamrat och det svåra sorgearbetet. Det är i dessa beskrivningar jag hittar bokens styrka och det jag läser med störst behållning. Sen tycker jag naturligtvis att det är intressant att få läsa om Eva Gabrielssons version av arvstvisten. Naturligtvis skulle jag också vilja läsa faderns och broderns version innan jag bildar mig en uppfattning. Det jag saknar och önskar är att boken hade handlat lite mer om är parets gemensamma liv.

Högt betyg!

Read Full Post »

Första maj är tyst och stilla – till skillnad från sista april. Men här omkring var det ändå ganska lugnt, förutom att det stank rök i hela lägenheten. Inte så kul när ingen av oss röker. Och så vaknade jag mitt i natten av att en tjejröst ropade:

Markus! Maaaarkuuus! Vad gör du? Vart ska du gå?

Varpå Markus svarade:

Uh, jag måste spy…

Tjejen:

Men du kommer väl tillbaka sen???

Markus:

Uuuuäääää, jag måste kräääääkas först…

Kan inte låta bli att undra hur Markus mår idag. Och lite också huruvida den lite enträgna tjejen ville pussa honom sen i natt. EFTER han hade kräkts…

Det känns jättskönt att inte vara bakis! Fästmön och jag tog två – tre snapsar till sillen samt var sin starköl och vi åt tidigt. Resten av kvällen blev det film och pistagenötter, bland annat.

Däremot verkar min e-post vara lite bakis. Eller svajig. Den gångna veckan har, vad jag vet, åtminstone tre mejl inte kommit fram. Senast igår var det krångel. Därför, om du mejlar mig och inte får nåt svar inom 24 timmar, räkna med att nåt är fel då. Det gäller främst min privata e-post-adress. En alternativ e-post-adress hittar du här i högerspalten, under fotot av mig! Den kan du alltid prova.

Johan hörde av sig och det är alltid gott att få veta att han har det bra och är OK. Jag är skitlarvig när det gäller ungdomarna, särskilt en sån här kväll. Märk väl att Johan inte längre är nån ungdom utan faktiskt en ung man… Men ändå. Jag är en riktig Höns-Toffla! Tur att Johans mamma är coolare än jag. För övrigt var det trevligt att få en sms-kram via Johan av fröken Moa! 😛

Anna började jobba klockan sju i morse. Det var tämligen folktomt ute. Vi såg bara två tjejer vid en busshållplats, varav den ena uppenbarligen inte mådde bra. (Samma symtom som Markus ovan.)


Jag undrar hur många fler än Markus och tjejen vid busshållplatsen som känner sig så här idag…

                                                                                                                                                        Jag har varit ute på ett uppdrag i två timmar. Det har på sitt sätt varit härligt och det gick bra, jag känner mig nöjd. Nu blir det strax en välbehövlig dusch och hårtvätt innan jag frukosterar. Ingen lokalblaska kom det idag, så jag får tillbringa frukosten med Eva Gabrielsson och Stieg Larsson. Jag läser nämligen den förras bok om den senare, en födelsedagspresent från min mamma.


Eva Gabrielssons bok om livet med sambon Stieg Larsson.

                                                                                                                                                    Onekligen spännande läsning, men på ett annat sätt än Millennium-trilogin


De tre böckerna i Millennium-trilogin, som senare blev film – både här hemma i Sverige och i USA.

                                                                                                                                                        Under dagen blir det också en titt på torsdagens Babel, sen är jag ifatt med allt jag har spelat in på DVD-hårddisken, förutom filmer, förstås.

Fick just ett telefonsamtal från Stora Prästgården, men uppenbarligen var det en felringning. Jag tycker det är oförskämt att vederbörande inte säger nåt utan bara lägger på luren!

Read Full Post »

Min pappa sa alltid att jag var ett typiskt aprilbarn – ömsom regn, ömsom solsken. Och sån har jag varit idag. Hela dagen. Gråt och skratt blandat.

I morsePå förmiddagen fick jag födelsedagssång och hurrarop av min hulda moder som dessutom gav mig massor av paket i vackra papper. Dessa paket som hon kämpat med att slå in kvällen innan. Jag hörde nämligen allehanda icke så vackra ord från mammas sovrum, trots den stängda dörren… Jag fick två böcker som jag verkligen ser fram emot att läsa, Unni Drougges Bluffen och Eva Gabrielssons Millennium, Stieg och jag. Och så fick jag MASSOR av choklad och en peng som går till bilreparation och kanske en middag för mig och Fästmön.

Jag åkte från mamma ungefär 12.45 idag. Det blev så konstigt. Det brukar alltid vara mamma som gråter när jag åker, idag var det jag. Hon såg så liten och skör ut när jag svängde ut från parkeringen. Och hon vill så gärna hjälpa mig när jag har det besvärligt.

Ytterligare tårar fällde jag i bilen när jag tänkte på de rader jag läst på en blogg nånstans, vars skribent ÄLSKAR att läsa gnällbloggar för att h*n tycker att det är så roligt när andra har det svårt… Ja, jag är fullkomligt övertygad om att h*n läser min blogg och njuter av att läsa att jag gråter. H*n är nämligen inte särskilt frisk själv. Det kan man inte vara när man sprider förtal om en människa (= mig) som man aldrig har träffat. Bland annat. Men att vara så OND att man faktiskt skriver att man njuter av att läsa om andras olycka, det var nog det elakaste jag har läst på länge. Å andra sidan är det väl sån man blir när man inte har kärlek i sitt liv.

Faster E, 94 bast, ringde mig i bilen – ja, jag har blåtand – och underhöll mig en lång stund. Hon är för häftig!!! Tyvärr var hon sjuk under påsken, så vi kunde inte träffas.

Resan tog under tre timmar idag, men jag stannade inte. Jag hann gå på toa samt mejla iväg en inscannad kopia av en specifikation och ringa mamma när jag kom hem – sen plingade det på dörren. Utanför stod mina kära Anna, Frida och Elias. Linn kom lite senare, från annat håll.

Anna hade med sig en trerättersmiddag. Jag blev alldeles överväldigad. Ingen har nånsin gjort nåt så här fint för mig. Ingen. Och med Linn kom också en hortensia och paket. Paketen innehöll böcker, Sara Lövestams I havet finns så många stora fiskar och den käre Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens bok Cirkeln (en ungdomsbok för att Anna tycker att jag är så ungdomlig)…


Födelsedagspresenter från Anna och barnen.

                                                                                                                                                      Och av Linn fick jag mer godis och en mugg med den tänkvärda texten

Be nice to your kids. They’ll choose your nursing home.

Bäst jag passar mig, alltså…

Just när vi skulle sätta oss till bords ringde en av mina allra äldsta vänner Mia. Det var roligt! Allra helst som hon fyllde år igår och hade hittat min lilla present i guldkuvert i sin brevlåda.

Anna hade som sagt förberett en trerättersmiddag och stod vid spisen med grytorna igår kväll. Hon bjöd på en Toast Skagen till förrätt för oss tre myndiga, medan de två omyndiga fick hemmagjorda pizzasnurror. Huvudrätten bestod av Chicken Tikka Masala med naan och ris. Desserten blev en ljuvligt god och fyllig kladdkaka med bär och grädde.


Ljuvligt god och fyllig kladdkaka med bär och grädde.

                                                                                                                                                    Lillebror och storasyster är för det mesta goda vänner, som här på bilden.


Lillebror och storasyster spexar i köket.

                                                                                                                                                              Men mamma är nog bäst, tycker lillebror.


Mamma vispar grädde och hon är bäst, tycker Elias.

                                                                                                                                                     Frida vill inte vara med på bild och det respekterar jag. Jag är så glad att hon följde med hit i kväll! Och så får jag tacka Johan i förhand för NÄSTA års present, en resa. För då baske mig ska vi ha jobb båda två!!!

Medan barnen vilade en stund efter maten på lite olika håll i mitt hem, tog Anna hand om disken och jag gjorde matlådor.

Så blev det en tur till Tokerian där vi bland annat asgarvade och fantiserade om dessa gigantiska frukter…


De längsta bananerna var säkert 40 centimeter, jag överdriver INTE!

                                                                                                                                                           Vi tyckte att det var tur att Frida inte följde med in i affären för där var fullt av påskkärringar!.. Och som vanligt en massa andra kufar.

Jag skjutsade sen hem kvartetten till Himlen och har nu suttit och läst lite post. Bland annat hade jag fått ett födelsedagskort från en släkting i Finland som vi inte hört av på ganska länge, kul! Jag ringde mamma en snabbis igen och hon lovade att hjälpa mig så mycket hon kan, stackars lilla hon med sin låga pension. Jag skäms! Ja, jag skäms! (Gissar att somliga därborta på andra sidan ån garvar läppen av sig nu.)

Tre räkningar har jag också betalat i kväll. I morgon ska jag ringa några samtal och så blir det till att åka över till Annas snälla mamma som har sett till mina blommor och tagit in min post. Jag har ett litet, litet, paket till henne som tack!

I morgon kväll kommer Mekar-Bruden och ska fixa bromsbeläggen på Clark Kent*. Det känns väldigt bra!

Ett stort TACK igen till alla som har hört av sig – ringt, mejlat, messat och kommenterat här på bloggen! Det värmer ett hjärta som har känt sig väldigt, väldigt ensamt och tomt på vänner ett längre tag.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

Vi är annorlunda – och ändå så lika!

Orden är Annika Östbergs och de säger mer än allting annat om deltagarna i Sommarpratarna.

I kväll var det säsongstart på SvT 1 av serien Sommarpratarna. Totalt blir det sex program. De medverkande i programmen har alla nån gång varit sommarpratare i radions P1. I det här första programmet var de fem sommarpratarna Annika Östberg, som tillbringat 28 år i amerikansk fängelse, före detta proffsboxaren och programledaren Paolo Roberto, arkitekten Eva Gabrielsson som var författaren Stieg Larssons sambo, programledaren Magdalena Graaf och pastorn Tomas Sjödin.


Den här kvintetten var först ut att sommarprata i höst i TV.

                                                                                                                                                            Samtalet kring lunchbordet handlade om våld och sorg efter att ha förlorat ett barn eller en livskamrat. Och om förlåtelse. Att förlåta inte bara nån annan utan även sig själv. Tårar föll. Och pastorn, som förlorat två barn i en fruktansvärd sjukdom, beskrev sin relation till Gud som förändrad:

Jag ser Gud som ett golv numera, inte som nåt eller nån där uppe. Ett golv som tar emot mig när jag faller.

Det var verkligen fem otroligt spännande livsöden vi tittare fick se under en knapp timma. Jag tror säkert fler än jag gjorde ett antal omvärderingar av några av deltagarna… Missade du programmet, se det på SvT Play!

Read Full Post »

I morse såg jag en talgoxe utanför köksfönstret. Av nån anledning tänker jag alltid på min pappa då. Ibland inbillar jag mig att han har blivit en talgoxe i sitt nästa liv. Att han inte alls är död. Att han har fortsatt leva. Som talgoxe. Pappa tyckte mycket om småfåglar. Han, som annars inte var särskilt händig, knåpade ihop en matställning av sinnrik konstruktion som han monterade utanför köksfönstret i huset på R-gatan. Där satt han sen med en fågelbok och antecknade sina fågelobservationer.

Den här talgoxen, för övrigt, den dyker alltid upp med goda tecken. Ibland har den också dykt upp när man behövt tröst som bäst. Just idag känner jag sån saknad efter pappa. Jag skulle ha velat dela så mycket av händelserna, tankarna, orden etc med honom just idag. Men jag tror att den lilla talgoxen var han och att han har uppfattat skeendet!

Mamma, pappa och jag hade alltid en favoriträtt som vi lagade på lördagarna. Ofta blev det spaghetti med lök och köttfärs. Idag kändes det helt rätt att sno ihop den gamla favoriträtten – även om köttfärsen förstås var utbytt mot kycklingfärs.


Det ska vara ketchup och vitlökssalt på och mjölk i glaset. Tyvärr får jag dras med den blaskiga lättsockrade Heinz-ketchupen (därav den ljusblå ramen på etiketten) – det ska vara VANLIG Heinz-ketchup – , men snart är den slut. Notera för övrigt det fina bokmärket, signerat Milo Lilja, en julklapp från Mest Älskade Annan.

                                                                                                                                                              När jag kom hem ringde jag i tur och ordning Anna och sen mamma. Tredje person att vilja veta hur allt gått var vännen Jerry och han fick en kortrapport per sms. Jag ägnade sen en stund åt att fylla i en blankett och så gick jag ut i höstsolen för att posta brevet till Säkerhetspolisen.

Resten av eftermiddagen har jag ägnat åt att sila hjärnan med dagens intryck. Att laga mat är ingen favoritsysselsättning, men nu har jag bestämt mig att jag ska försöka göra det eftersom jag behöver äta bra. Aptiten är tillbaka och nu gäller det bara att inte falla i godisfällan igen. Den klarar jag mig utan!

Men i kväll blir det lite svårt att inte falla i ovan nämnda fälla. Klockan 20 ska jag bänka mig framför SvT1 och tittade på höstens första Sommarpratarprogram. Och jag har godis kvar från i lördags… Medverkande i programmet är bland andra Annika Östberg och Eva Gabrielsson. Med flera. Det blir totalt sex program i höst och i kommande program dyker det upp spännande sommarpratare som Lill Lindfors, Monika Fagerholm, Birgitta Stenberg, Rikard Wolff och många andra. Återkommer förstås med en rapport om premiärprogrammet – på en blogg nära dig!

PS Jag är medveten om att man i vanliga fall säger/skriver ”sila intryck”. Men jag silar MED. Låter intrycken sila hjärnan så att det intressanta stannar kvar och bearbetas, medan det mindre intressanta och kanske irrelevanta silas bort. Det är liksom inte de nya intrycken som silas utan hjärnan. Ungefär som man gör en virussökning av datorn… 😉

Read Full Post »

Older Posts »