Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Film, Personligt, TV, tagged 4:3, arbeterska, överarmar, badrum, bädda rent, Berit Hård, bil, blåa vindruvor, bombarderad med ord, brista, den som spar hon har, dotter, dråplig situation, dusch, duschrum, en karta självhäftande dämpningskuddar, en ren kropp, ett glas vin, fastna, Fällan, februari, fel jacka, figursydd, fikabröd, fikonmarmelad, fordon, frysrätter, gammal, gapflabb, garderobsdörr, gångjärn, godis, godispåse, gofika, helg, heterosexig, ikon, Instagram, intresse, jobbig, kall morgon, kex, kolsvart, kränga på mig, Kung Liljekonvalje av dungen, kusin, kvinnojacka, laga mat, lakan, läskig, lördag, lördagsgodis, livet, lunch, lust, lyhördhet, lyx, mamma, manus, Maria Lang, måla, Mårran, mejsel, middag, minus nio kilo, moster, nöd, normalt, ork, ostindiska kaffekoppar, ostrester, pappa, plinga på, postbox, rea, Retrolyckan, rodna, rolig, roliga saker, rostat bröd, sällskap vid middagsbordet, sång, söndag, skåpslucka, skjutsa, skratta, skriva, skura, slipa fötter, smörja in, snacks, snäll, solig, somna om, spänd, stänga för hårt, Stor, svåra saker, telefoni, toa, Toffelkropp, tokskratta, torftigt, Tove Jansson, trött, TV4, tvätta håret, tvättmaskin, understatement, Unni Drougge, ute på vift, utlottning, vakna, vardagar, vilodag, vin, Wordfeud, yoghurt on 28 februari 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om andra halvan av helgen.
Rean på mitt manus fortsätter. Här är en titt på sidan… 69, tror jag.
Livet må vara torftigt på vissa sätt, men jag lider ingen nöd som en del andra människor gör. Dessutom skulle många säga att mitt liv inte ens är lite torftigt. Fästmön tycker att jag ska sluta skriva manus om jobbiga och svåra saker jag har varit med om och i stället skriva om de roliga saker vi har gjort. (Hon kanske har rätt. Mitt manus är fortfarande på rea och intresset är… ja, gissa…) Anna är den som kan få mig att tokskratta när livet är kolsvart. Senast igår i bilen skrattade jag så att jag egentligen borde ha stannat mitt fordon och skrattat färdigt. I morse uppstod en annan dråplig situation. Somliga skulle arbeta och jag skulle vara snäll och skjutsa min kära arbeterska denna kalla morgon i februari (-6,2 grader). Men jag var trött. Jag var så trött att jag tog fel jacka och började kränga på mig. Den fastnade redan vid överarmarna. Då brast det för Anna – det vill säga hon brast ut i gapflabb: jag hade ju tagit hennes… ”kvinnojacka” (figursydd och så) och sånt passar inte alls på en Toffelkropp, nio kilo minus till trots.
Lördagskvällens vin, en Caldora multepulciano dabruzzo från 2003.
De nio kilona minus… Ja jag kanske ska kommentera dem. Jag kör verkligen ingen diet, men om jag ska likna det hela vid nånting får det väl bli 4:3. Under fyra dar i veckan äter jag inget godis, fikabröd, snacks och sånt, nåt som jag tillåter mig de andra tre dagarna i veckan. På vardagar äter jag rätt torftiga frysrätter till lunch och rostat bröd eller yoghurt till middag. Lördagar och söndagar försöker uppbringa ork och lust att laga mat. Låt oss säga att det är betydligt roligare (understatement) att laga mat och dricka en flaska gammalt, gott vin när en har sällskap vid middagsbordet.
Min söndag… resten av helgen… Efter morgonens utflykt lyckades jag somna om och vaknade strax före nio av att en av mina Wordfeudmotspelare gjorde ett drag samtidigt som nån i huset stängde en skåpslucka eller en garderobsdörr hårt. Eller hårt och hårt… Det är väl normalt enligt deras standard. Personligen anser jag att det är fel på samtliga gångjärn i deras skåpsluckor och garderobsdörrar – de är för hårt spända. Lyhördheten kan jag inte göra nåt åt och inte heller kan jag plinga på med en mejsel i handen. Däremot funderar jag på att lämna en karta med små självhäftande dämpningskuddar i deras postbox. Jag är nämligen ganska säker på exakt vems gångjärn som är för spända.
Det är soligt idag också, så jag är inne. Jag känner mig som den stora och läskiga Tove Jansson-Mårran och jag vill inte visa mig offentligt. Jag har i stället ägnat mig en stund åt Berit Hård. Det är en både rolig och heterosexig tredje och sista del som Unni Drougge har skrivit om henne! Alltså jag ömsom skrattar, ömsom rodnar.
Jag deltog i en utlottning på Instagram i morse, hos @retrolyckan. Det tycker jag att du också ska göra, för du har möjligheten att vinna två fina ostindiska kaffekoppar. Tävlingen pågår fram till klockan 21 i kväll – vilket ju är perfekt tajming. Då sänder TV4 nämligen Maria Langs Kung Liljekonvalje av dungen. Jag har visserligen sett både den gamla och den nya filmen och självklart läst boken, men jag tänker titta ändå – och äta godis. Den som spar hon har… Det vill säga hon hade så mycket lördagsgodis kvar från förra helgen att hon inte mäktade påbörja gårdagens inhandlade godispåse. Eh… ja…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Renbäddat med ord. Ikonen ovanför sängen har pappas moster Tron (Vera) målat.
Efter instagrammande och lässtund rev jag ut lakanen ur sängen, sparkade igång en maskin tvätt och bäddade rent. Nån nytta måste en göra även på vilodagen. Rena lakan kräver förstås en ren kropp också. Jag skurade av lite badrummet och i duschrummet/toan innan jag tog en skön dusch, tvättade håret, slipade fötter, smorde in mig… Söndagslyx och absolut inte torftigt.
Minst en gång varje helg telefonerar jag med lilla mamma. Idag ringde jag på eftermiddagen och vi pratade i nästan 52 minuter. Det vill säga mamma pratade 50 minuter och jag två. Men jag vet hur det är när det inte finns nån att prata med om dagarna. Då blir den som sen hör av sig bombarderad med ord. Det är ju lite tur att mamma har en och annan go kusin som ringer ibland och att mamma har en dotter som också hör av sig. För egen del vågar jag inte tänka på vad som händer när jag blir gammal. Om jag nu blir gammal.
Jag har varit ute på vift en stund på seneftermiddagen/kvällen. Trött, trött, trött ska jag nu sätta mig och äta lite söndagsmiddag, en middag som består av ostrester, kex, fikonmarmelad, ett glas vin och nyinköpta, blåa vindruvor (20 kronor för en ask). Berit Hård gör mig sällskap fram till klockan 21 när Maria Lang tar vid. Sen ska jag krypa ner mellan rena lakan…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Radio, TV, Vänner, tagged advokat, åldrande, återse, begravning, berätta spökhistorier, berättarstil, Bokus, bouppteckning, by, den döda, den som spar hon har, dyka upp, försvinna, gammaldags, gissa, håla, högt lite mer skrämd, höra, höst, hus, julklapp, kärna, klient, Kvinnan i svart, landa, läsa, läsa ut, litteratur, London, novell, omdöme, omständlig, oväder, paket, passa perfekt, presentkort, prisa, radioföljetong, radioteater, roman, sankmark, sanningen, skräckberättelse, skräckfylld, skumt, slut, sortera papper, spökhistoria, Storbritannien, strålande solig junidag. spännande, styvbarn, styvfar, Susan Hill, Sverige, tack, tidvatten, TV-serie, undkomma, uppdrag on 05 juni 2015|
8 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Den som spar, hon har. Jag sparade ett presentkort på Bokus, som jag fick i julklapp, ända till den 8 maj. Då landade bland annat den lilla boken Kvinnan i svart av Susan Hill i ett paket hos mig. Den tackar jag Åsa i Eskilstuna för!
Boken är kanske snarare en novell än en roman och personligen är jag inte så förtjust i noveller. Men jag läste också att den är en spökhistoria och såna gillar jag ju. Handlingen är enkel: En åldrande styvfar tänker tillbaka på sitt liv i samband med att styvbarnen berättar spökhistorier. Han minns uppdraget när han som ung advokat från London åker till en liten håla för att vara med vid en klients begravning samt böra nån form av bouppteckning. Nånting är emellertid skumt med den döda. Folk på byn vill inte prata om henne och hennes hus. Huset ligger ute i sankmarken och kan bara nås när tidvattnet inte hindrar framfarten. Dit beger sig advokaten för att sortera papper. Och där återser han också kvinnan i svart, hon som dök upp och försvann lika hastigt på begravningen. Vem är hon och varför dyker hon upp och försvinner lika hastigt? När Arthur Kipps får veta sanningen kan han inte undkomma den…
Kvinnan i svart gavs faktiskt ut redan hösten 1983, men kom i nyutgåva 2013. Det har även gjorts filmer, TV-serier och radioteater av boken i Storbritannien. I Sverige gick den som radioföljetong förra året. Jag hörde/läste många som prisade den lilla boken och blev sugen på att läsa denna skräckberättelse. Och nog är den skräckfylld, alltid! Jag började läsa den en kväll när det var ett riktigt oväder här. Det passade perfekt! Däremot läste jag ut den idag, en strålande solig junidag. Inte lika perfekt.
Historien är spännande. Berättarstilen är lite gammaldags omständlig. Det tar tid innan man kommer fram till kärnan, liksom. Slutet kan man först gissa sig till när det återstår ett tiotal sidor.
Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Jag hade velat bli liiite mer skrämd.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged a-kassekort, aktivitet, alkohol, Amarone, anslagstavla, äta, äta gott, bankdosa, Barbecue sauce, bil, bilservice, Bliwa, boka, buss, busskort, Ca Montini Amarone, dagar, den som spar hon har, e-legitimation, ensam, Eriks såser, finaste vinet, foto, full erättning, gissa, glas, hår, höst, höstmarknad, Heinz, hej, helg, Heniz, hinna, hjulbyte, hot béarnaise, införa ordet i Sverige, inkomstförsäkring, inte överdriva, inte riktig färdiga, italienskt, kalkon, kapitel, kännas nära, kladdig, kockan, kommentar, korv och makaroner, läpp, läsa, Lohmanders, lugna, mamma-äventyret, manusredigering, mål, måltid, mjölk, nya batterier, oktober, orkar inte höra, potatisklyftor, pulled turkey, rödvin, reskassa, sås, söka jobb, servera, skatt, slut, sorg, stark glädje, stråla samman, svindyrt, sweet chipotle, telefoni, trimma, vatten, vågade inte klaga, vågar inte, vinskåp, vinter, vinterdäck on 06 oktober 2014|
6 Comments »
Ett inlägg om tillvaron, bara sådär, liksom.
Dagarna tar slut…
Inte ett enda vettigt jobb att söka har jag hittat idag på morgonen. Och tro mig, jag har dammsugit – här och var och till och med fyra dagar bakåt i tiden. I vart fall har jag fyllt i ett a-kassekort för två veckor – min bankdosa har ju nya batterier nu, så det gick på tredje försöket att e-legitimera mig. I slutet på oktober verkar det som om jag får en full ersättning från a-kassan, det vill säga hela 9 900 kronor efter skatt. Jag borde ringa Bliwa om inkomstförsäkringen för att kolla hur många dagar jag har kvar där. Men jag vågar inte. Jag orkar inte få höra att dagarna är slut.
Det sitter en lapp på anslagstavlan ovanför datorskärmen om att jag ska ringa och boka bilservice och hjulbyte också. Jag hoppas vid Gud att jag inte behöver köpa nya vinterdäck också! Det går inte. Det finns det inte pengar till. Då får bilen stå över vintern och jag kommer knappt att kunna ta mig nånstans. Idag ska jag i alla fall åka buss. Ensam. Fästmön slutar tidigt och vi ska stråla samman på höstmarknaden innan jag går och får håret trimmat. Jag har 100 kronor kvar på reskassan på busskortet.
Under den gångna helgen åt vi gott, men väldigt kladdigt inser jag, när jag tittar på en del bilder. Är det nån som kan gissa vad den här bilden föreställer, till exempel?
Kladdigt!
Pulled Turkey med hårda potatisklyftor och tre såser.
Igår fixade jag Pulled Turkey. Även den måltiden blev lite kladdig, eftersom jag serverade två såser till, en sweet chipotle från Erik och en hot béarnaise från Lohmanders. Själv klickade jag också på Barbecue sauce från Heinz på potatisklyftorna. Kalkonen blev bra, tyckte jag, men klyftorna kändes inte riktigt färdiga. Anna åt ändå, hon vågade väl inte klaga på kockan..!
Till middagen drog jag upp ett av vinskåpets finaste viner, tror jag. Jaa, jag var så uppskärrad efter mamma-äventyret att jag behövde lugna mig. Men det blev bara var sitt glas av den svindyra Amaronen. Man ska inte överdriva! Nu har vi fint vin kvar som räcker till ytterligare en måltid. Kanske inte till dagens, emellertid. Jag funderar nämligen på korv och makaroner. Och även om det blir italienskt på tallrikarna är inte italienskt Amarone i glasen det lämpligaste att servera till. Det blir vatten respektive mjölk.
Den som spar hon har kvar – av Ca Montini Amarone.
Igår kväll och idag har jag ägnat mig åt en del manusredigering. Det går sakta men säkert framåt. Jag har som mål att hinna med ytterligare tre kapitel idag. Alldeles strax ska jag ta itu med en höst som innehöll både stark glädje och dito sorg. Tänk, det är tre år sen – och ändå känns det så… nära.
Jag blir glad för ett och annat HEJ i en kommentar! Du vet väl förresten vem som införde det ordet i Sverige? Om inte, läs detta!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Musik, Personligt, TV, tagged över, bättre framtid, bil, bonusdotter, broilerprogram, centrala Uppsala, döa författare, den som spar hon har, elak, en timme per kilo, exakt tid, fantastisk röst, förstöra en bra låt, fundera, Gamla kapellet, Gamla Kyrkogården, göra fruktansvärt ont, häng på, höra, helg, hem, Idol, immun, inte ens torr bakom öronen, jobba, kapitel, kändisar, kök, kyckling i lergryta, kyrkogårdsvandring, Laleh, landet Lagom, läsa på, leka diva och ikon, middagstillbehör, mobiltelefoni, omfång, ord, Purple rain, redigera, sallad, samling, sätta på pränt, se, sedvanlig fredagsmiddag, segra, slingrig väg, slutföra, smärtsamt, tårar, telefoni, tipsa, ugn, underbar version, utstrålning, vägarbete, vinnare, yrke on 04 oktober 2014|
4 Comments »
Ett tänkande inlägg.
Det finns fortfarande tårar trots att det är över.
Även den här helgen har jag fått nåt att fundera över. Jag vet inte hur det kommer sig, men så snart jag gör nåt annat än sitter i mitt hem ringer min mobil eller telefon. Det skedde två gånger igår. Sista gången körde jag bil på slingrande vägar genom ett vägarbete, så jag ville inte prata. Jag får ett nytt samtal på måndag. Till dess kan jag läsa på lite. Och fundera.
Det är lite för mycket på gång just nu, känns det som. Vissa saker vill jag gärna slutföra. Som redigeringen av mina ord. Delmålet var fem kapitel igår, jag hann två. Till viss del berodde det på omfånget, men till största delen var det så otroligt smärtsamt att gå igenom. Igen! Jag har ju nyss satt orden på pränt, känns det som. Jag borde vara smått… immun… Men inte. Tårarna finns där trots att det är över. Det gör fortfarande fruktansvärt ont.
Middagstillbehör.
Det blev, fantasifullt nog, sedvanlig fredagsmiddag i New Village-köket igår. Jag hade tänkt överraska och göra kyckling i lergryta med sallad, men det funkade inte med tider, hämtningar och lämningar. En kyckling i lergryta ska stå i ugnen en timme per kilo och när man inte vet exakt vilken tid man kan äta blir det knepigt. Men den som spar hon har!
Till nästa helg blir det emellertid inte kyckling i lergryta, för då kommer äldsta bonusdottern hem på besök och jag gissar att hennes mamma/min Fästmö vill åka hem och hänga med henne då de timmar hon (Anna) inte jobbar. För naturligtvis jobbar Anna nästa helg. Och nån gång under den helgen eller kanske måndagen därefter ska vi fira yngsta bonusdottern som fyller 20.
Middagen.
Efter middagen gjorde vi nåt som i alla fall jag inte har gjort på många, många år: vi glodde på Idol. Detta broilerprogram i landet Lagom där det plötsligt är tillåtet för tre personer att vara hur elaka som helst. Och de som står framför dem leker divor och ikoner. Vissa av dem är inte ens torra bakom öronen. Men se! Igår… Jag såg och jag hörde en tjej göra en underbar version om min gamla favoritlåt Purple rain. Fantastisk röst och utstrålning! Den här tjejen önskar jag en bättre framtid än att segrande ur programmet (det brukar ju inte gå så bra för vinnarna…) – jag önskar att hon får möjlighet att göra sång och musik till sitt yrke. Och så får hon gärna tipsa Laleh om hur man inte förstör en bra låt.
I eftermiddag ska vi ut och vandra bland gamla döa författare och kändisar på Gamla kyrkogården i centrala Uppsala. Det börjar klockan 14, samling vid Gamla kapellet och kostar 50 pix. Häng på om du inte har nåt för dig!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, Trams, tagged alkohol, alkoholfritt, alsolsprit, Östgöta sädes brännvin, åska, übergott, bil, den som spar hon har, duka, en liten klar, färskpotatis, Ginger Joe, humor, i säker förvar, kall öl, kvav, kylskåp, mamma, salt, shopping, sill, släcka törsten, snaps, spritflaskor, telefoni, tredje gången gillt, utan huvudvärl. snopet, vakna, välbehållen, vildsvinsvin on 19 juli 2014|
2 Comments »
Ett alkoholfritt inlägg – nästintill.
Alsolsprit – den enda sprit som finns i Himlen.
I måndags, när jag hade landat hemma efter besöket hos mamma, slog jag som vanligt en signal till henne för att berätta att jag hade kommit fram välbehållen. Mamma upplyste mig då om att jag hade glömt en sak hos henne. Kvar i en låda i kylen låg en 70-centiliter-flaska Östgöta sädes, ur vilken tre snapsar var tagna. Mamma dricker inte alkohol, så flaskan är ”i säkert förvar”. Men jag hade ju kunnat tänka mig att ta en snaps här hemma ifall det vankades sill.
I kväll vankades det sill i Himlen. Eftersom brännvinet ligger kvar hos mamma var vi iväg igår och inhandlade, förutom vildsvinsvinet, ytterligare en flaska Östgöta sädes. Det var en kvav dag idag, med åska och tillbehör. Vi såg riktigt fram emot salt sill, färskpotatis från slottstrådgården, en kall öl… och en liten klar till det hela. Vi tog var sin Ginger Joe på eftermiddagen. En liten flaska, men med alkohol i. Den släckte törsten bra.
Sen började Fästmön fixa potatisen och duka fram. När potatisen var färdigkokt och allt stod på bordet… Vad tror du uppdagades? Ja, just det! Spriten låg kvar hemma i mitt kylskåp! Och eftersom jag hade tagit en liten Ginger Joe kunde jag ju inte köra bil och åka efter den.
Ja, det är onekligen übergott med snaps till sillen, men man överlever utan. Maten var god ändå. Och den som spar hon har – i det här fallet nästan två flaskor Östgöta sädes. Så kanske nästa gång, kanske tredje gången gillt..? I morgon vaknar vi i alla fall troligen utan huvudvärk. Det gör ju ingenting. Men lite snopet är det allt med alla spritflaskor som är där jag inte är…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged arbete, avslöja, avsnoppas, avstå, bloggägare, den som spar hon har, diskutera, EAN-koder, frukostfil, gilla, högerspalt, helg, jordgubbe, kanelbulle, kommentar, lösgodis, mätt, middag, nyttigheter, onyttigheter, prislappar, regler, shopping, sköljas, stor käft, Tofflan undrar, Ulva, unna mig on 08 juni 2014|
2 Comments »
Ett gillande inlägg.
Gubbar som gillas av mig!
Igår när jag hade hämtat Fästmön från jobbet åkte vi och handlade. Jag tittade inte ett dugg på prislapparna – eller EAN-koderna, säger man väl nu för tia – utan köpte sånt som jag förhoppningsvis ville stoppa i min lilla mun stora käft. Det blev både onyttigheter och nyttigheter. Men det som föll under den senare kategorin måste vara gubbarna från Ulva, dessa gubbar, som jag verkligen, verkligen gillar!
Fast igår kväll blev jag så mätt eftersom jag åt middag att jag inte orkade med några gubbar. Inte heller kanelbullen jag köpte och BARA fem bitar lösgodis…
Gubbar åkte ner i frukostfilen.
Men den som spar, hon har! I morse åkte gubbarna fram ur kylen. Ett gäng av dem avsnoppades, sköljdes och åkte ner i frukostfilen. Och det var inte så tokigt, ärligt talat…
Då har jag avslöjat vad jag unnar mig på helgen. Ibland. En del saker kan jag avstå ifrån, andra inte. Och nu vill jag ju förstås veta vad du inte kan avstå från på helgen. Kolla i Tofflan undrar… här intill i högerspalten! Jag vill inte diskutera frågan i kommentarer till det här inlägget, men du får gärna skriva nåt om jordgubbar… (I own the blog, I set the rules!)
Livet är kort.
Read Full Post »
Ett irriterat inlägg.
…hon har. Två presentkort på Interflora som är två år gamla och nu har gått ut. Grattis till snåljåpen!
Tyvärr för gamla.
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Posted in Familj, Gult, Personligt, tagged Bauhaus, Berga, den som spar hon har, dubbeljärn brödrost, Elgiganten, Elon, födelsedag, födelsedagspresent, fönsterbyte, fjåsiga påskliljor, fula, fult, hållbar, hjärtesnäll, hjortronsylt, julklapp, kök, köpcentrum, mamma, märke, påsar, påskharen, påskris, roas, rolla, rollator, rosa, sönder, segt och envist, shopping, skräpbillig, snäll, snygga, storhandla, svart, svindyr, svindyra, taklampa, tänka framåt, tufft släkte, turkos, våffeljärn, våffelmix, våfflor, våfflorm lååångfredag, Willys on 28 mars 2013|
6 Comments »
Den som spar hon har, har jag ju redan konstaterat här. Igår hittade jag en påskpuss från förra året. Idag fick jag en julklapp. OCH en födelsedagspresent.
Mamma och jag for ut för att storhandla. Men igår hade vi pratat väldigt mycket om våfflor, så vi bestämde att vi skulle åka och köpa ett järn. Först åkte vi till Elgiganten och där fanns det järn som antingen var fula (turkosa), svindyra eller skräpbilliga – alltså inget jag ville köpa. I närheten av Elgiganten finns Bauhaus, så vi rollade in där för att se om de möjligen hade nåt. Men det hade de inte. Däremot hittade jag en taklampa till köket. Den jag har gick ju sönder i samband med fönsterbytet. Så det blev en sån här lampa, fast svart, och den fick jag av mamma i julklapp 2012:
Berga heter lampan och det borgar (!) ju för att det ska vara en hållbar pryl. Bergarna är ju ett segt och envist tufft släkte…
Men en lampa kan man ju inte göra våfflor i. När vi skulle köra ut från parkeringen såg jag att Elon låg vid nästa köpcentrum, så vi åkte dit. På Elon kostade alla våffeljärn minst en hundring mindre än på Elgiganten. Dessutom var alla järn snygga. Jag hittade ett finfint dubbeljärn som passar utmärkt ihop med Fästmöns brödrost. Man måste tänka lite framåt även om somliga har svårt för det ibland.
Ett rött dubbelvåffeljärn.
Våffeljärnet fick jag i förskott till min födelsedag eftersom vi ju inte ses då. Visst har jag väl en snäll mamma?!
På Tokerian köpte vi mat och våffelmix och svindyr hjortronsylt. Och ett påskris, för det ville jag hellre ha än små fjåsiga, gula påskliljor. Gult är ju dessutom som bekant alltid fult. När vi kom hem med riset och alla påsar (ibland är det väldigt praktiskt med en rollator att hänga påsar på…) gjorde jag en ny, fantastisk upptäckt! Jag äger FLER rosa saker än märket och påskharen! Se här på riset:
Svarta fjädrar och… rosa!
Några våfflor blev det inte idag, emellertid, utan det sparar vi till i morgon när det är lååångfredag och vi måste roas.
Hjärtesnäll mamma jag har!
Livet är kort.
Read Full Post »
Den som spar hon har – det är verkligen sant! För den här fick jag av Fästmön till förra påsken när jag skulle ner till mamma:
En påskpuss från förra året har jag sparat!
Får du några pussar i påsk??? Av vem då???
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 