Antikrundan 2016: Järvsö

Ett antikt inlägg.

---

 

Järvsö… Då finns det väl inte en käft som inte tänker på en viss Barbro, eller? Men faktum är att det inte fanns ett enda spår av henne i Antikrundan därifrån. Programmet sändes igår kväll och eftersom jag var upptagen då med att fira en 25-åring spelade jag in det på DVD-hårddisken. Jättekul att det trots detta gick att amatörvärdera via appen!

De här prylarna tyckte jag var häftigast i Järvsö:

• Det stora tennfatet, som en gång funnits på gården varifrån programmet sändes, värderas till nånstans mellan 100 och 1 000 kronor av experten. Det tyckte jag var för lite och värderade det till 1 500 kronor.
• Bordet grät Knut Knutson över och det var otroligt vackert. Knutte värderade det till 150 000 kronor, jag tyckte 200 000 kronor.
• Dockskåpsstolen var jättehäftig, men inte var den värd 1 300 kronor som jag ansåg. Expertisen värderade den till endast 150 kronor.
• Nån vändbänk hade jag aldrig sett förut. Den som var med i Järvsö värderades till mellan 50 000 och 60 000 kronor. Jag la mig för lågt, bara 45 000 kronor.
• Fickur finns det gott om i min släkt och jag tycker att de är fina. Det i Järvsö värderade både experten och jag till 20 000 kronor.
• Chaneldräkten med tillbehör värderade Expert-Anette till 40 000 kronor. Jag la mig högre, på 65 000 kronor.
• Silverskeden var otroligt fin. Den värderades till 75 000 kronor av experten, medan jag tyckte att den var värd 85 000 kronor.
• Trähinken kom i sällskap med en liten tjej. Jag värderade den till 15 000 kronor, experten till 20 000 kronor.
• Den renoverade tavlan värderade både experten och jag till cirka 80 000 kronor.

Nästa vecka visar Antikrundan fina saker i Varberg. Kanske är de lättare att värdera än Järvsösakerna. Nåja, jag fick i alla fall diplom som antikkunnig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nominerad till Augustpriset 2014: Popmusik rimmar på politik

Ett inlägg om en musikalisk och politisk bok.

---

 

Visst har jag väl uppfattat att musik ofta hängerihop med politik på nåt sätt. Jag föddes ju liksom under 1960-talet. Även om den musik vi lyssnade på hemma inte var proggmusik, precis, har den genren ju alltid funnits där. Därför öppnades dörren till politiska budskap i musiken betydligt mer under läsningen av Anna Charlotta Gunnarsons Popmusik rimmar på politik. Boken är nominerad till Augustpriset 2014 inom kategorin Årets svenska fackbok.

Enligt baksidestexten förklarar författaren i 37 korta kapitel hur det kommer sig att popmusiken är en sorts barometer över det politiska klimatet. Det stämmer. Men jag hade väntat mig att de flesta kapitlen skulle handla om proggband och protestsångare. I stället inleder Anna Charlotta Gunnarson med Lill-Babs. Lill-Babs, som hade en hel del spännande att berätta i ett TV-program, i vilket författaren var inblandad, om sin karriär i Östtyskland. Hon skriver:

[…] Lill-Babs hade aldrig tidigare berättat om detta offentligt. Helt enkelt därför att ingen hade frågat henne. Kamerorna hade haft siktet inställt på Klas-Göran, Järvsö och släkten. […]

Och sen rullar det igång. Personligen tycker jag att det är roligast att läsa om svenska artister. Visst kan jag så här i efterhand inse att Anna-Lena Löfgren faktiskt framförde ett politiskt budskap när hon sjöng Lyckliga gatan, men jag hade ingen aning om att Anni-Frid Lyngstad och Lasse Berghagen sjöng en duett 1971 om kriget i Vietnam, världsproblem, knark och byråkrati. Inte heller visste jag att Owe Thörnqvists Varm korv boogie var en protestsång. Däremot kände jag till den sorgliga historien om Ulla Billquist, hon som sjöng om Min soldat samtidigt som hon brakade ihop. Det gick nämligen inte att leva särskilt öppet som lesbisk då, och detta drev Ulla Billquist till självmord.

Men när det kommer till lite mer moderna artister tappar jag en del av mitt intresse, tyvärr. Det handlar inte om att boken är dåligt skriven, utan det är jag som helt enkelt inte har tillräckliga kunskaper. Alltså, det är till och med flera artister som jag aldrig har hört talas om. Författaren, å andra sidan, är inte bara författare utan också journalist (bland annat är Pop och politik i P4 hennes program) och låtskrivare.

Rörande enig är jag emellertid med författaren om att Katy Perrys låt I kissed a girl är provocerande eftersom den ger en ganska porrtidningsaktig bild av den omsjungna kyssen.

Det här är en rolig, intressant och annorlunda fackbok som jag mycket väl kan tänka mig som Årets svenska fackbok. Toffelomdömet blir inte det högsta, men högt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Maria & Mindy

Av en ren händelse lyckades jag för ett tag sen fastna framför TV:n, vid ett program jag normalt sett aldrig skulle titta på. Det var Maria & Mindy – Best Friends Forever. Även Fästmön fastnade. Jag blev stundtals helt… mållös.

I det första avsnittet jag såg skulle de två väninnorna till Jukkasjärvis ishotell. De blev helt förtvivlade när de fick veta att de inte kunde ha smink på sig. (Smink är ju vattenbaserat och det kan ge köldskador.) Mindy är nog lite mer blond än Maria, för hon klarade inte ens av att få upp dragkedjan till sin sovsäck…

Nästa grej jag såg var när de två besökte Lill-Babs, en av Marias idoler. Där fick de nybakat bröd – vars namn Mindy hade svåra problem med att uttala.

Maria och Mindy hemma hos Lill-Babs. Hundarna har de alltid med sig – utom till Jukkasjärvi. (Bilden är lånad från TV3:s webbplats.)

Och så var det dags igen igår. Bland annat besökte de Marias stora idol Lasse Åberg på hans museum utanför Bålsta (där även jag och Anna har varit). Bland annat skulle de spela upp en scen ur filmen Sällskapsresan. Mindy försökte verkligen att lära sig sina få repliker på svenska. Men det var inte Mindy som var roligast/mest korkad utan Maria, den här gången. Eller vad sägs om detta citat:

Tänk att bara få sitta där bredvid Lasse Åberg som satt där.

Eh… ja… Det visar nivån, lite. Jag skrattade så jag tjöt, förstås.

Lite senare i programmet fick jag lära mig vad ett fis-ljus är för nånting. Det är faktiskt en väldigt användbar pryl som jag nog ska ha i fickan nästa gång jag åker buss!

Hundarna har de med sig överallt, dock inte till Jukkasjärvi. Men att de är som familjemedlemmar visade de tårar som trillade i slutet av gårdagens program..

Nej, det är verkligen ingen högre intellektuell nivå på det här programmet, men man får skratta. Toffelbetyget blir därför medel – så pass roligt hade jag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet: Robert Gustafssons dag

Sist ut för den här säsongen bland Stjärnorna på Slottet var Robert Gustafsson. Det var också den person jag var minst nyfiken på. Jag gillar inte rolighetsministrar, komiker, stå-uppare med flera, så mina förväntningar var inte alls höga på kvällens program. Fästmön sa ingenting om vad hon tyckte innan vi tittade.

Robert Gustafsson i nån av sina roller tillsammans med Claes Malmberg och Lill-Babs som sig själva. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Denna den sista dag stjärnorna tillbringade tillsammans inleddes med hotellfrukost. Där utdelades Dumstrutar och Robert Gustafsson redogjorde för ordet kiosks etymologi. Under frukosten berättade han också om sin hjärtsjuke bror och sitt liv som nörd.

Efter frukost väntade tipsrunda med Robert Gustafssons gubbar. Det var väl mindre roligt, tycker jag, som inte kände igen mer än en – Bertil. En av gubbarna, Greger – iförd kilt och vita, högklackade skor – bjöd på mormorssöndagslunch. Medan Robert Gustafsson berättade hur han träffade sin fru snöt sig Ewa Fröling två gånger i servetten. Även den psykiska hälsan med utbrändhet, tablettmissbruk och tvångstankar avhandlades.

Eftermiddagen ägnade alla utom Robert Gustafsson åt danslektioner till dansbandsmusik.

Den sista middagen intogs utan att vi tittare fick veta vad som åts. Till dessert bjöds deltagarna på dans på logen till levande musik. Och så avslutades kvällen med en liten eldfest innan vi fick se Philip Zandén gråta när han insåg att man faktiskt är utvecklingsbar trots hög (?) ålder…

Även om Robert Gustafsson har lite svårt att bli alltför personlig blev det här avsnittet och den här dagen över min förväntan. Det blir inte högsta Toffel-betyg, men näst högsta.

Läs vad jag har skrivit om Claes Malmbergs dag, Philip Zandéns dag, Lill-Babs dag och Ewa Frölings dag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet: Ewa Frölings dag

Den här (lör)dagen har jag väntat på, för den är Ewa Frölings på Slottet! Ewa Fröling är nämligen den stjärna på Slottet som jag har varit mest nyfiken på. Jag minns hennes utmärkta prestation i Fanny och Alexander, men vad har hon gjort mer?

Ewa Frölings dag inbegrep ingen cykeltur men… vattenlekallvar… (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Det är väldigt många som har sökt på

Ewa Fröling alkohol

och hamnat på min blogg. Jaha. Jag har inte skrivit nånting om varför Ewa Fröling inte dricker alkohol. Däremot ska jag nu skriva lite kort om Ewa Frölings dag.

Ewa Fröling tog de fyra andra stjärnorna samt oss tittare med till sitt barndomsland. Frukosten intogs vid sjön där hon berättade om sin barndom där hon var lite av en Pippi. Dagens första övning skedde i vatten under fniss och glam. Stjärnorna var iförda simshorts och t-shirtar (männen) respektive särkar (kvinnorna). Priset blev… var sin daggmask.

Lunchen, som bestod av nyfångad firre, tillbringades också vid sjön. Ewa Fröling berättade om hur det var att jobba med Ingmar Bergman och Colin Nutley. Och sen kom det svarta. Kollapsen. Vistelsen på

klinik.

Vändningen med den finska sköterskan och tavlan lämnade inte nån oberörd.

Till middagen, som också den gavs utomhus, kom alla stjärnor med blommor i håren – utom Robert Gustafsson, för han har inte mycket hår på huvudet. Teater- och filmminnena fortsatte, bland annat om Margaretha Krook. Och så bjöds vi på en livfull beskrivning av det allra senaste jobbet som fotomodell i Italien. Kvällen avslutades inomhus med kaffe och utdelning av märket Silversälen på en märkessköld.

För modet att berätta om det svåra och samtidigt vara så enormt rolig – och svära som en borstbindare – får Ewa Fröling och hennes dag högsta Toffel-betyg!

Eh nej… Hon får dubbelt högsta Toffel- betyg!

Kvar är nu Robert Gustafsson och honom är jag minst nyfiken på. Jag tycker mest att han är jobbig och duracellkaninig.

Läs vad jag har skrivit om Claes Malmbergs dag, Philip Zandéns dag och Lill-Babs dag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet: Philip Zandéns dag

Phlip Zandén är en skådespelare jag tycker mycket om, så honom var jag riktigt nyfiken på när jag satte på TV:n klockan 20 för att se Stjärnorna på Slottet: Philip Zandéns dag. Jag kan inte på rak arm säga var jag har sett Philip Zandén, men jag vet att jag har gillat det mesta han har gjort.

Philip Zandén var jag nyfiken på. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Philip Zandéns dag började med pocherade ägg… Därpå blev det frukost som inleddes med prat om barndom. En barndom som präglades av solsken, men också alkoholism och självmord, en tonsättarmorfar, en barnslig pappa och en närvarande mamma.

Första aktiviteten efter frukost innebar en cykeltur och en korg. Eftersom Philip Zandén deklarerat att det bästa i livet är gratis bar det av till skogs för att plocka svamp. Svamp, som inte satt fast… När Ewa Fröling fått en pinne i brasan halkade samtalet in på danska. Philip Zandén berättade om sin karriär och om äktenskapet och barnen – och kriser och skilsmässa. Det mesta tycks hända vid dörrar och på trösklar. Därpå blev det tennis, synnerligen spännande mixmatch.

Under fördrinken till middagen sköts kanon. Middagsbordets färger gick i blått och silver, mycket vackert! Samtalet kretsade kring att lämna barn och hur ont det gör, men också kring Philip Zandéns varierande roller som skådespelare.

Efter middag och presentutdelning blev det sång av stycke, tonsatt av Philp Zandéns morfar.

Det blir högsta betyg! 

Nästa gång är det Ewa Frölings dag. Här kan du läsa mina ord kring Claes Malmbergs dag och Lill-Babs dag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet: Lill-Babs dag

Alla, åtminstone över en viss ålder, känner väl till Lill-Babs? Barbro Svensson. I alla fall Fästmön och jag. Men känner du och jag henne? Nej. Inte gör vi det efter hennes dag på Slottet heller. Däremot har jag fått en annan bild av henne. Eller som Claes Malmberg uttryckte det:

Hon är sinnebilden för girl power.

Lill-Babs kom som väldigt ung ner från Järvsö till Stockholm för att ägna sig åt sången. Simon Brehm tog henne under sina vingar och bevakade henne strängare än Barbros egen pappa. Men hon lyckades i alla fall bli med barn redan som 15-åring. Graviditeten höll på att sluta i självmord, när ett par kickar från det ofödda barnet satte stopp för såna tankar.

Under åren har skvallertidningarna varit fulla av artiklar och reportage om Lill-Babs och hennes män. Kanske inte alltid så roligt när Barbro faktiskt var den som försörjde inte bara sig själv och sina barn utan också sin mamma och sina bröder. En hårt arbetande artist, alltså. Naturligtvis fick hon frågan om hur det var när ett stort gäng ex-män dök upp under Här är ditt liv. Inte så särskilt roligt, ganska osmakligt, egentligen.

Lill-Babs försörjde sig själv, sina barn, sin mamma och sina bröder.

Åter igen har det varit ett lysande avsnitt av Stjärnorna på Slottet. Lill-Babs bjöd verkligen på sig själv. Bara det att hon valde aktiviteter som hon själv inte hade testat (hill rolling och silversmide) var kul och visar på vilket spännande människa hon är – en människa som inte väljer nåt redan prövat.

Högsta betyg – det kan inte bli annat!

Lördagen den 12 januari är det Philip Zandéns dag. Här kan du läsa mitt inlägg om Claes Malmbergs dag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tidig lördagsmorgon i januari

Jaha. Nu var det slut på det roliga. Fästmön börjar jobba idag. Och det var nog inte roligt att kliva ur sängen klockan sex i morse. Morgonen var inte bara mörk, den var fem grader kall, också. Tur för Anna att hon bara jobbar till klockan 14 idag…

Mörkt och kallt i morse.

Det blev lite sent igår kväll. Vi tittade ju på en bra film och den slutade inte förrän klockan var en kvart före midnatt. Sen var det inte särskilt lätt att somna.

Själv tycker jag väl inte att det var nån större fara att gå upp och skjutsa Anna till jobbet. Men jag är ju fortfarande sjukskriven och kan ta det lugnt idag.

Jag har haft ont i magen ett tag och jag misstänker att det är tarmarna som inte riktigt känner sig hemma i magen. De blev ju, som jag skrev i ett tidigare inlägg, troligen urplockade och islängda under operationen och det tar väl tid innan de hamnar på rätt plats, så att säga. Förutom magen och hälen, som nu gör sig påmind igen, har eksemen efter sprutorna kommit tillbaka. Framför allt en fläck på högra skinkan är väldigt kliig och upphöjd. Jag började smörja med Emovat igår igen, men jag är inte så förtjust i den. Föredrar Locoid.

Trots allt mår jag rätt bra just nu. Jag blir starkare för var dag som går, även om jag börjar få lite social fobi, nästan. Jag är ju aldrig ute bland folk och det börjar kännas lite skrämmande. Nästa vecka ska jag försöka att göra en utflykt till Stormarknaden nån dag. Gissningsvis är det inte så mycket folk där då och jag behöver inhandla lite strumpor och underkläder.

I eftermiddag, när jag har hämtat hem Anna, ska jag försöka följa med till Arge Kaj som ligger bredvid Tokerian. Anna ska träffa sina döttrar där och det kan ju vara en lagom aktivitet för mig.

Till kvällen tänkte jag laga till italiensk pastasås på kycklingfärs. Behöver nog bara handla lite lök och tomater, tror jag. Det här med matlagning är inte min grej, men jag försöker. Det är också bra för mig att ha nån meningsfull sysselsättning och inte bara vara konvalescent rakt igenom. Anna har hjälpt mig med så mycket, så det minsta jag kan göra är att laga mat åt henne när hon har jobbat!

Men vad ska jag göra fram till klockan 14? Just nu funderar jag på att krypa ner i sängen igen och läsa en stund, kanske slumra till ett ögonblick – det vill säga göra en FEM. Det är ganska tyst i huset, den ökända ungen har ylat lite grann än så länge bara, så det kanske går att somna om.

Nån som definitivt inte sover är min vackra polkaamaryllis. Den fullkomligt exploderar av liv. Så här såg den ut i natt:

Den här sover inte!

I kväll blir det Stjärnorna på Slottet klockan 20 på SvT1. Det är Lill-Babs dag och henne är jag nyfiken på!

Vad händer hos dig idag och i kväll??? Skriv gärna en rad och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

En titt ut i omvärlden

Det var ett tag sen, men nu är det dags igen för en titt ut i omvärlden. Jag har fått smak på livet utanför hemmet för idag har jag jobbat min första arbetsdag efter fyra veckors semester.

Som vanligt är det frivilligt att hänga med på min titt. Den som tycker att inlägget är tråkigt eller dåligt eller både och är inte på nåt sätt tvingad utan kan stanna kvar hemma hos sig. Och vara tråkig och dålig eller bara grinig. Vad vet jag, vad vet jag. Övriga, häng på!

• Herman Lindqvists bok stoppas. Japp, så är det! Stormogulen (Bonniers förlag) går in och stoppar Herman Lindqvists memoarbok Mitt i allt. Det troliga skälet är att Herman Lindqvist pekar ut en Uppsalaprofessor som högerextremist. Nu ska sju sidor av boken skrivas om. Sånt här gör i alla fall mig nyfiken och undrande om det inte är ett PR-trick av Stormogulen..? Författaren själv säger bland annat:

[…] Det är dålig journalistik att haka upp sig på en mening på 415 sidor i en bok som handlar om allt annat än detta […]

• De vänsterhänta blir allt fler! Idag den 13 augusti är det De Vänsterhäntas Dag. Ungefär tio procent av alla barn som föds blir vänsterhänta. För tidigt födda är ännu oftare vänsterhänta. Och kanske är det förklaringen till att de föds fler vänsterhänta barn – allt fler barn föds nämligen för tidigt. Vänsterhänthet kan vara ärvd eller en följd av en störning när hjärnan utvecklas under graviditeten. Störningen kan bero på droger eller miljögifter eller alkohol, dårå. Själv känner jag flera vänsterhänta – och alla är synnerligen intelligenta…
• Lars blir hjälplös 19 timmar om dygnet. Fy fan, säger jag! MS-sjuke Lars Schelin i Stockholm får sin personliga assistans nedskuren till fem timmar per dygn. Detta innebär såväl praktiska problem som isolering och ensamhet. Lars kan inte ens gå på toa utan hjälp. Sverige, 2012. It sucks!
• Dalmatiner adopterade lamm. Men så en lite solskenshistoria, från Australien. När ett litet lamm förlorade sin mamma hoppade gårdens dalmatiner in som adoptivmamma. Hur gulligt som helst, ju!
• Färg ska få fart på klädbranschen. Den regniga sommaren till trots såldes inte mycket kläder. Nu hoppas klädbranschen att mer färg ska locka shoppare i höst. Själv fortsätter jag tills vidare att hålla mig till… tjockis-svart. Jag är ju fortfarande… tjock.
• Krock på Tycho Hedéns väg. Som vanligt, på min väg hem från jobbet. Och varför krockas det? Gissningsvis för att man inte håller avstånd i bilköerna i rusningstid och för att man kanske blabbar i mobilen. Vad vet jag, vad vet jag. Jag vet bara att två bilar blockerade ena körfältet och förarna gjorde inget för att flytta på sina fordon utan pratade – i var sin mobiltelefon.
• Sociala medier gör kultur till ekonomi. En intressant och tänkvärd aritikel signerad Ellinor Skagegård om Uppsalaforskaren Christian Christensen. Särskilt intressant är det att läsa om hans syn på Twitterkontot @sweden
• Årets Stjärnorna på Slottet. Dags för den sjunde upplagan av programmet. Expressens Anders Björkman tror att Lill-Babs tårar fyller slottet. Övriga deltagare är Robert Gustafsson, Claes Malmberg, Philip Zandén och Ewa Fröling. Ett spännande gäng, tycker jag, och struntar i eventuella tårar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Klara stjärnor klara för Slottet

Ja det blev en rätt tramsig rubrik! Det jag ville skoja om var inte Arga Klara utan TV-programmet Stjärnorna på Slottet, ett av mina favoritprogam. Och att de stjärnor som nu är klara för inspelning av nästa säsong är just klara. Klara stjärnor, vill säga. (Nu blev det ännu tramsigare…)

Först klar var Ewa Fröling. Hon skulle ha ställt upp redan för två år sen, men tvingades då hoppa av på grund av sjukdom. Mitt främsta minne av Ewa Fröling är hennes rollprestation i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander. En lysande stjärna! Men hon har också varit med i TV-serien Clark Kent…

Sveriges Television har valt de övriga deltagarna efter Ewa Frölings önskemål. En av stjärnorna är Barbro Svensson, Lill-Babs. Henne kan man tycka vad man vill om, jag tycker att hon är en klar stjärna som orkat med artistlivet och att stå i offentlighetens ljus sen tonåren. Idag är hon 74 år och har massor av hits, framför allt minnesvärda såna från 1960-talet. (Foto: Charles Hammarsten)

Robert Gustafsson är nästa stjärna. Jag vet att han är stor, men för mig är han nog den som är mest ointressant – jag gillar ju inte folk som ska vara roliga, komiker. Jag tycker att Robert Gustafsson är för mycket. MEN… det är just när jag känner så här som jag brukar bli som mest överraskad!

Claes Malmberg är också klar stjärna, men jag känner liknande inför honom som jag gör för Robert Gustafsson. Därför är jag extra spänd på just dessa två herrar. Jag kan inte påminna mig nånting som Claes Malmberg har gjort som har lämnat nåt bestående intryck på mig.

Sista, men definitivt inte minsta, stjärnan är Philip Zandén. Han har varit med i massor av bra filmer, men också TV-serier och teaterpjäser. En mycket duktig skådis, helt enkelt.

Det här kan inte bli annat än en ny, lysande säsong Stjärnor på Slottet. Avsnitten spelas in i början av augusti. Slottet den här gången är Bäckaskog utanför Kristianstad.

Read Full Post »