Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tvångstankar’

Ett inlägg om en bok.


 

En misstänkt liten kanelgiffelNånstans, nån gång och av nån blev jag tipsad om Karl-Johan Karlssons bok En misstänkt liten kanelgiffel. Jag letade utan framgång efter den under ett par år  – tills i slutet av november förra året. Jag var i Stockholm med min kära och goda vänner (FEM och Soffan) och DÄR och hittade jag boken… i källaren hos en bokhandel. Bokhandeln sålde ut boken, som var nån typ av restupplaga, för 65 kronor. Vilket fynd! Självklart slog jag till. Igår kväll läste jag ut boken.

Författaren är journalist och boken är baserad på verkliga händelser omkring en verklig person, i boken kallad Herman Wicksell. De träffas på en fest och då och då hör Herman av sig. Strax efter festen blir han nerslagen på gatan, nåt som kanske ytterligare förstärker hans dåliga mående. Herman har nämligen svåra tvångstankar. Han är en sån som inte drar sig för att skicka in klagomål på allt från kanelgifflars storlek till främmande ämnen i kaviar. Samtidigt är han bra på att förföra tjejer och manipulera människor överhuvudtaget. Det visar sig att Herman är manodepressiv. Eller bipolär. Och det uppstår många underliga situationer innan jag som läsare anser att Herman får rätt hjälp.

Det här är nog en av de mest märkliga böcker jag har läst. En skulle kunna läsa den och skratta åt de konstiga saker Herman gör, men skrattet fastnar snart i halsen. I stället blir det ganska jobbig läsning. Jag står utanför och betraktar en man uppträder väldigt annorlunda – samtidigt som jag ibland kan förstå varför han gör just det.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dokumentärfilm. 


Jag lutade mig tillbaka
i bästefåtöljen för att läsa och dricka en kopp te. TV:n stod på för att här skulle vara lite ljud. Plötsligt fann jag att jag hade fastnat i en brittisk dokumentär på Kanal 5, Barn med Tourettes syndrom.

Barn med Tourettes syndrom

Tre pojkbarn med Tourettes syndrom. (Bilden är lånad från Kanal 5 Play:s webbplats.)


Barn och barn… Pojkar.
För det är faktiskt så att det är mycket vanligare att pojkar drabbas av Tourettes syndrom än flickor. Av hundra barn i skolåldern handlar det om ungefär ett barn som får Tourettes.

Vad är då Tourettes? Vanligen handlar det om tics och/eller tvångstankar. Ticsen kan vara fysiska (motoriska) eller verbala (vokala). De verbala ticsen är ofta fula ord.

När man ser en unge med Tourettes är första intrycket nog att det är ett väldigt ouppfostrat barn som skriker och svär åt sina föräldrar, kanske till och med slår dem. Men ungarna vill verkligen inte göra sina tics.

Ofta har ticsen med oro och ångest att göra. Detta gäller även tvångstankarna som många Tourettesbarn lider av. En pojke i dokumentären var till exempel tvungen att kolla så att fönster och dörrar i hemmet var stängda och låsta.

Under filmen får vi följa ett gäng pojkar med olika sorters tics. En liten kille har mest ljudtics och fysiska tics. Han drömmer om att bli astronaut. En annan av killarna har konstiga ljud för sig. Den tredje är väldigt utåtagerande och slåss, svär, skriker och säger fula ord.

De kommer alla tre till en klinik där de får hjälp och verktyg att hantera och tygla sina tics. För en kille fungerar verktyget perfekt. En av killarna anpassar verktyget så att det funkar för honom. Den tredje fungerar inte verktyget optimalt för.

Jag tänker på en kompis jag hade som barn. H*n hade helt klart ljudtics och blinkningar för sig. En sorts Tourettes light. Ljudticsen påminde mycket om en av pojkarnas i filmen. Det hade med andningen att göra och enligt terapeuten är det väldigt tydligt en ångestsignal.

Får du möjlighet att se filmen (klicka på länken i början av inlägget!), så gör det! Det ger en hel del aha-upplevelser. Och naturligtvis får det i alla fall mig att fundera över mig själv. För nog har jag lite tvångstankar och utför en del tvångshandlingar. Den senaste är att jag alltid måste ta på mig kläder på höger fot och ben före vänster… Så du ser, inte ens tanter är Tourettesfria…

Har du några tics eller tvångstankar/-handlingar??? Vågar du skriva och berätta???

Här kan du läsa mer om Tourettes syndrom:


Livet är kort.

Read Full Post »

Här i Uppsala är det sportlov den här veckan. Men somliga av oss jobbar. Lite sport i form av surfning på nätet i media hinner emellertid jag med på rasterna. Du som känner för lite hjärnaktivitet – häng med! Du som  bara vill ta dig ett järn i backen får göra det utan mig. Nu kör vi!

  • Pensionsskola 2013. Dagens Nyheter tar inte heller sportlov. I stället har tidningen startat en pensionsskola. Och även om du har långt kvar till pensionen kan det vara väl värt att sätta sig in i vad den kan innebära ekonomiskt. För faktum är att du ju delvis kan påverka den. Inte mycket, men lite.
  • Äppleklocka. Det sägs att Apple håller på att utveckla ett armbandsur med samma funktioner som idag finns i iPhone och iPad. Man kan skratta åt det och låta tankarna skena till James Bond och hans Q. Men det sägs att 100 medarbetare arbetar med klockan. Och 100 medarbetare, det är inte lite folk, det. En bloggare, som tidigare jobbat på Apple, tror att klockan underskattas när den lanseras, men att den får stor betydelse längre fram… Spännande, tycker jag!
  • Microsoft dissar Ipad – och missar miljarder. Det är i alla fall vad analytiker tror. För när MicrosoftOfficepaketet till iPad missar de 2,5 miljarder. Dollar, alltså, spekuleras det. Skälet är förstås att Microsoft vill ta sig in bland paddorna med en egen Windowspadda. Och det kan ju gå bra, men det kan ju också handla om miljardförluster…
  • Tvångstankar. Svenska Dagbladet skriver idag om hur det är att leva med tvångstankar. Läs om Eric som motar ångesten med tankeritualer.
  • Företagen är dåliga på att ta emot klagomål. Det visar i alla fall en sammanställning av Svenskt Kvalitetsindex. Totalt intervjuades     30 000 svenskar. Tio procent av dessa hade nån gång under förra året klagat hos nåt företag. Vanligaste klagomålen gällde mobila bredband, digital-TV  och träningstjänster. Allra sämst på att ta emot klagomål är telecomföretag. Här kan du se vilka företag vi klagade mest på förra året! 
  • Vinnaren i Melodifestivalen 2013 är redan klar. Ja, det är i alla fall vad spelbolagen menar. Enligt oddsen vinner Yohio. Det är alltså den artist som hade den bästa låten i deltävling ett, enligt mitt tycke. Och baske mig om jag inte tycker att Yohios låt är bäst totalt sett! Det återstår i och för sig en deltävling och andra chansen. Det kan inte bli mycket sämre än det har varit i år. Bananer i pyjamas, släng er i väggen! Sverige visar Bananen i Blöjan i finalen. Jag skäms…


Livet är kort.

Read Full Post »

Sist ut för den här säsongen bland Stjärnorna på Slottet var Robert Gustafsson. Det var också den person jag var minst nyfiken på. Jag gillar inte rolighetsministrar, komiker, stå-uppare med flera, så mina förväntningar var inte alls höga på kvällens program. Fästmön sa ingenting om vad hon tyckte innan vi tittade.

Robert Gustafssons dag

Robert Gustafsson i nån av sina roller tillsammans med Claes Malmberg och Lill-Babs som sig själva. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Denna den sista dag
stjärnorna tillbringade tillsammans inleddes med hotellfrukost. Där utdelades Dumstrutar och Robert Gustafsson redogjorde för ordet kiosks etymologi. Under frukosten berättade han också om sin hjärtsjuke bror och sitt liv som nörd.

Efter frukost väntade tipsrunda med Robert Gustafssons gubbar. Det var väl mindre roligt, tycker jag, som inte kände igen mer än en – Bertil. En av gubbarna, Greger – iförd kilt och vita, högklackade skor – bjöd på mormorssöndagslunch. Medan Robert Gustafsson berättade hur han träffade sin fru snöt sig Ewa Fröling två gånger i servetten. Även den psykiska hälsan med utbrändhet, tablettmissbruk och tvångstankar avhandlades.

Eftermiddagen ägnade alla utom Robert Gustafsson åt danslektioner till dansbandsmusik.

Den sista middagen intogs utan att vi tittare fick veta vad som åts. Till dessert bjöds deltagarna på dans på logen till levande musik. Och så avslutades kvällen med en liten eldfest innan vi fick se Philip Zandén gråta när han insåg att man faktiskt är utvecklingsbar trots hög (?) ålder…

Även om Robert Gustafsson har lite svårt att bli alltför personlig blev det här avsnittet och den här dagen över min förväntan. Det blir inte högsta Toffel-betyg, men näst högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Läs vad jag har skrivit
 om Claes Malmbergs dagPhilip Zandéns dagLill-Babs dag och Ewa Frölings dag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk att jag känner mig så privilegierad för jag träffar så många spännande människor varje dag. Tiden går så fort när jag har så här roligt! Idag hade jag dessutom förmånen att få träffa både en kemist och en instrumentmakare för enskilda intervjuer! En instrumentmakare, till exempel, vad gör en sån på mitt jobb? Tillverkar nyckelharpor eller?

Nog för att instrumentmakarna, två till antalet på mitt jobb, gör ett gediget arbete, men jag kan aldrig tänka mig att de befinner sig en nån högre löneklass.


Jag fick titta på en del maskinell utrustning.
En maskin trodde jag var en tryckpress, fast i maskinparken på enheten fanns mest svarvar och borrar, så där var jag helt fel ute. 😳

En maskin, men inte nån tryckpress.


De tu instrumentmakarna sysselsätter sig även med en del elektriska arbeten.
Kablarna, som jag inte har nån aning om vad de är till för, är i alla fall vackert färggranna.

Färggranna kablar.


Jag var tillbaka lagom till lunch
som jag intog med grabbarna S och A. Det blev kycklingwok med ris och currysås, men jag tänker inte lägga upp nån bild på maten för då blir Jontas så äcklad! 😛 På lunchsyltan träffade jag ”Lisbeth” och nu är det hög tid för en öl nån kväll, lovade vi varandra dyrt och heligt. Ska väl bara bli lite sommar och utesittarväder först, tänker jag…

På baksidan av mitt jobb finns en liten damm som är anlagd. Där simmar en del små fiskar och S hittade till och med en näckros som låg och flöt ovanpå vattenytan. Jag har tyvärr nån sorts tvångstankar att jag måste knuffa i den/dem jag går bredvid i dammen när vi passerar den, så jag får alltid förvarna folk i mitt sällskap så att de kan springa förbi. Själv skulle jag inte ha nåt emot ett dopp nån dag när det är riktigt varmt. Vattnet är så klart, nästans som Vättervatten, det vatten jag är döpt i…

Klart som korvspad Vättervatten!


Efter lunch gjorde jag en sida på intranätet
som jag också översatte till engelska. Det tar onekligen lite tid, men jag har igen det senare om jag gör översättningarna omedelbums och inte sparar på sånt jobb. Nu funderar jag på att göra ytterligare en sida med en bildartikel – om instrumentmakaren…

Read Full Post »