#sommarochsol

Ett somrigt inlägg.

---

 

Hashtag sommar och sol.

Jaha. Så kom den då, sommaren. Äntligen, tycker en del, Joråvars, tycker jag. Jag tål inte solen så bra och vad den medför i form av överhettning, soleksem, svårt att andas av grillrök etc. Nä, jag är en typisk höstmänniska som älskar regn och höstens vackra färger. Under sommaren lider jag mest. Kanske vore det skillnad om jag fortfarande bodde vid vatten som när jag var barn. Fyrisfloden räknar jag inte som nåt vatten och ska jag ta mig till Mälaren får jag åka bil. I Metropolen Byhålan är det alltid typ tio minuter till Vättern.

Men det har varit skönt att sitta på Fästmöns balle* uppe i Himlen. Lite höjd medför friska vindar i kombination med sol och då blir det uthärdligt. Och även om ”alla” grillade var det ingen som gjorde det precis under vår balkong utan på avstånd. Vi kunde eftermiddagsfika där ute igår med kaffe, jordgubbar och glass. Anna var så söt och skötte hela middagsarbetet själv så jag kunde bara sitta och njuta av en kall öl och en god bok – och grannens musik, tyvärr. Jag tror inte att folk inser hur väl det hörs när musiken ekar mellan husväggarna. Eller också gör de det och struntar i att andra blir medhörande. Det var ju inte riktigt min musiksmak, men tack och lov var det inte dansbandsmusik i alla fall.

Jag grillade mina blekfeta ben också.

Vi grillade också på kvällen, men Anna har en elgrill och den lilla rök som blir från elgrillar tål jag bra. Middagen fick vi inta inomhus, för fem personer får inte riktigt plats på Annas balle. Efteråt blev det soffhäng och Indian summers, prat och softning.

En rejäl sovmorgon tog vi idag. Jag sover alltid mycket bättre hos Anna, trots att jag vaknade av hundskall och lekande barn. Vi intog en sen frukost på ballen, med jordgubbar och ägg och starkt, gott kaffe. Sen hade barnen på gården vattenkrig och då var det inte så rofyllt. Det blev en liten tur till ICA Solen innan jag for hem till mitt.

Här hemma blir det bara jag ett tag framöver. Ganska länge, faktiskt. Jag och min dator och mobilen… Jag har i alla fall torkat av mina ballemöbler** och svabbat balltrallegolvet***. Kanske kan jag sitta där och läsa en stund, möjligen äta om det inte blir för hett och ingen röker eller grillar nedanför. Sånt vet man aldrig. Behöver DU nåt bra att läsa kan du delta i min utlottning av sommarläsning i form av en deckare!

Ett annat tecken på att det är sommar är att den årliga Almedalsveckan kör igång. Då får man lust att avfölja somliga på Twitter, mest för att man inte är DÄR där det händer utan HÄR där typ inget händer… Får väl hålla kontakten med några lokalpolitrucker om jag vill uppdatera mig. Dessa är i Almedalen, enligt SvT Uppsala.

Jag hoppas att du har haft en bra helg. Det har jag. Det är så skönt att bara få vara. Det enda irriterande som har skett är att jag har fått en gigantisk finne i nacken, som ett skitstort, rött stoppljus… Och nej. Du får inte se nån bild på den, du får se några trevliga bilder i stället:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och vad har DU gjort, dårå??? Skriv gärna några rader och berätta!

*Fästmöns balle = Annas balkong
**mina ballemöbler = mina balkongmöbler
***balltrallegolvet = trätrallen på balkonggolvet

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag i Toffelmania

Ett inlägg om helgen.

Det var inte tu tal om annat än att jag, efter denna vansinnesvecka, längtade efter helgen. Och skälet till det står delvis att läsa i veckans lösenskyddade inlägg, eftersom jag faktiskt inte vill berätta allt för alla.

Igår var vi vakna ovanligt länge med tanke på att det var fredag och vi drack vin. Kvällen avrundades framför TV:n med ett par amerikanska polisserier som jag visserligen halvsov till.

Annas pappa till vänster och jag till höger. Annas pappa är mycket snällare än jag, men jag har mer hår.

Men även Fästmön måtte ha varit väldigt trött. Hon kallade mig nämligen pappa. Eller pappslan, vilket betyder pappa på Anna-språk. Vi skrattade gott åt det.

Den tidiga kvällens dansförsök har satt igång nåt inne i huvet på mig. Vi blev faktiskt sugna på att delta i nån danskurs, typ bugg. Ja jag veeet! Det är inte alls min stil och dansbandsmusik gillar jag inte. Men igår gjorde Magnus Carlssons låtar mig lätt till sinnet. Och sånt behöver jag. Nåt som gör mig glad, nåt där jag inte behöver tänka så mycket. Besides, Anna och jag har aldrig dansat, inte offentligt i alla fall. Dessutom vore det roligt att göra nåt tillsammans när vi är lediga.

Anna ska jobba idag, tråkmånsan. De två senaste dagarna har hon varit ledig och jag har jobbat. Nu blir det tvärtom, hon jobbar två dar, jag är ledig. Jag skjutsar henne till jobbet och passar på att tanka på vägen hem. Och göra en avstickare för att köpa vin.

Det blev hela tio timmars sömn i natt. Hade en hel del att ta igen efter vaknätterna i veckan. Sedvanligt gapande från några i huset avgjorde att det var dags att gå upp. Jag fixade helgfrukost åt min älskling med kokt ägg. Som vanligt glömmer jag alltid ställa fram nåt. Idag var det knäckebrödet som Anna hade önskat. Men som tur var kom jag på det innan hon var på plats vid bordet. Anna gjorde sig illa i ryggen när hon klev upp och jag krossade en fotknöl mot köksbordet. Som tur var blev Annas rygg bättre när hon hade rört på sig en stund. Min fotknöl får väl ett blåmärke.

VirrpANNA, min egen lokalkorrespondent, rapporterar.

Min egen lokalkorrespondent meddelar att det är inflyttning på gång i huset. Det ska bli spännande att få nya grannar. Det första intrycket av paret är att de var trevliga – de hälsade ju glatt, till skillnad från föregångarna som varken hälsade eller var glada.

Nu är det dags för mig att masa mig in i badrummet. Vi ska åka lite tidigare eftersom Anna ska inhandla en liten blomma till nån som fyller år. När jag kommer hem igen väntar tvätt och renbäddning av Toffelsäng. Och telefoni med huld moder i Östergyllen.

Ha en go lördag! 

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet: Robert Gustafssons dag

Sist ut för den här säsongen bland Stjärnorna på Slottet var Robert Gustafsson. Det var också den person jag var minst nyfiken på. Jag gillar inte rolighetsministrar, komiker, stå-uppare med flera, så mina förväntningar var inte alls höga på kvällens program. Fästmön sa ingenting om vad hon tyckte innan vi tittade.

Robert Gustafsson i nån av sina roller tillsammans med Claes Malmberg och Lill-Babs som sig själva. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Denna den sista dag stjärnorna tillbringade tillsammans inleddes med hotellfrukost. Där utdelades Dumstrutar och Robert Gustafsson redogjorde för ordet kiosks etymologi. Under frukosten berättade han också om sin hjärtsjuke bror och sitt liv som nörd.

Efter frukost väntade tipsrunda med Robert Gustafssons gubbar. Det var väl mindre roligt, tycker jag, som inte kände igen mer än en – Bertil. En av gubbarna, Greger – iförd kilt och vita, högklackade skor – bjöd på mormorssöndagslunch. Medan Robert Gustafsson berättade hur han träffade sin fru snöt sig Ewa Fröling två gånger i servetten. Även den psykiska hälsan med utbrändhet, tablettmissbruk och tvångstankar avhandlades.

Eftermiddagen ägnade alla utom Robert Gustafsson åt danslektioner till dansbandsmusik.

Den sista middagen intogs utan att vi tittare fick veta vad som åts. Till dessert bjöds deltagarna på dans på logen till levande musik. Och så avslutades kvällen med en liten eldfest innan vi fick se Philip Zandén gråta när han insåg att man faktiskt är utvecklingsbar trots hög (?) ålder…

Även om Robert Gustafsson har lite svårt att bli alltför personlig blev det här avsnittet och den här dagen över min förväntan. Det blir inte högsta Toffel-betyg, men näst högsta.

Läs vad jag har skrivit om Claes Malmbergs dag, Philip Zandéns dag, Lill-Babs dag och Ewa Frölings dag.

Livet är kort.

Read Full Post »