Resor, världen och kärleken övervinner allt #LoveWins

Ett inlägg om resor och kärlek.

---

 

Regnbågshuvud på bloggens statistiksida.

 

Mitt regnbågskollage på Instagram.

Igår jublades det i familjen! Det stora landet i väst, USA, sa ja till samkönade äktenskap. Eller egentligen sa man ja till att inga delstater får förbjuda samkönade äktenskap. Detta har nämligen varit nåt som staterna själva hittills har kunnat bestämma om. Den första staten som tillät samkönade äktenskap var Massachusetts år 2004. Sen dess har ytterligare 35 stater sagt ja till det och samkönade par har även kunnat gifta sig i huvudstaden Washington DC. Nu får de andra 14 staterna foga sig, alltså. Men det var med minsta möjliga marginal – en röst – som förslaget röstades igenom och naturligtvis finns det kritiker. Hur som helst, de flesta som jag noterade jublade (inte bara inom Familjen Gay). Till och med WordPress, där jag bloggar, la in regnbågsfärger i huvudet på statistiksidan… Själv gjorde jag ett litet regnbågskollage och la ut på Instagram för att visa hur jag gläds åt #LoveWins.

USA var verkligen inte först med att tillåta samkönade äktenskap, men kanske störst i världen. Och det är väl därför gårdagens beslut fick sån uppmärksamhet. Jag tycker att du ska ta dig tid att kika på den här kartan en stund. Den berättar nämligen att homosexualitet fortfarande är olagligt i vissa länder. I vissa länder är homosexualitet ett brott behäftat med dödsstraff. Så ja… vi har en lång resa kvar… Och jag hoppas att du inte stödjer dessa länder genom att resa till dem!

För egen del reser jag ingenstans. Jag skippar till och med eftermiddagens Galenfestival inne i centrala Uppsala, trots att den lockade mig. Jo, jag ska till Himlen en sväng idag och till mamma om ett tag för att fira högtidsdag. Längre än så får man inte resa när man är livegen, nämligen. Utlandssemester har jag slutat drömma om. År 1996 var det sista året jag var utomlands. Eller nej. Jag var ju i Danmark året därpå och nån tur till Åland har det väl blivit också. Jag får fortsätta drömma och titta på andras bilder och läsa om andras minnen från deras resor. Maj gadd, det låter hur grinigt som helst, men faktum är att jag inte känner mig särskilt grinig, snarare konstaterande: att resa är inte för mig.

Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att jag drömmer mig bort. Dagligen… Jag skulle till exempel kunna tänka mig en tripp till Nora för att mordvandra, men bensin är dyrt. I stället njuter jag av att titta på min samling Maria Lang-böcker, ett helt hyllplan. Samlingen är nästintill komplett – jag saknar bara två av de fyra ungdomsdeckare Maria Lang skrev.

Min Maria Lang-samling.

På mammas födelsedag har vi tänkt ge oss iväg på en liten bilresa hela dan. Vi åker söderut och ska luncha på ett ställe som vi både bävar för och längtar till. Därefter gör vi en liten roadtrip tills mamma vill åka hem. Nu är det hon som fyller år och hon som får bestämma. Det känns bara som om det är så förtvivlat lite jag kan göra för att hon ska känna sig firad… Några småpaket får hon, men vi ska också, före själva födelsedagen, införskaffa en mobiltelefon till mamma. En mobil hon klarar av och som jag kan hjälpa henne med på distans om det behövs (tack för manualer på nätet!)

Och DÄR kom dagens första regnskur!

Idag reser jag till Himlen i alla fall. Därifrån reser vi ingenstans utom möjligen till Indien via TV:n i kväll. Indian summers verkar vara en rätt häftig serie, tyckte både Fästmön och jag efter att vi såg första avsnittet förra helgen. Jag tog en rejäl sovmorgon idag så förhoppningsvis klarar jag av att hålla mig vaken klockan 21.45 och en timme framåt.

Vad händer hos DIG i helgen? Reser DU nånstans nu eller senare i sommar? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Solen går upp…

OK, det ÄR lite mörkare på morgnarna nu tack vare sommartiden. Jag kan inte påstå att jag är särskilt positiv till sommartiden. Det en timmas flytt gör är mest att irritera. Man går omkring och funderar om man har flyttat fram alla klockor, man försöker hjälpa sin gamla mamma på distans. Men värst av allt, man får gå upp en timma tidigare. För min del innebär det uppstigen strax efter klockan fem – om det fortfarande skulle var vintertid/normaltid, vill säga…

Att det är ljusare på kvällarna skiter jag i för tillfället – jag är så trött, så trött och igår hade jag huvudvärk för typ femte dan. Därför åkte jag hem lite tidigare från jobbet och lyckades passa in så jag kunde plocka upp Fästmön från sitt jobb och Elias från fritids – båda blev mycket tacksamma.

På väg till jobbet i morse var solen en bra bit längre ner än förra veckan. Men sen steg den, kraftfull och rund som en julost. Jag klev ut på jobbets balle*, där man nästan får svindel, och tog en bild. Kolla, visst är väl marssolen häftig?!

Marssolen fotad tidigt i morse från jobbets balle.

I eftermiddag har jag två intervjuer och vidare har jag bokat in ytterligare en, på torsdag förmiddag. Tisdagsförmiddagen bjuder annars på institutionsmöte, en sorts stormöte där hela institutionen deltar. Och jag tror inte att det beror på fikabrödet som man lockar mer – allt fler har börjat delta i mötet och det är riktigt, riktigt bra! Dessa möten hålls på engelska, så den som vill säga nånting måste våga och kunna öppna kakhålet och prata utrikiska. För egen del impade jag lite på en av männen jag intervjuade i förra veckan när jag på hans hemspråk tigrinja sa

Jag heter Tofflan.

Vilket transkriberat på svenska blir ungefär

Ane schmen Tofflan.

Och så sa jag lite annat (fast inte ett enda av de mindre rumsrena ord jag kan…). Sånt förenar, kände jag, och nu har jag en vän och förtrogen i just denna man!

I nästa vecka och veckan därpå tänkte jag försöka lägga sista handen vid min kommunikationsplan. Annars jobbar jag mest med att bygga upp institutionens intranätsidor. Det är både roligt och givande att få vara med från början och just bygga upp och starta nåt!

Slutligen vill jag tacka alla som har retweetat eller länkat till mitt inlägg om att vara arbetslös och desperat! Jag tycker att det är viktigt att många läser hur det kan vara, för jag tror inte att alla förstår den desperation och det utsatta läge man befinner sig i som långtidsarbetslös. Och att den som har jobb faktiskt kan hjälpa – på rätt sätt. I stället för oombedda goda råd kan man till exempel bjuda på en fika eller en stunds sällskap på en promenad. Många arbbetslösa isolerar sig nämligen och behöver komma ut och få lite marssol på sina näsor.

*jobbets balle = jobbets balkong

Read Full Post »