Sist ut för den här säsongen bland Stjärnorna på Slottet var Robert Gustafsson. Det var också den person jag var minst nyfiken på. Jag gillar inte rolighetsministrar, komiker, stå-uppare med flera, så mina förväntningar var inte alls höga på kvällens program. Fästmön sa ingenting om vad hon tyckte innan vi tittade.
Robert Gustafsson i nån av sina roller tillsammans med Claes Malmberg och Lill-Babs som sig själva. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)
Denna den sista dag stjärnorna tillbringade tillsammans inleddes med hotellfrukost. Där utdelades Dumstrutar och Robert Gustafsson redogjorde för ordet kiosks etymologi. Under frukosten berättade han också om sin hjärtsjuke bror och sitt liv som nörd.
Efter frukost väntade tipsrunda med Robert Gustafssons gubbar. Det var väl mindre roligt, tycker jag, som inte kände igen mer än en – Bertil. En av gubbarna, Greger – iförd kilt och vita, högklackade skor – bjöd på mormorssöndagslunch. Medan Robert Gustafsson berättade hur han träffade sin fru snöt sig Ewa Fröling två gånger i servetten. Även den psykiska hälsan med utbrändhet, tablettmissbruk och tvångstankar avhandlades.
Eftermiddagen ägnade alla utom Robert Gustafsson åt danslektioner till dansbandsmusik.
Den sista middagen intogs utan att vi tittare fick veta vad som åts. Till dessert bjöds deltagarna på dans på logen till levande musik. Och så avslutades kvällen med en liten eldfest innan vi fick se Philip Zandén gråta när han insåg att man faktiskt är utvecklingsbar trots hög (?) ålder…
Även om Robert Gustafsson har lite svårt att bli alltför personlig blev det här avsnittet och den här dagen över min förväntan. Det blir inte högsta Toffel-betyg, men näst högsta.
Läs vad jag har skrivit om Claes Malmbergs dag, Philip Zandéns dag, Lill-Babs dag och Ewa Frölings dag.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag reagerade också över Her Zandens uttalande . Det är jue inte så att man sluta rleve efter en viss ålder .
Kram
Jag reagerade inte negativt. Jag kände mer som att han gjorde ett konstaterande. Som om han hade nån sorts ålderkris/-noja men nu hade fått nån insikt att livet inte behöver ta slut för att man blir äldre.
Kram!
Servettsnyteri, fy för den lede. Är nog ett av de etikettbrott jag ogillar mest. Jag klöks vid tanken på vad den stackars serveringspersonalen får ta rätt på.
Ja, detta reagerade jag också på, som synes. Det såg dessutom ut som om det var linneservetter. Men man kunde ju kanske ha redigerat bort detta…
Jag trodde det skulle bli ett tramsigt program, men det var ju riktigt underhållande. Och så tror jag att jag fått en liten ”crush” på herr Zandén minsann- var han sådär snygg när han var Yngre?
Det trodde jag också, men det blev ju bättre än väntat. Philip Zandén verkar vara väldigt sympatisk, tycker jag. Bara att sitta i TV och berätta om sina tillkortakommanden är ju supermodigt!