Gilla/favorisera eller retweeta/reposta/dela – hur gör du?

Ett inlägg om återkoppling i sociala medier.

---

 

Somlor gillar jag inte, men jag tycker att det är ett roligt fenomen. Den här bilden hade fått mitt ”gilla” på Instagram, i alla fall. Men det är min egen bild och en ska ju inte förhäva sig…

I sociala medier kan man ofta gilla eller favoritmarkera texter och bilder. Man kan också dela. Det är en sorts återkoppling till avsändaren. Men vad är skillnaden och hur använder du detta?

Jag har den senaste tiden slagits av att somliga klickar ”gilla” på ”allt” jag skriver, även kommentarer, på bloggen. Eller favoritmarkerar mina tweets. Det känns väldigt… ovant för mig.

Själv ”gillar” jag enstaka texter och foton, som jag tycker är riktigt bra/roliga/fyndiga/viktiga etc.

Men är det nåt som är så där extra jäkla bra, då väljer jag att dela det. På så vis får ju andra möjlighet att se en bra text eller bild.

Det känns som om jag har missat eller missförstått nånting. Eller är det så att det som är rätt för dig är rätt för dig, men inte för mig? Visst är det roligt att ge beröm i form av ”gilla”, men jag tycker inte man ska överdriva. Då blir det inte trovärdigt i mina ögon. Samtidigt inser jag att ”gilla” i sociala medier kanske inte har med att ”gilla” i verkliga livet att göra? Att det är två olika sätt att använda ordet..?

På Instagram kan man tyvärr inte automatiskt ”reposta”, det vill säga dela, andras bilder. Det går om man laddar ner en särskild app. Men när det gäller Instagram har jag lättare att sätta mitt hjärta, det vill säga ”gilla”, om jag ser en bild som tilltalar mig på ett eller annat sätt. Fast visst skulle jag vilja kunna dela andras bilder också. Ett knep runt det kan vara att ta en skärmdump med mobilen och sen skicka upp skärmdumpen som bild via det egna Instagramkontot. Eller, som sagt, ladda ner en särskild app.

Hur gör DU??? Hur använder DU gilla-funktionen i olika sociala medier? Hur använder DU dela-funktionen??? Skriv gärna några rader och berätta, för det känns som om jag inte riktigt hajar det här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kladdiga aktiviteter och torra

Ett inlägg om tillvaron, bara sådär, liksom.

---

 

Dagarna tar slut…

Inte ett enda vettigt jobb att söka har jag hittat idag på morgonen. Och tro mig, jag har dammsugit – här och var och till och med fyra dagar bakåt i tiden. I vart fall har jag fyllt i ett a-kassekort för två veckor – min bankdosa har ju nya batterier nu, så det gick på tredje försöket att e-legitimera mig. I slutet på oktober verkar det som om jag får en full ersättning från a-kassan, det vill säga hela 9 900 kronor efter skatt. Jag borde ringa Bliwa om inkomstförsäkringen för att kolla hur många dagar jag har kvar där. Men jag vågar inte. Jag orkar inte få höra att dagarna är slut.

Det sitter en lapp på anslagstavlan ovanför datorskärmen om att jag ska ringa och boka bilservice och hjulbyte också. Jag hoppas vid Gud att jag inte behöver köpa nya vinterdäck också! Det går inte. Det finns det inte pengar till. Då får bilen stå över vintern och jag kommer knappt att kunna ta mig nånstans. Idag ska jag i alla fall åka buss. Ensam. Fästmön slutar tidigt och vi ska stråla samman på höstmarknaden innan jag går och får håret trimmat. Jag har 100 kronor kvar på reskassan på busskortet.

Under den gångna helgen åt vi gott, men väldigt kladdigt inser jag, när jag tittar på en del bilder. Är det nån som kan gissa vad den här bilden föreställer, till exempel?

Kladdigt!

Pulled Turkey med hårda potatisklyftor och tre såser.

Igår fixade jag Pulled Turkey. Även den måltiden blev lite kladdig, eftersom jag serverade två såser till, en sweet chipotle från Erik och en hot béarnaise från Lohmanders. Själv klickade jag också på Barbecue sauce från Heinz på potatisklyftorna. Kalkonen blev bra, tyckte jag, men klyftorna kändes inte riktigt färdiga. Anna åt ändå, hon vågade väl inte klaga på kockan..!

Till middagen drog jag upp ett av vinskåpets finaste viner, tror jag. Jaa, jag var så uppskärrad efter mamma-äventyret att jag behövde lugna mig. Men det blev bara var sitt glas av den svindyra Amaronen. Man ska inte överdriva! Nu har vi fint vin kvar som räcker till ytterligare en måltid. Kanske inte till dagens, emellertid. Jag funderar nämligen på korv och makaroner. Och även om det blir italienskt på tallrikarna är inte italienskt Amarone i glasen det lämpligaste att servera till. Det blir vatten respektive mjölk.

Den som spar hon har kvar – av Ca Montini Amarone.

Igår kväll och idag har jag ägnat mig åt en del manusredigering. Det går sakta men säkert framåt. Jag har som mål att hinna med ytterligare tre kapitel idag. Alldeles strax ska jag ta itu med en höst som innehöll både stark glädje och dito sorg. Tänk, det är tre år sen – och ändå känns det så… nära.

Jag blir glad för ett och annat HEJ i en kommentar! Du vet väl förresten vem som införde det ordet i Sverige? Om inte, läs detta!

 
 
 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Bantar du eller följer du nån diet just nu?

På nyårsafton brukar en del lämna vissa löften som har med kost, diet och viktnedgång att göra. Därför undrade Tofflan om du bantar eller följer nån diet just nu.

Så här fördelade sig de 30 inkomna svaren:

50 procent (15 personer) svarade: Nej, inte alls. 

23,33 procent (sju personer) svarade: Nja, lite av och till. Jag fuskar rätt bra…

20 procent (sex personer) svarade: Jaa. Jag måste hålla igen. 

3,33 procent (en person) svarade: Ja – av hälsoskäl. 

3,33 procent (en person) svarade: Alltså jag är underviktig och måste äta upp mig.

Agneta kommenterade:

Visserligen läste jag att överviktiga lever längre (fan tro’t!), men nu är det dags att dra i handbromsen…jag ska åtminstone låta bli att äta godis/glass på vardagarna! Och så röra på mig lite mer!

Tofflan kommenterade:

Agneta: Det låter som en sund inställning, tycker jag! Alltså att låta bli godis och glass på vardagarna och att röra på sig lite mer. Man ska inte överdriva åt nåt håll, tycker jag!

Gunilla kommenterade:

OJ, jag kommenterade nog på fel ställe….

Tofflan kommenterade:

Gunilla: Ja, frågorna vill jag hellre ha kommentarer på inne i omröstningarna, inte till galet inlägg! Kopiera din text och lägg in på nytt fast här, så stryker jag din kommentar!

elisabeth kommenterade:

Jag använder regeln, jag kan äta allt, men inte alltid. Det lärde jag mig av Viktväktarna för så där 20 år sedan, och det funkar än.
Dessutom motionerar jag en del, för att jag mår bra av det och för framtiden (förebygga benskörhet och annat elände).

Irene Sjöberg kommenterade:

Jag unnar mig det goda inom mat. Jag äter däremot väldigt sällan godis. Anledningen är att jag vet hur lätt det är att falla in i ett socker behov. Jag tar gärna en god choklad bit till kaffet ibland, men det händer väldigt sällan.

Stort TACK till alla som svarade och som kommenterade!!! Jag hoppas förstås att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar!

Livet är kort.

Read Full Post »