När livet vänder: Sara

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Det är onsdag och för tillfället betyder det När livet vänder. Jag förväntar mig ett starkt program i kväll, som vanligt producerat, styrt och varsamt lotsat av duktiga Anja Kontor.

Anja Kontor möter människor för vilka livet har vänt. (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)

 

Sara Nyd är fortfarande ung, men har flera självmordsförsök bakom sig.

Kvällens program hade tema självmord.  Vi tittare fick höra när unga Sara berättade om sina självmordsförsök. Som så många andra som tänker på självmord och försöker ta eller tar livet av sig såg Sara ingen utväg. Den enda vägen var att dö. Inte ens tanken på dottern kunde hindra Sara från att lägga snaran om halsen vid sitt andra självmordsförsök.

Det är så många tankar som springer runt i huvudet under och efter programmet. Kommunikation är det som återkommer. Att prata, prata, prata, prata… Att våga fråga, men också att våga stanna och höra svaret. För det kan rädda liv. Av alla de fyra (4) självmord som sker varje dag i Sverige är det säkert flera som är impulsiva och som hade kunnat förhindras.

Efter programmet kunde tittare chatta med Anja Kontor och med Caroline från Mind självmordslinjen fram till klockan 21.30. Jättebra initiativ!!!

Missade du kvällens avsnitt? Då kan du titta här på SvT Play (avsnittet kan ses till den 15 april 2016).

Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Johann

Här kan du läsa om Fredrik och alla de andra människorna som var med i den förra säsongen.

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Den ursprungliga texten uppdaterades i augusti 2014.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Är det konstigt att inte vilja umgås med sitt ex?

Igår var det en intressant artikel i Dagens Nyheter om hur vi förhåller oss efter förhållandet, det vill säga relationerna till våra ex. Folklivsforskaren och författaren Nicolas Jacquemot  menar att det har blivit allt vanligare att vi försöker ha en fungerande relation till den vi tidigare har haft som partner. Om detta skriver han bland annat i sin bok Du och ditt ex.

Han säger bland annat:

[…] Många har ju kvar sitt ex i bekantskapskretsen eller i grannskapet och riskerar att stöta ihop. Det gör att man måste hitta ett sätt att förhålla sig till varandra vare sig man vill eller inte. […]

För det före detta par som har barn tillsammans är det ju självklart att man behöver kunna umgås. Eller ha en bra relation så att inte ”tredje part”, barnet/barnen drabbas. Nicolas Jaqcuemot har genom studier observerat att detta har smittat av sig även på före detta par som inte har barn ihop. Det handlar om nya mönster för vänskap, menar han och drar paralleller till det faktum att vänskap över könen också har blivit allt vanligare.

Partnern är väl den man har – eller borde ha – ett  starkt förhållande med eftersom h*n torde vara den som känner en bäst och närmast. Men är det verkligen då så självklart att man efter en separation fortsätter att vara vänner? Det kan ju vara nånting som en ny partner inte alltid blir så förtjust över.

Det viktigaste torde vara att man efter en separation går vidare och skaffar sig ett nytt liv. Och detta kan ju försvåras om man fortsätter att umgås. Enligt Nicolas Jaqcuemot får man ibland försvara ett fortsatt umgänge och ibland försvara ett avståndstagande.

[…] Men det är minst lika suspekt att inte kunna umgås med sitt ex alls. För att inte tala om hur underligt det framstår om man en lång tid efter separationen fortfarande hatar sitt ex. […]

Att snoka på exets blogg eller Facebooksidor eller ruva på hämnd är nåt Nicolas Jaqcuemot rekommenderar att man slutar upp med.

[…] För sin egen skull bör man försöka komma över de värsta tankarna och hitta ett läge där man inte blir alltför uppretad eller känner hat. […]

Samtidigt är det bra att få ur sig sin ilska. Kan man inte göra det öga mot öga kan man ju alltid mejla eller skriva ett brev, föreslår Nicolas Jaqcuemot. Men kanske räcker det med att skriva utan att posta – det viktigaste är ju att få ur sig sin ilska.

För i de flesta fall är det ju så att vi vid en separation drabbas av starka och ibland irrationella känslor. Och enligt Nicolas Jaqcuemot är nyckeln till ett sunt förhållande till sitt ex att man accepterar detta. Sen behöver man förstås inte agera det…

Personligen tror jag att man nog inte kan vara eller bör bli vän med sitt ex. Men självklart ska man ha en relation som fungerar, där man ändå kan stanna och prata några ord när man möts. Och har man barn är det ju självklart att man måste kunna samarbeta – oavsett sårade känslor och annat. När det gäller mig själv har jag bland annat jobbat – och jobbar fortfarande – på att ha en bra relation med Fästmöns ex. Eller vi jobbar på det tillsammans. Det är viktigt, framför allt eftersom det finns barn inblandade, att vi agerar vuxet. Och hade inte Annas ex varit just hennes ex hade jag säkert haft en djup vänskap med honom! Nu kan vi ju inte riktigt ha det – jag är ju trots allt tillsammans med hans före detta fru.

Ytterligare en person jag har börjat jobba på att kunna möta är ett av mina egna ex. Det var inte jag som tog första steget, så jag ska inte ta åt mig den äran. Bara genom att stanna och växla några förlösande ord ett par gånger har vi kommit en lång bit på väg! Jag tror inte vägen leder till vänskap, men till möjligheten att våga stanna och att kunna kommunicera om det allmänna. Relationen är sen länge avslutad och vems skulden var spelar mindre roll. Vi är helt andra människor idag med de nya erfarenheter vi har fått sen way back when we were an item…

Tyvärr har det visat sig att just den jag avsåg med detta har fortsatt hålla fast vid lögner och för säkerhets skull har skapat några till. Och såna människor vill jag inte ha med att göra. Så i just det här fallet vill jag inte ha nån som helst kontakt.

Men vad tycker du? Vill du umgås med ditt ex? Vad har ni för relation idag?

Read Full Post »